Kapitel 14

Att påskynda släktforskningen och tempelarbetet

”Herren kommer helt visst att hjälpa oss om vi gör vårt bästa för att fullgöra befallningen att utföra släktforskning och tempeltjänst.”

Ur Howard W. Hunters liv

Släktforskning var alltid något som låg president Howard W. Hunter varmt om hjärtat. Från det att han var barn lyssnade han med stort intresse till berättelser om sina förfäder. När han blev äldre ägnade han avsevärd tid åt att forska i sin släkthistoria.¹ 1972 var han och hans fru Claire i Europa på uppdrag av kyrkan och besökte då platser i Danmark där hans förfäder hade bott. I en av byarna hittade de kyrkan där president Hunters morfars far Rasmussen hade döpts och där familjen hade gått i kyrkan. Den upplevelsen fördjupade president Hunters uppskattning av sina förfäder på mödernet. Han gjorde liknande besök till områden i Norge och Skottland där andra förfäder hade bott.²

President Hunters son Richard minns sin fars kärlek till släktforskning:

”Han var en ivrig släktforskare i hela sitt liv. Han tog sig ofta ledigt från sin advokatfirma för att gå till Los Angeles offentliga bibliotek och forska i dess stora släktforskningsavdelning. Han förvarade sin forskning, sina antavleblad, stamträd och de muntliga berättelserna som han personligen skrivit ner i stora pärmar.

Ibland följde jag med honom på olika konferensuppdrag. Han brukade lägga några av sina pärmar i bagageluckan, och efter stavskonferensen brukade han säga: ’Låt oss besöka den här släktingen en kort stund. Jag vill få några datum bekräftade.’ Så vi åkte hem till släktingen. Vi tog fram pärmarna ur bagageluckan, och snart täcktes matsalsbordet av antavleblad.

Om någon i släkten ville försäkra sig om att de hade rätt uppgifter till sin egen forskning, brukade de ringa eller skriva till pappa för att bekräfta uppgifterna, för de visste att han hade ordning på dem. Det arbete han gjorde var imponerande.”³

En gång under president Hunters tid som medlem i de tolvs kvorum, kom hans hemlärare på besök och sa: ”Vi ville visa dig våra antavleblad som vi sammanställt … Vi har inte tid att titta på dina ikväll, men nästa gång vi kommer skulle vi vilja ta en titt på dem.”

”Det här var intressant för mig”, sa president Hunter. ”Jag ägnade en månad åt att förbereda mig för nästa hemlärarbesök.”⁴

Från 1964 till 1972 presiderade Howard W. Hunter över Genealogical Society of Utah (Utahs genealogiska förening (se sidan 19). Under ett möte 1994 för att hedra president Hunter och fira föreningens hundraårsdag sa han:

”Kvällen före min åttiosjunde födelsedag ser jag mig tillbaka i förundran över det som Herren vävt samman genom att lyfta fram templet och släkthistoriskt arbete. När jag var president för Utahs genealogiska förening, hade vi visioner om hur mäktigt det skulle gå framåt. Nu ser vi hur något fantastiskt håller på att hända i hela världen. Evangeliet går framåt för att omfatta varje nation, släkte, tungomål och folk. Det finns tempel på hela jorden, och Elias ande vidrör många medlemmars hjärtan, vilka utför släktforskning och förrättningsarbete i templet i en takt som aldrig tidigare skådats.”⁵

John och Nellie Hunter — Howard W. Hunters föräldrar, John William (Will) Hunter och Nellie Rasmussen Hunter

Howard W. Hunters lärdomar

Tempel byggs för att förrättningar ska kunna utföras som är nödvändiga för att Guds barn ska kunna frälsas och upphöjas.

Templen är heliga, för den innerligaste gemenskap mellan Herren och dem som erhåller de högsta och heligaste förrättningarna i det heliga prästadömet. Det är i templet som jordiska ting knyts samman med det himmelska … Guds stora familj kommer att förenas genom evangeliets frälsande förrättningar. Ställföreträdande arbete för de döda och förrättningar för de levande utgör ändamålet med tempel.⁶

Det evangelium som sista dagars heliga förkunnar för världen är Jesu Kristi evangelium som det återställdes till jorden i denna tidsutdelning, och det är till frälsning för hela mänskligheten. Herren själv har uppenbarat vad som är väsentligt för att hans barn ska kunna bli frälsta och upphöjda. En sådan väsentlighet är att det uppförs tempel där man utför förrättningar som inte kan utföras någon annanstans.

När detta förklaras för människor i hela världen som kommer och tittar på våra tempel, brukar de vanligen ställa frågan: ”Vilka förrättningar är det som utförs i templet?”

Dop för de döda

Vi svarar ofta med att först förklara den förrättning som kallas dop för de döda. Vi märker att många kristna tror att vår ställning inför Herren för evigt avgörs i det ögonblick vi dör, för sa inte Kristus till Nikodemus: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike” (Joh. 3:5)? Ändå vet vi att många människor har dött utan dopets förrättning, och således skulle de, enligt vad Kristus sa till Nikodemus, inte få lov att komma in i Guds rike. Detta får människor att fråga sig: Är Gud rättvis?

Svaret är: Naturligtvis är Gud rättvis. Det är uppenbart att Frälsarens ord till Nikodemus förutsätter att dop kan utföras för dem som avlidit utan att de blivit döpta. Nutida profeter har sagt att dop är en jordisk förrättning som endast kan utföras av levande personer. Hur kan då de döda bli döpta, om endast de levande kan utföra förrättningen? Det var detta som aposteln Paulus hade i åtanke när han skrev till korintierna och ställde denna fråga:

”Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?” (1 Kor. 15:29.)⁷

Verkar det förnuftigt att människor som har levt på jorden och dött utan tillfälle att bli döpta skulle bli utestängda i all evighet? Finns det något oförnuftigt i tanken att de levande utför dop för de döda? Kanske är det största exemplet på ställföreträdande arbete Mästaren själv? Han gav sitt liv som ställföreträdande försoning, så att alla som dör ska få leva igen och få evigt liv. Han gjorde något för oss som vi inte kunde göra för oss själva. På liknande sätt kan vi utföra förrättningar för dem som inte haft tillfälle att få dem utförda under sin livstid.⁸

Begåvningen

Begåvningen är en annan förrättning som utförs i våra tempel. Den består av två delar. Den första utgörs av en del undervisning, och den andra av löften eller förbund som ingås av den person som erhåller begåvningen – löften om att leva rättfärdigt och iaktta fordringarna i Jesu Kristi evangelium. Begåvningen är en förrättning som är till stor välsignelse för de heliga – både levande och döda. Den är således också en förrättning som utförs av levande för avlidna personers räkning. Den utförs för dem som redan fått dopet utfört för sig.

Celestialt äktenskap

En annan tempelförrättning är det celestiala äktenskapet, där hustrun beseglas till mannen och mannen beseglas till hustrun för all evighet. Vi vet naturligtvis att andra äktenskap upphör i och med döden, men vigseln för evigheten som utförts i templet kan bestå för evigt. Barn som föds till en man och hustru efter det att de vigts för evigt blir automatiskt beseglade till sina föräldrar för all evighet. Om barnen föds innan hustrun beseglats till sin man finns det en tempelförrättning som kan besegla de här barnen till deras föräldrar för evigt. På samma sätt kan barn genom ställföreträdare beseglas till avlidna föräldrar …

Alla dessa förrättningar, som utförs av prästadömet i templet, är nödvändiga för att vår himmelske Faders barns ska kunna nå frälsning och upphöjelse.⁹

par med templet i bakgrunden — ”Det finns i sanning inget annat tjänande som kan jämföras med det som utförs i templet.”

Syftet med släktforskning är att göra templets välsignelser tillgängliga för alla människor.

Säkert är att vi på denna sida av slöjan har ett stort verk att utföra … Uppförandet av tempel har en djup innebörd för oss själva och hela mänskligheten, och våra ansvar framstår tydligt. Vi måste genomföra de prästadömsförrättningar i templet som behövs för vår egen upphöjelse. Sedan måste vi utföra det nödvändiga arbetet för dem som dött utan att de haft möjlighet att acceptera evangeliet här på jorden. Arbetet för andra människor sker i två steg: för det första genom att vi släktforskar för att finna namnen på våra förfäder, och för det andra genom att vi utför tempelförrättningarna, så att de döda får samma möjligheter som erbjuds de levande.

Det finns emellertid många medlemmar i kyrkan som bara har begränsad tillgång till templen. De gör så gott de kan. De släktforskar och låter andra utföra tempelförrättningarna. Å andra sidan finns det några medlemmar som utför tempeltjänst men som underlåter att forska på sina egna släktlinjer. Fastän de utför ett gudomligt tjänande genom att hjälpa andra, går de miste om en välsignelse genom att inte söka efter sina egna avlidna släktingar enligt gudomliga direktiv från nutida profeter.

Jag minns något jämförbart som hände för några år sedan. I slutet av faste- och vittnesbördsmötet sa biskopen: ”Vi har fått en andlig upplevelse i dag genom att lyssna till de vittnesbörd som vi burit för varandra. Detta beror på att vi kommit fastande enligt Herrens lag. Men låt oss aldrig glömma att lagen består av två delar: vi fastar genom att avhålla oss från mat och dryck, och vi bidrar med det som vi därigenom sparat till biskopens förrådshus som hjälp åt mindre lyckligt lottade.” Sedan tillade han: ”Jag hoppas att ingen av oss går härifrån i dag med bara en halv välsignelse.”

Jag har märkt att de som engagerar sig i släktforskning och sedan utför tempelförrättningar för dem vars namn de funnit, känner en ännu större glädje eftersom de erhåller båda halvorna av välsignelsen.

Dessutom väntar de döda ivrigt på att de sista dagars heliga ska söka efter deras namn och sedan besöka templen och ta emot förrättningar för dem, så att de kan befrias från sitt fängelse i andevärlden. Vi borde allesammans finna glädje i detta stora kärleksarbete.¹⁰

Avsikten med släktforskningen är att göra templets välsignelser tillgängliga för alla människor, både levande och döda. När vi besöker templet och utför arbete för de döda, uppnår vi en djup känsla av samhörighet med Gud och en bättre förståelse för hans plan för mänsklighetens frälsning. Vi lär oss att älska andra som oss själva. Det finns i sanning inget annat tjänande som kan jämföras med det som utförs i templet.¹¹

Må vi oförväget påskynda vår släktforskning och vår tempeltjänst.

När vi utför arbetet i templet för dem som har gått bort, påminns vi om det inspirerade rådet från president Joseph F. Smith, som sade: ”Genom våra ansträngningar för deras skull kommer träldomens bojor att falla av dem, och mörkret som omger dem kommer att skingras så att ljus kan lysa på dem. De kommer i andevärlden att få höra talas om arbetet som har utförts för dem av deras barn här, och de kommer att glädjas” [i Conference Report, okt. 1916, s. 6].¹²

Detta heliga arbete [släktforskning och tempeltjänst] har en framstående plats i hjärtat och sinnet hos medlemmarna i första presidentskapet och de tolvs kvorum. Jag talar för alla bröderna när jag tackar dem som har gett värdefulla bidrag så att de som är på andra sidan av slöjan kan få sina frälsande förrättningar utförda … Vi är tacksamma för den armé av frivilliga som för detta mäktiga verk framåt i hela världen. Vi tackar er alla för det som ni gör så väl.

Profeten Joseph Smith sa: ”Det största ansvar som Gud har ålagt oss i denna värld är att söka våra döda” [Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s. 470]. Han sa också: … ”De heliga som försummar [det] när det gäller deras avlidna släktingar, gör det med fara för sin egen frälsning” [Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s. 466–467].

Brigham Young, som också fick samma vision om denna viktiga uppenbarelse, sa: ”Vi har ett arbete att utföra som inom sin sfär är lika viktigt som Frälsarens verk var i dess sfär. Våra förfäder kan inte fullkomnas utan oss och vi kan inte fullkomnas utan dem. De har utfört sitt verk och vilar nu. Vi är nu kallade att utföra vårt, vilket ska bli det största verk som människan någonsin utfört på jorden” (Discourses of Brigham Young, i urval av John A. Widtsoe, Salt Lake City: Deseret Book Co., 1941, s. 406).

Varje profet som har lett den här kyrkan från Joseph Smiths dagar fram till vår tid har upprepat den här storslagna sanningen. Kyrkan har, vägledd av dessa sanningar, sedan början av den här tidsutdelningen ägnat sig åt verket att frälsa och upphöja alla Guds söner och döttrar, oavsett när de levde på jorden.

Vi som lever i dag är de som Gud utvalde före födseln till att vara hans representanter på jorden i den här tidsutdelningen. Vi är av Israels hus. I våra händer finns den heliga makten att vara frälsare på Sions berg i de sista dagarna [se Ob. 1:21].

Angående tempeltjänst och släktforskning har jag ett övergripande budskap: Detta arbete måste påskyndas. Det arbete som väntar på att utföras är svindlande och bortom människans fattningsförmåga. Förra året [1993] utförde vi ställföreträdande tempelbegåvningar för ungefär 5,5 miljoner människor, men under det året dog ungefär 50 miljoner. Det kanske får arbetet vi har framför oss att verka fruktlöst, men så bör vi inte tänka. Herren kommer helt visst att hjälpa oss om vi gör vårt bästa för att fullgöra befallningen att släktforska och utföra tempeltjänst. Det stora tempelarbetet och allt som stödjer det måste utökas. Det är absolut nödvändigt! …

Mina kära bröder och systrar, må vi oförväget påskynda vår släktforskning och vårt tempelarbete. Herren sa: ”Låt arbetet på mitt tempel och alla de arbetsuppgifter som jag har utsett åt er fortsätta och inte upphöra, och låt fördubbla er flit och er uthållighet och ert tålamod och era arbetsinsatser, så skall ni på intet sätt mista er lön, säger Härskarornas Herre” (L&F 127:4).

Jag vill uppmuntra er i era ansträngningar med dessa ord från profeten Joseph Smith: ”Bröder, skall vi inte fortsätta i denna stora sak? Gå framåt och inte bakåt! Mod, bröder, och framåt, framåt till seger! Låt era hjärtan glädjas och vara mycket glada. Låt jorden brista ut i sång. Låt de döda sjunga hymner av evigt lov till Immanuel, Konungen, som innan jorden var till föreskrev det som skulle göra det möjligt för oss att återlösa dem ur deras fängelse, ty fångarna skall släppas fria” (L&F 128:22).

Jag älskar detta verk. Jag vet att Herren ger oss allt som krävs för att utföra det om vi hängivet gör vår del. Må Herren välsigna var och en av oss i våra bidrag till detta stora verk, vilket vi måste utföra i vår tid.¹³

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Begrunda den inledande frågan i avsnitt 1. Hur har du kommit närmare Gud genom att utföra förrättningar i templet? Vilken information i det här avsnittet kan hjälpa dig att förklara templens ändamål för någon som inte förstår dem?
Hur har du upplevt ”båda halvorna av välsignelsen” av släktforskning och tempeltjänst? (Se avsnitt 2.) Hur kan vi göra barn och andra familjemedlemmar delaktiga i det här viktiga verket?
Fundera över, när du går igenom president Hunters undervisning i avsnitt 3, den vikt som Herren lägger vid släktforskning och tempeltjänst. Hur påskyndas släktforskning och tempelarbete i dag? Hur kan vi öka vårt deltagande i det här verket?

Hithörande skriftställen:

Jes. 42:6–7; Mal. 4:5–6; 1 Petr. 3:18–20; 4:6; L&F 2; 110:12–15; 124:28–30; 128:15–18; 138:57–59

Studiehjälpmedel

Du kan tillämpa en profets ord genom att tänka på hur hans lärdomar relaterar till dig. (Se Undervisning: Den högsta kallelsen [2000], s. 179). Medan du studerar kan du fråga dig själv hur dessa lärdomar kan vara till hjälp för dig i dina bekymmer, frågor och utmaningar i livet.