Lektion Fyra

Barnens Omvårdnad

”Ta hand om era små. Välkomna dem till era hem och uppfostra och älska dem av hela ert hjärta.”

President Gordon B Hinckley

Lektionsmål

Hjälp föräldrarna att under lektionen:

Förstå vikten av att vårda sig om sina barn.
Vara medveten om olika sätt att vårda sig om barn.
Lära sig och tillämpa det femstegsprogram som kallas ”emotionell träning”.

Behovet av att vårda sig om barn

President Gordon B Hinckley uppmuntrade föräldrar att vårda sig om sina barn: ”Uppfostra era barn i kärlek, i Herrens tukt och förmaning. Ta hand om era små. Välkomna dem till era hem och uppfostra och älska dem av hela ert hjärta.”¹

Omvårdnad innebär bland annat att reagera på barnets behov på ett vänligt och kärleksfullt sätt. Det inbegriper att ge näring (i kroppsligt, känslomässigt och andligt hänseende), att älska, undervisa, beskydda, hjälpa, stödja och uppmuntra.

Föräldrar spelar en väsentlig roll i att förbereda sina barn för att handskas med livets många utmaningar. Barn som fått en god omvårdnad är bättre rustade för att klara av svåra tider. Något av det viktigaste föräldrar kan göra för sina barn är att ge dem en god omvårdnad.

Olyckligtvis lämnar ibland jäktade mödrar och fäder sina barn utan tillsyn. I många år har föräldrar, pedagoger och ledare i kyrka och samhälle bekymrat sig över välbefinnandet hos barn som saknar tillsyn. Av ännu större omfattning är de problem som är förknippade med äktenskapets upplösning. Mödrar och fäder i smärtsamma relationer har ofta försämrad förmåga att undervisa, lugna och trösta sina barn. Barn känner ofta den smärta och förlust som är förknippad med missämja i äktenskapet. Även om inte deras föräldrar skiljer sig erfar barnen följderna av de val som andra gör och av att leva i en ofullkomlig jordisk värld. Även om en del av dessa problem tycks oundvikliga, kan många av dem förebyggas.

Skrifterna ger oss grundsatserna för omvårdnad av barn. Psalmisten förklarade föräldrars och barns gudomliga ursprung: ”Ni är gudar, ni är alla den Högstes söner.” (Ps 82:6) Paulus lärde att människor ”är Guds barn”. (Rom 8:16) Gud har överlämnat sina barn i deras jordiska föräldrars vård. Föräldrar har det heliga ansvaret att hjälpa sina barn att återvända till hans närhet. Paulus rådde föräldrar att ”fostra och förmana [barn] i Herren”. (Ef 6:4) Herren gav en liknande uppmaning genom profeten Joseph Smith: ”Jag har befallt eder att fostra edra barn i ljus och sanning.” (L&F 93:40)

Nutida profeter bekräftar denna skriftenliga sanning. Första presidentskapet och de tolvs kvorum har högtidligt förkunnat: ”Föräldrar har ett heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet, att sörja för deras fysiska och andliga behov, att lära dem älska och tjäna varandra, att hålla Guds bud och vara laglydiga medborgare var än de bor. Män och hustrur — mödrar och fäder — kommer att stå till svars inför Gud för hur de uppfyller dessa plikter.”²

Föräldrar får aldrig gömma bort sitt heliga ansvar att ta hand om sina barn. President Gordon B Hinckley rådde föräldrar: ”Ta vård om och älska era barn ständigt … Av alla de tillgångar ni har är ingenting så värdefullt som era barn.”³

Sätt att vårda sig om barn

Det finns många olika sätt att vårda sig om barn, bland annat:

Undervisa barnen om frälsningens sanna lärdomar. President Ezra Taft Benson framhöll att rättfärdiga fäder i Mormons bok lärde sina söner ”’den evige Gudens stora plan’ — fallet, försoningen, pånyttfödelsen, uppståndelsen, domen, det eviga livet. (Se Alma 34:9.) Enos sade, att han visste att hans far var en rättvis man, ’ty han hade undervisat mig om sitt språk och likaså i Herrens fostran och förmaning’. (Enos 1:1)”⁴
Främja andlig utveckling genom skriftstudier, bön, hemaftnar och deltagande i kyrkans aktiviteter.
Se till att barnen har mat, kläder och tak över huvudet.
Tala med och lyssna på barnen på ett kristuslikt sätt.
Undervisa om lämpligt uppförande.
Använda konsekvenser för dåligt uppförande.
Visa kärlek, respekt och tillgivenhet.
Vara ett gott exempel.
Undervisa om värdet av arbete och tillhandahålla tillfällen till arbete.
Undervisa om ekonomisk disciplin och lära barnen att sköta sin ekonomi, bland annat att betala tionde och att spara.
Tillhandahålla roliga och sunda fritidsaktiviteter.

Ett av de bästa tillfällena att vårda sig om barnen ges när de ställs inför svårigheter och problem.

Vårda sig om barn i besvärliga tider

När människor ställs inför problem behöver de ibland hjälp av andra — någon som lyssnar, någon som räcker ut en hjälpande hand, ett förslag från en pålitlig vän. President Spencer W Kimball förklarade att ”det vanligtvis är genom andra personer som [Gud] tillgodoser våra behov”.⁵ När barn har problem behöver de i synnerhet hjälp av sina föräldrar eftersom deras föräldrar, mer än någon annan, bör ha sina barns bästa för ögonen. Föräldrar bör vara sina barns bundsförvanter, deras vänner i nöden. Föräldrar har möjlighet och skyldighet att tillgodose sina barns behov. Det sätt på vilket föräldrar reagerar på sina barns behov påverkar ofta barnens känsla för vår himmelske Fader och hans villighet att älska och hjälpa dem.

Angående mödrars uppgift att vårda sig om barnen, sade äldste Russell M Nelson i de tolvs kvorum: ”När hennes … barn … kommer hem efter en dag, märkta av den bistra verkligheten i världen, kan en kärleksfull kvinna säga: ’Kom till mig. Jag skall ge er ro.’ Vilken plats hon än befinner sig på kan bli en helig plats, ett skydd undan livets stormar. Den blir ett skydd tack vare hennes förmåga att fostra och älska på ett villkorslöst sätt.”⁶ Detta uttalande är också tillämpligt på fäder.

I en tjugoårsstudie av 119 familjer fann psykologen John Gottman vid University of Washington att de framgångsrikaste föräldrarna kunde hjälpa sina barn när barnen behövde hjälpen som mest: när de var ängsliga och upprörda. De framgångsrika föräldrarna gjorde fem saker — alltsammans handlade om att vårda sig om barnen — som gav deras barn en mycket bättre grundval i livet.

Gottman använde uttrycket ”emotionell träning” för att beskriva dessa föräldrars aktiviteter. Han fann att de barn som fått denna emotionella träning lärde sig att förstå och handskas med sina känslor bättre, att komma överens med andra och att lösa problem på lämpliga sätt. De var också friskare, hade bättre skolbetyg, bättre relationer till vänner, färre beteendestörningar, fler positiva känslor och var i bättre emotionell balans.”⁷ Gottmans emotionella träning med fem steg⁸ beskrivs nedan.

Steg 1: Var medveten om barnets känslor

De framgångsrika föräldrarna i Gottmans studie kände igen och reagerade på lämpligt sätt på sina barns känslor. Känslor är en väsentlig del av livet. Föräldrar som känner igen och accepterar sina egna känslor finner det lättare att känna igen och acceptera sina barns känslor. Barn som ser sina föräldrar handskas med besvärliga känslor lär sig ofta att handskas med sina egna känslor.

Barn bidrar ofta med ledtrådar när någonting oroar eller stör dem. De kan till exempel visa beteendestörningar, få minskad eller ökad matlust, dra sig undan, göra dåligt ifrån sig i skolan eller se ledsna ut.

Om föräldrar kan se när ett barn är bekymrat och de har stor omtanke om barnet, då har de empati och är medkännande. Förmågan till empati gör att föräldrar bättre kan vårda sig om sina barn, vilket framgår av följande exempel.

Jakob

Fyraårige Jakob kom in i rummet för att titta på TV tillsammans med sin mamma och två syskon. Innan han satte sig ner stod Jakob några ögonblick framför en stol och pratade med sin syster Katarina. Under samtalet kom Philip, en äldre bror, in i rummet, tog bort stolen som stod bakom Jakob och satte sig ner. Jakob såg inte det utan satte sig ner — och ramlade i golvet. Händelsen var oavsiktlig men lustig. Alla utom Jakob skrattade. Förödmjukad sprang han till sitt rum, stängde in sig i garderoben och började gråta. Kort därefter knackade hans mor lätt på garderobsdörren och öppnade den. Hon knäböjde bredvid honom, kysste honom på kinden och sade: ”Jag vet att du är sårad. Förlåt mig för att jag skrattade. Jag älskar dig.” Hon reste sig och gick.

Åratal senare mindes Jakob fortfarande händelsen som en av de viktigaste händelserna under sin barndom. Ömhetsbetygelser var sällsynta i hans familj, men vid det tillfället kände han sig förstådd och älskad vid en tidpunkt när han behövde det som mest. Han glömde det aldrig.

Tillämpningsaktivitet: Lägg Märke till Känslor

Be föräldrarna att under den kommande veckan skriver ner vilka känslor de upplever vid olika tidpunkter varje dag. Dessa anteckningar hjälper föräldrarna att öka sin medvetenhet om den mångfald av känslor de erfar. De kan göra anteckningarna när de i slutet av varje dag tänker tillbaka på vad som hänt den dagen eller allteftersom känslorna kommer under dagens lopp. Ett annat tillvägagångssätt är att skriva ner sina känslor vid bestämda tidpunkter, till exempel efter varje måltid. Förutom att skriva ner sina känslor, bör de skriva ner hur starka dessa känslor var och de tankar eller händelser som förknippades med dem. När de lär sig att känna igen, uttrycka och analysera sina känslor ökar de sin förmåga att hjälpa sina barn att göra detsamma.

Steg 2: Betrakta känslor som ett tillfälle till närhet och undervisning

Ibland undviker föräldrar att tala med ett barn som är upprört eftersom de kanske är rädda för att bli avvisade eller för att de på något sätt svikit barnet. Många föräldrar hoppas på att deras barns besvärliga känslor ska försvinna. Men ofta försvinner inte dessa känslor utan hjälp. Föräldrar bör betrakta sina barns besvärliga känslor som tillfällen till gemenskap och utveckling. Att kunna lindra ett barns besvärliga känslor är något av det mest tillfredsställande som de kan göra som föräldrar. Barn känner sig förstådda och tröstade när vänliga och kärleksfulla föräldrar erkänner och förstår deras känslor.

Karl

Det var en vacker, varm lördagsmorgon. Oscar tyckte att det var härligt att leva och såg fram emot att tillbringa dagen tillsammans med sin familj. Efter lördagens sysslor hade han planer på att gå på picknick med barnen i stadsparken. Familjen tyckte om dessa utflykter eftersom det fanns så mycket att göra. När Oscar föreslog att barnen skulle skynda sig på med sysslorna. lade han märke till att hans 11-årige son Karl verkade arg. Karl såg trotsigt på sin pappa, vände sig om och gick. Oscar blev förvånad och bekymrad. Karl var vanligtvis plikttrogen. Oscar frågade om de kunde ha ett litet samtal med varandra.

Oscar:	Du såg arg ut när jag började prata om sysslor. Är det någonting som bekymrar dig?
Karl:	(Tvärt.) Nej, jag ska göra dem. Oroa dig inte för det.
Oscar:	Du låter upprörd. Vad är det som hänt? (Lyssnar aktivt, inbjuder barnet att tala.)
Karl:	Som om du skulle bry dig om det. Allt du bryr dig om är att sysslorna blir gjorda. Så jag gör dem.
Oscar:	Visst vill jag att sysslorna ska bli gjorda, men det är inte det enda jag bryr mig om. Jag bryr mig också om dina känslor och vad det är som bekymrar dig. Du är arg på något och det låter som om det skulle kunna vara på mig. Jag skulle gärna vilja veta vad det rör sig om. (Lyssnar utan att inta försvarsställning, tydliggör.)
Karl:	Jag tycker inte om din lista över vem ska göra vad — det är det som irriterar mig. Hur kommer det sig att jag måste göra de värsta sysslorna mycket oftare än alla andra? Det är inte rättvist.
Oscar:	Du måste inte göra dem oftare än de andra. Jag gjorde listan så att alla gör lika mycket, förutom Mia och Anna förstås. De är för små för att arbeta utomhus.
Karl:	Det stämmer inte som du säger. Jag måste göra mer än de andra.
Oscar:	Du tycker att jag är orättvis mot dig med avsikt. (Lyssnar utan att inta försvarsställning.)
Karl:	Ja.
Oscar:	Visa mig vad du menar. (Karl visar sin pappa att hans namn verkligen står oftare på listan än hans bröder. Oscar är förvånad och bekymrad.) Du har rätt. Jag gjorde ett misstag. Förlåt mig. Jag ska ordna det på en gång. (Lyssnar utan att inta försvarsställning, erkänner ett fel.)

Oscar ändrade listan och gav sin son ledigt från sysslor veckan därpå. Karl var inte längre arg och snart rådde det god stämning igen.

Steg 3: Lyssna medkännande och bekräfta barnets känslor

När ett barn avslöjar sina känslor, kan föräldrar med egna ord upprepa vad de tror att barnet säger genom att använda de lyssnarfärdigheter som lärdes ut i lektion 3 och som åskådliggjordes i samtalet mellan Oscar och Karl. Föräldern kan till exempel säga: ”Du är ledsen över att din kompis har flyttat.” När föräldrar undrar över något som deras barn säger eller känner, kan de be om ett förtydligande. Men inträngande frågor kan få barnet att bli defensivt och sluta prata. Enkla iakttagelser fungerar ofta bättre. Föräldern kan till exempel säga: ”Jag lade märke till att du verkade spänd när du började prata om betyg.” Föräldern bör därefter vänta och låta barnet fortsätta. Barn är mer benägna att fortsätta att prata när de känner att de har kontroll över samtalet och har en medkännande, icke-kritisk lyssnare.

Andrea

Sara lade märke till att hennes sjuåriga dotter Andrea verkade bekymrad när hon kom hem från skolan. Sara försökte förstå varför.

Sara:	Du ser inte glad ut. Vad är det som hänt?
Andrea:	Jag vill inte gå till skolan mer.
Sara:	Tycker du inte om skolan?
Andrea:	Det är inte skolan, det är Frida och Emma. De tycker inte om mig och säger elaka saker när de ser mig. Jag vet inte varför. Jag har inte gjort dem någonting.
Sara:	De har sårat dig och du vet inte varför.
Andrea:	Jag vet att de inte tyckte om när jag blev vän med Maria. De vill ha henne för sig själva. Nu försöker de få henne att inte vara min vän längre.
Sara:	Det skulle säkert såra dig. Därför är du orolig över att de försöker få Maria att inte vara din vän längre.
Andrea:	Det som sårar mig mest är att de inte tycker om mig. Vad gör det dem om jag är vän med Maria? Hon kan fortfarande vara tillsammans med dem. Jag har inte gjort dem någonting. (Börjar gråta.)
Sara:	(Kramar sin dotter utan att säga någonting, svarar sedan.) Jag skulle också känna mig sårad och ledsen. Det är alltid svårt när man känner att någon avvisar en.
Andrea:	Vad ska jag göra?
Sara:	Det är en svår fråga. Jag måste fundera på det. Vad tycker du att du kan göra?
Andrea:	Jag har redan försökt att vara snäll mot dem. Men de bara skrattar och grimaserar åt mig. Kanske jag bara ska strunta i dem. Maria sade åt mig att strunta i dem eftersom de bara är ohyfsade. Hon sade att hon fortfarande är min vän. Men jag avskyr när någon inte tycker om mig.
Sara:	Det är inte lätt, eller hur?
Andrea:	Jag vill att alla ska tycka om mig.
Sara:	En sak som har hjälpt mig är att inse att jag inte kan vara alla till lags. Oavsett vem du är och vad du gör, kommer det alltid att finnas någon som inte tycker om det du gör. Det bästa är att försöka att vara vår himmelske Fader till lags genom att göra det du känner är rätt och vad du tror att han skulle vilja att du gjorde. Om du gör det, spelar det inte så stor roll om andra tycker om dig.
Andrea:	Då fortsätter jag att vara trevlig mot dem, och jag ska försöka att inte bry mig om att de är elaka mot mig.
Sara:	Låter det bra tycker du?
Andrea:	Jag tror det. Jag vet att jag mår bättre av att bara kunna tala om det.
Sara:	Låt mig få veta hur det går. Jag hejar på dig.
Andrea:	Tack, mamma.

I detta exempel hjälpte Sara sin dotter att känna sig bättre till mods inför ett problem i skolan. Även om Andreas kamrater fortsätter att vara elaka mot henne, kommer hon troligtvis att se annorlunda på situationen och inte bli så djupt sårad. Hon kommer att känna att hennes mamma förstår och stöttar henne. När hon inriktar sig på att göra det som hon känner är rätt mer än att bli omtyckt av andra, är det troligt att hennes självkänsla ökar.

Steg 4: Hjälp barnet att känna igen och sätta ord på känslor

Ibland tror föräldrar felaktigt att deras barn har ord för att beskriva vad de känner i sitt inre. Men barn har inte alltid en vokabulär för sina känslor. Föräldrar som bistår sina barn med ord hjälper dem att omvandla vaga, odefinierbara, obehagliga känslor till beskrivande ord som ”ledsen”, ”arg”, ”besviken”, ”rädd”, ”orolig”, ”nervös”, och så vidare. Barnen börjar känna att de har kontroll över sina känslor när de lär sig ord att beskriva dem med.

Den bästa tidpunkten för att undervisa om känsloord är när barnet upplever känslor. Mamman som ser sin dotter gråta därför att hennes vän ska flytta kan säga: ”Du måste verkligen känna dig ledsen. Ni har varit så nära vänner.” När flickan hör detta känner hon sig inte bara förstådd utan har nu också ett ord som beskriver vad hon känner.

Några studier visar att detta att identifiera och sätta ord på känslor ”kan ha en lindrande effekt på nervsystemet och hjälpa barn att återhämta sig snabbare efter upprörande händelser”.⁹ Barn som saknar ord för känslor agerar ibland ut sina känslor eller finner olämpliga uttryck som ”håll mun”, ”låt mig vara i fred” eller ännu värre, som i följande exempel.

Tomas

Tomas föräldrar gick med honom till psykologen efter hans senaste raserianfall. De hade hoppats att deras sjuårige son skulle ha vuxit ifrån sina utbrott. Men dagen innan hade Tomas fått ett raserianfall när hans mamma hade vägrat att köra honom till hans kamrat David. Tomas skrek för full hals, kallade sin mamma fula saker och sparkade i väggen. När psykologen frågade Tomas vad han kände när hans mamma vägrade att göra som han ville, svarade han: ”Jag vet inte.” När han blev tillfrågad om hur han kände sig när han gjorde det som han tyckte mest om, gav han samma svar. Ytterligare frågor visade att Tomas inte hade någon vokabulär för att uttrycka sina känslor.

Berättelsen om Tomas kunde ha varit annorlunda om han hade kunnat beskriva sina känslor tydligt och riktigt. Att hjälpa ett barn att sätta ord på sina känslor är ingen garanti för att barnet ska uppföra sig mer ansvarsfullt. Men det är mindre troligt att barn agerar ut sina känslor när de kan tala om dem. Och när barn beskriver sina känslor kan föräldrarna lättare trösta dem och lindra deras känslomässiga smärtor.

Tillämpningsaktivitet: Sätta ord på Känslor

Be klassdeltagarna öva på att sätta ord på känslor tillsammans med sin make eller maka eller annan förälder. (Du kan göra fotokopior av listan över känsloord på sidan 43 och ge dem till föräldrarna.) Den ena av dem är barnet medan den andra är föräldern. Barnet bör tänka ut en problemsituation eller använda en av de situationer som skildras nedan. Föräldern bör lyssna uppmärksamt och identifiera och sätta ord på känslor. När de har övat i 5 minuter låter du dem byta roller och upprepa aktiviteten i ytterligare 5 minuter. Efteråt ber du dem att tala om för varandra hur väl de identifierade och satte ord på varandras känslor.

Situation 1:

Therese, 16, kommer hem för att prata med en av sina föräldrar. En av hennes vänner har beskyllt henne för att sprida lögner om henne. Therese kunde inte övertyga sin vän om att hon var oskyldig och nu vill inte hennes vän ha någonting med henne att göra. Andra tonåringar bevittnade diskussionen. Therese känner sig ensam och bortstött. Hon förstår inte varför konflikten har uppstått.

Situation 2:

Pelle, 12, var hos sin pappa över helgen. När Pelle var där tillbringade hans far en stor del av tiden med att kritisera sin exfru, Pelles mamma. Han bad också Pelle att inte lyssna på sin mamma eller göra någonting som hon bad honom om. När Pelle kom hem var han arg, sårad, ledsen och förvirrad. Han älskar båda sina föräldrar.

Steg 5: Sätt gränser samtidigt som du hjälper barnet att lösa problem

Barnets känsla av att ha kontroll ökar när föräldrarna hjälper barnet att handskas med obehagliga känslor. Barn måste lära sig att handskas med besvärliga tankar och känslor på sätt som är socialt godtagbara och känslomässigt sunda. Föräldrar kan behöva sätta gränser för olämpligt beteende samtidigt som de hjälper barnen att lösa sina problem.

Ruben

Ruben, 12, missade en luftboll, vilket kostade hans lag segern och en plats i mästerskapen. När han gick av planen ropade en av hans lagkamrater: ”Bra gjort!” Ruben, som redan kände sig eländig som det var, sprang bort till honom, grabbade tag i honom och försökte kasta honom i marken. Rubens pappa kom genast springande från sin plats på läktaren och drog bort sin son, höll fast honom och sade: ”Jag vet att du är arg och sårad, men vi får aldrig skada andra. Låt oss gå hem och komma fram till ett bättre sätt att handskas med det här.”

I stället för att skälla eller predika kan pappan i det här exemplet använda tillfället till att komma närmare sin son genom att lyssna medkännande, erkänna Rubens känslor och hjälpa honom upptäcka andra sätt att hantera besvärliga situationer. Det hjälper Ruben att känna sig förstådd, uppskattad och att bättre kunna handskas med sina känslor.

Om föräldrar inte vet orsaken till ett barns problem, bör de först ställa frågor för att fastslå orsaken så att det går att komma fram till en lösning. Föräldrar bör ställa frågor som: ”Vad får dig att känna på det här sättet?” De bör inte tillåta barnet att skylla på andra när det inte är någon annans fel.

När väl orsaken har preciserats kan föräldrar fråga: ”Vad tror du kommer att lösa problemet?” De bör lyssna noggrant på barnets svar. De kan erbjuda några tänkbara lösningar för att hjälpa barnet beakta olika möjligheter. Föräldrar måste ta initiativet när det gäller yngre barn. Kanske kan det vara till hjälp att använda brainstorming när det gäller äldre barn. När föräldrar och barn använder brainstorming bör de inte betrakta någon lösning som alltför dum eller olämplig. Kritik hämmar den kreativa processen och föräldrar och barn kan välja lämpliga lösningar senare. Föräldrar bör uttrycka förtroende för barnets förmåga att komma fram till en lämplig lösning. De bör låta barnet få så mycket ansvar som möjligt och hjälpa det att utvecklas från beroende till oberoende.

Ibland är det till hjälp om barnet kan tänka på andra tillfällen i livet då han eller hon löste problem på ett framgångsrikt sätt. Vad gjorde barnet då för att hantera dem? Kan samma tillvägagångssätt användas på nuvarande problem? Ytterligare förslag på problemlösning finns i lektion 7.

Nästa del av steg 5 är att utvärdera de möjliga lösningarna. Föräldrar kan behöva ställa dessa eller liknande frågor till barnet:¹⁰

”Är den här lösningen rimlig?”
”Kommer den att fungera?”
”Är den säker?”
”Hur kommer du förmodligen att känna dig?”
”Hur kommer lösningen att påverka andra?”
”Kommer lösningen att hjälpa eller såra någon?”
”Visar lösningen respekt för alla inblandade?”

När de har funderat över konsekvenserna av varje lösning, bör föräldrarna hjälpa sitt barn att komma fram till vilken lösning som är bäst. Föräldrar bör erbjuda lösningar och vägledning. Barnen behöver sina föräldrars visdom och erfarenhet. Föräldrar kan berätta om sina egna erfarenheter av att lösa liknande problem. De kan berätta för sina barn om de val de gjorde och vad de lärde sig av dem.

Om ett barn tycks ha bestämt sig för att pröva en lösning som föräldrarna tror kommer att misslyckas, kan de ändå tillåta att detta sker, om följderna är oskadliga och inte kommer att belasta barnet med stora problem. Något av det viktigaste vi kan lära oss i livet lär vi oss genom misslyckanden. Utan att efteråt säga: ”Vad var det jag sa”, bör föräldrarna hjälpa barnet att komma fram till en ny lösning.

Föräldrar kan likna relationen till sina barn vid ett bankkonto. Föräldrar investerar i relationen genom att bemöta barnen på ett lämpligt sätt, respektera deras begränsningar, lyssna till deras tankar och känslor, leda dem igenom deras problem och kärleksfullt tillrättavisa dem. Varje handling som utförs med vänlighet, kärlek och respekt är en insättning på relationskontot. När bemödanden att lösa problem misslyckas och ett barn tycks beslutet att göra ett allvarligt misstag, kan föräldrarna göra ett uttag om de har investerat tillräckligt. Ett uttag inbegriper att be barnet göra någonting som är viktigt för föräldern. Om en son till exempel vill tillbringa helgen med tvivelaktiga vänner, kan föräldrarna be honom att inte göra det. Det är troligt att han rättar sig efter föräldrarna om de har gjort tillräckliga insättningar på kontot.

Tillämpningsaktivitet: Tillämpa Femstegs-Programmet

Be föräldrarna öva det femte steget tillsammans eller med annan förälder. (”Sätt gränser samtidigt som du hjälper barnet att lösa problem”.) Den ena av dem är barnet medan den andra är föräldern. De kan använda en av situationerna i tillämpningsaktiviteten ”Sätt ord på känslor” på sidan 39 eller också skapa en egen. När de har övat i 5 minuter låter du dem byta roller och upprepa aktiviteten i ytterligare 5 minuter. Efteråt ber du dem tala om för varandra vad de gjorde bra och vad de kan göra för att förbättra sig.

Be deltagarna pröva femstegs-programmet på något av sina barn under den kommande veckan. Be dem att efteråt skriva ner samtalet med barnet så detaljerat som möjligt. Be dem rapportera om sin erfarenhet under nästa lektion.

Riktlinjer för hur man sätter sig in i barns problem

Föräldrar undrar ibland i vilken omfattning de ska blanda sig i ett barns problem. Följande principer kan vara till hjälp.

Föräldrar har ett ansvar att hjälpa sina barn. (Se Mosiah 4:14–15; L&F 68:25; 93:40.)
Barn som kan skilja mellan gott och ont är ansvariga för hur de använder sin valfrihet. (Se 2 Nephi 2:27; Moroni 7:12–17; L&F 58:27–29.)
När barn närmar sig vuxen ålder måste de lära sig att ta hand om sig själva. Som vuxna ska de vara oberoende och tillgodose sina egna ”sociala, känslomässiga, andliga, fysiska eller ekonomiska” behov.¹¹

En viktig del av föräldraskapet är att hjälpa barn att utvecklas från beroende till oberoende. Föräldrar kan hjälpa sina barn att bli oberoende genom att lära dem rätta principer så att barnen kan lära sig att styra sig själva på ett rättfärdigt och ansvarsfullt sätt. Om föräldrar tar över barnens problem så betungar de sig själva på ett onödigt sätt samtidigt som de berövar sina söner och döttrar möjligheten att lära sig ansvar och oberoende. En allmän regel är att barnen ska lösa sina egna problem och själva komma till rätta med besvikelser, leda och misslyckanden, vid behov med föräldrarna som lärare och ledare.

Ibland kan föräldrar behöva ta initiativet till problemlösning. Föräldrar bör ta initiativet när barnet är alltför litet, oerfaret eller omoget för att handskas med problemet. Föräldrar bör också ingripa när barnet hotar dem, stjäl eller förstör egendom eller hotar andra. I dessa fall kan föräldrar vara till hjälp genom att konfrontera dem med deras dåliga uppförande. Jag-budskap, vilka beskrevs i lektion 3, är ett bra sätt att diskutera dåligt uppförande. (Om båda föräldrar är närvarande, bör de använda ”vi” i stället för ”jag”.) Föräldrar kan också hjälpa sina barn att ta ansvar genom att ge dem valmöjligheter (diskuteras i lektion 8) eller genom att använda konsekvenser (diskuteras i lektion 9).

Det eviga värdet av omvårdnad

Barn reagerar positivt då föräldrar vårdar sig om dem med kärlek, vänlighet och lyhördhet och tillämpar de förslag som ges i denna lektion alltefter behov. Denna process bör inledas tidigt och fortsätta under varje barns liv i enlighet med hans eller hennes behov.

President Gordon B Hinckley framhöll behovet av att samverka med vår himmelske Fader när det gäller att älska och vårda sig om barn: ”Glöm aldrig att dessa små är Guds söner och döttrar och att ni har ett förmyndarskap för dem, att Gud var förälder innan ni blev föräldrar och att han inte har avsagt sig sin föräldrarättighet eller intresse för sina små.”¹²

Känsloord

Allvarlig
Anspråkslös
Arg
Avspänd
Avundsjuk
Avvisad
Barnslig
Bedrövad
Begeistrad
Beklagansvärd
Bekväm
Bekymrad
Beroende
Besatt
Besinningslös
Beskyddande
Bestört
Besviken
Besvärad
Besynnerlig
Betrodd
Botfärdig
Chockerad
Defensiv
Deprimerad
Desperat
Distraherad
Dum
Dyster
Dålig
Effektiv
Eländig
Energisk
Enfaldig
Ensam
Entusiastisk
Exalterad
Extatisk
Fascinerad
Feg
Fientlig
Foglig
Fridsam
Frustrerad
Fåfäng
Fånig
Fängslad
Förargad
Förberedd
Förbittrad
Förbryllad
Förfärad
Förkrossad
Förnedrad
Förorättad
Förrådd
Förstående
Förtjust
Förtretad
Förtvivlad
Förundrad
Förvirrad
Förödmjukad
Generad
Glad
Gladlynt
God
Grinig
Hedrad
Hemsk
Hemsökt
Hjälplös
Hjälpsam
Hungrig
Hämmad
Hämndlysten
Hänförd
Hänryckt
Häpen
Hätsk
Högtidlig
Ilsken
Imponerad
Inkompetent
Inspirerad
Intresserad
Irriterad
Isolerad
Ivrig
Kall
Klipsk
Kompetent
Kraftlös
Kränkt
Kuvad
Kylig
Känslig
Kärleksfull
Lat
Likgiltig
Lugn
Lycklig
Lyckosam
Långtråkig
Lättad
Lättsam
Löjlig
Medkännande
Medlidsam
Melankolisk
Missbelåten
Missgynnad
Misslynt
Missnöjd
Misstrodd
Modig
Modlös
Munter
Mållös
Naiv
Nedtyngd
Nere
Nervös
Nyfiken
Någotsånär
Nöjd
Obekväm
Obekymrad
Oerfaren
Oförberedd
Oförsonlig
Oförstådd
Olustig
Olycklig
Omruskad
Optimistisk
Oroad
Orolig
Osäker
Otillfredsställd
Otillräcklig
Otrygg
Otålig
Oviktig
Ovänlig
Ovärdig
Oälskad
Panikslagen
Paralyserad
Pessimistisk
Plågad
Provocerad
Påstridig
Rasande
Rastlös
Retad
Ringaktad
Road
Rådlös
Rädd
Rörd
Sentimental
Sjuk
Självisk
Självmedveten
Självömkande
Skakad
Skraj
Skräckslagen
Skrämd
Skyldig
Skärrad
Slutkörd
Småsint
Sorgsen
Spänd
Stolt
Stressad
Ställd
Störd
Stött
Sur
Svartsjuk
Sviken
Sårad
Tacksam
Tillfredsställd
Tillförlitlig
Tillintetgjord
Tillitsfull
Tolerant
Tom
Trakasserad
Trög
Trögtänkt
Tveksam
Tvungen
Underbar
Undergiven
Underlig
Uppjagad
Uppmuntrad
Uppretad
Upprymd
Upprörd
Uppskakad
Uppskattande
Ursinnig
Utkörd
Utled
Utmattad
Utnyttjad
Utom sig
Uttråkad
Uttröttad
Varm
Vemodig
Viktig
Vild
Villrådig
Virrig
Vred
Välvillig
Vänlig
Värdelös
Värdig
Vördnadsfull
Ångerfull
Åsidosatt
Äcklad
Ängslig
Ödmjuk
Ömkansvärd
Ömtålig
Önskad
Övergiven
Överlycklig
Överlägsen
Överväldigad