Kapitel 21

Tro och vittnesbörd

”Det största man kan uppnå i livet är att finna Gud och att veta att han lever.”

Ur Howard W. Hunters liv

Howard W. Hunter började utveckla sitt vittnesbörd under sin tidiga barndom i Boise i Idaho. Även om hans pappa inte var medlem i kyrkan då, uppfostrade hans mamma honom i evangeliet. ”Det var på hennes knä jag lärde mig att be”, berättade han. ”Jag fick ett vittnesbörd som pojke vid min mammas knä”.¹

Howards vittnesbörd växte med åren. När han var i tjugoårsåldern och bodde i Los Angeles i Kalifornien, började han inse vikten av att på allvar studera evangeliet. Han skrev: ”Även om jag hade gått på lektionerna i kyrkan under större delen av mitt liv, kom mitt första verkliga uppvaknande inför evangeliet i en söndagsskoleklass i Adams församling där broder Peter A. Clayton var lärare. Han hade ett överflöd av kunskap och förmågan att inspirera ungdomar. Jag studerade lektionerna, läste de uppgifter han gav oss och deltog i att hålla tal om ämnen som vi tilldelats … Jag tänker på denna period i mitt liv som den tid då evangeliets sanningar började uppenbaras för mig. Jag hade alltid haft ett vittnesbörd om evangeliet, men plötsligt började jag förstå.”²

Många år senare förklarade president Hunter: ”Det kommer en tid då vi förstår principerna för vår skapelse och vilka vi är. Plötsligt framträder dessa ting för oss och slår an våra innersta strängar. Det är då vittnesbördet tränger djupt in i vår själ och vi vet utan minsta spår av tvivel att Gud är vår Fader – att han lever, att han är verklig, att vi bokstavligen är hans barn.”³

Gordon B. Hinckley sa angående president Hunters tro och vittnesbörd:

”För president Hunter … fanns trons mäktiga kraft. Där fanns den säkra kunskapen om gudomliga och eviga ting … [Han] hade ett fast vittnesbörd om att Gud, vår evige Fader, lever. Han uttryckte med stark övertygelse sitt vittnesbörd om Herren Jesu Kristi, människosläktets Återlösares, gudomlighet.”⁴

Kristus omgiven av människor — ”Det största sökandet är det efter Gud – för att avgöra om han finns, vilka personliga egenskaper han har och för att vinna kunskap om hans Son Jesu Kristi evangelium.”

Howard W. Hunters lärdomar

Genom tro kan vi finna Gud och veta att han lever.

Det största man kan uppnå i livet är att finna Gud och att veta att han lever. Liksom mycket annat värdigt vi åstadkommer, kan detta endast uppnås av dem som tror och utövar tro på det som kanske inte först verkar uppenbart.⁵

När människans tankar vänds till Gud och det som hör Gud till, genomgår hon en andlig förvandling. Den lyfter henne över det vardagliga och ger henne en ädlare och mer gudalik karaktär. Om vi har tro på Gud, använder vi oss av en av livets högsta lagar. Den mäktigaste kraften i människans natur är trons andliga kraft.⁶

Det största sökandet är det efter Gud – för att avgöra om han finns, vilka personliga egenskaper han har och för att vinna kunskap om hans Son Jesu Kristi evangelium Det är inte lätt att få fullkomlig kunskap om Gud. Vårt sökande kräver ihärdigt arbete, och det finns de som aldrig sätter i gång att sträva efter denna kunskap …

Vare sig man söker efter kunskap om vetenskapliga sanningar eller efter att finna Gud, måste man ha tro. Det är utgångspunkten. Tro har definierats på många sätt, men den mest klassiska definitionen gavs av författaren till Hebreerbrevet, i dessa meningsfulla ord: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” (Hebr. 11:1.) Med andra ord får tron oss att bli säkra på det vi hoppas på och övertygade om det vi inte ser … De som uppriktigt söker Gud ser honom inte, men genom tron vet de att han finns Det är mer än en förhoppning. Tron gör det till en övertygelse – en visshet om det man inte ser.

Författaren till Hebreerbrevet [aposteln Paulus] fortsätter: ”Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.” (Hebr. 11:3.) Tro beskrivs här som en tro på eller övertygelse om att världen skapades genom Guds ord. Inga vittnen kan skaffas fram som kan bevisa detta faktum, men tro leder till kunskap om att det vi ser i jordens underverk och i hela naturen, skapades av Gud …

Jag är helt övertygad om Guds existens – att han lever. Han är vår himmelske Fader och vi är hans andebarn. Han skapade himlen och jorden och allt som finns på jorden och är upphovet till de eviga lagar genom vilka universum styrs. Dessa lagar upptäcks undan för undan allteftersom människan fortsätter sitt sökande, men de har alltid existerat och förblir oförändrade för evigt.⁷

För att få kunskap om Guds existens, måste vi anstränga oss i tro, göra hans vilja och be om att kunna förstå.

För att finna Gud som en realitet, måste vi följa den riktning som han har pekat ut för vårt sökande. Stigen leder uppåt – det krävs tro och arbete, och det är inte den lätta vägen. Av denna anledning finns det många som inte vill ägna sig åt den krävande uppgiften att själva ta reda på om Gud är verklig. Å andra sidan finns det de som väljer den enkla vägen och förnekar hans existens eller helt enkelt följer tvivlarens osäkra väg …

Ibland innebär tro att hålla något för sant, om inte bevisen inte räcker till för att fastslå kunskap. Vi måste fortsätta forska och följa uppmaningen: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Matt. 7:7–8.) …

Den allmänna regeln lyder att vi inte får något av värde om vi inte är villiga att betala ett pris. Den lärde blir inte lärd om han inte arbetar på och anstränger sig för att få framgång. Om han inte är villig att göra det, kan han då säga att det inte finns något sådant som akademiska examina? … Det är lika dåraktigt av människan att säga att det inte finns någon Gud bara för att hon inte har haft lust att söka efter honom

… För att en människa ska kunna få orubblig kunskap om att Gud är verklig, måste hon leva efter buden och lärdomarna som Frälsaren tillkännagav under sin jordiska verksamhet … De som är villiga att söka, sträva och göra Guds vilja får kunskap om att Gud är verklig.

När man har funnit Gud och förstår hans verk, inser man att inget i universum har kommit till av en slump, utan att allt är ett resultat av en gudomligt förutbestämd plan. Vilken rik innebörd livet får! Man får då en kunskap som övergår världslig lärdom. Det vackra i världen blir ännu vackrare, universums ordning blir ännu mer meningsfull, och alla Guds skapelser blir mer förståeliga när man bevittnar hur Guds dagar kommer och går och hur årstiderna följer på varandra.⁸

Kristus förklarade under sin jordiska verksamhet hur vi kan få veta sanningen om Gud. Han sa: ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.” (Joh. 7:17.) Mästaren förklarade också Faderns vilja och det största budet på följande sätt: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” (Matt. 22:37.) De som strävar efter att göra Guds vilja och hålla hans bud får personlig uppenbarelse om Herrens gudomliga verk att vittna om Fadern.

Till dem som önskar få insikt, förklarar Jakobs ord hur det går till: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” (Jak. 1:5.) Det verkar inte som om Jakob talar om faktakunskap i vetenskaplig bemärkelse, utan snarare om den uppenbarelse som kommer från ovan och som besvarar människans frågor som en följd av att hon följer uppmaningen att be …

Sålunda har vi formeln för sökandet efter Gud, och verktygen att lyckas därmed – tro, kärlek och bön. Vetenskapen har gjort förunderliga ting för människan, men den kan inte åstadkomma det hon själv måste göra, varav det största är att finna sanningen i fråga om Guds existens. Uppgiften är inte lätt, arbetet är inte lätt, men som Mästaren sa: ”Stor skall deras lön bli och evig skall deras härlighet vara.” (L&F 76:6.)⁹

Vi måste tro för att kunna se.

Thomas ville se innan han kunde tro.

På kvällen den dag när Jesus uppstod, visade han sig mitt bland sina lärjungar i det stängda rummet. Han visade dem sina händer genom vilka spikar slagits och sin sida som hade genomborrats av spjutet. Thomas, en av de tolv, var inte där när det hände, men de andra berättade för honom att de hade sett Herren och att han hade talat till dem … Thomas var skeptisk, och han sa till lärjungarna:

”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” (Joh. 20:25.) …

På sätt och vis representerar Thomas vår tids anda. Han ville inte nöja sig med något han inte kunde se, fastän han hade varit tillsammans med Mästaren och kände till hans lärdomar om tro och tvivel … Tro kan inte ersätta tvivel om man måste känna eller se för att kunna tro.

Thomas var inte villig att förlita sig på tro. Han ville ha säkra bevis på sakförhållandena. Han ville ha kunskap, inte tro. Kunskap har att göra med det förgångna eftersom våra tidigare erfarenheter är det som ger oss kunskap, medan tro har att göra med framtiden – med det okända där vi ännu inte har varit.

Vi tänker på Thomas som någon som hade vandrat och talat med Mästaren, och som hade valts ut av honom. I vårt hjärta önskar vi att Thomas kunde ha vänt sig mot framtiden med tro på det som ännu inte var synligt, i stället för att i princip säga: ”Att se är att tro” …

Tro ger oss tillit till sådant som vi inte kan se.

En vecka senare var lärjungarna åter tillsammans i samma hus i Jerusalem. Den här gången var Thomas med dem. Dörrarna var låsta, men Jesus kom och stod mitt ibland dem och sa: ”’Frid vare med er.’

Sedan sade han till Thomas: ’Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!’” (Joh. 20:26–27.) …

”Jesus sade till honom: ’Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.’” ([Joh.] 20:29.)

Denna händelse utgör en av de största lektionerna någonsin. Thomas hade sagt: ”Att se är att tro”, men Kristus svarade: ”Att tro är att se.” …

Det klassiska exemplet på tro tillskrivs aposteln Paulus i hans brev till hebreerna: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” (Hebr. 11:1.)

Detta uttalande förutsätter inte fullkomlig kunskap, utan beskriver tro som det som skänker övertygelse om eller tilltro till sådant som ännu tillhör framtiden. Dessa ting kanske existerar, men det är genom tro som de förverkligas. Tro inger en känsla av tilltro till det som inte är synligt eller med säkerhet kan bevisas.

Det verkade som om Thomas hade förlorat sin tilltro till framtiden. Han såg tillbaka. Han ville ha bevis på det som då inte var synligt. De som förlorar sin tro eller saknar tro lever i det förgångna – de saknar hopp om framtiden. Vilken oerhörd förändring det sker hos dem som finner en varaktig tro som ger tillförsikt.

Kristus med blind man — ”Den blinde mannen trodde och tilläts se.”

Mannen som föddes blind tvivlade inte – han trodde på Frälsaren.

Om vi går tillbaka till det nionde kapitlet i Johannes evangelium, kan vi läsa om en annan händelse som ägde rum i Jerusalem, om hur en man som hade fötts blind fick sin syn. Det var på sabbatsdagen, och Jesus befann sig uppenbarligen i närheten av templet då han såg den blinde mannen, och hans lärjungar frågade honom:

”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?

Jesus svarade: ”Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.

Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta.

När jag är i världen, är jag världens ljus.” (Joh. 9:2–5.)

Jesus spottade då på marken och gjorde en deg av saliven blandat med vägdammet. Han strök degen på den blindes ögon och sa åt honom att gå och tvätta sig i dammen Siloam. Om det hade varit Thomas, skulle han då gjort som han blivit befalld eller skulle han ha frågat: ”Vilken nytta skulle det göra att tvätta sig i det stillastående vattnet i den där smutsiga dammen?” eller ”Vilken medicinsk verkan har saliv blandad med vägdamm?” Det hade varit rimliga frågor, men om den blinde mannen hade tvivlat och ifrågasatt, skulle han ha fortsatt att vara blind. I tro gick han och gjorde som han blivit tillsagd. Han gick och tvättade sig i dammen och kom tillbaka seende. Att tro är att se …

”Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”

Den blinde mannen trodde och tilläts se. Thomas vägrade tro innan han hade fått se. Världen är full av människor som Thomas, men det finns många som den blinde mannen i Jerusalem. Kyrkans missionärer träffar dagligen båda dessa när de går ut med sitt budskap i världen, budskapet om Jesu Kristi återställda evangelium … Några tror, utövar tro och döps. Vissa vill inte tro för att de inte kan se eller känna.

Det finns inga säkra, konkreta, påtagliga bevis för att Gud lever, men ändå har miljontals människor vetskap om att han gör det genom denna tro som utgör en visshet om det man inte ser. Många säger till missionärerna: ”Jag skulle gå med på att döpa mig om jag kunde tro på att Joseph Smith fick besök av Fadern och Sonen.” Det finns inga säkra, konkreta, påtagliga bevis för detta faktum, men hos dem som påverkas av Anden ersätter tron bevis på det man inte ser. Kom ihåg den korsfäste Mästarens ord där han stod framför Thomas:

”Saliga är de som tror, fastän de inte ser.” ([Joh.] 20:29.)

De som tror genom att utöva tro får se.

Till tusentals missionärers vittnesbörd om att Gud lever vill jag lägga mitt vittnesbörd om att Jesus är världens Frälsare, att de som tror genom att utöva tro kommer att få se.¹⁰

Att handla efter vår tro leder till personligt vittnesbörd.

Som barn trodde vi att det våra föräldrar eller lärare berättade för oss var sant, på grund av den förtroende vi hade för dem. En liten pojke hoppar från en hög plats utan rädsla, om hans pappa säger att han ska ta emot honom. Den lille har tro på att hans pappa inte låter honom falla. När barn blir äldre börjar de tänka själva, börjar ifrågasätta och tvivla på sådant som inte går att bevisa konkret. Jag känner med unga män och unga kvinnor när ärligt tvivel dyker upp i deras tankar och de inlåter sig i den stora konflikten att skingra tvivel. Dessa tvivel kan skingras, om ungdomarna har en ärlig önskan att lära känna sanningen genom moralisk, andlig och mental ansträngning. De kommer att ta sig ur konflikten med en fastare, starkare och större tro genom sin kamp. De har gått från en enkel, tillitsfull tro, genom tvivel och konflikter till en fast, konkret tro som mognar till ett vittnesbörd.¹¹

Studerande ägnar timmar i vetenskapslaboratorier åt att experimentera för att finna sanningen. Om de gör samma sak med tro, bön, förlåtelse, ödmjukhet och kärlek, finner de ett vittnesbörd om Jesus Kristus, upphovet till dessa principer.¹²

Jesu Kristi evangelium är inte bara ett trons evangelium utan också en handlingsplan. … Han sa inte ”betrakta” mitt evangelium – han sa ”lev efter det!” Han sa inte ”lägg märke till dess vackra struktur och bildrikedom”, han sa ”gå, gör, se, känn, ge, tro!” …

Handling är en av viktigaste grunderna till ett personligt vittnesbörd. Det säkraste vittnet är det som kommer direkt genom personlig upplevelse. När judarna ifrågasatte läran Jesus undervisade om i templet, svarade han: ”Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig.” Sedan tillade han nyckeln till ett personligt vittnesbörd: ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.” (Joh. 7:16–17.)

Hör vi uppmaningen i denna förkunnelse från Frälsaren? ”Om någon vill göra … skall han förstå!” Johannes förstod betydelsen av denna uppmaning och betonade den i sitt [brev]. Han sa: ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.” (1 Joh. 2:6.)

Det betyder helt enkelt att det inte räcker att säga, erkänna eller tro. Det räcker inte förrän det som detta innebär omsätts i dynamiska handlingar i vardagen. Det blir då den bästa källan till ett personligt vittnesbörd. En människa vet eftersom hon har upplevt. Hon måste inte säga: ”Broder Jones säger att det är sant, och jag tror honom.” Hon kan säga, ”Jag har levt efter den här principen i hela mitt liv, och jag vet genom personlig erfarenhet att den fungerar. Jag har känt dess inflytande, prövat dess praktiska användbarhet och vet att den fungerar. Jag kan vittna om att jag av egen erfarenhet vet att det är en sann princip.”

Många människor har ett sådant vittnesbörd i sitt eget liv och inser inte dess värde. Nyligen sa en ung kvinna: ”Jag har inget vittnesbörd om evangeliet. Jag önskar att jag hade ett. Jag tror på dess lärdomar. Jag vet att de fungerar i mitt liv. Jag ser hur de fungerar i andras liv. Om Herren bara ville besvara mina böner och ge mig ett vittnesbörd, skulle jag vara en av de lyckligaste människorna på jorden!” Det denna unga kvinna ville ha var ett mirakulöst ingripande – ändå hade hon redan upplevt hur evangeliets mirakel utvidgade och upplyfte hennes liv. Herren hade besvarat hennes böner! Hon hade ett vittnesbörd, men hon såg det inte för vad det var.¹³

Som ordinerad apostel och särskilt vittne om Kristus ger jag er mitt högtidliga vittnesbörd om att Jesus Kristus verkligen är Guds Son … Det är genom den Helige Andens kraft som jag bär mitt vittnesbörd. Jag vet att Kristus är verklig, lika säkert som om jag sett med egna ögon och hört med egna öron. Jag vet också att den Helige Anden bekräftar sanningsenligheten i mitt vittnesbörd i alla deras hjärtan som lyssnar med trons öron.¹⁴

Förslag till studier och diskussion

Frågor

President Hunter lär att ”det största man kan uppnå i livet är att finna Gud och att veta att han lever” (avsnitt 1). Vilken roll har tron när det gäller att uppnå detta? Vilka upplevelser har hjälpt dig att finna Gud och veta att han lever?
President Hunter säger ”uppgiften är inte lätt” och ”arbetet är inte lätt” när det gäller att få kunskap om att Gud finns. Varför tror du att det är nödvändigt med hängivna ansträngningar för att vi ska få den kunskapen? Varför är det viktigt att hålla buden för att lära känna Gud?
I avsnitt 3 belyser president Hunter kontrasten mellan Thomas och mannen som föddes blind för att visa att om vi tror får vi se. Hur kan president Hunters insikter om dessa berättelser tillämpas på ditt liv? Hur har utövande av tro gjort det möjligt för dig att se?
Läs igenom president Hunters undervisning om att detta att handla efter vår tro är nyckeln till att få ett vittnesbörd (se avsnitt 4). På vilka sätt kan du handla i enlighet med din tro? Hur kan tron övervinna tvivlet? Hur har du fått ett starkare vittnesbörd genom att handla i enlighet med din tro?

Hithörande skriftställen:

Joh. 17:3; Hebr. 11:1–6; Alma 5:45–48; 30:40–41; 32:26–43; Ether 12:4, 6–22; Moroni 10:4–5; L&F 42:61

Undervisningstips

”Ställ frågor som kräver att eleverna hittar svaren i skrifterna och nutida profeters lärdomar” (Undervisning: Den högsta kallelsen, [2000] s. 62).