Kapitel 13

Templet – den stora symbolen för vårt medlemskap

”Det är mitt hjärtas djupaste önskan att alla medlemmar i kyrkan kan bli värdiga att gå in i templet.”

Ur Howard W. Hunters liv

Howard W. Hunters mor var en trofast medlem i kyrkan i hela sitt liv, men hans far döptes inte förrän Howard var 19 år. Många år senare, när Howard var stavspresident i Kalifornien, reste stavens medlemmar till templet i Mesa i Arizona för att utföra tempelarbete. Innan en av sessionerna började bad tempelpresidenten honom att tala till dem som samlats i kapellet. Det var president Hunters 46:e födelsedag. Han skrev senare om den upplevelsen:

”Medan jag talade till församlingen … kom min mor och far in i kapellet, klädda i vitt. Jag hade ingen aning om att min far var redo för sina tempelvälsignelser, även om mor en tid varit angelägen om det. Jag överväldigades så av känslor att jag inte kunde fortsätta tala. President Pierce [tempelpresidenten] ställde sig bredvid mig och förklarade orsaken till avbrottet. När min far och mor kom till templet den morgonen bad de att presidenten inte skulle nämna för mig att de var där, eftersom de ville att det skulle bli en överraskning på födelsedagen. Det var en födelsedag jag aldrig glömt, eftersom de på den dagen tog emot sina begåvningar och jag hade förmånen att bevittna deras besegling och därefter beseglas till dem.”¹

Lite mer än 40 år senare, när Howard W. Hunter gjorde sitt första officiella uttalande som kyrkans president, var ett av hans huvudbudskap att medlemmar skulle söka templets välsignelser mera hängivet.² Han fortsatte att betona detta budskap under hela sin tid som president. När han talade på tempeltomten i Nauvoo i juni 1994, sa han:

”Tidigare den här månaden påbörjade jag min verksamhet med att uttrycka en stor önskan om att fler och fler medlemmar i kyrkan ska bli värdiga att komma till templet. Liksom på [Joseph Smiths] tid är värdiga medlemmar som har fått sin begåvning själva nyckeln till rikets uppbyggande i hela världen. När vi är tempelvärdiga är våra liv i harmoni med Herrens vilja och vi är mottagliga för hans ledning i våra liv.”³

Flera månader senare, i januari 1995, blev president Hunters sista offentliga åtgärd invigningen av templet i Bountiful i Utah. I invigningsbönen bad han att templets välsignelser skulle berika alla dem som inträdde däri:

”Vi ber ödmjukt att du ska ta emot denna byggnad och låta dina välsignelser vila över den. Låt din Ande åtfölja och vägleda alla som officierar häri, att helighet må råda i varje rum. Må alla som inträder här ha rena händer och ett rent hjärta. Må de bli uppbyggda i sin tro och gå härifrån med en känsla av frid, och prisa ditt heliga namn …

Må detta hus förmedla en anda av frid till alla som ser dess majestät, och i synnerhet till dem som inträder för sina egna heliga förrättningar och för att utföra arbete för sina döda närstående bortom slöjan. Låt dem få en känsla av din gudomliga kärlek och nåd. Må de få förmånen att säga, liksom psalmisten fordom: ’Vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds hus i högtidsskaran.’

När vi nu inviger denna heliga byggnad, viger vi på nytt våra liv till dig och till ditt verk.”⁴

templet i Mesa, Arizona — Templet i Mesa i Arizona där president Howard W. Hunter beseglades till sina föräldrar 1953.

Howard W. Hunters lärdomar

Vi uppmanas att göra templet till den stora symbolen för vårt medlemskap.

Då jag kallades till detta heliga ämbete [kyrkans president] gavs en inbjudan till alla kyrkans medlemmar att göra Herrens tempel till den stora symbolen för deras medlemskap och den gudomliga platsen för deras heligaste förbund.

När jag betraktar templet, tänker jag på dessa ord:

”Templet är en plats för undervisning, där djupa sanningar rörande Guds rike framläggs. Det är en fridens plats, där sinnena kan koncentrera sig på andliga ting och där världens oro och bekymmer kan läggas åt sidan. I templet ingår vi förbund om att lyda Guds lagar, och vi erhåller löften, alltid på villkor av vår eviga trofasthet, vilka sträcker sig in i evigheten” (Prästadömet och du, Melkisedekska prästadömets lektionsbok – 1966, Salt Lake City: Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, 1966, s. 314).

Det är Herren själv som i sina uppenbarelser till oss har gjort templet till den stora sinnebilden för kyrkans medlemmar. Tänk på inställningen och det rättfärdiga uppträdande som Herren framhöll för oss i det råd han gav till de heliga i Kirtland genom profeten Joseph Smith när de förberedde sig för att bygga ett tempel. Detta råd gäller fortfarande:

”Organisera er, förbered allt som behövs och upprätta ett hus, ja, ett hus för bön, ett hus för fasta, ett hus för tro, ett hus för lärdom, ett hus för härlighet, ett ordningens hus, ett Guds hus” (L&F 88:119). Återspeglar verkligen våra önskningar och vad vi eftersträvar en sådan inställning och ett sådant uppträdande? …

För att templet verkligen ska vara en symbol för oss, måste vi emellertid önska detta. Vi måste leva värdiga att inträda i templet. Vi måste hålla vår Herres bud. Om vi kan forma vårt liv efter Mästarens och låta hans lärdomar och föredöme vara det högsta mönstret för vårt eget liv, tycker vi inte att det är svårt att vara tempelvärdiga, att vara fasta och lojala i livets alla skiften, för vi håller oss då till en enda, helig norm för uppträdande och tro. Vare sig vi är hemma eller ute på stan, vare sig vi går i skolan eller har skoltiden långt bakom oss, vare sig vi handlar helt på egen hand eller i samförstånd med många andra människor, blir vår kurs rak och våra normer tydliga.

Förmågan att hålla fast vid sina principer, att leva i redbarhet och tro enligt sin övertygelse – det är detta som räknas. Denna hängivenhet mot sanna principer – i vårt eget liv, i vårt hem och vår familj samt på alla platser där vi träffar och påverkar andra människor – denna hängivenhet är vad Gud slutligen kräver av oss. Den kräver engagemang – helhjärtad, innerlig, djupt rotad, ständigt omhuldad förpliktelse gentemot principerna som vi vet är sanna i de bud som Gud har gett oss. Om vi är trogna mot Herrens principer är vi alltid tempelvärdiga, och Herren och hans heliga tempel blir den stora symbolen för vårt lärjungeskap.⁵

Var och en av oss bör sträva efter att vara värdiga att få en tempelrekommendation.

Det är mitt hjärtas djupaste önskan att varje medlem i kyrkan ska vara värdig att komma in i templet. Det skulle behaga Herren om alla vuxna medlemmar vore värdiga – och innehade – en giltig tempelrekommendation. De saker som vi måste göra, och inte göra, för att vara värdiga en tempelrekommendation är samma saker som garanterar vår lycka både som personer och familjer.⁶

Vår himmelske Fader har tydligt angett att de som inträder i templet måste vara rena och fria från denna världens synder. Han sa: ”Och om mitt folk uppför ett hus åt mig i Herrens namn och inte tillåter något orent komma dit in så att det förorenas, skall min härlighet vila däröver … Men om det förorenas skall jag inte komma dit in och min härlighet skall inte vara där, ty jag kommer inte in i oheliga tempel” (L&F 97:15, 17).

Det kanske kan vara intressant för dig att veta att kyrkans president brukade underteckna varje tempelrekommendation. Så starkt kände de tidiga presidenterna för värdigheten att inträda i templet. År 1891 överlämnades ansvaret till biskopar och stavspresidenter, som ställer flera frågor till dig om din värdighet att inneha tempelrekommendation. Du bör veta vad som förväntas av dig för att du ska kunna få en tempelrekommendation.

Du måste tro på Gud, den evige Fadern, på hans Son Jesus Kristus och på den Helige Anden. Du måste tro på att detta är deras heliga och gudomliga verk. Vi uppmuntrar dig att dagligen arbeta på att bygga upp ditt vittnesbörd om vår himmelske Fader och Herren Jesus Kristus. Den ande du förnimmer är den Helige Anden som vittnar för dig om att de lever. Senare, i templet, får du veta mer om gudomen genom uppenbarad undervisning och förrättningar.

Du måste stödja kyrkans generalauktoriteter och lokala ledare. När du höjer din arm i rät vinkel när dessa ledares namn läses upp, visar du att du stödjer dem i deras ansvar och i de råd de ger dig.

Det handlar inte om att betyga sin vördnad för dem som Herren kallat att presidera. Snarare är det att erkänna att Gud har kallat profeter, siare och uppenbarare samt andra som generalauktoriteter. Du åtar dig att följa de anvisningar som kommer från kyrkans presiderande ämbetsmän. På samma sätt bör du känna lojalitet mot biskopen och stavspresidenten och andra ledare i kyrkan. Att inte stödja dem som är bemyndigade är oförenligt med tjänande i templet.

Du måste vara moraliskt ren för att inträda i templet. Kyskhetslagen kräver att du inte har sexuella relationer med någon annan än din make eller maka. Vi vill särskilt uppmana dig att vara på din vakt mot Satans lockelser att befläcka din moraliska renhet.

Du måste se till att det inte finns något i relationerna med familjemedlemmar som inte är i harmoni med kyrkans lärdomar. Vi uppmanar speciellt ungdomar att lyda sina föräldrar i rättfärdighet. Föräldrar måste vara vaksamma och se till att deras relationer med familjemedlemmar är i harmoni med evangeliets lärdomar, och aldrig begå övergrepp eller försummelse.

För att inträda i templet måste du vara ärlig i allt umgänge med andra. Som sista dagars heliga har vi en helig förpliktelse att aldrig vara svekfulla eller oärliga. Vår grundläggande integritet står på spel när vi kränker detta förbund.

För att vara värdig en tempelrekommendation bör du sträva efter att utföra dina plikter i kyrkan, närvara vid dina sakramentsmöten, prästadömsmöten och andra möten. Du måste också sträva efter att lyda evangeliets regler, lagar och bud. Lär dig att tacka ja till kallelser och andra ansvar du får. Delta aktivt i din församling eller gren, och var en person som dina ledare kan räkna med.

För att inträda i templet måste du betala fullt tionde och leva efter Visdomsordet. Dessa två bud, som är enkelt formulerade men enormt viktiga för vår andliga tillväxt, är väsentliga för fastställandet av vår personliga värdighet. Man har under många år sett att de som trofast betalar sitt tionde och följer Visdomsordet vanligtvis är trofasta i allt annat som rör inträde i det heliga templet.

Dessa ting får man inte ta lätt på. När vi en gång har befunnits värdiga att inträda i templet, utför vi de allra heligaste förrättningar som utförs på jorden. Dessa förrättningar rör det som hör evigheten till.⁷

man i prästadömsledares kontor — ”Biskopar och stavspresidenter … ställer flera frågor till dig angående din värdighet att inneha tempelrekommendation.”

Tempeltjänst medför stora välsignelser för enskilda och familjer.

Visst är det underbart att vi har förmånen att komma till templet och få våra egna välsignelser. Och sedan vi gått igenom templet för egna välsignelser, vilken underbar förmån att få utföra arbetet för dem som gått före oss. Denna sida av tempeltjänsten är ett osjälviskt arbete. Men närhelst vi utför tempeltjänst för andra, välsignas vi i gengäld. Det borde alltså inte förvåna oss att Herren vill att hans folk ska känna sig motiverade att komma till templet …

Vi bör inte komma dit enbart för våra döda släktingars skull utan också för vår egen välsignelse att få tillbe i templet, för den helighet och trygghet som finns inom dessa helgade och invigda väggar. När vi besöker templet lär vi oss utförligare och mer ingående förstå livets ändamål och betydelsen av Herren Jesu Kristi försoningsoffer. Låt oss göra templet – där vi kan dyrka Gud, och ingå förbund och äktenskap – till vårt yttersta mål på jorden och den mest enastående upplevelsen.⁸

Vi uppnår flera saker genom att besöka templet – vi lyder Herrens befallning att utföra vårt eget förrättningsarbete, vi är till välsignelse för våra familjer genom beseglingsförrättningarna och vi delar med oss av våra välsignelser till andra genom att göra för dem det som de inte kan göra själva. Dessutom lyfter vi våra egna tankar, kommer närmare Herren, hedrar prästadömet och får ett andligare liv.⁹

Vi får personliga välsignelser när vi besöker templet. Äldste John A. Widtsoe sa angående hur vi välsignas genom att besöka templet:

”Tempeltjänsten … ger oss en underbar möjlighet att hålla vår andliga kunskap och styrka vid liv … Evighetens mäktiga perspektiv klargörs för oss i de heliga templen. Vi ser tiden från dess omätliga begynnelse till dess ändlösa slut, och det eviga livets drama rullas upp framför oss. Då ser jag ännu tydligare min plats i universum, min plats i Guds avsikter. Jag kan bättre se var jag hör hemma, och jag kan bättre värdera och bedöma, särskilja och organisera de vanliga, alldagliga plikterna i livet, så att småsakerna inte trycker ner mig eller tar bort visionen av de större tingen som Gud har skänkt oss” (Conference Report, apr. 1922, s. 97–98).¹⁰

Begrunda de majestätiska lärdomarna i invigningsbönen för Kirtlands tempel, en bön som enligt profeten Joseph Smith gavs till honom genom uppenbarelse. Det är en bön som förblir besvarad för oss som individer, som familjer och som ett folk på grund av den prästadömsmakt Herren gett oss att använda i hans heliga tempel.

”Och nu, helige Fader, ber vi dig”, vädjade profeten Joseph Smith, ”att bistå oss ditt folk med din nåd … att vi i dina ögon kan befinnas värdiga att få de löften uppfyllda som du har givit oss, ditt folk, i uppenbarelserna givna till oss,

så att din härlighet kan vila över ditt folk …

Och vi ber dig, helige Fader, att dina tjänare skall kunna gå ut från detta hus beväpnade med din kraft och att ditt namn må vara över dem och din härlighet runtomkring dem och att dina änglar får befallning om dem” [L&F 109:10–12, 22].¹¹

Tempelbesök skapar andlighet. Det är ett av de finaste program vi har i kyrkan för att utveckla andlighet. Det vänder barnens hjärtan till fäderna och fädernas hjärtan till barnen (Mal. 4:6). Det främjar solidaritet och enighet i familjen.¹²

Låt oss skynda oss till templet.

Låt oss berätta för våra barn om de andliga känslor vi upplever i templet. Låt oss också undervisa dem med större allvar och mer obesvärat om det som är lämpligt att berätta om syftena med Herrens hus. Ha en bild av ett tempel i era hem så att era barn kan titta på det. Undervisa dem om avsikterna med Herrens hus. Få dem att redan som små barn planera för att åka dit och förbli värdiga denna välsignelse. Låt oss förbereda varje missionär att komma till templet värdigt och göra detta till en ännu större höjdpunkt än att få missionskallelsen. Låt oss planera för och undervisa om och vädja till våra barn att de ska gifta sig i Herrens hus. Låt oss på nytt intyga – ännu kraftfullare än vi någonsin tidigare gjort – att det är mycket viktigt var vi gifter oss och genom vilken myndighet vi förklaras som man och hustru.¹³

Det behagar Herren att våra ungdomar värdigt besöker templet och utför ställföreträdande dop för dem som inte hade tillfälle att döpas i livet. Det behagar Herren när vi värdigt besöker templet för att personligen ingå våra förbund med honom och för att beseglas som makar och som familjer. Och det är behagligt för Herren att vi värdigt kommer till templet för att utföra samma frälsande förrättningar för dem som har dött, varav många ivrigt väntar på att dessa förrättningar ska utföras för dem.¹⁴

Till dem som inte har mottagit sina tempelvälsignelser eller som inte innehar en gällande tempelrekommendation – får jag i all ödmjukhet och kärlek uppmuntra er att arbeta mot den dagen när ni kan inträda i Herrens hus? Han har lovat dem som är trogna sina förbund, ”Och om mitt folk hörsammar min röst och mina tjänares röst vilka jag har utsett att leda mitt folk, se, sannerligen säger jag er: De skall inte flyttas från sin plats” (L&F 124:45) … Jag lovar er att er personliga andlighet, er relation som man och hustru och era familjerelationer välsignas och stärks när ni regelbundet besöker templet.¹⁵

Låt oss bli ett tempelbesökande och ett tempelälskande folk. Låt oss skynda till templet så ofta som tid, medel och personliga omständigheter tillåter. Låt oss inte komma dit endast för våra egna dödas skull, utan också för att få de egna välsignelserna av Gudsdyrkan i templet, för den helighet och trygghet vi upplever inom dessa invigda och helgade väggar. Templet är en vacker plats, det är en plats för uppenbarelse, det är en plats för frid. Det är Herrens hus. Det är heligt för Herren. Det bör vara heligt för oss.¹⁶

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Begrunda president Hunters undervisning i avsnitt 1. Hur kan vi ”göra Herrens tempel till den stora symbolen för [vårt] medlemskap”?
Gå igenom kraven för tempelrekommendation i avsnitt 2. Hur har det varit till hjälp för dig och din familj att leva upp till de kraven? Varför krävs det av oss att vi strävar efter att vara ”rena och fria från denna världens synder” när vi inträder i templet?
Gå igenom president Hunters undervisning om välsignelserna av tempeltjänsten (se avsnitt 3). Hur har deltagande i tempelförrättningar välsignat dig och din familj? Hur kan du i högre grad dra nytta av templets välsignelser? Kan du berätta om ett tillfälle när du fick andlig styrka eller vägledning i templet? Om du ännu inte har varit i templet, kan du fundera över hur du kan förbereda dig för att ta emot den välsignelsen.
På vilka sätt kan vi hjälpa barn och ungdomar att lära sig om tempel och utveckla kärlek till dem? (Se avsnitt 4.) Hur kan vi hjälpa barn och ungdomar att vilja gifta sig i Herrens hus? Varför är det viktigt att vi besöker templet ”så ofta som tid och medel och personliga omständigheter tillåter”?

Hithörande skriftställen:

Ps. 55:14; Jes. 2:2–3; L&F 97:12–17; 110:6–10; 124:39–41; 138:53–54; Handledning för skriftstudier, ”Templet, Herrens hus”

Undervisningstips

”Ofta innehåller en lektion mer material än du kan undervisa om på den tid du fått att förfoga över. I sådana fall bör du välja ut det material som är till störst hjälp för dem du undervisar” (Undervisning: Den högsta kallelsen [2000], s. 98).