Lektion Fem
Främja Tillförsikt
Barn betraktar ofta sig själva efter hur de behandlas av andra, särskilt av föräldrar och syskon. När de är älskade och accepterade är det också troligt att de känner sig älskade och accepterade.
Lektionsmål
Hjälp föräldrarna att under lektionen:
-
Förstå varför det är viktigt för barn att ha tillförsikt.
-
Förstå hur barn kan få tillförsikt.
-
Veta hur de kan hjälpa sina barn att få större tillförsikt.
Vikten av att inge tillförsikt
Barn som har tillförsikt lyckas bättre i livet. De är friskare, mer optimistiska, mer socialt välanpassade och känslomässigt tryggare än barn som saknar tillförsikt. Barn som saknar tillförsikt tenderar att vara ängsliga, osäkra, socialt hämmade, frustrerade, rädda och tenderar att misslyckas.
En framgångsrik 24-åring växte upp i ett kärleksfullt hem med föräldrar som värdesatte hennes förmåga och prestationer. Hon gjorde bra ifrån sig i skolan, hade många vänner och var engagerad i många aktiviteter i kyrka och skola. När hon såg tillbaka på sitt liv, sade hon: ”Jag var inte rädd för att pröva nya saker eftersom jag visste var jag stod i förhållande till Gud, mina föräldrar och mina nära vänner. Alla uppmuntrade de mig att göra mitt bästa. Den uppmärksamhet jag fick hemma var mycket viktig när jag var ung, men den blev mindre viktig allteftersom jag blev äldre och kom till insikt om att Gud känner och älskar mig. Jag vet att om jag lever rättfärdigt, i enlighet med hans plan, så kommer det som är allra viktigast att bli verklighet för mig.”
De flesta föräldrar vill att deras barn ska få en sådan tillförsikt som denna unga kvinna hade. Barn har vanligtvis tillförsikt inom vissa områden men saknar tillförsikt inom andra. Ett barn kan lyckas i skolan men känna sig extremt osäkert socialt eller kroppsligt. Ett annat barn kanske utmärker sig inom idrott men saknar studiebegåvning. Föräldrar behöver hjälpa barn att få tillförsikt inom områden där de saknar tillförsikt. De bör uppmärksamma och respektera sina barns intressen, talanger och förmågor.
Hjälp barn att få tillförsikt
Det finns mycket som föräldrar kan göra för att hjälpa sina barn få tillförsikt. De kan bemöta sina barn med kärlek och respekt. De kan hjälpa dem att få tro på Gud och bli redbara. De kan hjälpa dem att utveckla kompetens inom områden som är viktiga för deras välbefinnande. De kan be dem hjälpa dem att tjäna andra.
Bemöt barn med kärlek och respekt
Barn betraktar ofta sig själva efter hur de behandlas av andra, särskilt av föräldrar och syskon. När de är älskade och accepterade är det också troligt att de känner sig älskade och accepterade. Är kärleken till dem inte förbehållslös, känner de sig ofta bara uppskattade när de behagar andra. Om de behandlas illa är det troligt att de känner sig osäkra och värdelösa.
Föräldrar underskattar ibland den inverkan som deras handlingar har på sina barn. Ibland fäller annars kärleksfulla föräldrar tanklösa kommentarer som undergräver barnens självförtroende och egenvärde. En mamma som hade en benägenhet att kritisera sade till sin son i förskoleåldern: ”Din näsa ser verkligen för rolig ut.” Nästan ett halvt sekel senare avslöjade sonen för sina syskon vid en familjesammankomst att han hade skämts för sin näsa i hela sitt liv på grund av det mamman hade sagt. Hans syskon var förvånade eftersom de inte kunde se någonting ovanligt med hans ansikte.
Äldste H Burke Peterson i de sjuttio betonade kärlekens kraft när det gäller att förändra människors liv: ”De som har det självförtroende som man får om man känner sig älskad kan bestiga omöjliga berg. Fängelser och andra anstalter, till och med våra hem, är fyllda av dem som är svältfödda på tillgivenhet.”1
Det kan ibland vara svårt att älska respektlösa barn. De säger och gör saker som förargar föräldrarna och får dem att känna sig misslyckade. Och föräldrarna reagerar ofta med att säga och göra saker som förstärker barnets känsla av att vara värdelöst och vilja sätta sig på tvären.
Jesus Kristus påverkade andra på ett effektivt sätt eftersom han klokt valde hur han skulle bemöta dem. (Se Joh 8:11.) Kyrkans ledare och fackutbildade rådgivare kan ofta hjälpa personer som har bekymmer genom att lyssna utan att reagera, ge vägledning utan att predika och förmedla kärlek och stöd utan att förkasta. Föräldrar kan också förmedla kärlek och respekt, även när barn är olydiga. De kan bemöta ett respektlöst barn med vänlighet, beveka dess hjärta och hjälpa barnet att få frid och självförtroende i en orolig värld.
Negativa relationer kan läkas då åtminstone en person är villig att bryta kretsloppet och löna ilska med vänlighet och en intelligent reaktion. Här följer några förslag för föräldrar.
Hitta sätt att förmedla kärlek och respekt. Föräldrar bör hitta sätt att förmedla kärlek och respekt, även när deras barn är olydiga. Föräldrar kan göra det utan att släta över ett olämpligt uppförande. Faktum är att när föräldrar älskar sina barn så bryr de sig tillräckligt mycket om dem för att ingripa när barnen är olydiga. Andra lektioner inriktar sig på hur föräldrar kan älska och uppfostra sina barn: genom att lyssna och tala med dem, vårda sig om dem, hjälpa dem att lösa problem, redogöra för förväntningar, ge dem valmöjligheter och använda naturliga och logiska konsekvenser. Allt detta bör göras i kärlek, inte i vrede. Kärlek är den styrande princip som bör motivera och vägleda alla föräldrar i deras umgänge med barnen. Föräldrar kan förmedla kärlek och respekt till ett olydigt barn på många sätt.
-
De kan vara uppmärksamma på tillfällen då barnet uppför sig väl och berömma honom eller henne: ”Jag uppskattar verkligen att du hjälper mig med hushållsarbetet”, ”jag är stolt över dig för att du hjälper din lillasyster”. Föräldrar bör akta sig för att gå till överdrift och säga för mycket, för då låter de oärliga och minskar verkan av berömmet.
-
De kan uttrycka tillgivenhet: ”Stefan, jag vill att du ska veta att jag älskar dig och är glad över att du tillhör vår familj.”
-
De kan visa fysisk tillgivenhet. Ibland kan en klapp på axeln eller armen och ord som förmedlar tillgivenhet vara till stor hjälp, till exempel: ”Det var roligt att prata med dig.” Föräldrar bör inte bli sårade eller reagera negativt om barnet verkar irriterat över denna ömhetsbetygelse. Beröringen och det föräldern säger kan betyda mer för barnet än han eller hon är villig att erkänna.
Säg aldrig någonting negativt om barnen. Om föräldrar har sagt negativa saker om sina barn, bör de genast sluta med det och bestämma sig för att aldrig göra det igen, oavsett hur arga de blir eller hur berättigade till det de känner sig. När det är nödvändigt med en tillrättavisning kan föräldrar göra det utan att använda negativa, nedsättande ord. De negativa ord som föräldrar säger har en tendens att förbli i barnens minne och påverkar deras syn på sig själva och sitt uppförande. Tanklösa ord som till exempel: ”Kan du inte göra någonting rätt?” eller ”Du är så dum”, kan ha bestående verkan. Också välmenande men negativa kommentarer kan vara till skada, till exempel: ”Dan gör sitt allra bästa, men han är inte lika begåvad som Henry.”
Robert
När Robert började på high school fick han underkänt i de flesta ämnen. Han stannade ofta hemma från skolan (båda föräldrarna var yrkesverksamma och borta under dagen), började röka och använda droger och åkte fast för snatteri. Han hade slutat gå i kyrkan redan i 14-årsåldern. Han grälade ofta med sin far och det gick till och med så långt att han hotade honom.
Roberts biskop utsträckte en kärleksfull och hjälpande hand och uppmuntrade honom att sluta med droger och ändra sig. Robert började reagera positivt. Han slutade röka, slutade gräla med sina föräldrar och började komma till sakramentsmötet. En dag sade hans pappa i ett anfall av ilska — pappan hade egna problem att kämpa med: ”Varför lägger du inte av med det där skådespeleriet och slutar låtsas att du är någonting som du inte är?” Även om Robert inte svarade var han förkrossad. Från och med det ögonblicket återföll han till sitt tidigare beteende. Biskopen kunde inte längre påverka honom att komma till kyrkan.
Var ett gott föredöme för barnen. Föräldrar bör anstränga sig att vara lyckliga. De bör försöka tycka om sig själva och utan skryt eller högmod tala respektfullt om sina personliga möjligheter och sin förmåga. Om föräldrar har problem som gör det svårt för dem att göra detta, behöver de lösa dessa problem så att de inte vidarebefordras till barnen. De bör vid behov söka hjälp. En deprimerad tonåring berättade att hennes mamma alltid hade talat öppet om sin otillräcklighet och sin avsky för sig själv. ”Jag drog slutsatsen att om mamma inte var tillräckligt bra kunde jag aldrig någonsin bli bättre eftersom jag var en del av henne.” Ibland är det de barn som tycker minst om sina föräldrar som blir mest lik dem. Föräldrars exempel har ett stort inflytande på barnen, också då det tycks som om barnen avvisar dem.
Visa intresse för barnen och bry sig om dem. Det kan vara svårt för föräldrar att visa intresse och omtanke om deras barn är olydiga och avvisande. Men det är mödan värt. En far som hade allt annat än gott ställt köpte biljetter till en ishockeymatch eftersom hans son, som hade hoppat av skolan och hade drogproblem, älskade ishockey och skulle följa med honom. Sonen hade nyligen skrivits ut från ett behandlingshem för missbrukare och kämpade med att hålla sig borta från droger. Upplevelsen blåste nytt liv i deras relation och gjorde det möjligt för pappan och sonen att samtala om gemensamma intressen och bygga upp ett gott förhållande.
Hjälp barn att utveckla tro på Gud
Barn får större tillförsikt när de känner sig trygga i förhållandet till sin himmelske Fader och i sin förmåga att ta emot andliga välsignelser, löften och vägledning. Jesus Kristus lärde: ”Allt förmår den som tror.” (Mark 9:23) Ingen kan ha tillförsikt utan tro. Tillförsikt är också en följd av att man lever ett rent och dygdigt liv.
President Gordon B Hinckley sade att dygd ”är den enda vägen till ett liv utan ånger. Den samvetsfrid som den i så rikt mått ger är den enda personliga frid som är ren och oförfalskad”. Han sade också:
”Den nutida uppenbarelsens röst ger ett löfte — ett oöverträffat löfte som följer på en enkel befallning:
Så här lyder befallningen: ’Pryd alltid dina tankar med dygd.’ Och här är löftet: ’Då skall du hava ett frimodigt medvetande inför Gud …
Den Helige Anden skall vara din ständige ledsagare … ditt herradöme skall vara ett evigt herradöme, och det skall utan tvångsmedel strömma till dig från evighet till evighet.’ (L&F 121:45–46)
Jag har haft förmånen vid olika tillfällen att få tala med Förenta staternas presidenter och betydelsefulla personer i andra regeringar. Efter varje sådant tillfälle har jag tänkt på hur givande det är att ha ett frimodigt medvetande inför makthavare. Och sedan har jag tänkt på hur underbart det skulle vara att kunna stå med tillförsikt — oförskräckt och utan att behöva skämmas — inför Gud. Detta är det löfte som ges till varje dygdig man och kvinna.”2
Barn får en sådan tillförsikt när de lär sig att leva trofast och dygdigt. För att hjälpa barn att få tillförsikt till Herren, bör föräldrar själva sträva efter att leva ett trofast och dygdigt liv och visa sin egen tro. Barn lär sig bäst när deras föräldrar lever ett exemplariskt liv. Föräldrar bör ”uppfostra [sina] barn i ljus och sanning” (L&F 93:40), och göra andliga aktiviteter till en del av vardagen (familjebön, skriftstudier, evangeliediskussioner och aktivitet i kyrkan).
Hjälp barn att bli redbara
Barn har fått Kristi ljus (se Joh 1:9; Moroni 7:16; L&F 93:2) och kan när de har uppnått ansvarig ålder skilja mellan rätt och fel. När barn lyssnar till sitt samvete och använder sin urskillningsförmåga så gott de kan, blir de mindre känsliga för andras inflytande och får större tro på sig själva och på sin förmåga att fatta goda beslut. Även om barn måste undervisas om att lyssna till kloka råd av föräldrar och kyrkans ledare, måste de också lära sig att tänka självständigt och få tillförsikt till sin egen förmåga att ta ansvaret för sitt eget liv. Denna förmåga växer allteftersom barnen mognar och lär sig att lyssna till inre maningar. Föräldrar kan uppmuntra till utveckling genom att hjälpa sina barn lyssna till egna självvärderande tankar och leva i samklang med det Kristi ljus som finns inuti dem.
Vid ett tillfälle förde de skriftlärda och fariseerna en äktenskapsbryterska till Jesus och frågade om hon skulle stenas såsom lagen föreskrev. Jesus uppmanade dem att döma efter sig själva: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.” (Joh 8:7) När dessa skriftlärda och fariséer utvärderade sitt eget beteende hade de inte något att säga och ”överbevisade av sitt eget samvete” (King James Version), ”gick de därifrån, den ene efter den andre” (v 9).
När en person uppför sig på ett sätt som han eller hon anser vara acceptabelt, är självvärderande tankar positiva och leder till självuppskattning och tillförsikt. När en person uppför sig på ett oacceptabelt sätt blir följden i allmänhet självförakt och förlust av självrespekt.
Här är några exempel som illustrerar självvärdering:
Ronald, rebecka och kalle
Ronald löser en svår matteuppgift. Hans självvärdering är positiv: ”Jag kan det här. Jag kan få bra betyg i det här ämnet.” Hans tillförsikt ökar.
Rebecka tar till en lögn. Lögnen får henne att framstå i en fördelaktig dager inför vännerna, som till och med ger henne en kram. Hon känner sig tillfälligt uppåt men har dåligt samvete. Hennes självvärderande tankar är negativa: ”Jag ljög. Det var fel att göra det. De fick en bättre uppfattning om mig, men alltsammans var en bluff.” Hennes tillförsikt och självkänsla minskar.
Kalle vägrar att vara med om att göra sig lustig över Tom, en handikappad klasskamrat. Kalles vänner börjar frysa ut honom från gruppen. Kalle känner sig sårad, men han vet också att han gjort det rätta. Hans självvärderande tankar är positiva.
När barnen kommer till en förälder med ett problem bör föräldern uppmuntra dem, på en nivå som barn förstår, att fundera över vad de själva anser och över de andliga maningar de får. Föräldern kan ställa lämpliga frågor, till exempel: ”Vad tycker du själv”? ”Tycker du att du har handskats bra med problemet?” ”Du har talat om för mig vad dina vänner tycker är rätt, men jag är intresserad av vad du tycker.” ”Vad är det rätta i den här situationen?”
När föräldrar ber barn utvärdera sitt beteende, bör de göra det lugnt och utan att klandra.
I följande exempel hjälpte en mamma sin dotter att fundera på vad hon i grund och botten trodde på och låta sig ledas av det.
Gertrud
Gertrud, 14, och hennes vän Jenny började undvika Annika och försökte frysa ut henne i villaområdet och skolan. Annika kände sig sårad och utstött. Gertruds mamma lade märke till vad som hände och ställde sin dotter inför situationen.
|
Mamma: |
Jag är bekymrad för dig och Annika. Vad är det som pågår? |
|
Gertrud: |
Hon tror att hon är populärast i skolan. Vi sätter henne bara på plats. |
|
Mamma: |
Och hur gör ni det? |
|
Gertrud: |
Jenny och jag undviker henne. Och om vi träffar henne så pratar vi inte med henne. Det är allt. |
|
Mamma: |
Har hon gjort er något? |
|
Gertrud: |
Inte direkt. Vi tycker bara inte om henne. Hon kan gå och se mallig ut i skolan men inte här. |
|
Mamma: |
Gertrud, jag är nyfiken. Vad tycker du om dig själv när du behandlar henne på det sättet? |
|
Gertrud: |
(Defensivt.) Tja, hon förtjänar det. Någon måste sätta henne på plats. |
|
Mamma: |
Men du sade att hon inte har gjort dig något. Jag skulle vilja veta vad du tycker om att behandla någon illa bara därför att du inte råkar gilla henne. |
|
Gertrud: |
Det känns bra, och dessutom har jag ingen lust att prata om det. |
|
Mamma: |
Okej, om du inte vill. Jag hoppas att du ska fundera över det lite mer. Jag älskar dig, men jag har problem med det du säger. |
|
Följande kväll kom Gertrud till sin mamma. | |
|
Gertrud: |
Du hade rätt. Jag tycker inte om mitt sätt att vara. Du hjälpte mig att se mig själv och jag tyckte inte om det jag såg. För att vara ärlig är jag avundsjuk på Annika. Hon har en massa vänner i skolan. Om jag bara hade hälften så många … Jag vet att det inte är något skäl att vara elak mot henne. Jag gick till henne och bad om ursäkt. Det känns mycket bättre. Tack för att du hjälpte mig. |
Även om inte alla barn reagerar på det här sättet, när du ber dem utvärdera sitt beteende kan det vara ett effektivt sätt att hjälpa dem att leva i samklang med det de tror på och förväntar sig av sig själva. Att hjälpa dem att bedöma sitt eget uppförande är ofta mycket effektivt eftersom bedömningen inte kommer från föräldern.
När föräldrar framkallar självvärdering på ett strängt och fördömande sätt, kan barnet i stället för att se sina egna fel komma att inrikta sig på föräldrarnas överdrivna och olämpliga beteende. Eller också reagerar barnet med onödigt starka skuldkänslor och självförebråelser.
Föräldrar bör vara försiktiga med att uppmuntra barn till självvärdering som har anlag för att vara överdrivet självkritiska. Föräldrar måste noggrant vägleda dessa barn då de utvärderar sig själva. En självvärdering ska vara riktig och inte en följd av felaktigt tänkande hos barnet på grund av depression eller skadliga livserfarenheter.
Hjälp barn att utveckla kompetens
När föräldrar har höga men realistiska förväntningar ökar i allmänhet deras barns tillförsikt till att de kan göra saker på ett framgångsrikt sätt. Denna tillförsikt kan de i synnerhet få om föräldrarna bidrar med en kärleksfull, stöttande miljö i vilken barnen kan lära sig genom att pröva sig fram — utan att man förringar eller fördömer dem om de misslyckas. Barn lär sig snabbt av motgång om de känner sig älskade, känner att de har stöd och uppmuntras att försöka igen. De behöver också veta att vår himmelske Fader älskar dem även när de gör misstag.
Föräldrar behöver hjälpa sina barn att utveckla kompetens inom områden som är viktiga för deras framtid. Barn måste lära sig att arbeta, studera, uppnå mål, efterleva regler och komma överens med andra. När de blir kompetenta inom dessa områden så växer deras tillförsikt. Föräldrar bör undervisa dem om arbete genom att arbeta sida vid sida med dem, särskilt när de är små. Föräldrar bör vara vänliga och tålmodiga och försöka göra arbetet roligt för dem. De bör uppmuntra sina barn i aktiviteter som de kan ha framgång i och hjälpa barnen att utveckla talanger och medfödd förmåga. Föräldrar ska inte tvinga sina barn att ägna sig åt aktiviteter bara för att förverkliga föräldrarnas egna ambitioner för barnen, särskilt inte om aktiviteterna inte är nödvändiga för deras välbefinnande. Både föräldrar och barn blir besvikna.
Föräldrar bör uppmärksamma sina barns prestationer och berömma dem när de gör någonting bra och beaktansvärt.
Här följer några riktlinjer för hur beröm ska ges. Föräldrar bör:
-
Vara ärliga. Barn genomskådar och stöter bort falska komplimanger.
-
Inrikta sig på beteendet och hur det påverkar föräldern. Till exempel: ”Jag uppskattar när du är här tillsammans med oss och vi kan tala lugnt utan att bråka med varandra. Det betyder mycket för mig.” Föräldrar bör undvika att koncentrera sig på barnet genom att säga saker som: ”Du är en sådan snäll pojke (eller flicka).” Barnet kanske inte känner sig som en snäll person och tycker att komplimangen är falsk och insmickrande.
-
Fatta sig kort. Det är bättre med några få ord än med många. Föräldrar som inte slutar prata gör barnet förläget och det som kunde ha varit en positiv upplevelse för barnet blir någonting negativt.
-
Göra det slumpmässigt. Att berömma ett barn för allt det gör kan minska värdet av föräldrarnas ord. Att inte alls ge beröm gör barnet svältfött på den tillgivenhet det så väl behöver. Att ge beröm slumpmässigt har störst inverkan. Föräldrar bör förvissa sig om att de uppmärksammar de betydelsefulla saker som deras barn gör.
Ge barnen tillfälle att tjäna andra
Tjänandeprojekt lär barnen osjälviskhet och hjälper dem att tänka på andras välbefinnande. President Spencer W Kimball undervisade om betydelsen av tjänande:
”I tjänandets underverk finns Jesu löfte att vi genom att mista oss själva kommer att finna oss själva!
Inte bara ’finner’ vi oss själva vad beträffar att erkänna att vi blir ledda, utan ju mer vi på lämpligt sätt tjänar våra medmänniskor, desto större tyngd och kraft får vår själ. Vi blir mer framstående som individer av att tjäna andra. Vi får mer substans i oss när vi tjänar andra — ja, det är verkligen lättare att ’finna’ oss själva eftersom det finns så mycket mer av oss att finna!”3
Tillit till Herren
Barn får tillförsikt när de utvecklar tro, dygd och redbarhet. Föräldrar kan också ingjuta tillförsikt i sina barn genom att älska och respektera dem, genom att hjälpa dem utveckla kompetens och genom att ge dem tillfällen att tjäna andra.
President Ezra Taft Benson sade följande om att tro på Herren: ”Mitt budskap och mitt vittnesbörd är detta: endast Jesus Kristus är oförbehållsamt kvalificerad att ge oss det hopp, den tillförsikt och den styrka som krävs för att vi ska övervinna världen och höja oss över våra mänskliga svagheter. För att uppnå detta, måste vi tro på honom och leva enligt hans bud och lagar.”4