Kapitel 1
Hjälpföreningen
En återställelse av ett forntida mönster
Under hela sin jordiska verksamhet visade Frälsaren en särskild kärlek för och omsorg om kvinnor. Äldste James E. Talmage i de tolv apostlarnas kvorum sade: ”Jesus Kristus är kvinnans och kvinnlighetens största förkämpe.”1
Frälsaren undervisade kvinnor i folksamlingar och enskilt, ute på gatan och vid stränder, vid brunnen och i deras hem. Han visade dem kärleksfull omsorg och botade dem och deras familjemedlemmar. I många liknelser berättade han om kvinnor som höll på med vanliga sysslor. Han visade en djup kännedom om kvinnors liv och undervisade om tidlösa evangeliebegrepp utifrån deras vardagliga upplevelser. Han förlät dem. Han grät med dem. Han visade medlidande med dem i deras olika omständigheter som döttrar, hustrur, hemmafruar, mödrar och änkor. Han uppskattade dem och hedrade dem.
Till och med när Frälsaren led fruktansvärda plågor på korset uttryckte han omsorg om sin mor som då troligen var änka och i behov av hjälp.2 Och den första personen han visade sig för efter sin uppståndelse var en kvinna.3
Kvinnliga lärjungar i Nya testamentet
Vi vet inte mycket om kvinnornas formella organisation i Nya testamentet, men bevisen pekar på att kvinnorna utgjorde en viktig del av Frälsarens verksamhet. I Nya testamentet finns det berättelser om kvinnor, både nämnda vid namn och inte, som utövade tro på Jesus Kristus, som lärde sig och följde hans lärdomar och som vittnade om hans verksamhet, underverk och majestät. Dessa kvinnor blev exemplariska lärjungar och viktiga vittnen om frälsningsarbetet.
Kvinnor färdades med Jesus och hans tolv apostlar De gav av sina medel för att bidra till hans verksamhet. Efter hans död och uppståndelse fortsatte kvinnorna att vara trofasta lärjungar. De träffade och bad tillsammans med apostlarna. De upplät sina hem som samlingsplatser för kyrkans medlemmar. De deltog ivrigt i arbetet med att rädda själar, både timligt och andligt.
Marta och hennes syster Maria är exempel på kvinnliga lärjungar i Nya testamentet. Lukas 10 innehåller en berättelse om när Marta öppnade sitt hem för Jesus. Hon tjänade Herren genom att ta hand om hans timliga behov, och Maria satt vid Mästarens fötter och lyssnade på hans undervisning.
I en tid när kvinnorna vanligtvis förväntades att bara ge timligt tjänande lärde Frälsaren Marta och Maria att kvinnor också kan bidra andligt till hans verk. Han uppmanade dem att bli hans lärjungar och ta del av frälsningen, ”den goda delen” som aldrig skulle tas ifrån dem.4
Maria och Marta deltog aktivt i Herrens jordiska verksamhet. Senare i Nya testamentet läser vi om Martas kraftfulla vittnesbörd om Frälsarens gudomlighet. I ett samtal med Jesus sade hon: ”Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”5
Många andra kvinnliga lärjungar färdades med Jesus och de tolv. De lärde av honom andligt och tjänade honom timligt. Lukas skrev:
”Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom
och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena — från henne hade sju onda andar farit ut —
vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.”6
Det är troligt att de här kvinnorna bidrog med visst ekonomiskt stöd till Jesus och hans apostlar och att de även tjänade dem genom att laga mat. Förutom att de här kvinnorna fick ta emot hans undervisning — evangeliets glada budskap och välsignelserna av hans helande kraft — så tjänade kvinnorna honom och bidrog med sina medel och sin hängivenhet.
Aposteln Paulus skrev om kvinnor som tjänade de heliga, både som ämbetsmän i kyrkan och på eget initiativ. Hans beskrivning av en rättfärdig änka stämde in på många kvinnor i kyrkans första dagar: ”Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.”7 Paulus skrev också om det inflytande som de visa, erfarna äldre kvinnorna har. Han uppmanade Titus att uppmuntra äldre kvinnor att tjäna och undervisa unga kvinnor om deras eviga roller som hustrur och mödrar och förmana de unga kvinnorna att inte ”missbruka vin” och ”att älska man och barn”.8
Apostlagärningarna innehåller en berättelse om en kvinna som hade de dygder som Paulus beskrev. Tabita, som också är känd som Dorkas, bodde i Joppe där hon tillverkade kläder till behövande kvinnor.
”I Joppe fanns en lärjunge som hette Tabita — översatt heter det Dorkas. Hon gjorde många goda gärningar och gav rikligt åt de fattiga.
Men under de dagarna blev hon sjuk och dog …
Då nu [staden] Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: ’Skynda dig och kom till oss!’
Petrus gick med dem. Och när han kom fram … kom [alla änkorna] gråtande fram till honom och visade de livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem.
Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot den döda och sade: ’Tabita, stå upp!’ Då öppnade hon ögonen, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp.”9
I Nya testamentet nämns andra hängivna kvinnor. Priska och hennes make Akvila riskerade livet för apostlarna och upplät sitt hem för kyrkliga sammankomster.10 Paulus skrev: ”Akvila och Priska tillsammans med församlingen i deras hus hälsar hjärtligt till er i Herren.11
En kvinna som hette Maria arbetade mycket för apostlarna.12 En kvinna som hette Lydia döptes tillsammans med sin familj och tjänade sedan dem som hade undervisat henne.13
En kvinna som hette Febe hade tydligen en tjänandekallelse i sin församling. Paulus sade: ”Vår syster Febe som tjänar församlingen … vill jag lägga ett gott ord för. Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och ge henne den hjälp hon behöver. Hon har också varit till hjälp för många.”14 Det slags tjänande som Febe och andra underbara kvinnor i Nya testamentet utförde fortsätter idag med Hjälpföreningens medlemmar — ledare, besökslärare, mödrar och andra — som är till hjälp för många.
Kvinnliga lärjungar i vår tid
Kvinnorna i den forntida kyrkan var värdiga och ädla, behövda och högt värderade. De tjänade andra, växte i helighet och deltog i det stora arbetet med att rädda själar.
Dessa mönster har återställts i de sista dagarna genom Hjälpföreningens organisation. Profeten Joseph Smith förkunnade: ”Kyrkan var aldrig fullständigt organiserad förrän kvinnorna sålunda hade organiserats.”15 Syster Eliza R. Snow, Hjälpföreningens andra generalpresident, upprepade hans påstående. Hon sade: ”Fastän namnet är nytt har institutionen ett forntida ursprung. Vår profet som led martyrdöden sade att samma organisation existerade i den forntida kyrkan.”16
Förutom Joseph Smith har andra nutida profeter vittnat om att Hjälpföreningens organisation är en inspirerad del av återställelsen, varigenom kyrkans kvinnor kallas till kyrkliga ämbeten för att tjäna andra och vara till välsignelse för hela kyrkan. President Joseph F. Smith, kyrkans sjätte president, sade: ”Denna organisation är gudomligt grundad, gudomligt bemyndigad, gudomligt instiftad, gudomligt förordnad av Gud, till att bidra till kvinnors och mäns frälsning.”17 Till en grupp hjälpföreningssystrar sade president Lorenzo Snow, kyrkans femte president: ”Ni har alltid funnits vid prästadömets sida, redo att stärka deras händer och göra er del för att främja Guds rikes intressen. Och eftersom ni har medverkat i detta arbete kommer ni förvisso få ta del av arbetets triumf och den upphöjelse och härlighet som Herren ger sina trofasta barn.”18
När kvinnorna deltar i Hjälpföreningen medverkar de som trofasta lärjungar till Kristus i frälsningsarbetet. Liksom kvinnorna i den forntida kyrkan arbetar de sida vid sida med männen som bär prästadömet för att stärka tro och rättfärdighet, stärka familjen och hemmet och söka upp och hjälpa behövande. Syster Julie B. Beck, Hjälpföreningens femtonde generalpresident, har sagt: ”Genom Hjälpföreningen tränar vi på att vara Kristi lärjungar. Vi lär oss det han vill att vi ska lära oss, vi gör det han vill att vi ska göra och vi blir det han vill att vi ska bli.”19
”Marta tog emot [Jesus] i sitt hem.” Hennes syster Maria ”satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord” (Lukas 10:38–39).
Under hela sin jordiska verksamhet visade Frälsaren en särskild kärlek för och omsorg om kvinnor.
Tabita ”gjorde många goda gärningar och gav rikligt åt de fattiga” (Apostlagärningarna 9:36).