Förbered din andliga jordmån

Broder Milton Camargo

förste rådgivare i Söndagsskolans generalpresidentskap

Liknelsen om såningsmannen kan hjälpa oss att förbereda oss för våra studier i Kom och följ mig om Nya testamentet i år.

En av mina favoritliknelser i Nya testamentet är liknelsen om såningsmannen, som den återfinns i Matteus 13:3–23 (se även Markus 4:3–20; Lukas 8:5–15). I den här liknelsen jämförs människors sätt att ta emot ordet (fröet) med olika jordmåner. Vi lär oss att varje jordmån har en viktig egenskap, antingen god eller dålig.

Vi läser ofta den här liknelsen och tror att den beskriver människors villighet att ta emot och leva efter evangeliet. Även om det är sant tror jag att liknelsen också kan beskriva vår personliga utveckling allteftersom vi tillväxer i tro och kunskap om evangeliet. Med andra ord är vi inte ständigt låsta till en viss typ av eller nivå av tro. Vi kan med tro och ansträngningar förbättra vår andliga jordmån så att den ger bättre frukt.

Jag vill utforska den här tanken med er eftersom den har hjälpt mig att förstå den här liknelsen på ett djupare sätt. Jag tror att när vi förbereder oss för våra studier i Kom och följ mig om Nya testamentet det kommande året kan en genomgång av liknelsen om såningsmannen hjälpa oss att förbereda oss för att helhjärtat ta emot evangeliesanningar.

Hur tar vi emot evangeliets frön?

I liknelsen lär vi oss att när såningsmannen sådde

föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp dem
föll en del på stenig mark; några sköt upp men sveddes av solen
föll en del bland tistlar och tistlarna kvävde dem
föll en del i god jord och gav skörd.

Herren förklarar:

”När någon hör ordet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.

Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje,

men han har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När han möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer han genast på fall.

Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt.

Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt” (Matteus 13:19–23; betoning tillagd).

Låt oss titta på varje typ av jordmån och se vad som kan göras för att förbättra den.

Illustrationer: David Green

Jord vid vägen

President Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”De frön som ’föll … vid vägen’ (Markus 4:4) har inte hamnat på sådan mark där de kunde växa. De är som undervisning som faller på ett förhärdat eller oförberett hjärta.”¹

Dessutom förstår vi ibland inte det vi hör eller läser i skrifterna eftersom våra hjärtan är oförberedda. Vad bör vi göra när så är fallet?

Vi kan söka en förklaring från dem som faktiskt förstår. Vi kan fråga missionärerna, vår söndagsskollärare, vår prästadöms- eller organisationsledare, vår seminarie- eller institutlärare, de som betjänar oss eller våra trofasta föräldrar och familjemedlemmar. Vi kan studera generalkonferenstal. Appen Evangeliebiblioteket innehåller många resurser som kan hjälpa oss att söka mer insikter.

Vi bör också be till Gud om mer ljus. Om vi är uppriktiga, har genuina avsikter och har tro på Kristus, får vi kunskap om evangeliets sanningar (se Moroni 10:4–5). Herren har sagt:

”Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och det ska öppnas för er.

För var och en som ber han får, och den som söker han finner, och för den som bultar ska det öppnas” (3 Nephi 14:7–8).

Jord på steniga platser

En del människor hör det återställda evangeliet genom missionärerna, känner Kristi kärlek och närvarar vid och njuter av kyrkans möten. Men med tiden fortsätter livets svårigheter. De upptäcker att livet inte har förvandlats till en ström av oändliga välsignelser. Deras tro försvagas och de glider iväg.

En del ser också ”stenig mark” när de deltar i ett möte eller en konferens och känner sig inspirerade att göra allt rätt från och med den stunden. Men på måndagen återvänder de till sina vanliga ansvar. Utmaningarna på jobbet är fortfarande svåra. Frestelser verkar överväldigande lockande. Och därför försvagas eller försvinner deras önskan att utveckla sin andlighet.

De lär sig den hårda vägen att utan djupa andliga rötter som håller kvar oss i vinden, mättar oss när vi är hungriga eller svalkar oss i solens hetta, kan vi andligen förgås.

Hur kan vi förbättra stenig mark? Ta bort stenarna och fördjupa våra andliga rötter.

Det kan vara svårt att ta bort stenar. Det kan kräva att vi skapar en miljö där tro uppmuntras. Det kan kräva att vi knyter nya vänskapsband och avstår från allt slags ont (se 1 Tessalonikerbrevet 5:22).

För att ha kraft till att ta bort stenar behöver vi Frälsarens hjälp. Den kommer när vi tar emot de förbund han erbjuder. Det börjar med att vi tar emot hans inbjudan att döpas. Det innebär att vi konfirmeras och tar emot den Helige Andens gåva. Det innebär att vi tar emot de förbund vi fortfarande saknar, som att ta emot prästadömet eller besöka templet. Det innebär att gå i kyrkan och förnya förbund genom att ta sakramentet varje vecka.

När prövningar och frestelser kommer kan vi hålla fast vid de förbund vi ingått med Herren. ”Vi är fast förankrade vid och med Frälsaren när vi troget minns och gör vårt bästa för att leva enligt de förpliktelser vi tagit på oss”, har äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum sagt. ”Och detta band till honom är källan till andlig styrka under varje period i våra liv.”²

Jord bland tistlar

Den här jorden gör det möjligt för plantor, även tistlar, att växa. Tistlarna är ”livets bekymmer, rikedom och njutningar” som kan göra att vi ”aldrig bär mogen frukt” (Lukas 8:14).

Vad händer när vi tar emot förbund men inte längre går på förbundsstigen? Eller när vi tar del av sakramentet men inte ber om förlåtelse, för vi tänker inte ens på våra misstag längre. Eller så kan vi be om förlåtelse men vägrar att förlåta andra. Vi tar emot templets förbund men tjänar inte de behövande. Vi missar tillfällen att sprida evangeliet eftersom vi är rädda att det kan verka olämpligt eller pinsamt, eller för att vi inte längre vet vad vi ska säga.

Lösningen är att leva efter förbundet vi ingick när vi döptes, ”att sörja med dem som sörjer, … och trösta dem som står i behov av tröst och stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där [vi] må befinna [oss], ända intill döden” (Mosiah 18:9).

Vi tar bort ogräs när vi omvänder oss varje dag, gör små eller stora justeringar och återvänder till förbundets raka och smala stig.

Vi vägrar låta livets ogräs kväva oss. Vi gör det genom att förvandla våra hem till trons helgedomar. Vi söker efter det som inbjuder Andens inflytande. Vi förkastar allt som driver bort det inflytandet. Och vi tjänar i Guds rike – i våra ämbeten, i templet, i missionsarbetet, i våra familjer.

Den goda jorden

Det finns många som hör ordet, förstår det och låter det växa i sina hjärtan. Till dem säger Herren: ”Jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå” (Johannes 15:16). För sådana människor är svaret att gå framåt med tro och hålla ut i goda gärningar.

President Oaks har frågat: ”Vad gör vi med Frälsarens lärdomar när vi lever våra liv?”³ Må vi i år, i våra förberedelser för att studera Nya testamentet, komma nära Frälsaren och förbättra vår andliga jordmån så att vi kan ta emot ordet. Då kan vi bära de frukter han ber oss bära genom att ta emot och förnya förbunden som binder oss till honom, genom att tjäna Gud och älska vår nästa, och genom att gå framåt längs förbundsstigen som en dag för oss tillbaka till vårt himmelska hem.