”Andens språk”, Liahona, jan. 2023.
Sista dagars heliga berättar
Andens språk
Jag lärde mig att Anden kan hjälpa oss att förmedla vår himmelske Faders kärlek, även när vi känner oss otillräckliga.
Foto med tillstånd av författaren; illustration: Jennifer M. Potter
Illustration: Jennifer M. Potter
Jag brukade tillbringa somrarna med att resa runt i Europa med ett danslag. Våra åskådare, framföranden och energinivån varierade, men vi hade en tradition som vi höll fast vid: Vi avslutade varje show med att sjunga ”Gud var’ med dig tills vi möts igen”1 på språket i det land vi besökte. Eftersom de flesta i mitt danslag tillhörde Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga älskade vi den här traditionen. Det var ett underbart sätt att få kontakt med vår publik och dela med oss av vår himmelske Faders kärlek.
Mot slutet av en av de här resorna hade vi just passerat gränsen till Tyskland och höll på att öva på sången på tyska inför kommande framträdanden. Men när vi kom dit fick vi veta att det just i den här delen av Tyskland talas sorbiska, ett språk som inte liknade det i sången som vi så troget hade övat på.
På bussresan till vårt framträdande var jag utmattad och ville bara sova hela vägen. Men våra ledare hade andra idéer. De hade bett våra guider att översätta psalmen till sorbiska. Nu ville de att hela bussen med halvsovande artister skulle lära sig sången bara några timmar före vårt framträdande.
Vi gjorde vårt bästa. I slutet av föreställningen ställde vi oss tillsammans längst fram på scenen och började sjunga. Jag minns att jag blev förvånad över hur lätt jag kom ihåg de obekanta ord jag hade rört ihop några timmar tidigare. Jag kände hur mina tidigare tvivel på våra sångförberedelser skingrades när jag förlitade mig på att Anden skulle påminna mig om orden.
När vi hade dansat färdigt och började sjunga hjälpte Anden mig att komma ihåg sången.
Foto med tillstånd av författaren
Åskådarna såg förvånade ut och blev sedan förtjusta. När sången var över föll en tystnad över folksamlingen. Sedan ställde de sig upp och började sjunga en sång tillbaka till oss, som de senare förklarade var en tacksamhetssång som de vanligtvis sparade till speciella tillfällen.
Jag kände Anden så starkt i det ögonblicket, även om jag inte förstod vad de sjöng. Jag var så tacksam för att Herren hade hjälpt mig att förmedla hans kärlek trots mina känslor av otillräcklighet. Jag påmindes om att vår himmelske Faders kärlek är ett universellt budskap. Trots det som skiljer oss åt kan vi alla förstå Andens språk.