Endast digitalt: Unga vuxna

Hjälpa närstående att möta frågor och tvivel i fråga om tro

Denya Palmer

Välfärds- och oberoendeservice

Det kan vara svårt att handskas med tvivel i fråga om tro. Här är några tips på hur du kan hjälpa dina nära och kära igenom det.

En vän ringde mig en kväll när jag körde hem från jobbet, och när han frågade hur det var med mig bubblade alla slags känslor upp till ytan. Jag var bekymrad över några frågor jag hade. Vissa aspekter av kyrkan verkade inte gå ihop för mig. Jag kände mig frustrerad över att svaren på mina frågor inte hade klargjorts. Och fastän jag vanligtvis inte är en arg person så kände jag mig arg och upprörd. Jag hade kämpat med mina frågor en tid, och jag visste inte vad jag skulle göra.

Medan jag körde in på min uppfart vräkte jag ur mig allt. Jag berättade för honom om de frågor som bekymrade mig och hur jag hade känt mig. Efter vårt samtal kändes det mycket bättre. Och det var inte för att han hade alla svar åt mig – det hade han inte. Men han var villig att bara lyssna på mig. Han bekräftade mina känslor och hjälpte mig förstå att jag inte var den enda med frågor. Mina frågor speglade inte en brist på tro hos mig, och det var okej att vara osäker.

Att ha frågor om evangeliet kan vara en utmanande och livsförändrande upplevelse. Och att vilja hjälpa närstående att navigera genom den här processen kan vara smärtsamt och förvirrande. De kanske känner sig utanför eller att de är de enda som någonsin har kämpat med frågor.

Men du kan hjälpa dem och låta dem se att de hör hemma i kyrkan och att de inte är ensamma när de känner osäkerhet.

Vad man kan göra för att hjälpa en vän som har frågor

När vänner eller närstående har frågor, tvivel eller vacklande tro, vill vi göra allt vi kan för att hjälpa dem. Men det kan vara svårt att veta vad som faktiskt är till hjälp. Här är några förslag på hur du kan hjälpa dina nära och kära:

Låt Anden leda dig. Be för att få veta hur du kan hjälpa till och vad du kan säga, och lita sedan på Herren.
Ha empati. Ställ frågor om vad din vän upplever och lyssna för att förstå. Bekräfta att sådana här upplevelser är utmanande, och låt personen veta att du är där för att hjälpa honom eller henne så gott du kan.
Var bara där för personen. Kanske allt vad personen behöver är att du är en bra lyssnare och en medkännande vän som inte är snar att döma.
Kom ihåg att du inte har ansvar att rätta till eller lösa din väns problem. Du kan lyssna och hjälpa till – men det här är hans eller hennes resa, inte din. Vad personen bestämmer är inte en återspegling av dig eller din tro.
Om dina närståendes frågor eller oro skrämmer dig, försök då att vara lugn och hjälpa dem känna frid när de är med dig. När folk har frågor kan de känna sig osäkra, förvirrade eller upprörda. Så när du reagerar lugnt i stället för våldsamt kan du vara till större hjälp.
Kom ihåg att du inte behöver ha alla svar. Du kan uttrycka dina tankar och ditt perspektiv, men det är också okej att säga: ”Jag är inte säker på det”, eller ta dig tid till att fundera eller studera innan du ger ett svar.
Undvik att genast komma med förslag på ”snabblösningar”. Folk behöver oftast bara någon som lyssnar på dem först, innan de får förslag.
Om ett svar eller förslag du ger inte hjälper eller inte slår an en ton hos dem, släpp det då. Vi måste var och en finna svar för oss själva och på våra egna sätt, och vi får alla uppenbarelse på olika sätt.
Be och fasta för dina närstående. Att be å andras vägnar kan föra in himlens krafter i deras liv. Alma den yngre leddes, trots allt, till omvändelse tack vare sin fars böner (se Mosiah 27:14). Underskatta aldrig vad din tro kan göra för andra!
Oavsett vad som händer, kom ihåg att du älskar personen. När någon vi älskar bestämmer sig för att tro annorlunda än vad vi gör eller fattar beslut som vi inte förstår, kan vi ändå välja att respektera personens handlingsfrihet och älska honom eller henne oavsett.

På det hela taget, kom ihåg att det är okej att ha frågor eller vara osäker på saker och ting – det är en viktig del av processen att växa här i jordelivet. Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum lärde: ”Det är naturligt att ha frågor. Den uppriktiga frågans lilla frö har ofta skjutit skott och växt till en väldig ek av insikt. Det är få medlemmar som inte vid något tillfälle har brottats med allvarliga eller känsliga frågor. Ett av kyrkans ändamål är att livnära och kultivera trons frö, även i tvivlets och osäkerhetens tidvis sandiga jordmån. Tro är att hoppas på sådant som inte syns men ändå är verkligt.”¹

Jag har fortfarande inte svar på alla mina frågor. En av de största sakerna min vän hjälpte mig med var att inse att jag inte behöver få alla svar genast. Allteftersom tiden gått har svaren kommit till mig bitvis. Jag litar på att Gud har svaren och att han vakar över mig. Jag hoppas att svaren kommer när jag behöver dem. Och det räcker för mig just nu.