Nya testamentet i sitt sammanhang

Älska varandra: Nya testamentet om familjelivet

Mark D. Ellison

Lektor i forntida skrifter vid Brigham Young University

En förståelse av Nya testamentets hushåll kan hjälpa oss att stärka ”Guds familj” i dag.

Hör honom, av Simon Dewey

Hushållet utgör en viktig bakgrund till Nya testamentet. Den kristna gudsdyrkan utvecklades i en hushållsmiljö (oikos eller oikia är grekiska för ”hus” eller ”hushåll” och avsåg både den fysiska byggnaden och dem som bodde i den).¹ Kristna använde ett bildspråk och en terminologi som anknöt till familjen eller hushållet – de troende var ”bröder” och ”systrar” och kyrkan var Guds hus (oikos theou) eller Guds familj (se 1 Timothy 3:15; 5:1–2).

Många aktiviteter i den tidiga kyrkan och Nya testamentets lärdomar kretsade kring hushållet. En förståelse av familjelivet i Nya testamentet kan hjälpa oss att stärka individer, par och familjer, och främja en inkluderande gemenskap bland alla de olika medlemmarna i ”Guds familj” i den sista tiden.

Nya testamentets hushåll

Hushållen i antikens medelhavsområde bestod vanligtvis inte bara av föräldrar och barn utan också av familjemedlemmar som kusiner, äldre släktingar eller föräldrarnas vuxna syskon och deras makar. Familjerna i Galileens byar omfattade dessa släktingar, som bodde och arbetade tillsammans (se Markus 10:29). Välbärgade hushåll i hela den romerska världen omfattade även personer i beroendeställning såsom anställda, slavar, befriade slavar och skyddslingar.

Kristna förändringar av vanliga hushållskoder

Flera böcker i Nya testamentet ger anvisningar till medlemmar i tidiga kristna hushåll (se Kolosserbrevet 3:18–4:1, 1 Petrusbrevet 2:13–3:12; Efesierbrevet 5:21–6:9; 1 Timoteusbrevet 2:8–15; 5:1–22; 6:1–10; Titus 2:1–10). Dessa ”hushållskoder”, som forskare kallar dem, liknar koder i grekisk och hellenistisk-judisk litteratur som främjade social stabilitet genom att lovorda ordnade, välskötta hem där familjemedlemmar uppfyllde sina kulturellt definierade roller i rätt förhållande till varandra.

De här skriftställena i Nya testamentet undervisar om den tidens traditionella värderingar som upprätthöll befintliga sociala strukturer, såsom uppmaningen att underordna sig makthavare, undvika tvister och visa aktning mot alla (se 1 Petrusbrevet 2:17; 1 Timoteusbrevet 2:1–2; Titus 3:1–2).

Men Nya testamentets hushållskoder innefattade också några viktiga ändringar. De betonar till exempel ömsesidig aktning mot varandra och en omformning av relationer för att inkludera Gud:

• Barn skulle lyda sina föräldrar i Herren (se Efesierbrevet 6:1–3; Kolosserbrevet 3:20).

• Fäder skulle inte reta upp sina barn, utan fostra och förmana dem i Herren (se Efesierbrevet 6:4; Kolosserbrevet 3:21).

• Män skulle inte vara hårda mot sin hustru utan vara vänliga mot henne, visa henne aktning och älska henne så som Kristus hade älskat församlingen och offrat sig för den (se Efesierbrevet 5:25–33; Kolosserbrevet 3:19; 1 Petrusbrevet 3:7).

• Anvisningen i Efesierbrevet 5:22 till hustrur att underordna sig sina män så som de underordnade sig Herren kommer först efter den första uppmaningen i Efesierbrevet 5:21 att alla medlemmar i hushållet – män som hustrur– skulle ”underordna [sig] varandra i vördnad för Kristus” (Efesierbrevet 5:21).² Som Paulus sa: ”Var … ödmjuka och sätt andra högre än er själva” (Filipperbrevet 2:3).

Vi ser en annan kristen ändring av hur de traditionellt underordnade medlemmarna i varje par – hustrur, barn och slavar³ – främst behandlas som ”självständiga personer med medfödd dignitet”, vilket visar att de ”också har en viktig roll”.⁴

Och rådet till hustrur i 1 Petrusbrevet 3:1–6 strider helt mot den tidens praxis att en hustru skulle frukta sin man och tillbe hans gudar. Snarare kunde den troende kvinnan med sin tro vinna över sin otroende make.

Även om antikens hushåll var patriarkala och hierarkiska enligt den tidens praxis, uppmanade dessa ändringar kristna hushåll att uppnå större jämlikhet och respekt för varje person genom att påminna dem om att ”älska varandra” (Johannes 13:34) så som Frälsaren älskade dem.

Se till Jesus Kristus

Nya testamentets anvisningar till familjer undervisar om principer som välsignar alla familjer och individer som strävar efter att vara Jesu Kristi lärjungar i dagens värld. Den viktigaste lärdomen då och nu är att vi ska se till Jesus Kristus och följa hans exempel på osjälviskt generöst tjänande i alla våra relationer (se Filipperbrevet 2:3–11). Som äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har påmint oss: ”Kärlek är den utmärkande egenskapen hos en Kristi lärjunge.”⁵

Slutnoter

1. Den här artikeln bygger på Mark D. Ellisons ”Family, Marriage, and Celibacy in the New Testament”, i New Testament History, Culture, and Society: A Background to the Texts of the New Testament, sammanst. av Lincoln Blumell (2019), s. 532–554.

2. Verbet som översatts till ”underordna” förekommer inte i vers 22 utan har lånats från vers 21. Det som uppfattas i de två verserna är: ”[21] Underordna er varandra”, [22] ”hustrur, underordna er era män”, och så vidare genom hushållet, med specifika instruktioner för hur varje medlem kan visa denna ömsesidiga underkastelse.

3. Slaveri var vanligt i antikens samhällen och hade inget med ras eller nationalitet att göra. I Romarriket under Nya testamentets tid hade många hushåll slavar, även kristna hushåll. Slaveriet var inte alltid livslångt. I vår tidsutdelning har Herren förkunnat att ”det [är] inte rätt att någon människa ska vara i träldom under någon annan” (Läran och förbunden 101:79).

4. Carolyn Osiek, ”Family Matters” i Christian Origins: A People’s History of Christianity, vol. 1, sammanst. av Richard A. Horsley (2005), s. 216.

5. Dieter F. Uchtdorf, ”Guds kärlek”, Liahona, nov. 2009, s. 22; se även Johannes 13:35.