Kärlekens många språk
Må vi alla lära oss att tala och höra hans kärlek här, i våra hjärtan och hem och i våra ämbeten, våra aktiviteter, vår stödverksamhet och vårt tjänande.
Våra primärbarn sjunger ”kärleken råder här”.1
En gång gav jag syster Gong en liten medaljong. Den har inskriptionen punkt-punkt, punkt-punkt, punkt-punkt-streck. De som är bekanta med morsekod ser att det är bokstäverna I, I, U. Men jag lade till en andra kod. På mandarin-kinesiska betyder ”ai” ”älska”. Så dubbelkodat blev budskapet ”I love you”. Susan, min kära, ”I, ai (爱), U.”
Vi uttrycker kärlek på många språk. Jag har hört att den mänskliga familjen talar 7 168 levande språk.2 I kyrkan har vi 575 dokumenterade primärspråk, med många dialekter. Vi kommunicerar också avsikt, tonfall och känsla genom konst, musik, dans, logiska symboler samt inter- och intrapersonella uttryck.3
I dag ska vi prata om evangeliekärlekens tre språk: värmens och vördnadens språk, tjänandets och uppoffringens språk samt förbundsgemenskapens språk.
Först värmens och vördnadens evangeliespråk.
Med värme och vördnad frågar syster Gong barn och ungdomar: ”Hur vet du att dina föräldrar och släktingar älskar dig?”
I Guatemala säger barnen: ”Mina föräldrar arbetar hårt för att vår familj ska få mat.” I Nordamerika säger barnen: ”Mina föräldrar läser berättelser och stoppar om mig på kvällarna.” I det heliga landet säger barnen: ”Mina föräldrar skyddar mig.” I Ghana i Västafrika säger barnen: ”Mina föräldrar hjälper mig med mina mål för barn och ungdomar.”
Ett barn sa: ”Fastän hon är jättetrött efter att ha arbetat en hel dag kommer mamma ut och leker med mig.” Hennes mamma grät när hon hörde att hennes dagliga uppoffringar har betydelse. En ung kvinna sa: ”Fastän mamma och jag ibland tycker olika så litar jag på henne.” Hennes mamma grät också.
Ibland behöver vi veta att kärlekens många språk hörs och uppskattas.
Med värme och vördnad fokuserar våra sakramentsmöten och andra möten på Jesus Kristus. Vi talar vördnadsfullt om Jesu Kristi försoning som personlig och verklig, inte bara som något abstrakt. Vi kallar Jesu Kristi återställda kyrka efter hans namn: Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Vi använder ett vördnadsfullt språk när vi ber till vår himmelske Fader, och varm respekt när vi pratar med varandra. När vi inser att Jesus Kristus är kärnan i templets förbund pratar vi mindre om att ”gå till templet” och mer om att ”komma till Jesus Kristus i Herrens hus”. Varje förbund viskar: ”Kärleken råder här”.
Nya medlemmar säger att kyrkans vokabulär behöver avkodas. Vi småskrattar åt tanken att en ”stav” kan få en att tänka på en vandringsstav; att en ”grenskonferens” kan tros handla om skogsvård; att en ”äldste” kan uppfattas som en väldigt gammal man med skägg. Men låt oss vara förstående och vänliga medan vi lär oss nya kärleksspråk tillsammans. Som nyomvänd i kyrkan fick en medlem veta att hennes kjolar var för korta. I stället för att ta åt sig svarade hon i stort sett: ”Mitt hjärta är omvänt, så ha tålamod tills mina kjolar kommer ikapp.”4
Orden vi använder kan föra oss närmare eller fjärma oss från andra kristna och vänner. Ibland pratar vi om missionsarbete, tempeltjänst, humanitär hjälp och välfärdsinsatser på sätt som kan få andra att tro att vi tror att vi arbetar ensamma. Låt oss alltid tala med varm och vördnadsfull tacksamhet för Guds verk och härlighet; Jesu Kristi förtjänster, barmhärtighet och nåd samt hans försoningsoffer.5
För det andra; tjänandets och uppoffringens evangeliespråk.
När vi samlas igen i kyrkan varje vecka för att hedra och glädjas åt sabbatsdagen kan vi i sakramentets förbund uttrycka vår hängivenhet mot Jesus Kristus och varandra genom våra ämbeten, vår gemenskap, vår sällskaplighet och vårt tjänande.
När jag frågar lokala ledare i kyrkan vad som bekymrar dem, säger både bröder och systrar: ”En del av våra medlemmar tackar inte ja till ämbeten.” Kallelser att tjäna Herren och varandra i hans kyrka ger oss möjlighet att öka vår medkänsla, förmåga och ödmjukhet. När vi avskiljs kan vi få Herrens inspiration till att lyfta och stärka andra och oss själva. Naturligtvis kan de skiftande omständigheterna och tiderna i våra liv påverka vår förmåga att tjäna, men förhoppningsvis inte vår önskan. Med kung Benjamin säger vi: ”Om jag hade skulle jag ge”6 och erbjuda allt vi kan.
Stavs- och församlingsledare, låt oss göra vår del. När vi kallar (och avlöser) bröder och systrar att tjäna i Herrens kyrka, låt oss då göra det med värdighet och inspiration. Hjälp var och en att känna sig uppskattad och att de kan lyckas. Rådgör med och lyssna på kvinnliga ledare. Må vi komma ihåg, som president J. Reuben Clark lärde, att i Herrens kyrka tjänar vi där vi kallas, ”en plats man varken eftersträvar eller avböjer”.7
När syster Gong och jag gifte oss sa äldste David B. Haight: ”Ha alltid ett ämbete i kyrkan. Särskilt när livet är hektiskt”, sa han, ”behöver ni känna Herrens kärlek för dem ni tjänar och för er när ni tjänar.” Jag lovar att kärlekens språk används här, där och överallt när vi svarar ja till kyrkans ledare att tjäna Herren i hans kyrka genom hans Ande och våra förbund.
Herrens återställda kyrka kan fungera som en bra grogrund för ett sionsamhälle. När vi tillber, tjänar, gläds och lär oss hans kärlek tillsammans så förankrar vi varandra i hans evangelium. Vi kanske har skilda politiska eller sociala åsikter, men känner harmoni när vi sjunger tillsammans i församlingskören. Vi främjar kontakter och bekämpar isolering när vi regelbundet tjänar av hela hjärtat i varandras hem och grannskap.
När jag besöker medlemmar med stavspresidenter känner jag deras djupa kärlek till medlemmar i alla omständigheter. När vi körde förbi medlemmars hem i en stav noterade stavspresidenten att oavsett om vi bor i ett hus med simbassäng eller ett hus med jordgolv är tjänande i kyrkan en förmån som ofta medför uppoffringar. Men, som han klokt lade märke till, när vi tjänar och uppoffrar i evangeliet tillsammans så finner vi färre fel och större frid. När vi låter honom, hjälper Jesus Kristus oss att tala hans kärleks språk.
Den här sommaren träffade vår familj underbara medlemmar och vänner till kyrkan i Loughborough och Oxford i England. Dessa betydelsefulla sammankomster påminde mig om hur församlings- och tjänandeaktiviteter kan bilda nya och bestående evangelieband. Under en tid har jag känt att på många platser i kyrkan kan några fler församlingsaktiviteter, naturligtvis planerade och genomförda med ett evangeliesyfte, knyta oss samman med ännu större gemenskap och enighet.
En inspirerad ordförande och kommitté för församlingsaktiviteter stärker enskilda och fostrar en gemenskap av heliga. Deras välplanerade aktiviteter hjälper alla att känna sig värdefulla, inkluderade och inbjudna att spela en nödvändig roll. Sådana aktiviteter överbryggar ålder och bakgrund, skapar bestående minnen och kan genomföras till ringa eller ingen kostnad. Till glädjande evangelieaktiviteter inbjuds också grannar och vänner.
Sällskaplighet och tjänande går ofta hand i hand. Unga vuxna vet att om man verkligen vill lära känna någon så ska man måla sida vid sida på en stege under ett tjänandeprojekt.
Naturligtvis är ingen individ eller familj fullkomlig. Vi behöver alla hjälp med att använda kärlekens språk. ”Den fullkomliga kärleken driver ut rädslan.”8 Tro, tjänande och uppoffringar tar oss bortom oss själva, närmare Frälsaren. Ju mer medkännande, trofast och osjälviskt vårt tjänade och våra uppoffringar är i honom, desto mer kan vi börja förstå Jesu Kristi försonande medkänsla för och nåd mot oss.
Och det för oss till förbundsgemenskapens evangeliespråk.
Vi lever i en självcentrerad värld. Så mycket är ”jag väljer mig”. Det är som om vi tror att vi själva vet vårt egenintresse bäst och hur vi ska uppfylla det.
Men i slutändan är det inte sant. Jesus Kristus personifierar denna mäktiga, tidlösa sanning:
”Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det.
För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”9
Jesus Kristus erbjuder ett bättre sätt – relationer grundade på gudomliga förbund, starkare än dödens band. Förbundsgemenskap med Gud och varandra kan hela och helga våra dyrbaraste relationer. Sanningen är den att Herren känner oss bättre och älskar oss mer än vi känner eller älskar oss själva. Sanningen är den att när vi ger allt vi är i våra förbund, kan vi bli mer än vad vi är. Guds makt och visdom kan välsigna oss med varje god gåva, i hans tid och på hans sätt.
Generativ artificiell intelligens (AI) har tagit stora kliv inom översättning. Svunna är de dagar när en dator kanske översatte idiomet ”anden är villig men köttet är svagt” till ”spöket är redo men kroppen är skör”. Intressant nog kan en dator genom att upprepa många exempel lära sig ett språk mer effektivt än om man skulle lära den reglerna för grammatik.
På liknande sätt kan våra egna direkta, upprepade upplevelser vara det bästa andliga sättet att lära oss värmens och vördnadens, tjänandets och uppoffringarnas samt förbundsgemenskapens språk.
Så var och hur talar Jesus Kristus till dig med kärlek?
Var och hur hör du hans kärleksspråk?
Må vi alla lära oss att tala och höra hans kärlek här, i våra hjärtan och hem och i våra ämbeten, våra aktiviteter, vår stödverksamhet och vårt tjänande.
I Guds plan kommer vi var och en att en dag gå från det här livet till nästa liv. När vi träffar Herren tänker jag mig att han säger, med undervisande och löftesrika ord: ”Mitt kärleksspråk talas här.” I Jesu Kristi heliga namn, amen.