Mer än en hjälte
Jesus Kristus inte bara är vår hjälte, han är vår Herre och Kung, mänsklighetens Frälsare och Återlösare.
Från 1856 till 1860 drog tusentals sista dagars heliga pionjärer sina tillhörigheter i handkärror i över 160 mil när de färdades till Saltsjödalen. För etthundrasextiosju år sedan den här veckan, den 4 oktober 1856, blev president Brigham Young överraskad över att få veta att två handkärrekompanier, ledda av Edward Martin och James Willie, fortfarande befann sig tiotals mil från Saltsjödalen, och det var snart vinter.1 Redan nästa dag, inte långt från den plats där vi träffas i dag, stod president Young inför de heliga och förkunnade: ”Många av våra bröder och systrar är ute på prärien med handkärror … Och de måste föras hit … Ge er av och hämta dessa människor från prärien.”2
Bara två dagar senare gav de första räddningspatrullerna sig av för att söka efter handkärrepionjärerna.
En medlem i Willies kompani beskrev den förtvivlade situationen innan räddningspatrullen kom. Han sa: ”Precis när det verkade som om allt skulle gå förlorat, och det inte verkade finnas mycket kvar att leva för … likt en blixt från klar himmel besvarade Gud våra böner. En räddningspatrull som hade med sig mat och förnödenheter kom inom synhåll. Som vi tackade Gud för vår räddning.”3
Dessa räddare var hjältar för pionjärerna; de riskerade sina liv i extrema väderförhållanden för att föra hem så många som möjligt i säkerhet. En sådan hjälte var Ephraim Hanks.
I mitten av oktober och omedveten om handkärreproblemet återvände Hanks till sitt hem i Salt Lake efter en resa när han under natten väcktes av en röst som sa: ”Handkärrekompanierna är i fara och du behövs. Vill du ta dig dit och hjälpa dem?”
Med den frågan klingande i sinnet skyndade han tillbaka till Salt Lake City. Och när han hörde president Heber C. Kimball kalla på fler frivilliga gav han sig av nästa dag, på egen hand, till undsättning. Han tog sig snabbt förbi andra räddare på vägen och när han kom fram till Martins kompani mindes Hanks: ”Den syn som mötte mig när jag gick in i lägret kan aldrig suddas bort från mitt minne … [och] var tillräckligt för att vidröra det mest förhärdade hjärta.”4
Ephraim Hanks tillbringade dagar med att gå från tält till tält och välsigna de sjuka. Han berättade att ”vid många tillfällen, när vi välsignade de sjuka och näpste sjukdomarna i Herren Jesu Kristi namn, återhämtade sig de sjuka direkt. De blev botade nästan genast.”5 Ephraim Hanks kommer för evigt att vara en hjälte för dessa handkärrepionjärer.
I likhet med den anmärkningsvärda räddningen är händelser som påverkar våra liv och till och med historiens gång ofta resultatet av beslut och prestationer av enskilda män och kvinnor – stora konstnärer, forskare, företagsledare och politiker. Dessa enastående personer hedras ofta som hjältar, med monument och minnesmärken som byggs för att fira minnet av deras bedrifter.
När jag var en liten pojke var mina första hjältar idrottare. Mina tidigaste minnen är från när jag samlar basebollkort med bilder och statistik från basebollspelare i högsta serien. ”Hjältedyrkan” som barn kan vara roligt och oskyldigt, som när barn klär ut sig som sina favoritsuperhjältar till Halloween. Även om vi beundrar och respekterar många begåvade och beaktansvärda män och kvinnor för deras förmågor och bidrag, kan den grad till vilken de ”vördas”, om det går överstyr, liknas vid när Israels barn dyrkade en guldkalv i Sinai öken.
Som vuxna kan det som en gång var oskyldigt kul i barndomen bli en stötesten när ”hjältedyrkan” av politiker, bloggare, influencers, idrottare eller musiker får oss att se ”bortom målet”6 och förlora ur sikte det som verkligen är viktigt.
För Israels barn var utmaningen inte guldet de tog med sig på sin färd till det utlovade landet, utan snarare det de lät guldet bli: en avgud som då blev föremål för deras gudsdyrkan och vände deras uppmärksamhet bort från Jehova, som hade delat Röda havet och befriat dem ur träldomen. Deras fokus på kalven påverkade deras förmåga att dyrka den sanne Guden.7
Den verklige hjälten – vår hjälte, nu och alltid – är Jesus Kristus, och vad eller vem som än distraherar oss från hans lärdomar, som de återfinns i skrifterna och genom levande profeters ord, kan ha en negativ inverkan på vår utveckling på förbundsstigen. Innan den här världen skapades såg vi till Jesus Kristus när det stod klart att den plan som vår himmelske Fader föreslog, som innefattade vår möjlighet att utvecklas och bli som han, ifrågasattes.
Jesus Kristus var inte bara den som ledde försvaret av vår Faders plan, han skulle också spela den viktigaste rollen i dess tillämpning. Han svarade Fadern och erbjöd frivilligt sig själv ”till lösen för alla”8 för att betala en skuld som var och en av oss skulle ådra sig genom synd men inte kunde betala på egen hand.
President Dallin H. Oaks har lärt: ”Jesus Kristus … har gjort allt som är nödvändigt för vår resa genom jordelivet mot den bestämmelse som fastställts i vår himmelske Faders plan.”9
I Getsemane trädgård, när han stod inför en sådan överväldigande uppgift, sa Frälsaren modigt: ”Ske inte min vilja, utan din” och fortsatte att ta på sig den kombinerade smärtan, sjukdomarna och lidandet för synder för alla som någonsin kommer att leva.10 Genom fullkomlig lydnad och hängivenhet fullbordade Jesus Kristus hela skapelsens mest storslagna, heroiska handling som kulminerade i hans härliga uppståndelse.
Vid vår senaste generalkonferens påminde president Russell M. Nelson oss: ”Vilka frågor eller problem ni än har så finns svaret alltid i Jesu Kristi liv och lärdomar. Lär er mer om hans försoning, hans kärlek, hans barmhärtighet, hans lära och hans återställda evangelium om helande och utveckling. Vänd er till honom! Följ honom!”11 Och jag vill tillägga: ”Välj honom!”
I vår komplexa värld kan det vara frestande att vända sig till samhällets ”hjältar” i ett försök att ge livet klarhet när det kan verka förvirrande eller överväldigande. Vi köper kläderna de sponsrar, vi tar till oss den politik de anammar och vi följer de råd som de delat på sociala medier. Det här kan vara okej som en tillfällig förströelse, men vi måste vara vaksamma på att denna form av hjältedyrkan inte blir vår guldkalv. Att välja den rätta hjälten har eviga konsekvenser.
När vår familj kom till Spanien för att påbörja vårt tjänande som missionsledare, hittade vi ett inramat citat delat av äldste Neal A. Maxwell som är relevant i fråga om de hjältar vi väljer att följa. Han sa: ”Om man inte har valt Guds rike först, kommer det till sist inte att spela någon roll vad man har valt i stället.”12 Bröder och systrar, det är genom att välja Jesus Kristus, kungarnas Kung, som vi väljer Guds rike. Alla andra val är detsamma som att välja köttslig arm, eller en guldkalv, och sviker oss till slut.
I Daniels bok i Gamla testamentet läser vi berättelsen om Shadrak, Meshak och Abed-Nego, som tydligt visste vilken hjälte de skulle välja – och det var ingen av kung Nebukadnessars gudar. De förkunnade tillitsfullt:
”Vår Gud som vi dyrkar [är] mäktig att rädda oss ur den brinnande ugnen …
Men om inte, så ska du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte tillber guldstatyn.”13
Som aposteln Paulus lärde: ”Det finns många gudar”,14 och jag vill tillägga, många hjältar till vilka vi inbjuds att böja knä inför, tillbe och omfamna. Men precis som Daniels tre vänner visste, finns det bara en som garanterat befriar eftersom han redan har gjort det och alltid kommer att göra det.
För oss på vår resa tillbaka till Guds närhet, till vårt utlovade land, är det inte politikern, musikern, idrottaren eller vloggaren som är problemet utan snarare valet av att låta dem bli de främsta målen för vår uppmärksamhet och vårt fokus, i stället för vår Frälsare och Återlösare.
Vi väljer honom, Jesus Kristus, när vi väljer att hedra hans dag, vare sig vi är hemma eller reser på semester. Vi väljer honom när vi väljer hans ord genom skrifterna och levande profeters lärdomar. Vi väljer honom när vi väljer att inneha en tempelrekommendation och leva värdiga att använda den. Vi väljer honom när vi är fridsskapare och vägrar att vara stridslystna, ”speciellt när våra åsikter går isär”.15
Ingen ledare har någonsin visat mer mod, ingen välgörare har visat mer vänlighet, ingen läkare har botat fler sjukdomar och ingen konstnär har varit mer kreativ än Jesus Kristus.
I en värld av hjältar, med monument och museer som ägnas åt jordiska mäns och kvinnors bedrifter, finns det en som står över alla andra. Jag vittnar om att Jesus Kristus inte bara är vår hjälte; han är vår Herre och Kung, mänsklighetens Frälsare och Återlösare. I Jesu Kristi namn, amen.