2021
Lucy använde sina andliga gåvor
Januari 2021


Kvinnor i början av återställelsen

Lucy använde sina andliga gåvor

Liksom Lucy Mack Smith kan var och en av oss ta emot uppenbarelse. Vi har alla unika andliga gåvor som kan välsigna våra familjer och kyrkan.

Bild
illustration of Lucy Mack Smith

Illustration Toni Oka

Det var oktober 1838 och Lucy Mack Smith tog sina söner Hyrum och Josephs händer i sina innan de fördes bort. Styresmän hade beordrat de heliga att lämna området. Flera ledare i kyrkan hade arresterats av soldater och en olaglig militärdomstol beordrade att de skulle skjutas. Lucy undrade om hon någonsin skulle få se sina söner vid liv igen.

Vad kunde hjälpa en mor att uthärda en sådan prövning? Åratal senare såg Lucy tillbaka på de här tiden och mindes att hon blev stärkt av ett trösterikt budskap som hon fått ”genom profetians gåva”: ”Var vid gott mod när det gäller dina barn, för de ska inte skadas av sina fiender.”1

Den upplevelsen gav Lucy och hennes familj ”tröst på ett sätt som överträffade all jordisk lättnad”.

Familjen Smith och många andra sista dagars heliga familjer drevs ut ur Missouri. Efter att ha funnit en tillflykt i grannstaten Illinois försökte Lucy och Joseph Smith d.ä. få information om sina söner, men de fick inga svar. Anden gav frid åt Lucys själ och sa att Hyrum och Joseph skulle komma kvällen därpå.

Biskop Edward Partridge, som var med Lucy när hon fick den här uppenbarelsen, uttryckte sitt tvivel: ”Jag har alltid trott på dig tidigare, men jag kan inte se hur denna profetia skulle kunna uppfyllas. Men om det blir så ska jag aldrig ifrågasätta ditt ord igen.”

När Lucy sov den natten såg hon i en syn hur hennes svaga och hungriga söner färdades över prärien. Lucy förberedde för deras hemkomst och de kom verkligen dagen därpå. De beskrev en färd som stämde precis med det hon hade sett. Därefter sa biskop Partridge att han alltid skulle se Lucy som ”en sann profetissa”.

Slutnot

  1. Citaten finns i ”Lucy Mack Smith, History (1845)”, s. 281, 290–291, josephsmithpapers.org.

Skriv ut