”Utöva ständigt dygd”, Liahona, okt. 2023.
”Utöva ständigt dygd”
I vår strävan att bli som Jesus Kristus finns här sex viktiga saker att komma ihåg när vi utvecklar kristuslika egenskaper.
Hans hand är ännu utsträckt, av Yongsung Kim, med tillstånd av Havenlight
Den största och mest förunderliga predikan som Frälsaren någonsin hållit var hans syndfria liv – en livslång predikan. Med den kom denna inspirerande uppmaning: ”Vad slags män [och kvinnor] bör ni då vara? Sannerligen säger jag er: Sådana som jag är” (3 Nephi 27:27).
”Ni måste ständigt utöva dygd” (Läran och förbunden 46:33)
Dygd är ”redbarhet och moralisk ypperlighet”.1 Att ständigt utöva dygd kräver ständig ansträngning med en inspirerad att-göra-lista. Verben vara och göra är ett doktrinärt par. Vara utan göra – som tro utan gärningar eller kärlek utan tjänande – är ”i sig själv död” (Jakobs brev 2:17). På samma sätt beskriver göra utan vara dem som ”ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig” (Markus 7:6). Frälsaren fördömer detta att göra utan att vara som hyckleri (se Matteus 23:23; Markus 7:6).
Människor har ofta att-göra-listor som de bockar av när de har gjort en uppgift på listan. Men du kan inte bocka av att vara. När kan du till exempel bocka av föräldraskap som något du utfört? Du blir aldrig färdig med att vara mamma eller pappa, som är en livslång insats.
Vi utövar varje dygd (vara) genom en inspirerad att-göra-lista över tillhörande handlingar. Om jag vill bli mer kärleksfull, vad kan jag då göra i stödverksamheten i dag för att hjälpa mig bli mer kärleksfull? Om jag vill bli mer tålmodig, vad kan jag då göra i dag för att förbättra mig?
När vi befinner oss vid ett moraliskt vägskäl i livet frågar vi oss ofta: Vad skulle Jesus göra? När vi gör det han skulle göra utövar vi dygd och blir som han. Om vi ”går omkring och gör gott” (se Apostlagärningarna 10:38), som han gjorde, växer vi i kärlek och medkänsla, och det blir en del av vår natur.
Eldflugeeffekten
De förunderliga eldflugorna syns bara på natten. Dessa förtrollande små naturens underverk syns inte på dagen. Det krävs mörker för att eldflugornas ljus ska bli synligt. Det är kontrasten som uppenbarar deras ljus.
Eldflugorna och stjärnorna är exempel i naturen på hur mörker behövs för att uppenbara ljus som annars döljs i fullt dagsljus. Eftersom Kristi ljus ständigt är närvarande känner många medlemmar i kyrkan inte igen de dagliga former av ljus som inspirerar dem att utöva dygd.
Ett vittnesbörd om kristuslika egenskaper får vi till stor del genom att jämföra motsatser, eller genom att ”[smaka] det bittra så att [vi] kan värdesätta det goda” (Mose 6:55). Om Adam och Eva inte hade fallit skulle de inte ha haft någon ”glädje eftersom de inte kände till sorg” (2 Nephi 2:23). President Brigham Young lärde: ”Alla fakta bevisas och klargörs genom sina motsatser.”2
Barn lär genom att jämföra motsatser: ja/nej, upp/ner, över/under, stor/liten, varm/kall, snabb/långsam och så vidare. Det är kontrasten som ger klarare insikt. För att förstå en dygd krävs att man på liknande sätt studerar dess motsats.
Vi vill till exempel alla vara friska, men vår tacksamhet för hälsa och vår önskan att behålla den kommer ofta först efter att vi drabbats av motsatsen till hälsa: sjukdomar och skador. Frälsaren själv ”fick … lära sig lydnad genom sitt lidande” (Hebreerbrevet 5:8).
Ibland beskrivs en dygd bäst med hjälp av dess motsats, såsom ”utan hyckleri” och ”utan svek” (Läran och förbunden 121:42), ”inte lätt förargad” (Moroni 7:45) och så vidare.
Att utöva dygd är inte bara en livslång strävan att utveckla kristuslika egenskaper. Det är också ett försök ”att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär” (Titus 2:12; se även Joseph Smiths översättning av Matteus 16:26; Moroni 10:32). I vår strävan att utveckla en kristuslik dygd växer den när vi avlägsnar dess motsats: Vi ”lägger av den naturliga människan” och ”blir en helig genom Herren Kristi försoning” (Mosiah 3:19).
Tillämpning av eldflugeeffekten på ett urval av egenskaper visar sanningen, kraften och vittnesbördet hos var och en av dem:
-
kärleksfull kontra hatisk, fientlig och ovänlig
-
ärlig kontra oärlig, svekfull och hycklande
-
förlåtande kontra hämndlysten, harmsen och bitter
-
vänlig kontra elak, arg och ovänlig
-
tålmodig kontra lättförargad, hetlevrad och intolerant
-
mild kontra arrogant, förmäten och nedlåtande
-
fridsskapare kontra stridslysten, bråkmakare och provocerande.
Kontrasten hjälper oss att se styrkan i våra vittnesbörd om varje dygd och hur många andliga upplevelser vi har varje dag med vårt samvete. Kontrasten gör att vi tydligt kan se Kristi ljus.
När de går till överdrift blir alla dygder svagheter
När våra önskningar överdrivs blir de skadliga och måste ”[kontrolleras] med omdöme, inte omåttligt” (Läran och förbunden 59:20). Lidelser kan bli tvångsmässiga. Tygla därför ”alla dina lidelser” (Alma 38:12). Önskningar kan bli nyckfulla och fanatiska, så ”ha disciplin i allt” (se 1 Korintierbrevet 9:25; Alma 7:23; 38:10; Läran och förbunden 12:8).
Som ytterligare illustration följer här några dygder som gått till extrem överdrift:
-
Överdriven frimodighet blir övermod (se Alma 38:12).
-
Fliten leder till utbrändhet eller gör att vi löper fortare än vi har kraft till (se Mosiah 4:27).
-
Överdriven ärlighet blir hänsynslöshet och taktlöshet. Sådant kan ursäktas hos barn men inte hos vuxna som saknar dygderna att vara omtänksam, vänlig och empatisk.
-
Överdriven sparsamhet blir själviskhet, snålhet och gnidighet.
-
Överdriven tolerans blir släpphänthet, vårdslöshet och fumlighet.
-
Överdriven kärlek blir curlande, kvävande, hämmande och alltför tillåtande.
Alla dygder behöver minst en kompletterande dygd, en gudomlig kontroll och balans, för att inte gå till överdrift. Liksom rättvisans vågskålar symboliserar behovet av balans mellan rättvisa och barmhärtighet, behöver alla dygder klokt balanseras upp av sina kompletterande dygder.
President Ezra Taft Benson (1899–1994) delade den här insikten om Frälsaren: ”Alla dygder efterlevdes och var i fullkomlig balans i hans liv.”3
När människor känner att deras liv är ur balans eller att de beter sig på ett fanatiskt eller extremt sätt, är det klokt att fundera över vilka dygder som saknas och behövs för att balansen ska kunna återställas i deras liv. Annars kan en dygd bli skadlig och en styrka ”kan bli vårt fall”, som president Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet, har sagt.4
En dygd utan dess kompletterande dygd är en halvsanning
En halvsanning är vilseledande eftersom den bara delvis är sann eller kan vara helt sann men bara en del av sanningen i sin helhet. Några exempel på halvsanningar vad gäller dygder:
-
Handlingsfrihet utan ansvar är vad Korihor lärde: att ”varje människa segrade alltefter sin styrka. Och vad människan än gjorde så var det inte något brott” (Alma 30:17).
-
Tro utan gärningar och barmhärtighet utan rättvisa är exempel på vad Nehor lärde: ”att hela människosläktet skulle bli frälst … för Herren hade skapat alla människor och hade även återlöst alla människor, och till sist skulle alla människor få evigt liv” (Alma 1:4).
-
Rättvisa utan nåd skildras rörande i Victor Hugos mästerverk Les Misérables, i rollfiguren Javert. Rättvisan är en dygd endast när den regleras genom barmhärtighet – annars blir den till orättvisa, dess motsats.
-
Kärlek och medkänsla utan oberoende kan vi se i Helen Kellers liv.5 Hennes föräldrar hade få eller inga förväntningar på sin blinda och döva dotter. Det var Anne Sullivan, en lärare för blinda och döva, som introducerade den kompletterande dygden oberoende och hjälpte Helen att nå sin sanna potential.
-
Tolerans utan sanning och kärlek utan lag nedvärderar, kompromissar och förvränger Herrens normer och resulterar i avfall genom självbedrägeri (se 4 Nephi 1:27).
-
Å andra sidan var fariséerna ett perfekt exempel på lag utan kärlek och sanning utan tolerans och resultatet blev avfall genom högmod.
-
Att vara rättfärdig utan att vara inkluderande (se Lukas 15:1–7) kan leda till självgodhet, fördomar och hyckleri.
-
Tro och hopp utan tålamod (Herren ”välsignar … er omedelbart” [Mosiah 2:24], men ”han prövar deras tålamod” [Mosiah 23:21]) kan leda till tvivel på sig själv och till förlust av tro.
Varje dygd är en halvsanning om den inte balanseras upp av dess kompletterande dygd(er) som behövs för doktrinär jämvikt.
Kraften i och vikten av Och
Som ”fader till stridigheter” (3 Nephi 11:29) hetsar Satan listigt till vrede genom att ställa dygder mot varandra med en ”mot”-mentalitet, såsom rättvisa kontra barmhärtighet. Men Herren ”råder … med rättvisa och med stor barmhärtighet” (Jakob 4:10, betoning tillagd). Dessa två dygder är inte motsatser utan kompletterande. För att uppnå fullkomlig balans är det doktrinärt mer korrekt och klokare att säga:
-
rättvisa och barmhärtighet (i motsats till rättvisa kontra orättvisa)
-
handlingsfrihet och ansvar
-
tro och gärningar
-
religiös/förbundshållande (utåt) och andlig/lärjungeskap (inåt)
-
enhetlighet och flexibilitet
-
enighet och mångfald
-
lagen till punkt och pricka och andemeningen i lagen
-
vördnad/högtidlighet och glädje/umgänge
-
frimodighet och mildhet
-
tapperhet och omdöme
-
disciplin och ömsint godhet
-
rättvisa för alla och principfasthet
-
vänlighet och fasthet
-
”Ert ljus [ska] lysa för människorna” (Matteus 5:16) och ni ska inte ”sträva efter att äras av människor” (se Läran och förbunden 121:35)
-
Och så vidare
Kärlek – den universella dygden
Kärnan i de två stora buden – att älska Gud och att älska vår nästa – är dygden kärlek. ”På dessa två bud”, sa Jesus, ”hänger hela lagen och profeterna” (Matteus 22:40). Äldste James E. Talmage (1862–1933) i de tolv apostlarnas kvorum kallade kärleken ”detta första, största och allt omfattande bud” och sa att det är det största ”på grund av den enkla och matematiska sanningen, att det hela är större än någon del”.6
”Alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv. Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse” (Romarbrevet 13:9–10). Kärlek är den dygd som tar mänskligheten från Moses lag till evangeliets lag.
På grund av kärlekens omfattande natur kan alla andra dygder sägas vara dess beståndsdelar, för den ”är tålig”, den är ”mild”, den ”avundas inte” och den ”är inte uppblåst” (se 1 Korintierbrevet 13:4–8; Moroni 7:45).
När en mor ger en sked till sitt lilla barn är det en insiktsfull fallstudie i kärlek. Modern visar tillit, kärlek, hopp, tolerans (för kladd), tålamod, lugn, överbevisning och så vidare.
Tänk på det här exemplet: När en mor ger en sked till sitt lilla barn är det en insiktsfull fallstudie i kärlek, eller kristuslik kärlek. Tänk på de många dygderna i det här scenariot: tillit, kärlek, hopp, oberoende, tolerans (för kladd och trots), mildhet, vänlighet, tålamod, lugn, fasthet, överbevisning och så vidare. Modern ”beter sig inte illa … Allt bär [hon], allt tror [hon], allt hoppas [hon], allt uthärdar [hon]. [Hennes kärlek] upphör aldrig” (1 Korintierbrevet 13:5, 7–8).
Så tacksamma vi är för en kärleksfull Fader i himlen vars kärlek är tålig och mild trots den oreda vi skapar i våra liv!
Så inte undra på att skrifterna identifierar kärleken som ”störst av dem” (1 Korintierbrevet 13:13; Moroni 7:46), som den nådegåva som är störst (se 1 Korintierbrevet 12:31) och som den som är ”framför allt” (1 Petrusbrevet 4:8). I grund och botten är uppmaningen att ”be till Fadern av allt ert hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek” (Moroni 7:48) en uppmaning att be om alla dygder och sträva efter en fullkomlig balans mellan dem. Utan balans kan till och med kärleken göras extrem, som i fallet med Helen Kellers kärleksfulla men tillåtande och eftergivna föräldrar.
Dygder är gåvor från Anden
I kapitel 6 i Predika mitt evangelium, ”Hur utvecklar jag kristuslika egenskaper?”, får missionärerna lära sig att ”kristuslika egenskaper är gåvor från Gud. De kommer när du utövar din handlingsfrihet på ett rättfärdigt sätt. Be din himmelske Fader välsigna dig med dessa egenskaper, för du kan inte utveckla dem utan hans hjälp”.7
För att framgångsrikt utöva dygd krävs det att vi balanserar vår tro på Jesus Kristus och bön, och ”med glädje gör allt det som står i vår makt” (se Läran och förbunden 123:17).
Moroni lärde oss att vårt hopp om att bli som Jesus Kristus fokuserar på honom: ”Kom till Kristus och bli fullkomnade i honom och avstå från all ogudaktighet. Och om ni … älskar Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka, då är hans nåd tillräcklig för er så att ni genom hans nåd kan bli fullkomliga i Kristus” (Moroni 10:32).
Må Herrens predikan för hela livet bli vår egen bön och strävan. När vi ständigt utövar dygd (se Läran och förbunden 46:33), ständigt pryder våra tankar med dygd, ska vår självtillit växa sig stark i Guds närhet och läran om prästadömet ska falla över våra själar som himlens dagg (se Läran och förbunden 121:45).