Lektion Åtta

Undervisa Om Ansvarsfullt Uppförande

”De som gör alltför mycket för sina barn upptäcker snart att de inte kan göra någonting med sina barn.

Äldste Neal A Maxwell

Lektionsmål

Hjälp föräldrarna att under lektionen:

Förstå hur de ska undervisa sina barn om ansvarsfullt uppförande.
Veta hur de ska tala om för sina barn vad de förväntar sig av dem.
Förstå vad det innebär att undervisa sina barn ett steg i sänder.
Veta hur de ska ge valmöjligheter för att hjälpa sina barn att uppföra sig ansvarsfullt.

Vikten av att undervisa barnen på rätt sätt

Föräldrar har ett heligt ansvar att lära sina barn att hålla Guds bud och följa hemmets och samhällets regler.¹ Herren har instruerat föräldrar att lära sina barn att be och vara lydiga, att tro på Kristus, att omvända sig från sina synder, att låta döpa sig och ta emot den Helige Andens gåva samt att vara flitiga. (Se L&F 68:25–32.) Han tillrättavisade en del av kyrkans första ledare för att de inte undervisade sina barn på rätt sätt. (Se L&F 93:42–44, 47–48.) Föräldrar ska ”fostra [sina] barn i ljus och sanning” (L&F 93:40), eftersom ”ljus och sanning skyr den onde”. (L&F 93:37)

En del föräldrar misslyckas med att undervisa sina barn på rätt sätt. Föräldrar tenderar att uppfostra sina barn på ungefär samma sätt som de själva blev uppfostrade. En del föräldrar är alltför släpphänta och andra alltför bestämmande. Andra är så upptagna med andra saker att de försummar sitt ansvar och möjligheten att undervisa sina barn. En del föräldrar har förvrängda uppfattningar om barn och betraktar dem antingen som av naturen goda utan behov av undervisning och tillrättavisning eller av naturen onda och i behov av straff. En del föräldrar misslyckas med att undervisa sina barn eftersom de inte ville ha barn till att börja med. Dessa barn löper ofta fara att utsättas för känslomässig misshandel och försummelse.

Herren förväntar sig att föräldrar ska ta sin uppgift att undervisa på allvar. Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum kungjorde: ”Män och hustrur — mödrar och fäder — kommer att stå till svars inför Gud för hur de uppfyller [sina] plikter.”²

Undervisa barn

Rätta tiden att börja uppfostra barn är när de är spädbarn. Barn har en medfödd önskan att lära. Bandet mellan föräldrar och barn ”utvecklas gradvis under veckor och månader” efter barnets födelse i deras upprepade samspel med varandra, och de lär sig att anpassa sig till ”varandras unika sätt att vara”.³ Förhållandet mellan föräldrar och barn skapar idealiska förutsättningar för tillägnande av kunskap och färdigheter. Barn börjar förstå och tillgodogöra sig föräldrarnas sätt att göra saker och ting genom att se och lyssna, till och med innan deras språkförmåga har utvecklats. När barnen har lärt sig tala ställer de frågor som hjälper dem att få upplysningar om världen. Föräldrar kan utnyttja barnens nyfikenhet och i ord och föredöme förmedla vad barnen behöver för att lyckas i livet.

De kanske mest avgörande åren i en persons liv är då han eller hon är som mest sorglös och obekymrad om framtiden: barndomen och tonåren. Under dessa formbara år får barnen värderingar, attityder och vanor som styr deras beteende under resten av livet. Föräldrar har den underbara möjligheten att undervisa sina barn om rätta värderingar och ansvarsfullt uppförande på ett sätt som inbjuder till samarbete snarare än uppror.

Följande principer hjälper föräldrar att undervisa sina barn.

Undervisa genom exempel

En av de största utmaningarna och möjligheterna som föräldrar har är att undervisa sina barn på ett sådant sätt att barnen vill följa sina föräldrars råd. President David O McKay beskrev exemplet som ”det bästa och effektivaste sättet att undervisa”.⁴

Äldste Delbert L Stapley i de tolvs kvorum betonade värdet av att undervisa genom exempel: ”En vis man, som blivit ombedd att nämna tre viktiga egenskaper som exemplifierat stora lärares liv genom tiderna och som skulle kunna vara till vägledning för nya lärare, sade: ’För det första, undervisa genom exempel. För det andra, undervisa genom exempel. För det tredje, undervisa genom exempel.’”⁵ President Thomas S Monson i första presidentskapet förklarade att Jesus ”undervisade om förlåtelse genom att förlåta. Han undervisade om medkänsla genom att visa medkänsla. Han undervisade om hängivenhet genom att ge av sig själv. Jesus undervisade genom sitt föredöme.”⁶

Biskop H David Burton, kyrkans presiderande biskop, förkunnade att föräldrar kan vägleda sina barn genom att vara ett rättfärdigt exempel. ”Vi måste förvissa oss om att våra liv är i ordning. Hyckleri har aldrig fungerat och det fungerar inte i dag heller. Det krävs av oss att vi ska leda i rättfärdighet och att vi ska uppmuntra våra familjer att följa vårt exempel. Led familjen på hemaftonen. Led familjen i studier av skrifterna. Ge prästadömsvälsignelser. Var en ledare när det gäller att hålla personliga böner och familjeböner.”⁷

”Exempel … blir minnen som vägleder vårt liv”, sade äldste Robert D Hales i de tolv apostlarnas kvorum.⁸ Dina barn kommer att minnas det föredöme du var för dem mer än något annat du gör eller säger.

Ge barn ansvar

Många föräldrar tenderar att skämma bort sina barn och skydda dem mot de ansvar de själva lärt sig att ta — upplevelser som hjälpte dem att bli dugliga vuxna. När föräldrar delar ut saker och tjänster till sina barn samtidigt som de kräver föga i gengäld, förlorar deras barn motivationen för att bli självständiga och ansvarsfulla. De blir lata, själviska och njutningslystna. Äldste Neal A Maxwell i de tolvs apostlarnas kvorum lärde: ”De som gör alltför mycket för sina barn upptäcker snart att de inte kan göra någonting med sina barn.”⁹

Äldste Joe J Christensen i de sjuttio förklarade att alltför stor eftergivenhet mot barn försvagar dem och berövar dem värdefulla insikter:

”I våra dagar växer många barn upp med snedvridna värderingar eftersom vi som föräldrar är alltför slapphänta mot dem. Vare sig vi är välbärgade, eller vi i likhet med de flesta har en blygsammare inkomst, försöker vi som föräldrar ofta ge barnen allt de önskar, och på så sätt berövar vi dem välsignelsen av att kunna se fram emot, längta efter, något de inte har. Något av det viktigaste vi kan lära våra barn är att försaka. Omedelbar njutning brukar göra människor svaga. Hur många verkligt stora personer känner du som aldrig behövt kämpa? …

Någonstans längs vägen är det viktigt för våra barns karaktärsutveckling att de lär sig att ’jorden fortfarande kretsar runt solen’ och inte runt dem. Vi borde hellre lära våra barn att fråga sig: Hur kan världen bli en bättre plats för att jag finns här?”¹⁰

Äldste Christensen varnade för att om barn inte lär sig att arbeta så lämnar de hemmet illa förberedda för yttervärlden. Han sade: ”Även i det vi gör tillsammans i familjen måste det finnas balans mellan arbete och lek. Några av mina mest minnesvärda upplevelser från min uppväxttid handlar om när vi som familj lärde oss spåntäcka ett tak, bygga ett staket eller arbeta i trädgården. För att det inte bara ska bli arbete och ingen lek, har det för många av våra barn blivit nästan bara lek och mycket litet arbete.”¹¹

Föräldrar bör lära sina barn att arbeta tillsammans med dem genom att börja när de är små och har en naturlig önskan att hjälpa till. Föräldrar bör låta sina barn utföra rutinsysslor efter förmåga.

Kathleen Slaugh Bahr vid Brigham Young-universitetet och hennes kollegor säger att familjemedlemmar stärks av att arbeta sida vid sida och att detta binder dem samman i bestående relationer:

“When family members work side by side in the right spirit, a foundation of caring and commitment grows out of their shared daily experience. The most ordinary tasks, like fixing meals or doing laundry, hold great potential for connecting us to those we serve and those with whom we serve. …

”När familjemedlemmar arbetar sida vid sida i rätt anda uppstår ur dessa gemensamma dagliga erfarenheter en grundval av omtanke och åtagande. I de alldagligaste göromålen, som att laga mat eller tvätta, finns det stora möjligheter för oss att knytas till dem vi tjänar och till dem med vilka vi tjänar …

Varje utförande av en uppgift är en ny inbjudan till alla att inträda i familjekretsen. De alldagligaste göromålen kan bli till dagliga ritualer för familjekärlek och tillhörighet.”¹²

Föräldrar bör också lära sina barn att tjäna andra. Äldste Derek A Cuthbert i de sjuttio lärde: ”Visa föräldrar förser sina barn med tillfällen att tjäna i hemmet från det barnen är små.”¹³ Närhelst möjligt bör föräldrar arbeta sida vid sida med sina barn och sträva efter att göra aktiviteter roliga.

När barn tar på sig ansvar bör föräldrar trösta dem om de inte lyckas i sina ansträngningar och uppmuntra dem att försöka igen. President Thomas S Monson lärde: ”Vårt ansvar är att stiga från medelmåttighet till kompetens, från misslyckande till prestation. Vår uppgift är att få fram det bästa hos oss själva. En av de största gåvor Gud gett oss är glädjen att försöka igen, för inget misslyckande behöver vara slutgiltigt.”¹⁴

Tydliggör förväntningar

Ibland antar föräldrar att deras barn vet exakt vad som förväntas av dem. Föräldrarna känner sig besvikna när dessa outtalade förväntningar inte uppfylls.

En del föräldrar tvekar att be sina barn göra sysslor eller förändra sitt beteende i rädsla att barnet ska säga nej eller tycka illa om dem eller avvisa dem för att de frågat. När föräldrar misslyckas med att förmedla sina förväntningar kan detta leda till att det uppstår en barriär av frustration och ovilja, vilket skapar ett känslomässigt avstånd mellan dem och barnet. Tydligt formulerade förväntningar röjer undan osäkerhet och besvikelse och stärker därigenom förhållandet mellan föräldrar och barn.

Samtala med föräldrarna om dessa principer för hur de ska förmedla sina förväntningar:

Klargör för dig själv vad du vill. Förvissa dig om att dina förväntningar är rimliga. Ha ett enskilt samtal med din make eller maka i förväg om förväntningarna, hur ni ska framlägga dem och vilka konsekvenserna blir om barnet inte lyder. Om ert barn inte är samarbetsvilligt ska ni om möjligt båda vara närvarande när ni framlägger era förväntningar.
Välj en bra tidpunkt för att framlägga era önskemål. Diskutera era önskemål när barnet är känslomässigt och kroppsligt redo, inte när han eller hon är stressad, arg eller upptagen med någonting annat. Familjeråd eller hemaftnar är ofta idealiska.
Var positiv och specifik. I stället för att vara negativ eller tala i allmänna ordalag (”Vad stökigt det är här. Vill du vara snäll och städa!”), var positiv och specifik: ”Christina, när du diskar vill jag att du sköljer av tallrikarna innan du stoppar in dem i diskmaskinen, för då blir de renare och diskmaskinen håller längre.”
Visa vad du förväntar dig. Visa vad du förväntar dig utan att utföra arbetet för barnet. Du kan till exempel hjälpa barnet att skölja av tallrikarna riktigt, ställa dem i diskmaskinen och torka av diskbänken.
Slösa med positiva reaktioner. När arbetet är färdigt kan du säga: ”Bra! Exakt så ska det göras.” Tala om för barnet vilken nytta du och andra har av det de gör. ”Det känns bra för mig när tallrikarna är rena. Vårt hem känns fridfullare när det är rent och snyggt.”

Tillämpningsaktivitet: Kommunicera Förväntningar

Under den föregående tillämpningsaktiviteten blev föräldrarna ombedda att planera hur de kunde hjälpa sina barn att lära sig att ta på sig ansvar. Låt deltagarna diskutera med sin make eller maka eller annan förälder hur de kommer att förmedla sina förväntningar till sina barn genom att använda ovanstående förslag. Den ena av dem är barnet medan den andra är föräldern. När de har övat i fem minuter låter du dem byta roller och öva i ytterligare fem minuter. Be dem diskutera hur det var att delge förväntningar och hur det kändes att ges dessa förväntningar. Föreslå att de om nödvändigt planerar in ytterligare övningstid tills de båda känner sig nöjda med sitt sätt att förmedla förväntningar. Be dem tillämpa vad de har lärt sig tillsammans med sina barn under veckan. Be dem rapportera om sina erfarenheter under nästa lektion.

Undervisa om ansvarsfullt uppförande ett steg i sänder

Herren har för sina barns andliga utveckling föreskrivit undervisning i den grundläggande läran — mjölk — för att förbereda dem för större ljus och kunskap — fast föda. (Se L&F 19:22.) På liknande sätt behöver barn få lära sig att utföra enkla handlingar som är språngbrädor till det beteende som förväntas av dem som vuxna. Barn kan stegvis behöva lära sig sådant som att respektera andra, vara hövlig, städa rummet eller arbeta i trädgården.

Uppförande kan delas upp i enkla, utförbara uppgifter, alltefter barnets ålder och förmåga. Ett barn kan till exempel läras att plocka upp leksakerna innan det lär sig att städa ett helt rum. Med tålamod och påhittighet kan föräldrar hjälpa sina barn att bli samarbetsvilliga, hjälpsamma och ansvarsfulla individer och därmed förhindra många problem i deras mognadsprocess.

Camilla

Camilla, en energisk fyraåring, tyckte om att gå och handla med sin mamma. Ständigt plockade hon ner saker från hyllorna, krävde att få röra och ta med sig dem, och fick ett raserianfall när hennes mamma satte stopp för det. Mamman, som ville att Camilla skulle uppföra sig ansvarsfullt, skällde på henne och varnade henne, dock utan att lyckas förändra dotterns uppförande.

Efter att ha talat med en mer erfaren mamma prövade hon ett nytt tillvägagångssätt som innehöll ett flertal undervisningssteg. Första steget var att tala om problemet på ett vänligt och kärleksfullt sätt: ”Camilla, jag vill att du ska följa med när jag går och handlar, men jag tycker inte om när du tar saker från hyllan. Jag tycker inte heller om att du börjar du skrika när jag lägger tillbaka dem.” Därefter tydliggjorde hon sina förväntningar: ”Du får följa med mig och handla när du hjälper mig. Om du tar saker eller bråkar, måste jag gå hem med dig, och då får du inte följa med mig nästa gång. Du får inte ta någonting om jag inte ber dig att hämta det åt mig. Jag vill vara säker på att du har förstått det, så kan du berätta för mig vad det är jag har sagt.” När Camilla hade upprepat det sade mamman: ”Berätta för mig vad som kommer att hända om du tar saker eller bråkar.” När barnet förstod förväntningarna och konsekvenserna av att inte lyda och samtyckte till dem, fick hon tillåtelse att följa med och handla igen.

I nästa undervisningsfas tog mamman med sig Camilla på en kort tur till affären. De skulle bara köpa en eller två saker. När mamman såg Camillas önskan att hjälpa till, ville hon leda hennes önskan i rätt riktning och tillät Camilla att hjälpa till att välja en sak i affären och hålla i den. Rätt beteende uppmärksammades med beröm. När Camilla hade lärt sig att uppföra sig ordentligt vid korta besök, fick hon följa med på längre besök. Mamman fann bra sysslor åt henne, som att välja mellan två sorters flingor, välja det äpple som såg godast ut eller hålla mammans handväska medan hon lade en sak i vagnen. Mamman slösade med positiva reaktioner när dottern var till hjälp.

Vid ett tillfälle fick Camilla ett raserianfall. Mamman gick hem med henne så fort som möjligt. Utan ilska, utan att vilja hämnas, sade hon: ”Jag är ledsen för att du valde att bära dig illa åt i affären i dag. Nästa gång jag går och handlar får du stanna hemma med en barnvakt. Om du tror att du kan följa reglerna när vi går och handlar så ska vi försöka igen, okej?” Det dröjde inte många veckor förrän Camilla uppförde sig väl när de gick och handlade.

Ge valmöjligheter

Barn liksom vuxna tycker inte om att bli beordrade. Att befalla ett barn att ”städa upp rummet genast” provocerar vanligtvis fram motstånd, till exempel ”jag gör det senare”. Barn är mer villiga att samarbeta om de kan välja mellan två godtagbara alternativ: ”Jag skulle vilja att du plockar upp kläderna innan du går ut och leker i eftermiddag. Vill du plocka upp dem nu innan du går till skolan eller direkt när du kommer hem från skolan?” Valmöjligheterna är begränsade, men barnen kan göra ett val, vilket hjälper dem att ta ansvar.

När föräldrar låter sina barn välja, bör de förvissa sig om att de valmöjligheter de erbjuder är godtagbara också för dem själva. Om till exempel en förälder säger till en äldre tonåring: ”Om du inte klipper gräsmattan nu, kan du glömma att ta bilen i morgon kväll”, kan barnet välja att avstå från bilen och i stället gå ut med vännerna. Barnet får vad det vill och gräsmattan förblir oklippt — inte någon godtagbar utgång för föräldern. Det är bättre att säga: ”Du kan klippa gräsmattan i dag eller också städa garaget åt mig så att jag har tid att klippa gräsmattan.” I det här fallet är båda valen godtagbara för föräldern, och barnet har ett val.

Valen bör inte inbegripa straff: ”Om du inte klipper gräsmattan nu, har du utegångsförbud i en månad.” Det här budskapet erbjuder inte något verkligt val (”Antingen gör du som jag säger eller också straffar jag dig”) och provocerar fram ovilja.

Nedan följer några tänkbara valmöjligheter för olika situationer.

En 11-åring börjar stanna uppe allt senare på kvällen, har svårt att komma upp på morgonen och vill att hans mamma ska köra honom till skolan. Föräldern kan säga: ”Du kan gå upp så tidigt att du hinner med bussen eller också kan du gå till skolan.” (Denna valmöjlighet kan bara ges om skolan inte ligger alltför långt bort och det är säkert att gå dit till fots.)
En åttaåring dröjer med att diska. Föräldern kan säga: ”Du kan diska nu eller också i kväll medan vi andra tittar på TV.”
En tonåring har på musiken för högt. Föräldern kan säga: ”Du kan lyssna på ditt rum med dörren stängd eller också kan du använda dina hörlurar. Jag kan inte föra ett samtal eftersom din musik är för hög.”

Barn är inte alltid ivriga att godta förändringar som kräver av dem att de ska uppföra sig på ett ansvarsfullt sätt. Var beredd på att de till exempel säger: ”Det är inte rättvist” eller ”Varför måste jag göra det här?” ”Andra föräldrar tvingar inte sina barn att göra det” eller ”Du bryr dig inte om vad jag tycker, för då skulle du inte ha bett mig att göra det här.” Föräldrar bör inte låta sig manipuleras av sådana kommentarer. De måste vara konsekventa i fråga om valmöjligheter. Beakta följande exempel.

Martin

Martin satte sig ner framför datorn, en kvällsrutin som nyligen hade börjat gå före hans hushållssysslor. I ett familjeråd några månader tidigare hade familjemedlemmarna varit överens om att sysslorna skulle göras först, men återigen struntade han i regeln. Hans pappa gav honom en valmöjlighet:

Pappa:	Martin, du får använda datorn i kväll när du har gjort dina sysslor, eller om du vill göra dem i morgon kan du använda datorn efteråt, när du har gjort sysslorna.
Martin:	Jag gör sysslorna när jag är klar med datorn. Jag har inte tid nu.
Pappa:	Det är möjligt att det är så. Men du får använda datorn efter det att du har gjort dina sysslor.
Martin:	Ja, men jag måste skicka ett mejl. En av mina kompisar väntar på att jag ska höra av mig.
Pappa:	Det är säkert sant. Desto viktigare att komma ihåg att göra sysslorna så snart du kommer hem från skolan. Jag tycker inte om att se dig besviken. Men sysslorna behöver göras. Du minns att vi diskuterade den här regeln på ett familjeråd och du gick med på att följa den. Du får gärna använda datorn när du har gjort dina sysslor.
	Det är inte rättvist. Jag sade ju att jag skulle göra sysslorna senare. Jag har andra saker jag behöver göra just nu.
Pappa:	Det är möjligt att det är så, men du får använda datorn efter det att du har gjort dina sysslor.

En förälder kan behöva upprepa valmöjligheten ett flertal gånger och bör göra det utan att bli arg. Barnet blir troligtvis snart trött på att höra budskapet och gör vad som begärs om han eller hon vet att föräldern menar allvar.

När föräldern ger valmöjligheter bör han eller hon inte inta försvarsställning eller diskutera. Om barnet vill ifrågasätta beslut, kan föräldrarna ta notis om hans eller hennes kommentarer och kanske säga: ”Det kan mycket väl vara sant”, och därefter upprepa valmöjligheterna. Allt går lättare om man har kommit överens om reglerna i förväg.

Om ett barn vägrar att lyda efter att ha getts valmöjligheter, bör föräldern använda en konsekvens (se lektion 9) som hör logiskt samman med det olämpliga beteendet. Om konsekvenser används på rätt sätt är de begripliga och hjälper barnen att lära sig att uppföra sig ansvarsfullt. Om konsekvensen är oproportionerlig eller inte har något samband med förseelsen, kan den upplevas som orimlig, domderande och överdriven, vilket kan framkalla ilska, förbittring och protester hos barnet.

Delta i familjeaktiviteter

Föräldrarnas undervisning förstärks när de deltar i familjeaktiviteter. Barn som arbetar och leker tillsammans med föräldrarna har lättare att ta till sig deras undervisning och exempel. Föräldrar bör planera aktiviteter som är meningsfulla och roliga för alla. Både arbete och lek kan vara tillfredsställande om föräldrar främjar goda relationer till sina barn.

Värdet av att undervisa om ansvarsfullt uppförande

President James E Faust i första presidentskapet betonade betydelsen av att undervisa barn om ansvarsfullt uppförande: ”Om föräldrar inte fostrar sina barn och lär dem lyda, kan samhället tvingas fostra dem på ett sätt som varken föräldrar eller barn kommer att uppskatta … Utan disciplin och lydnad i hemmet bryter familjeenheten samman.”¹⁵ Större frid och lycka kommer familjer till del när föräldrar kärleksfullt lär sina barn att hålla Guds bud och följa hemmets och samhällets regler.