Eivor Larsons fyller 100 år – döptes för 84 år sedan!
Den 5 december 1921 föddes en liten flicka på Högmarsö långt ute i Stockholms skärgård, Eivor Pettersson. Vi känner henne som Eivor Larsons, medlem i Vendelsö församling.
Eivors mamma fick kunskap om evangeliet främst genom Albertina Andersson. Deras män var arbetskamrater på varvet på ön och även om pappan respekterade familjen Andersson och de andra medlemmarna på ön ville han inte att hustrun och döttrarna Anna-Lisa, Eivor och Solveig skulle döpas förrän det gått ett antal år. Det fanns en liten gren därute och två missionärer var stationerade där och man höll sina möten i familjen Oskar Anderssons hem. Mamma Lisa och flickorna gick dit varje söndag.
Mamma Lisa åkte så småningom 1932 in till Svartensgatan 3 i Stockholm och döptes med makens tillstånd. Flickorna fick vänta till augusti 1937 innan pappa Erik gav med sig. Han var rädd att öborna skulle vara elaka mot dem. En medlem tog sin båt och körde ut mor och döttrar samt två missionärer till en obebodd ö längre ut i Furusundsleden för att de skulle få vara obemärkta.
Som så många andra unga skärgårdsbor flyttade Eivor in till Stockholm när hon blivit vuxen och där jobbade hon på kontor på vardagarna och gick i kyrkan på Svartensgatan 3 på söndagarna. Genom en väninna träffade hon en ung man som kommit till Sverige som flykting från Lettland 1947, Arturs Larsons, och de gifte sig 1952. De fick några år senare döttrarna Lena, numera Lindqvist, och Anneli, numera Edvinsson.
Arturs föddes i Riga av en lettisk mamma och en pappa som var hälften svensk och hälften preussisk, därav namnet Larsons. Lettland invaderades först av Ryssland och sedan av Tyskland och när andra världskriget bröt ut var Arturs 15 år. För att slippa bli tysk soldat anmälde han sig till deras “Arbeitsdienst” där han lärde sig köra bil i stället för att bära vapen. Han tjänstgjorde bland annat som chaufför åt en tysk läkare i Riga.
När tyskarna så småningom retirerade uppmanade pappan honom att följa med tyskarna och sedan fly. Så Arturs körde bilen till München, där han helt sonika steg ur den och på något sätt tog han sig till Lübeck där han letade rätt på sina systrar. Dessa sändes därefter till flyktingläger i Italien medan Arturs blev kvar på ett läger i Lübeck. Tack vare pappans svenska medborgarskap fick han komma till Stockholm 1947. Arturs började sedan arbeta på Electrolux, vilket han slutade med först när han blev pensionär.
Fast Arturs inte var medlem i kyrkan gick Eivor och flickorna troget dit. Eivor säger att hon ville att flickorna skulle få växa upp i kyrkan med alla de välsignelser som det innebär. Hon har varit en mycket uppskattad lärare och ledare i Primär genom åren, men hon tjänade förstås även i Hjälpföreningen.
Men efter 20 år hände undret! Familjen Larsons hemlärare, Bo Wennerlund, berättade vid ett besök att han avgivit ett nyårslöfte. Arturs skulle bli medlem under det nya året! Arturs fick i sin tur lova att lyssna på missionärerna och det slutade med att Bo döpte honom på pingstafton 1972.
Familjen reste året därpå till templet i Schweiz och beseglades. Arturs tjänade också plikttroget i kyrkan sedan dess, bland annat som rådgivare åt biskop Nils Lundgren, och han var ofta i templet. Flickorna gifte sig så småningom. Lena med Sören Lindqvist från Stockholm i templet i Schweiz och Anneli med Peter Edvinsson från Örebro i templet i Stockholm. Genom dem har Eivor elva barnbarn och hittills nio barnbarnsbarn som hon är mycket glad över.
Arturs avled 2015, vilket vi är många som sörjer, men Eivor beundras av oss alla för sitt älskvärda sätt och sin trofasthet. Varje söndag får hon besök av sin stödbroder, Per-Olof Petersson. Hon är vid god hälsa och tycker om att läsa. Hon läser skrifterna förstås, men det blir också deckare och korsordslösning. Hon klarar sig själv i sin vackra lägenhet med lite städhjälp. Handlar gör barnbarnet Michael som bor i närheten. Nu i veckan när detta skrivs i augusti har hon varit ute på Högmarsö och tittat och kommit ihåg. Hon tänkte tillbaka med glädje över sina föräldrar som gav henne en härlig och trygg barndom och ett fast vittnesbörd om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Vi gratulerar!