Våga lita på Gud
Jag hade under en längre tid känt att jag ville byta jobb och riktning. Jag var väldigt stressad och mådde inte bra på den arbetsplats där jag befann mig. Jag ville bort från personalansvar och mer inrikta mig på kontorsansvar. Jag började leta lite smått efter något nytt och så slog covid-19 till.
Plötsligt blev allt mycket mer osäkert, företag tvingades säga upp anställda och göra nedskärningar. Jag beslöt mig då för att hålla ut i min fasta tjänst tills det lugnade ner sig igen.
Men så började även min arbetsplats tappa företagskunder och tvingades att genomgå omorganisationer. Då arbetsbrist hade blivit ett faktum blev jag i slutet av augusti uppsagd och befann mig plötsligt som arbetssökande på arbetsmarknaden.
Genom arbetsplatsen blev jag efter uppsägningen erbjuden möjligheten att samarbeta med en trygghetsorganisation som hjälper arbetssökande att komma ut i arbete på nytt.
De kontaktade mig i ett tidigt skede för att ge mig råd och stöttning. Till en början kändes det väldigt svårt, då jag jobbade kvar fyra månader efter att jag blivit uppsagd. Jag kände att jag behövde lyfta, stötta, lugna och trösta mina medarbetare mycket – både dem som, likt mig själv, hade blivit uppsagda, men även dem som skulle jobba kvar. Jag hade därför inte ork att fokusera på min egen situation.
Jag jobbade min sista dag i slutet av december och därefter tog jag mer kontakt med trygghetsorganisationen.
Trots att framtiden var oviss och vi fortfarande befann oss i en pandemi kände jag mig lugn. Anden viskade ofta till mig “det kommer att lösa sig”. Jag deltog i många workshops och webinarier och sökte aktivt nya jobb. Det nämndes ofta att man som arbetssökande måste våga “utsätta sig för tur” och “våga öppna sig för andra och låta sig bli hjälpt av andra”. För mig är det inte något som faller sig naturligt. Jag vill klara mig själv och känner mig svag när jag tvingas be om hjälp. Så jag sköt snabbt bort det.
Jag visste att den kontorsansvariga på min tidigare arbetsplats strax skulle gå på föräldraledighet. Hon hade tipsat mig redan under hösten - när jag fortfarande jobbade kvar - att söka hennes vikariat. Det skulle gynna oss båda; det var precis en sådan tjänst jag ville ha och hon skulle känna sig väldigt trygg att lämna över till mig i ett år. Jag skrev till HR och visade mitt intresse och de sa att jag skulle vänta till våren, för de behövde officiellt lägga ut ansökan, så jag väntade på att tjänsten skulle läggas ut.
I februari lades tjänsten ut och blev jag kontaktad av både HR och den kontorsansvariga, där hon även sa att hennes chef bad mig söka tjänsten. Jag sökte och var övertygad om att jag skulle få den. Men av olika anledningar anställde de någon annan - och jag blev otroligt ledsen och besviken.
Att söka jobb kändes väldigt svårt och det kändes omöjligt att hålla modet uppe och lita på att det skulle lösa sig.
Veckorna gick och frasen “våga utsätt dig för tur” dök ofta upp i mitt sinne. Jag hittade en dag detta citat av Dieter F Uchtdorf:
“Det som kanske gör det svårt för oss är att vi tror att Gud har alla sina välsignelser inlåsta i ett stort moln uppe i himlen och att han vägrar ge oss dem innan vi uppfyller något strängt, förmyndaraktigt krav som han ställer. Så är det inte alls med buden. Det är snarare så att vår himmelske Fader ständigt låter välsignelser regna över oss. Det är vår fruktan, vårt tvivel och våra synder som, liksom ett paraply, hindrar välsignelserna från att nå oss.”
De kändes som att min himmelske Fader viskade: “Våga utsätt dig för tur, stäng paraplyet och lita på mig. Jag har ju sagt att det ska lösa sig - vänd dig till ditt nätverk!”
Jag tog mod till mig och skrev ett inlägg som jag delade på LinkedIn och Facebook där jag vände mig till mina vänner och bekanta och bad om tips. Och vilken respons jag fick! Massor av tips, många delade mitt inlägg och jag fick otroligt mycket peppande ord! Jag kände mig verkligen uppskattad!
Ett av tipsen som trillade in i min inkorg ledde till ett vikariat på 14 månader som kontorsansvarig på ett företag där jag trivs otroligt bra! Jag känner mig uppskattad och har möjlighet att utvecklas och påverka på ett helt annat sätt än tidigare.
Jag har fått lära mig att Herren ibland “undanhåller” vissa saker för oss, för att han vet att något som är mycket bättre kommer! Vi måste bara våga ödmjuka oss och lita på honom och hans tidsplan!