Lektion Sju

Konfliktlösning

”Satan vet att det säkraste … sättet att störa herrens verk är att göra familjerna mindre effektiva och att minska hemmets helgd.”

Äldste M Russell Ballard

Lektionsmål

Hjälp föräldrarna att under lektionen:

Förstå att meningsskiljaktigheter är oundvikliga och att familjer som löser konflikter kommer närmare varandra och blir starkare.
Lära sig sätt att handskas med konflikter i hemmet.
Förstå hur man löser meningsskiljaktigheter på ett fredligt sätt.

Problemet med olösta konflikter

Äldste M Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum lärde att familjen är en av Satans främsta skottavlor: ”[Satan] arbetar på att driva in en kil av missämja mellan fadern och modern. Han lockar barnen att vara olydiga mot sina föräldrar … Det är allt som behövs, för Satan vet att det säkraste och effektivaste sättet att störa Herrens verk är att göra familjerna mindre effektiva och att minska hemmets helgd.”¹

En äldre kvinna berättade sorgset om följderna av olösta konflikter i sin familj: ”Vid begravningen av min sista kvarlevande bror tänkte jag på de tragiska händelser i vår barndom som förbittrade livet för mina tre bröder och drev bort dem från hemmet och från det återställda evangelium som betytt så mycket för mig. Min far, som var religiös, var krävande och stridslysten och skällde ut sina barn både offentligt och privat. När mina bröder blev äldre började de ge igen. Grälen var våldsamma och otäcka och slutade med förbannelser och knytnävsslag. Alla mina bröder lämnade hemmet i unga år och återvände sällan för att besöka sina föräldrar. Inte heller ville de ha någonting att göra med min fars religion.”

Det finns många olika orsaker till konflikter. En del föräldrar är alltför släpphänta och ger efter för sina barns nycker tills de inte längre kan hålla ordning på dem. Andra är för restriktiva och provocerar barn att göra uppror. En del föräldrar överreagerar på sina barns normala behov av oberoende. En del barn kommer på avvägar och uppträder avsiktligt på ett sätt som strider mot familjens regler och normer.

Familjemedlemmar kommer närmare varandra och blir starkare när de framgångsrikt löser meningsskiljaktigheter. Om konflikter förblir olösta, förstör de familjerelationer och vållar sorger och bekymmer bland familjemedlemmarna.

Hur man löser konflikter

Under sin verksamhet bland nephiterna fördömde Frälsaren dem som är stridlystna:

”Den som är stridslysten är icke av mig utan av djävulen, som är fader till oenighet och som uppeggar människornas hjärtan, så att den ene tvistar med den andre i vrede.

Se … min lära är att sådant skall upphöra.” (3 Nephi 11:29–30)

Jesus sade att människorna bör lösa sina meningsskiljaktigheter innan de kommer till honom:

”Om du därför kommer till mig, eller önskar komma till mig, och kommer ihåg att din broder har något emot dig —

gå då bort till din broder och förlika dig först med din broder. Och kom sedan till mig med helhjärtat uppsåt, och jag skall ta emot dig.” (3 Nephi 12:23–24; se också 3 Nephi 12:9.)

Dessa lärdomar är tillämpliga på föräldrar och deras sätt att relatera till sina barn. I tillkännagivandet om familjen gav första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum på nytt Frälsarens recept för framgångsrik barnuppfostran: ”Föräldrar har ett heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet, att sörja för deras fysiska och andliga behov, att lära dem älska och tjäna varandra, att hålla Guds bud och vara laglydiga medborgare var än de bor.”²

Gå igenom med föräldrarna följande principer för hur man löser konflikter.

Nalkas problem mellan föräldrar och barn med en kristuslik inställning

I sin uppgift som föräldrar bör fäder och mödrar tillämpa Frälsarens lära och visa kärlek och villighet att lösa konflikter, vara tillmötesgående och villiga att kompromissa samtidigt som de upprätthåller värderingar och normer, strävar efter att övertyga sina barn samtidigt som de vägrar att ge efter för påtryckningar. Föräldrar bör lära ut rätta principer och varför det är nödvändigt med familjeregler. De bör uppmuntra sina barn att göra rätta val, övertala dem när de är diskussionslystna, låta det få konsekvenser om de väljer att inte lyda (se lektion 9) och vädja kärleksfullt till dem när de står i begrepp att göra allvarliga misstag.

Lyssna för att förstå

Många konflikter kan avvärjas om föräldrarna lyssnar uppmärksamt och försöker förstå sina upprörda och ilskna barn. Skrifterna lär: ”Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm.” (Ords 15:1) Ett barns ilska upphör ofta när han eller hon känner sig förstådd och respekterad av föräldern. Föräldrar som lyssnar upptäcker kanske också att deras egna känslor och perspektiv förändras.

Undvik gräl

En av de grundläggande principerna för konfliktlösning i hemmet är så enkel att den ofta förbises. Den inbegriper att leva i enlighet med Kristi högre lag och avstå från att strida. Glenn Latham, en sista dagars helig och föräldrapedagog, framhöll Kristi storslagna föredöme i att vägra att strida med andra, även då han blev orättvist anklagad och smädad. ”Kristus är det fullkomliga exemplet på att inte smäda, inte ens då han utsattes för grymma och oberättigade angrepp. Då man spottade på honom, knuffade, slog, hånade, förkastade, förnekade och till och med korsfäste honom (Matt 26:67–70 och 27:29, 35), smädade han inte igen. Han slog inte tillbaka. Trots att han kunde ha nedkallat ’mer än tolv legioner änglar’ (Matt 26:53), ’smädade han inte igen’. Han var ofta, nästan ständigt, utsatt för smädelser, från allra första början till slutet av sitt liv, till och med av dem som led med honom: ’Också de som var korsfästa tillsammans med honom smädade honom.’ (Mark 15:32) … Ju större godheten är, desto mer tycks den dra till sig smädare — och desto mindre tycks den smäda igen. Detta är det föredöme föräldrar bör försöka efterlikna när de blir ’slagna’ av oregerliga barn. ’Smäda inte igen!’”³

Föräldrar som vägrar att gräla med ett bråkigt barn upptäcker snart att stridslystnaden försvunnit. Gräl och dispyter kan inte äga rum då den ena parten vägrar att inlåta sig i dem. Glenn Latham gjorde iakttagelsen: ”I min forskning om behandling av beteendeproblem har jag till min förvåning funnit att om föräldrar förblir lugna, medkännande och bestämda även när de utsätts för regelrätt trots, så kommer barnet i 97 fall av 100 att rätta sig efter den tredje uppmaningen [förälderns tredje uttalade förväntning].”⁴

En del föräldrar tycker kanske att en fridsam reaktion (att inte ge svar på tal) ger barnen övertaget, tillåter dem att vinna meningsutbyten och ger dem kontroll över familjangelägenheter. Så är inte fallet. Kristus stod modigt inför sina plågoandar, alltid med full behärskning av sin reaktion och försökte aldrig att fly undan. Han älskade dem och såg deras okunnighet. Han till och med vädjade till sin Fader att förlåta dem. (Se Luk 23:34.)

I andra lektioner går föräldrarna igenom sätt att förmedla förväntningar, att ge sina barn möjlighet att välja mellan godtagbara beteenden och att använda konsekvenser som man kommit överens om i förväg när deras barn inte lyder. När barn vill ifrågasätta kan föräldrar upprepa sina förväntningar på ett vänligt och kärleksfullt sätt och välbetänkt påminna sina barn om de konsekvenser som de redan kommit överens om. När föräldrar har gjort detta finns det inte mycket för deras barn att bråka om.

Barn styrs ofta till stor del av det som pågår runtomkring dem. Något av det viktigaste för dem är föräldrarnas uppmärksamhet. Enligt Glenn Latham är ”föräldrarnas uppmärksamhet den viktigaste kraften eller konsekvensen i formandet av barns beteende”.⁵ När barn misslyckas med att dra till sig negativ uppmärksamhet genom att vara diskussionslystna, lugnar de vanligtvis ner sig och övergår till ett mer socialt acceptabelt uppförande.

Följ skrifternas riktlinjer för hur man tillrättavisar barn

Föräldrar kan ibland behöva tillrättavisa ett barn ”skarpt tillrättavisande, när den Helige Anden manar därtill, och därefter visande större kärlek mot honom” för att inte barnet ska uppfatta dem som fiender. (L&F 121:43) President James E Faust klargjorde att den Helige Anden driver en person att tillrättavisa med skarphet ”endast undantagsvis” och att ”tillrättavisningar bör utdelas med mildhet och i ett försök att övertyga den tillrättavisade om att det är för hans eget bästa”.⁶ Äldste Neal A Maxwell i de tolvs kvorum lärde att ibland betyder ”genast”,⁷ vilket antyder att tillrättavisningen bör äga rum strax efter överträdelsen så att den blir förstådd. Ordet skarphet i detta sammanhang innebär inte ilsket eller kraftfullt utan tydligt och distinkt. Kloka föräldrar följer ofta upp ett intensivt samtal med ett barn genom att uttrycka sin kärlek till barnet, genom att visa lämplig fysisk ömhet och ibland låta barnet få delta i en trevlig aktivitet.

Medla selektivt i konflikter mellan barn

Barn bråkar ibland med varandra för att få uppmärksamhet och få föräldrarna att ta deras parti. Sådana bråk försätter ofta föräldrar i en situation där ingen lösning känns lyckad. Kanske får föräldrarna aldrig veta hur konflikten började och vad som ägde rum mellan barnen. Genom att ta parti belönar de kanske ett barn som inte förtjänar det och stöter bort det andra barnet.

Föräldrar kan ofta vara till störst hjälp genom att själva inta en neutral hållning och genom att låta barnen lösa problemet. Föräldrar kan göra detta genom att använda god kommunikationsteknik, som i följande exempel (se även lektion 3).

Johan och viktor

Pappa kom in i rummet när Johan, 12, och Viktor, 9, låg och brottades på golvet och skrek åt varandra. Viktor började gråta och Johan kallade honom för barnunge. Pappa gick emellan och drog pojkarna ifrån varandra.

Pappa:	Vad försiggår här?
Johan:	Det var Viktor som började.
Viktor:	Nej. Det var du som började.
Pappa:	Så ni beskyller båda varandra för att ha börjat problemet. (Ger dem ansvaret att lösa problemet.) Vad tycker ni att vi ska göra för att lösa det?
Viktor:	Säg åt Johan att låta mig vara i fred.
Johan:	Låta dig i fred? Jag då? Vem var det som tog mina kort och strödde ut dem över hela golvet? Låt bli mina saker så kommer vi överens.
Pappa:	(Förblir neutral, lyssnar intensivt.) Viktor, du påstår att Johan började, och Johan, du säger att Viktor började när han tog dina kort utan att fråga.
Viktor:	Och vem var det som tog min cd utan att fråga?
Pappa:	Ni beskyller båda varandra för att ta saker utan att fråga. Låt mig fråga er igen, vad behöver hända för att det här problemet ska bli löst?
Johan:	Säg åt Viktor att han inte ska vara så barnslig.
Viktor:	Vem är det som är barnslig nu?
Pappa:	(Förbereder sig för att använda en logisk konsekvens.) Det låter som om ni vill fortsätta att bråka med varandra. Det är kanske bäst att ni går till era rum tills ni är beredda att lösa det här problemet.
Johan:	Jag är beredd.
Viktor:	Jag också.
Johan:	Säg åt Viktor att han måste fråga först innan han lånar mina saker.
Viktor:	Johan frågar aldrig mig innan han tar mina saker. Han måste också fråga.
Pappa:	Så ni vill båda att den andre ska fråga innan han lånar någonting. Stämmer det?
Johan:	Ja.
Viktor:	Jag antar det.
Pappa:	Jag tycker om det förslaget. Är ni båda nöjda med det?
Johan och Viktor:	Ja.

I det här fallet fungerade medlingen eftersom pappan lyssnade utan att ta parti och fick barnen att samarbeta när det gällde att föreslå och genomföra en lösning. Hotet om konsekvenser tycktes motivera barnen att leta efter en lösning på sitt problem. Även om det visade sig att det inte behövdes någon konsekvens, hade en sådan intervention varit på sin plats om barnen hade fortsatt att bråka.

Kanske behövs det inte ens någon förhandling om föräldrarna har någonting som barnen vill ha. Om de till exempel tar med sig barnen till en fotbollsmatch och barnen bråkar i bilen, kan föräldrarna stanna bilen och låta dem välja: antingen slutar de bråka eller också kör de hem dem. Ofta är den minst dramatiska lösningen den mest effektiva.

En del föräldrapedagoger förespråkar att man ber barnen gå ut och bråka och att inte återvända förrän de har löst konflikten. De menar att om man berövar barnen de vuxnas uppmärksamhet, tappar de snart lusten att bråka. Det må vara sant, men barn bråkar av fler orsaker än att fånga de vuxnas uppmärksamhet. Risken med att låta barn lösa sina egna konflikter är att det starkare barnet kan misshandla det svagare barnet både känslomässigt och fysiskt. Föräldrar bör ge akt på kung Benjamins befallning till sitt folk: ”Inte heller kommer ni att tillåta att [barnen] … slåss och grälar med varandra.” (Mosiah 4:14)

Ett mönster för problemlösning

En del familjer har framgångsrikt använt följande mönster med fem steg för konfliktlösning, hämtat från psykologen Susan Heitlers arbeten.⁸ Mönstret fungerar bäst när familjemedlemmarna förstår det och samtycker till att använda det.

Steg 1: Lägg fram ståndpunkt

Varje person lägger fram sin ståndpunkt eller preferens — hur han eller hon skulle lösa problemet — utan rädsla för att bli avbruten, angripen eller förlöjligad. Ibland blir en lösning uppenbar redan här, även om lösningar vanligtvis kommer vid steg 4.

Exempel

Pappa vill att familjen ska börja ha hemafton regelbundet. Mamma är nöjd med att inte ha hemafton. Alfred, 15, vill spela fotboll med sina kamrater på måndagskvällarna. Maria, 10, vill ha hemafton.

Steg 2: Utforska bakomliggande intressen

Familjemedlemmar utforskar sina ståndpunkter och granskar de intressen som ligger bakom dessa ståndpunkter.

Pappa delger sin andliga övertygelse att familjens hemafton kan vara till välsignelse för deras familj. Han är också bekymrad över att inte lyda kyrkans ledare när de har undervisat om betydelsen av detta program i så många år.

Mamma såg under sin uppväxt hur familjen grälade varje gång de försökte ha en familjekväll tillsammans. Hon vill inte att hennes barn ska vara med om någonting liknande. Även om hon vill följa profeternas råd är hon rädd för att familjens hemafton ska orsaka fler konflikter än det är värt.

Alfred säger att han tycker det är viktigt att vara med sina kamrater och att han inte har någon större lust att delta i en andlig aktivitet tillsammans med familjen.

Maria säger att hon vill göra det som profeten har bett hennes familj att göra.

Under denna fas bör familjemedlemmarna söka efter gemensamma bakomliggande intressen.

Familjemedlemmarna märker att de alla bryr sig om varandra och vill att familjen ska vara lycklig och harmonisk. De har alla i åtminstone någon grad en önskan att delta i aktiviteter som stärker familjen, även om de inte är överens om vilka dessa aktiviteter bör vara.

Steg 3: Kom fram till möjliga lösningar med hjälp av brainstorming

Varje person ger förslag på lösningar utan att bli angripen eller förlöjligad. Varje person ger också förslag på vad han eller hon kan göra för att bidra till en gemensam handlingsplan som tillgodoser allas önskemål. Varje lösning skrivs ner oavsett hur opraktisk den än kan tyckas. Denna frihet främjar det slags kreativitet som kan leda till en genomförbar lösning.

Familjemedlemmarna skriver ner följande möjliga lösningar:

Ha hemafton varje måndagskväll före fotbollen.
Besluta att inte ha hemafton.
Ha hemafton men låt dem slippa som inte vill delta.
Ha hemafton varje söndagskväll.
Ha en aktivitetskväll utan ett andligt budskap.
Ha hemafton men låt deltagandet i andliga aktiviteter vara valfritt.

Steg 4: Välj en lösning

Efter brainstormingen utvärderar familjemedlemmarna varje förslag och gör en plan som tillgodoser allas intressen. Eftersom lösningen i allmänhet kräver ett flertal komponenter för att tillgodose alla familjemedlemmars intressen, bör familjen hellre skapa ”en uppsättning lösningar än att bara … finna lösningen”.⁹

Såväl föräldrarnas som barnens känslor är av betydelse. Ett föräldrapar känner till exempel kanske att de bör undervisa om evangeliets principer på familjens hemafton medan däremot deras barn bara vill leka lekar. För att tillgodose såväl barnets känslor som sin egna känslor kan föräldrarna undervisa om evangeliet på ett sätt som intresserar barnet och är begripligt för honom eller henne.

När planen är färdig kommer familjen överens om vem som ska göra vad och deltagarna lovar att göra sin del för att genomföra planen.

Efter att ha utvärderat varje förslag beslutar sig familjen för att ha hemafton på söndagskvällarna varje gång Alfred spelar fotboll kvällen därpå. Föräldrarna skulle föredra att alltid ha hemafton på måndagen, men inte till priset av sonens frånvaro.

Alfred är villig att vara med på hemaftonens evangelielektioner bara han inte själv behöver hålla dem. Mamma är nöjd med planen, i synnerhet som hennes barn vill vara med på hemaftnarna. Pappa har ansvaret att organisera och leda hemaftnarna. Pappa, mamma och ibland Maria ska turas om att hålla lektionerna.

Steg 5: Genomför lösningen

När familjemedlemmar genomför lösningen utvärderar de vilka justeringar som kan behövas. I vissa fall kan de behöva komma fram till en annorlunda lösning.

Ett nytt förbund

President James E Faust i första presidentskapet framhöll att Jesus Kristus under sin jordiska verksamhet introducerade ett nytt testamente — ett nytt och bättre förbund som kräver av män och kvinnor att de lyder en högre lag. Individer (däribland föräldrar) skulle inte längre rätta sig efter vedergällningens lag (se 2 Mos 21:24) utan skulle vägledas av en önskan att göra gott, att vända också den andra kinden åt dem som slår dem. (Se Matt 5:39.) De skulle älska sina fiender och be för dem som förföljer dem. (Se Matt 5:44.) De skulle söka efter och följa den Helige Andens maningar i sitt handlande mot andra.¹⁰

”I ett älskat hem”

President Thomas S Monson berättar en gripande berättelse som understryker vikten av att lösa meningsskiljaktigheter som kan förstöra familjesolidariteten:

”Det finns familjer som består av mödrar och fäder, söner och döttrar som genom någon tanklös kommentar har isolerat sig från varandra. En sådan tragedi kunde med knapp nöd avstyras för många år sedan i en ung mans liv. För att skydda hans identitet ska jag kalla honom Jack.

I hela sitt liv hade Jack och hans far haft många allvarliga gräl. En dag, när han var sjutton år, hade de grälat extra mycket. Jack sade till sin far: ’Det här är droppen som får bägaren att rinna över. Jag reser hemifrån i morgon och kommer aldrig mer tillbaka.’ Sagt och gjort, han gick hem och packade sin väska. Hans mor tiggde och bad att han skulle stanna, men han var alldeles för upprörd för att lyssna. Han lämnade henne gråtande i dörröppningen.

Han skulle just gå genom trädgårdsgrinden när han hörde sin far ropa på honom: ’Jack, jag vet att jag har stor skuld i att du reser. Jag är verkligen ledsen över detta. Jag vill att du ska veta att om du någon gång vill komma hem igen, så är du alltid välkommen. Och jag ska försöka bli en bättre far för dig. Jag vill att du ska veta att jag alltid kommer att älska dig.’

Jack sade ingenting utan gick till busstationen och köpte en biljett till en avlägsen plats. När han satt på bussen och såg landskapet passera mil efter mil, började han tänka på vad hans far hade sagt. Han började inse hur mycket kärlek det hade krävts av fadern för att göra som han gjort. Pappa hade bett om ursäkt. Han hade bett honom komma tillbaka och orden ’jag älskar dig’ ringde i Jacks öron.

Det var då han insåg att nästa steg var hans. Han visste att enda sättet för honom att finna samvetsfrid var att visa samma mognad, godhet och kärlek mot sin far, som denne visat mot honom. Jack steg av bussen. Han köpte returbiljett och åkte hem igen.

Han kom fram strax efter midnatt, gick in i huset och tände lyset. Där, i gungstolen, satt hans far, med händerna för ansiktet. När fadern tittade upp och såg Jack reste han sig och de kastade sig i armarna på varandra. Jack sade ofta: ’De sista åren jag bodde hemma var bland de lyckligaste i mitt liv.’

Vi skulle kunna säga att här fanns det en pojke som över en natt blev en man. Här fanns det en far som genom att kväva sin häftiga vrede och lägga band på sin stolthet räddade sin son från att hamna i den stora skaran av förlorade själar som är en följd av uppbrutna familjer och splittrade hem. Kärlek var det band som höll dem samman, det balsam som helade. Kärlek som så ofta förnams och så sällan uttrycktes …

Det är vårt ansvar, ja till och med vår högtidliga plikt, att räcka handen åt dem som … avvikit från familjekretsen.”¹¹

När familjer håller fast vid det nya förbund som Frälsaren introducerade och löser meningsskiljaktigheter på ett kärleksfullt och vänskapligt sätt, får de uppleva större kärlek, frid och harmoni i sina familjerelationer.