”Närda av nunnor”, Liahona, juni 2022.
Sista dagars heliga berättar
Närda av nunnor
Vi undrade vad de katolska nunnorna skulle säga när vi bad om deras hjälp.
Min kamrat och jag var glada över att kunna öppna ett nytt område för missionsarbete i ett litet samhälle i Guatemalas västra högländer. Men strax efter vår ankomst började ledare och medlemmar i lokala kyrkor sprida osanna historier om oss. Till följd av det började folket bli rädda för oss.
Men äldste Todd Hinkins och jag förblev optimistiska, särskilt efter att tre familjer hade tackat ja till att besöka ett öppet hus om kyrkan. För att presentera evangeliet för dem planerade vi att visa bildband om återställelsen.
Men när vi testade bildbandsprojektorn före mötet exploderade projektorlampan. En spänningsstörning hade tydligen skadat vår strömomvandlare. Den kunde inte längre omvandla 220 volt till de 110 volt vi behövde för att använda projektorn.
”Vad gör vi nu?” undrade min kamrat och jag nervöst.
Broder Chavez, den enda medlemmen i kyrkan som bodde i samhället, berättade att han trodde att nunnorna i samhället hade en strömomvandlare. Så medan broder Chavez körde till Quetzaltenango i närheten för att skaffa en till glödlampa, bad vi en bön och gick till det lokala klostret.
Vi knackade på, presenterade oss och förklarade vårt dilemma medan vi undrade vad systrarna skulle säga. Utan att tveka gav de oss sin omvandlare och önskade oss lycka till. Broder Chavez återvände snart och vi hade vårt möte.
För att tacka nunnorna bakade äldste Hinkins och jag kakor till dem. Kort efter att vi hade levererat kakorna överraskade nunnorna oss genom att bjuda hem oss på middag.
Vi tackade ja.
Några dagar senare satte äldste Hinkins och jag oss ner för att äta middag vid ett vackert dukat bord omgivet av sju nunnor. Fem var från Kanada, en från USA och en från Guatemala City.
Under middagen berättade vi för dem om den återställda kyrkan och vårt arbete som heltidsmissionärer. Sedan gav vi dem en Mormons bok och bar våra vittnesbörd om den. De tackade oss och berömde oss för våra ansträngningar att föra andra till Kristus.
De beskrev i sin tur några av nunnornas olika ”ordnar”. Sedan berättade de för oss om sitt arbete och sin anpassning till att bo i högländerna.
Med nya ögon såg jag nunnorna som besläktade andar med samma mål, önskningar och utmaningar som vi hade. De tjänade andra, gjorde uppoffringar för sin tro och ägnade sina liv åt Gud.
Och vår middag? Det var den bästa måltiden jag åt det året – som beretts av våra vänner, systrar från katolska kyrkan.