”Varför kunde jag inte förlåta?”, Liahona, jan. 2023.
Sista dagars heliga berättar
Varför kunde jag inte förlåta?
Jag bad att min himmelske Fader skulle hjälpa mig att övervinna mina dåliga känslor och förlåta.
Tillsammans med några andra bröder i min församling var jag på väg att hjälpa en syster att flytta. Men när vi kom fram till hennes lägenhet hindrades vi från att köra fram vår skåpbil till hennes hem av en skåpbil som hade parkerats på ett olämpligt sätt.
Jag ringde telefonnumret på sidan av skåpbilen för att be någon komma och flytta på den. En man svarade och lovade att han snart skulle komma.
En kvart senare ringde jag igen, men han svarade inte. Till slut, efter ännu ett samtal, dök han upp med två barn. Han var arg och sa något som jag tog illa vid mig för. Jag försökte glömma det när vi fortsatte med flytten.
Den kvällen tänkte jag på upplevelsen. Jag bad att min himmelske Fader skulle hjälpa mig att glömma mina känslor och förlåta mannen. Han besvarade min bön.
Men lite senare läste jag en lokal tidning och lade märke till en artikel om den här mannen. Den innehöll ett foto på honom. Mina negativa känslor för honom kom tillbaka. Så jag gick igenom samma process igen. Jag bad Herren att den här obetydliga saken inte längre skulle störa mig och att han skulle hjälpa mig att förlåta mannen. En god känsla kom över mig.
Det dröjde inte länge förrän jag råkade träffa samme man i en butik. Mina dåliga känslor återvände än en gång. Jag blev alldeles ställd. Jag frågade Herren varför jag inte kunde komma över den här upplevelsen. Några dagar senare lärde han mig en läxa.
Jag var på väg från tempelområdet i Helsingfors när jag lade märke till den här mannen, som arbetade i templets trädgård. Jag kunde knappt tro mina ögon. Mitt sinne öppnades och jag förstod att han, liksom jag, tjänade Herren och att han, liksom jag, har jobbiga dagar när saker och ting inte fungerar. Jag kunde då se den här mannen som min bror. Med nya ögon kände jag respekt och kärlek till honom. Efter det försvann alla tidigare känslor, för att aldrig återvända.
När vi ser andra så som Herren ser oss kan vi följa hans befallning att förlåta fullständigt (se Matteus 6:14–15; Läran och förbunden 64:9–10). Den här upplevelsen var en minnesvärd, öm barmhärtighet från Herren som jag fortfarande begrundar i mitt hjärta.