Endast digitalt
Fem budskap vi alla behöver höra
De två största buden är i centrum av Jesu Kristi evangelium. De är grunden till vilka vi är som hans efterföljare.
Även om våra omständigheter kan vara olika, så är våra hjärtan inte det. Av den anledningen finns det vissa budskap som alla Guds barn behöver höra. Jag vill delge er fem av de här budskapen – sanningar och råd som talar till oss alla.
1. Rör dig mot ljuset.
När jag var flygkapten flög jag ibland min Boeing 747 från Tyskland till USA:s västkust. På de här flygen västerut verkade dagsljuset aldrig ta slut. Vi lyfte från Tyskland klockan 13:00 och tio timmar senare landade vi i Kalifornien – 14:00 samma dag! Solen gick aldrig ner över oss.
Motsatsen skedde när man flög österut. Solnedgången kom snabbare än vad den normalt sett skulle göra. När vi åkte klockan 13:00 innebar det att vi om bara några timmar blev uppslukade av den mörkaste natt. Men på grund av vår riktning och hastighet badade vi efter ytterligare några timmar i flammande och ofta bländande ljus.
Vare sig jag färdades åt väster eller åt öster ändrade solen aldrig kurs. Den behöll sin position, stadig i himlen, och gav jorden värme och ljus.
Min tillgång till den värmen och det ljuset berodde på var jag var, min riktning och min hastighet.
På liknande sätt är Gud i sin himmel. Han förändras aldrig, men det gör vi.
Vi behöver alla Guds ljus i våra liv, och ändå har vi alla perioder när vi känner att vi är i mörker.
När de stunderna kommer kan vi vara säkra på att Gud, liksom solen, alltid finns där. När vi vänder hjärtat till honom omfamnar han oss och fyller våra själar med värme, kunskap och vägledning.
2. Du är bättre än du tror du är.
Herren har alltid använt de små och svaga i världen för att åstadkomma sina härliga avsikter (se Alma 26:12; 37:6).
Jeremia trodde att han var för ung för att vara profet (se Jeremia 1:6–7).
Mose tvivlade på sig själv eftersom han var trög att tala (se 2 Moseboken 4:10–12).
Enok kände sig otillräcklig för att predika omvändelse eftersom, med hans egna ord, ”allt folket hatar mig” (Mose 6:31).
Herren åstadkommer ofta mest med dem som känner sig minst fullkomliga. Han tog en ung herde och gjorde honom mäktig nog att dräpa en skrämmande jätte och leda en ny nation till storhet (se 1 Samuelsboken 17).
En outbildad bondpojke blev de sista dagarnas store profet som påbörjade ett underbart och förunderligt verk.
Mitt hjärtas önskningar, av Walter Rane
I vår tidsutdelning tog Gud en ung, outbildad bondpojke och vägledde honom tills han blev de sista dagarnas store profet som påbörjade ett underbart och förunderligt verk som nu rullar fram till alla nationer i världen.
Kanske ser vi oss alla som lite mindre än vi är. Ovärdiga. Obegåvade. Inget speciellt. I avsaknad av tillräckligt mycket hjärta, sinne, resurser, karisma eller ålder för att vara till någon särskild nytta för Gud.
Du säger att du inte är fullkomlig? Välkommen till klubben! Du kanske är just den person som Gud söker efter.
Herren väljer de ödmjuka och saktmodiga – delvis för att de är ödmjuka och saktmodiga. På så sätt finns det aldrig någon fråga om anledningen till deras framgång. Dessa underbara, vanliga människor åstadkommer stora ting, inte på grund av vilka de är utan på grund av den Gud är! För ”det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud” (Lukas 18:27; se även Markus 10:27).
Gud har inget behov av att du är exceptionell, än mindre fullkomlig.
Han tar dina talanger och förmågor och förökar dem – även om de kan verka vara lika otillräckliga som några bröd och fiskar. Om du litar på honom och är trofast så förstorar han dina ord och handlingar och använder dem till att välsigna och tjäna folkskaror! (se Johannes 6:8–13).
Gud behöver inte människor som är felfria.
Han söker efter dem som erbjuder sitt hjärta och ett villigt sinne (se Läran och förbunden 64:31), och han ska göra dem fullkomliga i Kristus (se Moroni 10:32–33).
Älskar vi våra familjer, vänner och grannar?
Den barmhärtige samariern, av Walter Rane
3. Lär dig att älska Gud och andra.
När en farisé frågade Jesus vilket som var det största av buden, bestämde Frälsaren en gång för alla vilka våra prioriteringar som enskilda och som kyrka bör vara:
-
Älska Gud (se Matteus 22:37).
-
Älska din nästa (se Matteus 22:39; se även v. 34–40).
Detta är evangeliets kärna. Det bör vara centrum i allt vi gör som kyrka och som Jesu Kristi lärjungar.
Evangeliets målarduk är så omfattande att man kan ägna en livstid åt att studera den och bara skrapa på ytan. Vi har alla ämnen eller principer som intresserar oss mer än andra. Naturligtvis är det sådant som vi lutar åt, talar om och betonar i vårt tjänande i kyrkan.
Är de här principerna viktiga? Absolut.
Men vi bör överväga om de är de viktigaste.
De forntida fariseerna sammanställde hundratals regler och bud från heliga skrifter. De ansträngde sig mycket för att katalogisera dem, rätta sig efter dem och tvinga andra att noggrant leva efter dem. De trodde att exakt lydnad mot det minsta av de här tillvägagångssätten skulle leda människor till Gud.
Var gick de fel?
De tappade bort kärnan.
De förlorade ur sikte det som var av största värde för deras eviga syfte.
De såg de många reglerna som mål i sig själva i stället för medel till ett mål.
Riskerar vi att göra samma misstag i dag? Om vi skulle brainstorma är jag säker på att vi kan sammanställa en lista över förväntningar i de sista dagarna som skulle konkurrera med eller kanske till och med överträffa de som samlats i forna dagar.
Det innebär inte att de här reglerna och evangelieämnena inte är viktiga eller värdefulla. De har ett syfte. De är en del av helheten.
De kan leda oss till kärnan, men de är inte kärnan.
De är grenar på trädet, men de är inte trädet. Och om de någonsin skiljs från trädet kommer de inte att ha något liv. De vissnar och dör. (Se Johannes 15:1-–12.)
När vi möter Frälsaren vid domarskranket ska vi redogöra för hur vi levde efter de två största buden.1
Sökte vi verkligen Gud? Älskade vi honom av allt vårt hjärta, all vår förmåga, allt vårt förstånd och all vår styrka?
Älskade vi våra familjer, vänner och grannar? Hur visade vi den kärleken?
Vi värdesätter alla evangeliets principer. Vi lever ”av varje ord som utgår från Guds mun” (Läran och förbunden 84:44). Och ändå måste vi alltid komma ihåg att ”hela lagen och profeterna” pekar på de två största buden (Matteus 22:40).
Det är det här som är kärnan i Jesu Kristi evangelium. Det är grunden till vilka vi är som hans efterföljare.
Medan andra tvistade med honom sa Jesus den enkla sanningen – inte i vrede utan med lugnt majestät.
Herren står anklagad inför Kaifas, av Frank Adams
4. Konflikter är oundvikliga; stridigheter är ett val.
Ibland tänker vi hur behagligt livet skulle vara om vi bara inte hade så mycket motstånd.
Jesus Kristus – vårt exempel på fullkomlighet – levde inte ett liv fritt från konflikter. Han mötte motstånd under hela sin verksamhet, och under sina sista timmar förråddes han av en vän, anklagades av falska vittnen, förtalades, blev slagen blodig och korsfästes.
Vad svarade han?
Till några sa han inte ett ord.
Till andra sa han den enkla sanningen – inte i vrede utan med lugnt majestät.
Medan andra tvistade med honom stod han på sin plats och litade på sin Fader, lugn i sitt vittnesbörd, fast i sanningen.
Konflikter är oundvikliga. Det tillhör jordelivet. Det är en del av vår prövning.
Men stridigheter är ett val. Det är ett sätt som människor väljer att hantera konflikter på. Och vi kan välja ett bättre sätt.
Vår värld flödar över av stridigheter. Vi har tillgång till den dygnet runt: på nyheterna, på sociala medier – till och med, ibland, i våra relationer med dem vi älskar.
Vi kan inte justera volymen på andras bitterhet, vrede eller raseri.
Men vi kan välja vårt svar.
Naturligtvis är det här lätt att säga och svårt att göra.
Att avstå från att strida mot dem som strider kräver stor disciplin. Men det är det som menas med att vara en lärjunge. Jesus lärde: ”Den som har en stridslysten ande är inte av mig utan av djävulen, som är fader till stridigheter … Det är min lära att sådant ska upphöra” (3 Nephi 11:29–30).
När Gud talar – även när han kallar oss till omvändelse – är det inte troligt att hans röst är ”en åskans röst och inte heller … rösten av ett våldsamt dån, men … en stilla röst med fullkomlig mildhet, liksom en viskning [som tränger] ända in i själens innersta” (Helaman 5:30).
Som Jesu Kristi efterföljare följer vi det här exemplet. Vi skambelägger eller angriper inte andra. Vi strävar efter att älska Gud och tjäna vår nästa. Vi strävar efter att med glädje hålla Guds bud och leva efter evangeliets principer. Och vi uppmuntrar andra att också göra det.
Vi kan inte tvinga någon att förändra sig. Men vi kan älska dem. Vi kan vara ett exempel på vad Jesu Kristi återställda evangelium handlar om. Och vi kan inbjuda alla att komma och känna sig hemma.
När andra förolämpar oss, anlägger vi då moteld?
Det finns ett bättre sätt.
Till några säger vi ingenting. Till andra uttrycker vi med stillsam värdighet vilka vi är, vad vi tror på och varför vi tror. Vi står trygga i vår tro på Gud och litar på att han uppehåller oss i våra prövningar.
Låt oss ägna oss åt vår Faders angelägenheter.
Vi har tillräckligt med arbete att försöka efterlikna Kristus. Vi gör det genom att lära oss älska Gud och sträcka oss ut för att välsigna andra.
Ja, det kommer fortfarande att uppstå konflikter. Men vår allsmäktige Fader i himlen har lovat att han ska utkämpa våra strider åt oss (se 2 Moseboken 14:13–14; 5 Moseboken 3:21–22; Psaltaren 20:7; 34:18; Ordspråksboken 20:22).
Kristus i Getsemane, av Harry Anderson
5. Vår himmelske Fader är de nya begynnelsernas Gud.
Så länge vi dödliga går på den här underbara, vackra planeten, gör vi misstag. Men det här är ingen överraskning för Gud.
Av den här anledningen sände han sin enfödde Son för att födas av en dödlig kvinna, leva ett fullkomligt liv och göra ett stort, evigt offer som renar oss från synd och öppnar dörren till helighet, frid och härlighet i evigheten när vi omvänder oss och har tro på honom.
Tack vare Jesus Kristus kan våra misstag, våra synder – till och med våra vardagliga sorger, smärtor, besvikelser och frustrationer – bli helade. Tack vare vår Frälsare behöver sådant inte hindra oss från att uppfylla vår gudomliga bestämmelse!
Frälsaren inbjuder oss: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila” (Matteus 11:28). Han erbjuder förlåtelse och styrka att förbättra sig. Tack vare Jesus Kristus kan vi lämna våra bördor bakom oss och varje dag klara av att följa honom bättre.
Vår himmelske Fader är de nya begynnelsernas Gud. Varje dag, varje timme, kan vara en nystart – ett tillfälle att förnya oss i den Helige Anden och bli bättre på att vandra som sanna och trofasta lärjungar till Frälsaren. Hans evangelium är den goda nyheten att vi kan börja om – vi kan bli nya skapelser i Kristus (se 2 Korintierbrevet 5:17).
Jag menar inte att vi ska förminska eller bagatellisera våra synder och misstag. Vi sopar dem inte under mattan eller försöker gömma dem.
För att få Guds förlåtelse måste vi tvärtom bekänna våra synder. Det är först när vi helt och ärligt erkänner våra svagheter som vi kan lära oss av dem och övervinna dem. Vi måste ödmjukt bedöma var vi är innan vi kan ändra kurs och utvecklas till den vi vill vara.
Med andra ord, vi måste omvända oss!
När vi tar del av sakramentet minns vi förbundet vi ingick vid dopet att ta på oss Frälsarens namn och vandra på lärjungeskapets stig. Vi närmar oss Guds nådastol och lägger ödmjukt våra synder inför honom som ett offer och vädjar om hans barmhärtighet. Vi åtar oss på nytt att älska och tjäna honom och att älska och tjäna andra. Vi ber om hans välsignelse när vi helgar våra tankar och handlingar i hans tjänst.
Gör det, så kommer du att känna hur Guds hand sträcker sig mot dig. Universums Gud ingjuter i dig styrka och motivation att göra bättre.
Du kommer att göra misstag och stappla i framtiden. Men precis som varje soluppgång signalerar början på en ny dag, gör vi varje gång vi omvänder oss en ny start på lärjungeskapets stig.
Vi kan börja om.
Gud längtar efter att vi ska komma till honom. Hans barmhärtighet är tillräcklig för att hela våra sår, inspirera oss att gå framåt, rena oss från synd, stärka oss inför kommande prövningar och välsigna oss med hopp och hans frid.
Om vi önskar det av hela vårt hjärta vägleder Gud oss genom det här jordelivet, och han väntar med öppna armar på att omfamna oss i uppståndelsen.
Oavsett våra brister kan Gud hela, inspirera och rena oss.
Han är de nya begynnelsernas Gud.
Liksom du är jag en stackars pilgrim som på ett ofullkomligt sätt strävar efter att vandra på lärjungeskapets stig och som hoppas kunna uppfylla vår himmelske Faders stora önskan – att återvända till honom och tillsammans med er leva ”i ett tillstånd av oändlig lycka” (Mosiah 2:41).
Jag ber att du må finna hopp, styrka och glädje under din resa, så att du kan finna Gud och älska honom av hela ditt hjärta när du strävar efter att välsigna andras liv.
Från ett tal under BYU:s utbildningsvecka den 17 aug. 2021 med titeln ”Five Messages That All of God’s Children Need to Hear”.