Den största och dyrbaraste gåvan

Äldste Erich W. Kopischke, Tyskland

förste rådgivare i presidentskapet för området Europa

Varje år när vi ska fira jul börjar vi tänka på att ge julklappar. En del ser med glad förväntan fram emot vad de kan ge och hur de kanske kan överraska någon. För andra hamnar den här årliga traditionen i kategorin ”en stressande aktivitet”. I vår familj har min fru glädjen i att ge i sitt dna medan jag är den som oftast har svårt att hitta något som är meningsfullt och värdefullt. Jag har funderat över varför det är så. Det finns många bidragande faktorer, bland annat att vi har olika personligheter och föredrar olika saker, men här är en indikator som kan hjälpa oss alla förstå när en gåva är meningsfull för både givaren och mottagaren.

Frälsaren sa: Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner.”¹ Johannes skrev: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”² Vi vet att den största och dyrbaraste gåvan någonsin var Jesu Kristi försoning, som både Fadern och Sonen gav. Tack vare deras gåva har döden ingen udd och graven ingen seger.³ Tack vare Kristi försoning är återlösning, evig frälsning och upphöjelse tillgängliga för alla människor – ja, alla som vill.⁴

Vi attraheras av dessa gåvor på grund av deras eviga personliga värde. Men att veta att de gavs av genuin gudomlig kärlek ligger bortom all möjlig föreställningsförmåga. Tänk på det här: Vår Frälsare älskar dig så mycket att han gav sitt liv för dig. Din himmelske Fader älskar dig så mycket att han villigt gav sin enfödde Son för din skull. När vi börjar förstå de här mäktiga sanningarna fylls våra hjärtan av samma kärlek, så att vi med djup tacksamhet vill sjunga:

Oändlig är kärleken Jesus förunnar mig. Jag kan ej förstå all den nåd han förkunnar mig. Jag bävar vid tanken att korsfäst för mig han var, att en gång på korset han oskyldig bördan bar. O vilken kärlek stor att han till jord kom ned och för mig döden led! O vilken kärlek stor, himmelsk kärlek stor!⁵

Med tanke på hur obetänksam, upprorisk och högmodig jag kan vara ibland förundras jag över hur Gud ändå erbjuder mig en sådan nåd, kärlek och hängivenhet. Hur kan jag då visa min tacksamhet mot honom?

Låt oss för det första medvetet ta emot gåvan: ”För vad gagnar det en människa om någon skänker henne en gåva och hon inte tar emot gåvan? Se, hon gläds inte över det som ges henne, inte heller gläds hon över den som är gåvans givare.”⁶ Vi tar emot gåvan och omfamnar givaren genom att visa vår tacksamhet med glädje och kärlek. ”Älska varandra så som jag har älskat er”⁷, befallde Frälsaren, och ”om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.”⁸

Låt oss för det andra lära av vår Frälsare. Vår glädje över hans ofattbara gåva mångdubblas när vi delar med oss av den med kärlek och medkänsla. När vi tjänar andra delar vi verkligen med oss av Kristi budskap. Han sa: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.”⁹

Det är min bön under den här julen att vi ber med verkligt uppsåt att Herren ska ge oss möjligheter under de kommande veckorna och månaderna att älska mer, dela med oss mer och inbjuda fler av våra bröder och systrar att ta emot vår Frälsares största och dyrbaraste gåva. Hans gåva fyller oss verkligen med mycket stor glädje, för den är begärlig eftersom den gör oss lyckliga.¹⁰