Om han kan förvandla vatten till vin …

Adam C. Olson

Kyrkans tidskrifter

Tre saker jag lärde mig av detta ofta förbisedda underverk.

Bild

krukor med vatten och vin

Johannes var den ende evangelieförfattaren som berättade att Frälsaren förvandlade vatten till vin (se Johannes 2:1–11). Hans känslor för händelsen var starka nog för att han skulle säga att det var ”det första av de tecken som Jesus gjorde” (Johannes 2:11).

Ur ett kulturellt perspektiv kunde följderna av att få slut på vin ha skadat de inblandades sociala ställning. ¹ Och även om jag inte tror att ett underverk måste vara dramatiskt för att förändra liv, har jag undrat varför Johannes tyckte att det här underverket var så viktigt bland så många andra som var både dramatiska och livsförändrande.

Varför underverk?

Varför var underverk så viktiga under Frälsarens hela verksamhet? Säkerligen var det delvis på grund av hans medkänsla med nödställda (se Markus 1:41). Dessutom var underverk viktiga tecken på hans gudomliga makt och myndighet (se Markus 2:5, 10–11). Mirakulösa händelser kunde också vara trosstärkande och belysa hans budskap (se Johannes 2:11; 6:2).

Någon påpekade också för mig att Frälsarens underverk inte bara fick människor att höra budskapet – de bidrog också till att undervisa om budskapet.² När jag frågade mig vad jag kunde lära mig om Jesus Kristus och hans gudomliga mission av att han förvandlade vatten till vin, började jag se nya saker.

Här är tre saker jag lärde mig av underverket i Kana om Frälsaren och hans makt att frälsa.

1. ”Min stund har inte kommit än”

När Maria bad Jesus om hjälp svarade han: ”Min stund har inte kommit än” (Johannes 2:4). Utan fler detaljer framgår det inte av Johannes uppteckning vad exakt Maria förväntade sig eller vad Jesus menade med sitt svar att hans stund inte hade kommit än.

De här orden stod ut för mig som något viktigt. Det är möjligt att Jesus syftade på en nära förestående händelse, till exempel början av hans offentliga verksamhet. Samtidigt har orden en klang som genomgående genljuder i Johannes uppteckning och ofta pekar framåt mot det yttersta underverket av hans försoningsoffer (se Johannes 4:21–23; 5:25–29; 7:30; 8:20). Slutligen upprepas orden igen i slutet av hans jordiska verksamhet, när ”Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern” (Johannes 13:1, betoning tillagd, se även Johannes 12:23, 27; 16:32). Och innan han begav sig till Getsemane bad han: ”Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig” (Johannes 17:1, betoning tillagd).

När jag såg Johannes upprepa de här orden i sin uppteckning hjälpte det mig att se änden från begynnelsen. För det första förvandlade Jesus vatten till vin för att släcka fysisk törst. Och så, i slutet, använde han sakramentsvinet för att representera sitt försonande blod, som gjorde evigt liv möjligt och fick dem som tror på honom att aldrig törsta igen (se Johannes 4:13–16; 6:35–58; 3 Nephi 20:8).

2. ”Gör vad han säger till er”

Efter att ha bett Jesus om hjälp sa Maria till tjänarna: ”Gör vad han säger till er” (Johannes 2:5). Det finns en lärdom i det här uttalandet och i de fascinerande likheterna mellan den här berättelsen och berättelsen om Josef av Egypten.

”Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: ’Gå till Josef och gör som han säger!’” (1 Moseboken 41:55, betoning tillagd).

Maria avsåg kanske inte att göra den här kopplingen och det avsåg kanske inte Johannes heller. Men när jag lade märke till likheterna kom två tankar till mig.

För det första såg jag ännu ett sätt på vilket Josef och andra personer i Gamla testamentet förebådade Jesus Kristus och hans mission. Men än viktigare var att berättelserna om Egypten och Kana påminde mig om att Jesus Kristus inte bara kan frälsa oss från synd och död genom sin försoning – som han senare lät symboliseras av bröd och vin – utan han kan också rädda oss från fysiska, sociala och andra svårigheter. När brödet tog slut sa farao åt dem att göra som Josef sa. De gjorde det och fick bröd och räddades från fysiskt lidande. När tjänarna fick slut på vin sa Maria åt dem att göra vad Jesus sa. De gjorde det och fick vin, och de inblandade räddades från att inte kunna fullgöra sina åtaganden.

Om vi är villiga att göra vad Jesus än säger, kan han utföra underverk i våra liv.

Om vi är villiga att göra vad än Jesus säger, kan han göra detsamma för oss och utföra underverk i våra liv (se Hebreerbrevet 10:35–36). Att vi kan bli frälsta är det största av alla hans underverk, och det kräver lydnad från vår sida (se Läran och förbunden 14:7; Trosartiklarna 1:3).

3. ”Och de fyllde dem till brädden”

Frälsaren uppmanade tjänarna att fylla sex stenkrukor med vatten. ”Och de fyllde dem till brädden” (Johannes 2:6–7).

Experter har föreslagit olika volymer, men man kan tryggt anta att varje kruka innehöll tiotals liter. Om det är svårare att förvandla en liter eller 400 liter vatten till vin vet jag inte. Det som har förändrat mitt liv är tanken att Jesus har makten att förändra en sak till något helt annat. Han gjorde inte bara vatten med vinsmak – han tog vatten med dess enkla molekylstruktur och förvandlade det till vin, en komplex blandning av hundratals kemiska föreningar.

Om han kan göra det, kan han förvandla mina svårigheter till välsignelser – inte bara sätta guldkant på stormen utan faktiskt förändra prövningens substans till något som välsignar mig (se Romarbrevet 8:28; 2 Nephi 2:2).

Och om han kan göra det med en enda svårighet, kan han göra det med dem alla. Så när livet verkar fyllt till brädden av prövningar, kom då ihåg att han kan förvandla vatten till vin. Han kan byta aska mot huvudprydnad (se Jesaja 61:3). Han kan vända ont till gott (se 1 Moseboken 50:20). Han kan vända mina misstag till framsteg och ta mina synder och förändra dem från fördömelse till utveckling.³

Och för mig är den insikten den viktigaste av alla. Det här underverket som jag en gång förbisåg har lärt mig att han genom sin makt, om vi har tro till att göra det han ber oss om, kan förändra oss från det vi var till det vi kan bli – som han.