Endast digitalt: Unga vuxna
Mina frågor och Kristi kärlek
Jag har upptäckt att när jag ser mina frågor som en ”svaghet i fattningsförmåga” så hjälper det mig att gå framåt med tro på Kristus.
I slutet av en andakt med president Russell M. Nelson som hölls för unga vuxna, välsignade han oss med ”att kunna skilja mellan rätt och fel, mellan Guds lagar och världens motstridiga röster”. Han välsignade oss ”med kraft att upptäcka motståndarens bedrägerier … [och] med större förmåga att ta emot uppenbarelse”.1 Vilken stor välsignelse för oss som unga vuxna! Jag har egen erfarenhet av att få uppenbarelse om frågor.
Jag är till min natur en nyfiken person som i allmänhet överanalyserar allting. Att ställa frågor och törsta efter svar har alltid varit en del av min natur, och sanningen har alltid varit väldigt viktig för mig. Men under årens lopp har jag ibland känt mig ensam eller skamsen över att ha frågor och även tvivel om evangeliet och kyrkan. Skrifterna säger ju att vi inte ska tvivla (se L&F 6:36). Och Frälsaren frågade Petrus: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” (Matt. 14:31).
Inse svagheterna i vår fattningsförmåga
Vid ett tillfälle kändes min tro ganska matt. Ändå kunde Gud lära mig något underbart när jag läste Mormons bok. När Kristus hade predikat för nephiterna lade han märke till något. Han sa: ”Jag märker att ni är svaga, att ni inte kan förstå alla de ord som Fadern har befallt mig att säga till er nu” (3 Ne. 17:2).
Det kändes som om Kristus sa de orden till mig. Jag kände mig också svag, och jag förstod inte allt han ville att jag skulle veta. Kristi reaktion på den här svagheten berörde mig: Kristus såg nephiternas kärlek, och fastän de var för svaga för att förstå hans ord, betjänade och älskade han dem på ett sätt som de kunde förstå.
I stunder när jag känner mig för svag, för trött eller för bräcklig för att förstå Kristi ord, välsignar han mig med medkänsla och förståelse. Hans kärlek är det som ger mig styrka att fortsätta framåt och fortsätta leta efter de sanningar jag söker.
Att känna Kristi kärlek medan vi söker efter sanning
Om du brottas med sanningen eller läran just nu, oroa dig inte. Det är okej att brottas med svåra saker och att ha frågor eller funderingar som ibland skakar dig i grunden. När du söker efter sanning, kom då ihåg att Gud förstår dig, älskar dig och är glad när du använder din handlingsfrihet till att söka ljus. Det är inget att skämmas för. Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Att kämpa sig fram genom mörker och förtvivlan och vädja om ljus var det som öppnade denna tidshushållning. Det är det som håller den vid liv, och det är det som kommer att hålla dig vid liv.”2
Vi kan få veta sanningen om allting genom den Helige Andens kraft (se Moro. 10:5), men den kommer sällan omedelbart eller när vi nödvändigtvis vill ha den. I stället lär vi oss ”rad på rad, bud på bud” (2 Ne. 28:30). Sanningen kommer enligt Herrens tidsplan. Han vet när vi är redo för kunskap, och han vet vad vi behöver uppleva innan vi får den.
Jag är tacksam för en Gud som undervisar oss mitt i vår svaghet och som låter oss först hoppas, sedan tro och sedan veta. Och jag vet att vi kan få sanning genom personlig uppenbarelse, precis som president Nelson har lovat. Vår himmelske Fader bryr sig om våra frågor och han vägleder oss igenom dem. Ibland är hans svar att vi ska förändra vårt hjärta så att vi kan se saker och ting i ett annat ljus, och ibland blir vi helt enkelt ombedda att vara tålmodiga och trofasta och ”bered[a våra] sinnen för morgondagen” så att han kan komma och undervisa oss senare (se 3 Ne. 17:3).
Jag vet att oavsett vilken kunskap vi saknar, så kan vi fortsätta framåt med hopp och tro på att allting en dag ska uppenbaras. Och till dess kan vi fortsätta att ta oss närmare Kristus, som ser våra svagheter och älskar oss ändå.