Det hade vi aldrig trott
Den 17 augusti bytte templet i Stockholm presidentskap. Paren Malm, Amundsen och Eriksson avlöstes av paren Bertilson, Nyman och Lundahl. En artikel om president Bo Christer Bertilsson finns i oktober månads Liahona och paren Nyman och Lundahl presenteras i detta nummer.
Vi vill göra oss till språkrör för alla medlemmar i Lettland, Norge och Sverige som kommit till templet och tacka dessa sex i presidentskapet för att de fått oss att känna oss välkomna och hjälpt oss att utföra Herrens verk i templet med glädje.
Det avgående presidentskapet började sitt tjänande i november 2018, men i mars 2020 hände något som ingen av oss hade kunnat föreställa oss. Torsdagen den 14 mars ringde missionspresidenten och talade om att alla missionärer skulle åka hem, helst nästa dag.
Det hade i media en tid talats om en epidemi som spred sig i Italien och nu hade den plötsligt nått Sverige. Samma dag fick president Malm besked om att templet skulle stängas efter den innevarande veckan. Kvar var fredagen och lördagen.
En ung syster i Skåne skulle åka på mission om någon månad och hade inte hunnit åka till templet i Köpenhamn ännu, men fick då veta att det hade nu stängts. Så hon och hennes föräldrar kastade sig i bilen och körde upp till Stockholm och kunde komma till templet på fredagen.
Den sista sessionen på lördagen var planerad och genomfördes också för första gången på persiska. Samma dag åkte templets tre missionärspar hem till USA respektive Australien med många tårar i bagaget.
Sedan dess har templet tack vare vaccineringar successivt åter kunnat öppna för förrättningar, först bara för levande och från augusti även för avlidna, vilket har varit ett svar på många böner från medlemmar som längtat till templet.
På min fråga vad som varit det bästa med att tjäna i templet fick jag många svar. Ett var att vara tillsammans med så många underbara människor. Ett annat att känna Anden så starkt. Att märka hur profeten ser framåt genom uppenbarelse och att känna att vi duger även om vi är ofullkomliga poängterades också.
Att få arbeta tillsammans har också skänkt glädje men störst av allt har nog varit att få se glada medlemmar komma till templet men också hur det kommit personer med sorger och prövningar som sedan kommit ut strålande.
Något som speciellt gladde president och syster Malm var att möta ungdomarna i templet.
Åldersgränsen hade ju ändrats något och det kom flera 11-åringar som nu fick vara med och utföra tempelförrättningar.
Syster Malm kom särskilt ihåg en 16-årig ung man som plötsligt insåg att han kunde få döpa sin 11-årige yngre bror, vilket han också gjorde. Pappan konfirmerade och mamman som var på annan plats i templet hämtades in och kunde vara vittne till denna glädjerika händelse.
President Malm gladdes särskilt åt de tekniska förbättringar som gjorts under den här tiden och syster Malm framhöll att alla förändringar varit till det bättre.
På frågan om vad som varit svårt kom ett enda svar: att inte alltid kunna tillgodose medlemmars önskemål.
I templet har man saknat de norska och de lettiska medlemmarna, men hoppas nu att de snart kan komma hit. Speciellt saknade har varit president och syster Amundsen, som inte kunnat komma på grund av rådandereserestriktioner.
President Malm vill särskilt att medlemmarna ska känna sig välkomna till templet, tycka om att vara där och även känna sig trygga. Så med hjälp av munskydd och handsprit (detta skrivs i augusti) genomförs nu tempelförrättningar av alla slag från onsdag till lördag varje vecka. Man måste dock boka tid och det gör man på templets hemsida eller per telefon. Man kan nu också boka plats i gästhemmet och det gör man separat.
Än en gång, tack för ert tjänande. Vi kommer att sakna er.