Frälsarens helande kraft på havets öar
Genom templets välsignelser botar Frälsaren enskilda, familjer och nationer.
På 1960-talet undervisade min far vid Church College of Hawaii i Laie, där jag föddes. Mina sju äldre systrar insisterade på att mina föräldrar skulle ge mig namnet ”Kimo”, ett hawaiianskt namn. Vi bodde nära Laie tempel i Hawaii när det betjänade en stor del av kyrkans medlemmar i Asien och Stillahavsområdet, däribland Japan.1 Vid den här tiden började grupper av heliga från Japan komma till Hawaii för att ta emot templets välsignelser.
En av dessa medlemmar var en syster från den vackra ön Okinawa. Berättelsen om hennes resa till templet i Hawaii är anmärkningsvärd. Två årtionden tidigare hade hon gift sig genom en traditionellt arrangerad buddistisk vigsel. Bara några månader senare anföll Japan Pearl Harbor i Hawaii och kastade in USA i en konflikt med Japan. I kölvattnet av viktiga strider som Midway och Iwo Jima drev krigets tidvatten de japanska styrkorna tillbaka till hemön Okinawas stränder, den sista försvarslinjen som stod emot de allierades styrkor framför Japans hjärta.
Under tre svåra månader 1945 rasade slaget vid Okinawa. En flottilj på 1 300 amerikanska krigsfartyg omslöt och bombarderade ön. De militära och civila förlusterna var enorma. I dag listar ett högtidligt monument i Okinawa över 240 000 kända namn på människor som dog i striden.2
I ett desperat försök att undkomma angreppet sökte den här okinawanska kvinnan, hennes man och deras två små barn en tillflykt i en bergsgrotta. De uthärdade obeskrivliga umbäranden under de veckor och månader som följde.
En förtvivlad natt mitt i striden, när familjen var nära svältgränsen och maken var medvetslös, övervägde hon att göra slut på deras lidande med en handgranat som myndigheterna hade gett henne och andra i just det syftet. Men när hon förberedde sig för att göra det fick hon en djupt andlig upplevelse som gav henne en påtaglig känsla av att Gud verkligen finns och av hans kärlek till henne, vilket gav henne styrkan att fortsätta. Under de följande dagarna återupplivade hon sin man och matade familjen med ogräs, honung från en vild bikupa och djur som fångats i en närliggande bäck. Anmärkningsvärt nog höll de ut i sex månader i grottan tills de lokala byborna informerade dem om att striden var över.
När familjen återvände hem och började återuppbygga sitt liv började den här japanska kvinnan söka efter svar om Gud. Gradvis tändes en tro på Jesus Kristus och behovet av att bli döpt. Men hon var bekymrad över sina nära och kära som hade dött utan kunskap om Jesus Kristus och dopet, däribland hennes mor, som dog när hon födde henne.
Föreställ er hennes glädje när två systermissionärer från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kom till hennes hem en dag och berättade att man kan lära sig om Jesus Kristus i andevärlden. Hon fascinerades av läran att hennes föräldrar kunde välja att följa Jesus Kristus efter döden och ta emot dop som utförts å deras vägnar på heliga platser som kallas tempel. Hon och hennes familj omvände sig till Frälsaren och döptes.
Hennes familj arbetade hårt och började få framgång, och ytterligare tre barn kom. De var trofasta och aktiva i kyrkan. Sedan, oväntat, fick hennes man en stroke och dog, vilket tvingade henne att arbeta långa dagar på flera jobb i många år för att försörja sina fem barn.
Några i hennes familj och grannskap kritiserade henne. De skyllde hennes bekymmer på hennes beslut att sluta sig till en kristen kyrka. Orubbad av djupa tragedier och hård kritik höll hon fast vid sin tro på Jesus Kristus, fast besluten att sträva framåt, med tillit till att Gud kände henne och att ljusare dagar väntade.3
Några år efter hennes makes alltför tidiga död blev missionspresidenten i Japan inspirerad att be de japanska medlemmarna att arbeta på att besöka templet. Missionspresidenten var en amerikansk veteran i slaget vid Okinawa, under vilket systern från Okinawa och hennes familj hade lidit så.4 Trots det sa den ödmjuka systern om honom: ”Han var då en av våra hatade fiender, men nu var han här med kärlekens och fridens evangelium. Detta var för mig ett underverk.”5
När hon hörde vad missionspresidenten sa fick denna änka en önskan att beseglas till sin familj i templet en dag. Men det var omöjligt för henne på grund av finansiella och språkliga hinder.
Sedan dök det upp flera uppfinningsrika lösningar. Kostnaden kunde reduceras med hälften om medlemmarna i Japan chartrade ett helt plan för att flyga till Hawaii under lågsäsong.6 Medlemmarna spelade också in och sålde vinylskivor med titeln Japanese Saints Sing. En del medlemmar sålde till och med hem. Andra sa upp sig från sina jobb för att kunna göra resan.7
Den andra utmaningen för medlemmarna var att tempelpresentationen inte fanns på japanska. Kyrkans ledare kallade en japansk broder att resa till templet i Hawaii för att översätta begåvningsceremonin.8 Han var den första japanska konvertiten efter kriget och hade undervisats och döpts av trofasta amerikanska soldater.9
När de japanska medlemmarna som hade fått sin begåvning i Hawaii hörde översättningen för första gången grät de. En medlem skrev: ”Vi har varit i templet många, många gånger. Vi har hört ceremonierna på engelska. [Men] vi har aldrig känt andan i … tempeltjänsten så som vi känner den nu [när vi får höra den] på vårt eget modersmål.”10
Senare samma år gav sig 161 vuxna och barn iväg från Tokyo för att ta sig till templet i Hawaii. En japansk broder reflekterade över resan: ”När jag tittade ut från flygplanet och såg Pearl Harbor, och kom ihåg vad vårt land hade gjort mot dessa människor den 7 december 1941, blev jag rädd. Kommer de att acceptera oss? Men till min förvåning visade de större kärlek och vänlighet än jag någonsin tidigare sett.”11
Vid ankomsten välkomnade hawaiianska medlemmar de japanska heliga med oräkneliga blomsterkransar medan de utbytte kramar och pussar på kinderna, en sed främmande för japansk kultur. Efter att ha tillbringat tio omvälvande dagar på Hawaii tog de japanska heliga farväl till tonerna av ”Aloha Oe” som sjöngs av de hawaiianska heliga.12
Den andra tempelresan som organiserades för japanska medlemmar var änkan från Okinawa med på. Hon gjorde den 1 600 mil långa resan tack vare en generös gåva från missionärerna som hade verkat i hennes gren och ätit många måltider vid hennes matbord. När hon var i templet fällde hon tårar av glädje medan hon verkade som ställföreträdare vid sin mors dop och beseglades till sin avlidne make.
Tempelresor från Japan till Hawaii fortsatte regelbundet tills templet i Tokyo invigdes 1980 och blev det 18:e verksamma templet. I november i år kommer det 186:e templet att invigas i Okinawa, Japan. Det ligger inte långt från grottan i centrala Okinawa där den här kvinnan och hennes familj tog skydd.13
Fastän jag aldrig träffade den här underbara systern från Okinawa lever hennes arv vidare genom hennes trofasta efterkommande, varav många jag känner och älskar.14
Min far, en veteran från andra världskriget i Stillahavsområdet, blev glad när jag kallades att verka i Japan som ung missionär. Jag kom till Japan kort efter att templet i Tokyo invigts och såg personligen deras kärlek till templet.
Tempelförbund är gåvor från vår himmelske Fader till hans Sons, Jesu Kristi trofasta efterföljare. Genom templet binder vår himmelske Fader enskilda och familjer till Frälsaren och till varandra.
President Russell M. Nelson förklarade förra året:
”Var och en som ingår förbund i dopbassänger och i tempel – och håller dem – har ökad åtkomst till Jesu Kristi kraft …
Belöningen för att man håller sina förbund med Gud är himmelsk kraft – kraft som stärker oss så att vi kan tåla våra prövningar, frestelser och hjärtesorger bättre. Denna kraft lättar vår väg.”15
Genom templets välsignelser helar Frälsaren enskilda, familjer och nationer – även de som en gång stod som bittra fiender. Den uppståndne Herren förkunnade för ett konfliktfyllt samhälle i Mormons bok att för dem som hedrar ”mitt namn ska Rättfärdighetens Son stå upp med läkedom i sina vingar.”16
Jag är tacksam över att vittna om den fortgående uppfyllelsen av Herrens löfte om att ”tiden kommer då kunskapen om en Frälsare ska spridas överallt i varje nation, släkte, tungomål och folk”,17 däribland till dem som finns på ”havets öar”.18
Jag vittnar om Frälsaren Jesus Kristus och om hans profet och apostlar i dessa sista dagar. Jag bär ett högtidligt vittne om den himmelska kraften att binda i himlen det som är bundet på jorden.
Det här är Frälsarens verk och templen är hans heliga hus.
Med orubblig övertygelse förkunnar jag dessa sanningar i Jesu Kristi namn, amen.