Jesus Kristus är skatten
Fokusera på Jesus Kristus. Han är vår Frälsare och Återlösare, det ”mål” som vi bör se till och vår största skatt.
År 1907 flyttade en välbärgad engelsman vid namn George Herbert, den femte earlen av Carnarvon,1 till Egypten och fattade intresse för arkeologi. Han kontaktade den välkände egyptologen Howard Carter och föreslog ett samarbete. Carter skulle leda deras arkeologiska utgrävningar och Carnarvon skulle bekosta dem.
Tillsammans utforskade de framgångsrikt flera platser. Sedan fick de tillstånd att göra utgrävningar i Konungarnas dal, som ligger nära dagens Luxor, där många faraoners gravar hade hittats. De beslöt sig för att söka efter kung Tutankhamons grav. Tutankhamon hade bestigit Egyptens tron mer än 3 000 år tidigare och regerat i tio år innan han oväntat avled.2 Man visste att han hade begravts i Konungarnas dal,3 men platsen för hans grav var okänd.
Carter och Carnarvon sökte i fem år efter Tutankhamons grav utan framgång. Till slut meddelade Carnarvon Carter att han var färdig med det fruktlösa arbetet. Carter vädjade om en sista säsong för utgrävningarna och Carnarvon gav med sig och finansierade den.
Carter insåg att hela Konungarnas dal hade blivit metodiskt utgrävd – förutom området för deras eget basläger. Efter bara några dagars grävande fann de de första trappstegen som ledde ner till graven.4
När Carter till slut kikade in i förrummet till Tutankhamons grav såg han guld överallt. Efter tre månaders arbete med att katalogisera innehållet i förrummet öppnade de den förseglade gravkammaren i februari 1923 – för 100 år sedan. Det var det mest berömda arkeologiska fyndet på 1900-talet.
Under åren av ineffektivt sökande hade Carter och Carnarvon förbisett det som bokstavligen fanns under deras fötter. Omkring fem århundraden före Frälsarens födelse kallade profeten Jakob i Mormons bok just detta att ta för givet eller undervärdera det som ligger nära för att ”rikta blicken bortom målet”. Jakob förutsåg att folket i Jerusalem inte skulle känna igen den utlovade Messias när han kom. Jakob profeterade att de skulle vara ett folk som ”föraktade de tydliga orden” och skulle söka ”efter sådant som de inte kunde förstå. På grund av sin blindhet, en blindhet som kom av att de riktade sina blickar bortom målet, måste de falla.”5 Med andra ord: de skulle snubbla.
Jakobs förutsägelse visade sig vara korrekt. Under Jesu jordiska verksamhet riktade många blicken bortom målet, bortom honom. De förbisåg världens Frälsare. I stället för att erkänna hans roll i uppfyllandet av vår himmelske Faders plan, fördömde och korsfäste de honom. De sökte efter och väntade på att någon annan skulle ge dem frälsning.
Liksom folket i Jerusalem, och liksom Carter och Carnarvon, kan vi också vara benägna att rikta blicken bortom målet. Vi behöver vara på vår vakt mot denna tendens så att vi inte missar Jesus Kristus i våra liv och är blinda för de många välsignelser som han erbjuder oss. Vi behöver honom. Vi får rådet att ”fullkomligt förtrösta på hans förtjänster som är mäktig att frälsa”.6
Han är vårt mål. Om vi felaktigt föreställer oss att det finns ett behov av något utöver det han erbjuder, förnekar eller förminskar vi den omfattning och kraft han kan ha i våra liv. Han har gjort anspråk på barmhärtighetens rättigheter och erbjuder oss den barmhärtigheten.7 Han är den främsta källan till vilken vi bör se för att få förlåtelse för våra synder.8 Han för vår talan inför Fadern och kämpar för det som Fadern har velat hela tiden: att vi ska återvända till honom som arvtagare i hans rike. Vi behöver, med profeten Almas ord, ”se [oss] omkring och börja tro på Guds Son, att han ska komma för att återlösa sitt folk, och att han ska lida och dö för att sona [våra] synder, och att han ska uppstå från de döda, vilket ska åstadkomma uppståndelsen”.9 Jesus Kristus är vår skatt.
Frälsaren har gett oss många sätt att avsiktligt fokusera på honom, som möjligheten till daglig omvändelse. Ibland underskattar vi hur stor denna erbjudna välsignelse är. När jag var åtta år döptes jag av min far. Efteråt höll jag honom i handen när vi skulle gå över en trafikerad gata. Jag var inte uppmärksam och klev ut från trottoaren precis när en stor lastbil kom förbi. Pappa ryckte mig tillbaka, bort från gatan och in på trottoaren. Om han inte hade gjort det skulle jag ha blivit påkörd av lastbilen. Eftersom jag kände till min egen busiga natur tänkte jag: ”Det hade kanske varit bättre för mig att bli dödad av lastbilen, för jag blir aldrig lika ren som jag är just nu efter mitt dop.”
Som åttaåring antog jag felaktigt att dopets vatten tvättade bort synderna. Så är det inte. Under åren som gått sedan mitt dop har jag lärt mig att synderna renas genom Jesu Kristi kraft, genom hans försoningsoffer, när vi ingår och håller dopförbundet.10 Sedan kan vi, genom omvändelsens gåva, förbli rena. Jag har också lärt mig att sakramentet för med sig en kraftfull positiv spiral som gör det möjligt för oss att behålla våra synders förlåtelse.11
Precis som skatten under Carters och Carnarvons fötter är sakramentets dyrbara välsignelser tillgängliga för oss varje gång vi går på sakramentsmötet. Vi har blivit lovade att den Helige Anden ska vara vår ständige följeslagare om vi närmar oss sakramentet på samma sätt som en nyomvänd närmar sig dopet och konfirmationen: med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande och en beslutsamhet att leva upp till det dopförbundet. Den Helige Anden välsignar oss med sin heliggörande kraft så att vi alltid kan behålla våra synders förlåtelse, vecka ut och vecka in.12
Vår andliga grund stärks genom omvändelse och genom att vi noga förbereder oss för och värdigt tar del av sakramentet. Endast med en robust andlig grund kan vi hantera det metaforiska regn, den vind och de översvämningar som vi ställs inför i våra liv.13 Omvänt försvagas vår andliga grund när vi frivilligt hoppar över sakramentsmötet eller när vi inte fokuserar på Frälsaren under sakramentet. Vi kan oavsiktligt dra oss ”undan Herrens Ande så att den inte kan få rum i [oss] att leda [oss] på visdomens vägar så att [vi] blir välsignade, framgångsrika och bevarade”.14
När vi har den Helige Anden med oss blir vi inspirerade och vägledda till att ingå och hålla andra förbund, som de vi sluter i templet. När vi gör det fördjupas vår relation till Gud.15 Ni har kanske lagt märke till att många nya tempel har tillkännagetts under senare år, vilket för templen allt närmare medlemmarna.16 Paradoxalt nog kan det, när templen blir mer tillgängliga, bli lättare för oss att inte ta tempelbesöken på allvar. När templen är långt borta planerar vi vår tid och våra resurser för att resa till templet för att tillbe där. Vi prioriterar dessa resor.
Med ett tempel nära till hands kan det vara lätt att låta små saker hindra oss från att gå dit, vi intalar oss att ”jag kan gå en annan gång”. Att bo nära ett tempel ger oss större flexibilitet i våra planerade tempelbesök, men den flexibiliteten kan göra det lättare att ta templet för givet. När vi gör det ”missar vi målet” och underskattar möjligheten att komma närmare Frälsaren i hans heliga hus. Vår beslutsamhet att besöka templet bör vara minst lika stark när templet är i närheten som när det är långt borta.
Efter att Carter och Carnarvon grävt på andra ställen i Konungarnas dal för att hitta Tutankhamons grav, insåg de sitt misstag. Vi behöver inte arbeta förgäves, som de gjorde under en tid, för att hitta vår skatt. Vi behöver inte heller söka råd från exotiska källor, värdesätta det nya i källan eller tro att ett sådant råd är mer upplyst än det som vi kan få från en ödmjuk Guds profet.
Vi kan läsa i Gamla testamentet om att Naaman, när han sökte bot för sin spetälska, blev vred när han ombads att doppa sig sju gånger i en vanlig flod i närheten. Men han övertalades att följa profeten Elishas råd i stället för att förlita sig på sina egna förutfattade meningar om hur underverket skulle ske. Till följd av det blev Naaman botad.17 När vi litar på Guds profet på jorden i dag och handlar efter hans råd, finner vi lycka, och vi kan också bli botade och helade. Vi behöver inte titta bortom det.
Bröder och systrar, jag uppmanar er att minnas och alltid fokusera på Jesus Kristus. Han är vår Frälsare och Återlösare, det ”mål” som vi bör se till och vår största skatt. När ni kommer till honom belönas ni med styrka att möta livets utmaningar, mod att göra det rätta och förmågan att utföra er mission i jordelivet. Värdesätt möjligheten till omvändelse, förmånen att ta del av sakramentet, välsignelsen av att ingå och hålla tempelförbund, fröjden av tillbedjan i templet och glädjen i att ha en levande profet.
Jag bär mitt högtidliga och säkra vittnesbörd om att Gud den Evige Fadern är vår himmelske Fader och att han lever, Jesus är Kristus, han är vår gode, vise Vän18 och detta är hans återställda kyrka. Tack för er tro och trofasthet. Jag ber att ni ska bli välsignade, framgångsrika och bevarade, i Jesu Kristi namn, amen.