”Vi behöver ge honom en välsignelse” (digital artikel), Liahona, juni 2022, ChurchofJesusChrist.org.
Endast digitalt: Porträtt av tro
Vi behöver ge honom en välsignelse
”Har du tro på att Herren kan hjälpa dig och hela dig?” frågade jag Alan. ”Ja, papá”, sa han till mig, ”jag har tro.”
Foto Leslie Nilsson
”Papá, Alan är skadad!” Nicole grät när hon och hennes vän Nathalia snabbt körde in till vårt läger med sitt fyrhjuliga terrängfordon.
Vi campade i centrala Utah med två andra familjer. Medan min son Alan och hans vän Kurt var ute och åkte, körde de ner i ett dike och välte med sin fyrhjuling. Den hade landat ovanpå Alan, men på något sätt lyfte Kurt bort den från honom.
När jag kom fram till platsen några minuter senare med två vänner låg Alan i diket, omgiven av flera män. Han hade svårt att andas och Kurt såg sjuk ut av oro. När Alan försökte resa sig sa en man med en läkarväska åt honom att ligga kvar medan han gav första hjälpen och kontrollerade hans vitala tecken.
”Du är fadern, eller hur?” frågade han när han tittade upp på mig.
”Ja.”
”Stanna hos Alan en minut.”
Till mina vänner Hector och Carlos sa han: ”Jag behöver prata med er.”
De gick iväg tillsammans, vilket fick varningsklockor att ringa i mitt sinne. Mannen hette Mike Staheli. Mike, som var sjuksköterska, campade med några vänner. De hade planerat att återvända hem den morgonen men kände sig manade att stanna en dag till. Hans son hade sett olyckan och ropade genast på sin far för att få hjälp.
Senare fick jag veta att Mike hade berättat för Hector och Carlos att Alan var allvarligt skadad. Mike fruktade att Alan skulle dö i diket om han inte fick medicinsk hjälp snabbt. Alans vänstra ben hade svullnat till dubbel storlek och Mike var rädd att Alan hade fått en höft- eller lårbensfraktur. Mike var övertygad om att Alan hade brutit sin vänstra arm, som nu var formad som ett Z, och kanske några revben. Mike fruktade också att Alan hade skadat några inre organ.
För att snabbt få Alan till sjukhuset sa Mike att vi borde ringa efter en ambulanshelikopter, vilket vi gjorde.
”Jag har tro”
”Luis”, sa Hector för andra gången, ”vi behöver ge Alan en välsignelse.”
Jag hade egentligen inte hört Hector första gången eftersom jag var för fokuserad på Alan. Hector hade rätt.
”Vi ska ge dig en välsignelse”, sa jag till Alan, som nyligen hade ordinerats till diakon. ”Förstår du vad det betyder?”
”Ja”, svarade han.
”Men du måste göra något”, sa jag. ”Du måste ha tro på Jesus Kristus och prästadömets kraft. Har du tro på att Herren kan hjälpa dig och hela dig?”
”Ja, papá”, sa han till mig, ”jag har tro.”
Jag smorde Alan och sedan gav Hector, Carlos och jag honom en välsignelse efter att Hector hade beseglat smörjelsen. Hectors ord var enkla, men vi kände alla den Helige Andens mäktiga närvaro.
Alans andning saktade ner och hans vitala funktioner stabiliserades nästan omedelbart. Det slutade blåsa, ett lugn lade sig över oss och några av männen började gråta. Det var en kall höstdag, men efteråt sa Alan att han kände sig varmare när Hector uttalade välsignelsen.
Helikoptern anlände efter en kort stund och jag följde med Alan till sjukhuset. När vi landade skyndade man in med honom och han genomgick flera undersökningar och provtagningar, bland annat en magnetröntgen. Medan jag väntade förväntade jag mig det värsta. Men det värsta kom aldrig. Läkarna fann inga inre skador och inget brutet lårben, höft, arm eller revben – ingenting.
”Alan”, sa en av läkarna till honom, ”det ser ut som om du kan åka hem i kväll.”
Alan hade svårt att gå, så han låg kvar på sjukhuset över natten för observation. När vi åkte hem med honom morgonen därpå hade han bara ett handledsstöd på vänstra handleden. Sex veckor senare förberedde han sig för fotbollssäsongen.
En vecka efter olyckan åkte vi hem till Mike för att tacka honom för hans hjälp. Han kunde knappt tro sina ögon när Alan gick in och satte sig på soffan.
”Jag har tagit hand om många och jag har sett många gå bort”, sa han. ”Ur ett medicinskt perspektiv borde Alan inte ha klarat sig. Det jag såg den dagen var verkligen mirakulöst. Det var ett gudomligt ingripande.”
Jag vet att prästadömet är Guds kraft på jorden. Det kommer direkt från Herren Jesus Kristus som återställde sin kyrka genom profeten Joseph Smith. Jag vet också att i Jesu Kristi namn och genom prästadömets myndighet och tro kan vi utföra underverk.