Kapitel 17

Bevara och beskydda familjen

”Hemmet kan verka alldagligt ibland med sina rutiner, men dess framgång bör vara det vi eftersträvar mest av allt i livet.”

Ur Howard W. Hunters liv

Howard W. Hunter växte upp i en kärleksfull, hårt arbetande familj där han lärde sig av sina föräldrar att det ofta krävdes uppoffringar för att skapa ett lyckligt hem. Strax innan han gifte sig gjorde han en uppoffring som han kände var nödvändig för hans framtida familjs välbefinnande.

Howard hade utvecklat kärleken till musik i unga år. Han lärde sig först att spela piano och fiol och sedan lärde han sig själv att spela många andra instrument. Som tonåring startade han ett eget band, Hunter’s Croonaders, som spelade på danser och andra tillställningar i trakten kring Boise i Idaho. När han var 19 anlitades han och hans band för att stå för musiken på en två månader lång kryssning till Asien.¹

Året efter att Howard återvänt från kryssningen, flyttade han till södra Kalifornien, där han fortsatte att spela med olika band. I Kalifornien träffade han också Claire Jeffs, som han friade till våren 1931. Fyra dagar innan de gifte sig, uppträdde Howard med sitt band och sedan packade han ihop sina instrument och spelade aldrig professionellt igen. Att stå för musiken på danser och fester ”var glamoröst på sätt och vis”, sa han, ”och jag tjänade mycket pengar”, men han kände att vissa delar av den livsstilen var oförenliga med det liv han föreställde sig för sin familj. ”Detta lämnade ett tomrum efter något jag hade tyckt om, men jag ångrade aldrig beslutet”, sa han många år senare.²

Howard och Claire välsignades med tre söner, Howard William (Billy), John och Richard. Till deras stora sorg dog Billy som spädbarn. Allt eftersom John och Richard växte blev Hunters en sammansvetsad familj. Howard hade ett fulltecknat schema med sin advokatfirma och sina kallelser i kyrkan, men han och Claire prioriterade sin familj. Långt innan kyrkan utsåg måndagskvällen till familjens hemafton, avsatte familjen Hunter den kvällen till undervisning, berättelser, sällskapsspel och gemensamma utflykter. Pojkarna tilldelades ofta uppgifter inför lektionerna.

Howard och hans söner utvecklade gemensamma intressen, som modelljärnvägar. De byggde tåg av byggsatser och konstruerade en avancerad järnväg med spår som fästs på plywoodskivor. Han berättade: ”En favoritaktivitet var att gå till bangårdarna … nära Alhambras station på Southern Pacific Railroad, för att få idéer för våra rangerbangårdar och vår utrustning.”³

Så småningom kom president och syster Hunters familj att omfatta 18 barnbarn. Förutom längre besök hos sina barn och barnbarn, stannade president Hunters ofta till under genomresor när kyrkans uppdrag tog honom genom Kalifornien. Eftersom John ofta tog sina barn till flygplatsen för att träffa sin farfar under dessa uppehåll, kallade honom ibland ”farfar som bor på flygplatsen”.⁴

föräldrar som leker med barn — Familjen är ”viktigare än alla andra intressen i livet.”

Howard W. Hunters lärdomar

Familjen är den viktigaste enheten i samhället, i kyrkan och i evigheten.

Familjen är den viktigaste enheten i tiden och evigheten och som sådan är den viktigare än alla andra intressen i livet.⁵

Kyrkan har ansvaret – och myndigheten – att bevara och beskydda familjen som samhällets grundval. Mönstret för familjen, vilket upprättades före världens begynnelse, innebär att barnen föds till och vårdas av en far och mor som är man och hustru, lagligt gifta. Föräldraskapet är en helig förpliktelse och en helig förmån, där barn välkomnas som ”en HERRENS gåva” (Ps. 127:3).

Ett oroat samhälle börjar nu se att familjens sönderfall medför allt det elände i världen som förutsagts av profeterna. Världens rådsförsamlingar och konferenser får endast framgång om de definierar familjen så som Herren har uppenbarat att den ska vara. ”Om inte HERREN bygger huset är arbetarnas möda förgäves” (Ps. 127:1).⁶

I vår strävan efter enskildas och familjers välfärd är det viktigt att komma ihåg att den grundläggande enheten i kyrkan är familjen. Men vi bör, med fokus på familjen, komma ihåg att i den värld vi lever i begränsas inte familjen till den traditionella grupperingen pappa, mamma, barn. Familjer i kyrkan i dag utgörs även av [män och hustrur] utan barn, ensamstående föräldrar med barn och ensamstående som lever ensamma … Var och en av dessa familjer måste få prästadömets vakande omsorg. Ofta är det de icke-traditionella familjerna som behöver den största omsorgen. Omsorgsfulla och hängivna hemlärare behövs i varje hem. Ingen bör försummas.⁷

stor familjegrupp — President Hunter med sina söner, barnbarn och deras familjer den 2 oktober 1994, dagen efter att han inröstats som kyrkans president.

Föräldrar har båda del i hemmets ledarskap och har skyldighet att beskydda och älska sina barn.

Föräldraskapets plikter är av allra största betydelse. Resultaten av våra ansträngningar får eviga följder för oss och för de pojkar och flickor vi fostrar. Alla som blir föräldrar har en skyldighet att beskydda och älska sina barn och hjälpa dem att återvända till sin himmelske Fader. Alla föräldrar måste förstå att Herren kommer att hålla dem skyldiga som åsidosätter dessa ansvar.⁸

Fäder och mödrar har ett stort ansvar med avseende på de barn som anförtros dem … I Ordspråksboken finner vi denna uppmaning till föräldrar:

”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal.” (Ords. 22:6.)

Den största undervisning ett barn kan få är den som kommer genom föräldrarnas exempel. Föräldrar måste vara goda exempel som unga människor kan följa. Stor styrka kommer från det hem där rättfärdiga principer undervisas, där man har kärlek och respekt för varandra, där bönen har inflytande på familjelivet och där det finns respekt för de ting som hör Gud till.⁹

Ett bra ledarskap i familjen kräver tid – såväl kvantitet som kvalitet. Undervisningen och ledarskapet i familjen får inte överlämnas … till samhället eller skolan eller ens till kyrkan.¹⁰

En man som bär prästadömet betraktar sin familj som instiftad av Gud. Ert ledarskap för familjen är ert viktigaste och heligaste ansvar …

En man som bär prästadömet leder sin familj till deltagande i kyrkans aktiviteter så att de förstår evangeliet och står under förbundens och förrättningarnas beskydd. Om ni vill åtnjuta Herrens välsignelser måste ni ställa era hem i ordning. Tillsammans med er hustru bestämmer ni den andliga atmosfären i ert hem. Er första skyldighet är att ställa ert eget andliga liv i ordning genom regelbundna studier i skrifterna och genom daglig bön. Befäst och hedra ert prästadöme och era tempelförbund, och uppmuntra er familj att göra detsamma.¹¹

En man som bär prästadömet vördar moderskapet. Mödrarna har fått en helig förmån att ”föda människosjälar, ty häri fortsätter [Faderns] verk så att han kan förhärligas” (L&F 132:63) …

Prästadömsbärarna kan inte nå sin bestämmelse, inte heller kan Guds avsikter uppfyllas, utan våra hustrur. Mödrarna utför ett verk som prästadömsbärare inte kan utföra. För denna livets gåva bör prästadömsbärarna känna obegränsad kärlek till sina barns mödrar.

[Bröder], hedra er hustrus unika och gudomliga roll som mor i Israel och hennes speciella förmåga att föda och fostra barn. Vi har fått en gudomlig befallning att föröka oss och uppfylla jorden, och att fostra våra barn och barnbarn i ljus och sanning (se Mose 2:28; L&F 93:40). Som en kärleksfull partner deltar ni i omsorgen om barnen. Hjälp er hustru att handha och sköta ert hem. Hjälp till att undervisa, utbilda och fostra era barn.

Ni bör regelbundet inför er hustru och era barn uttrycka er vördnad och respekt för henne. Ja, något av det största som en far kan göra för sina barn är att älska deras mor.¹²

En man som bär prästadömet accepterar att hans hustru är delaktig i ledarskapet för hem och familj. Hon ska känna till och delta i alla beslut som rör familjen. Med nödvändighet måste det i kyrkan och i hemmet finnas en presiderande ämbetsman (se L&F 107:21). Genom gudomlig kallelse vilar ansvaret att presidera i hemmet på prästadömsbäraren (se Mose 4:22). Herren avsåg att hustrun skulle stå vid makens sida som likvärdig kompanjon. Att presidera i rättfärdighet kräver delat ansvar mellan make och maka. Tillsammans agerar ni aktivt och med kunskap om allt som rör familjen. Om en man handlar självsvåldigt eller utan hänsyn till sin hustrus känslor och råd, när han leder familjen, utövar han orättfärdigt herravälde.¹³

Vi manar er bröder att minnas att prästadömet endast innebär rättfärdig myndighet. Förtjäna era barns respekt och förtroende genom er kärleksfullhet mot dem. En rättfärdig far beskyddar sina barn genom att ge dem tid och vara med dem i deras aktiviteter i samhället, skolan och kyrkan. Bevis på ömhet, tillgivenhet och kärlek till barnen är ett lika stort ansvar för fadern som för modern. Tala om för era barn att ni älskar dem.¹⁴

Vårt hem bör vara en plats för kärlek, bön och undervisning om evangeliet.

Vi måste helt enkelt ha kärlek och redbarhet och fasta principer i våra hem. Vi måste ha orubblig hängivenhet mot äktenskapet och barnen och för moraliska principer. Vi måste nå framgång inom det område som betyder mest för nästa generation.

Det hem är sannerligen stabilast och skönast där var och en visar hänsyn mot de andras känslor, strävar efter att tjäna varandra och i hemmet strävar efter att leva efter de principer som vi visar i mer offentliga sammanhang. Vi behöver sträva ännu mer efter att leva efter evangeliet i vår familj. Vårt hem förtjänar vår mest trofasta hängivenhet. Ett barn har rätt att känna att i hemmet är man trygg, att det finns en plats som skyddar från den yttre världens faror och ondska. Familjeenighet och redbarhet är nödvändigt för att tillgodose detta behov. Ett barn behöver föräldrar som är lyckliga tillsammans med varandra, och som med glädje arbetar på att förverkliga det ideala familjelivet, som älskar sina barn med uppriktig och osjälvisk kärlek och som är inriktade på att familjen skall lyckas.¹⁵

När familjens hemafton först introducerades som ett officiellt program i kyrkan, sa första presidentskapet: ”Om de heliga lyder detta råd [att hålla hemafton], lovar vi att stora välsignelser kommer av det. Kärleken i hemmet och lydnaden mot föräldrarna kommer att öka. Tron kommer att växa i Israels ungdomars hjärtan, och de kommer att få kraft att bekämpa de onda inflytanden och frestelser som ansätter dem.” Vi vill på nytt bekräfta de utlovade välsignelserna till dem som trofast håller familjens hemafton.

Måndagskvällarna bör vara reserverade för familjens hemafton. De lokala ledarna bör se till att kyrkans byggnader är stängda, att inga församlings- eller stavsaktiviteter planeras för måndagskvällar och att andra störande avbrott i familjernas hemaftnar undviks.

Hemaftonens främsta betoning bör ligga på att familjen är tillsammans för att studera evangeliet. Vi vill påminna alla om att Herren har uppmanat föräldrar att undervisa sina barn om evangeliet, att be och att hålla sabbatsdagen helig. Skrifterna är det viktigaste källmaterialet när det gäller att undervisa om evangeliet.¹⁶

Be i familjen både morgon och kväll. Vilka stora välsignelser de barn får som hör sina föräldrar vädja till Herren om deras välfärd. Helt visst kommer barn som står under sådana rättfärdiga föräldrars inflytande att få starkare skydd mot motståndarens påverkan.¹⁷

För att föräldrar och barn ska kunna förstå varandra bättre har kyrkan tagit till sig en plan, ”familjerådet”. Föräldrarna sammankallar och leder detta råd där hela familjen deltar. Det stärker familjebanden, gör att barnen känner tillhörighet och förvissar dem om att föräldrarna är intresserade av deras situation. Detta familjemöte lär ut ömsesidig respekt, avlägsnar själviskhet och betonar den gyllene regeln [se Matt. 7:12] i hemmet och vikten av att leva ett rent liv. Gudsdyrkan och bön lärs ut, tillsammans med lektionerna i vänlighet och ärlighet. Vi konfronteras vanligen med familjens problem på så nära håll att vi inte ser deras egentliga dimension och betydelse, men när familjen är stark och enad i sin strävan att tjäna Gud och hålla hans bud, försvinner många av våra nutidsproblem.¹⁸

[Bröder], ta på allvar ert ansvar att undervisa er familj om evangeliet genom regelbundna hemaftnar, familjeböner, andakter och skriftstudier och andra undervisningstillfällen. Betona särskilt förberedelser för mission och tempeläktenskap. Utöva som patriark i hemmet ert prästadöme genom att utföra tillämpliga förrättningar för er familj och genom att ge välsignelser till er hustru och era barn. Förutom er egen frälsning, bröder, finns det ingenting som är så viktigt för er som er hustrus och era barns frälsning.¹⁹

par som går med tonårig son — ”Vi måste be och … låta våra barn få uppleva vår kärlek och omtanke.”

En framgångsrik förälder är den som har älskat, den som har uppoffrat, den som har brytt sig om, undervisat och sörjt för barnets behov.

Generalauktoriteterna har förmånen att få träffa och Iära känna kyrkans medlemmar över hela världen, medlemmar som genomgående har levt goda liv och som fostrat sina barn i evangeliets anda. Dessa heliga har haft förmånen och den stora välsignelsen att som föräldrar, som mor- och farföräldrar och som gammelmor- och gammelfarföräldrar kunna se tillbaka på långa och framgångsrika ansträngningar som föräldrar. Naturligtvis är detta något vi alla skulle önska.

Det finns emellertid många i kyrkan och i världen som framlever sina dagar med skuldkänslor – de känner sig ovärdiga – därför att några av deras söner och döttrar har förirrat sig bort från hjorden …

För det första måste vi förstå att samvetsgranna föräldrar gör sitt bästa, men nästan alla begår ändå misstag. Man ger sig inte in på ett sådant projekt som att vara förälder utan att det snart går upp för en att man kommer att begå många misstag. Naturligtvis vet vår himmelske Fader, när han överlämnar sina barn i unga och oerfarna föräldrars vård, att många misstag och felbedömningar kommer att göras …

Var och en av oss är unik. Varje barn är unikt. På samma sätt som vi alla börjar vid olika punkter på levnadsbanan, och på samma sätt som var och en av oss har olika starka och svaga sidor och talanger, har varje barn välsignats med en egen uppsättning karaktärsdrag. Vi kan ju inte tro att Herren bedömer den enes framgång på precis samma sätt som han bedömer den andres. Som föräldrar gör vi ofta sådana antaganden som att om vårt barn inte blir framgångsrikt inom alla områden, har vi misslyckats. Vi bör vara försiktiga i våra omdömen …

En framgångsrik förälder är den som har älskat, den som har uppoffrat, den som har brytt sig om, undervisat och sörjt för barnets behov. Om ni har gjort allt detta och ert barn fortfarande är egensinnigt eller besvärligt eller världsligt, kan det ändå vara så att ni är en framgångsrik förälder. Kanske har till denna värld kommit barn som skulle sätta varje föräldrapar på prov under alla omständigheter. På samma sätt finns det kanske andra som skulle bli till välsignelse och glädje för nästan varje far eller mor.

Vad jag i dag bekymrar mig för är att det finns föräldrar som dömer sig själva alltför hårt och låter dessa känslor förstöra deras liv, trots att de har gjort sitt bästa och bör gå vidare med förtröstan.²⁰

En far eller mor [vars barn] har avvikit är inte ensam. Våra första föräldrar fick uppleva smärtan att se några av sina barn förkasta det eviga livets Iära. (Se Mose 5:27.) Århundraden senare fick Jakob uppleva den avundsjuka som hans äldre söner hyste mot hans älskade Josef. (Se 1 Mos. 37:1–8.) Den store profeten Alma, som hade en son som också hette Alma, bad länge till Herren rörande sin sons upproriskhet, och överväldigades tvivelsutan av oro för den ondska och det split som sonen förorsakade bland dem som var medlemmar i kyrkan. (Se Mosiah 27:14.) Vår himmelske Fader har förlorat många av sina andebarn till världen. Han vet vad ni känner …

Sluta inte hoppas på en pojke eller flicka som har gått vilse. Många som tycktes fullständigt förlorade har återvänt. Vi måste be, och om möjligt, låta våra barn få erfara vår kärlek och omtanke …

[Vet att] vår himmelske Fader kommer att erkänna vår kärlek och våra uppoffringar, vår oro och våra bekymmer, även om våra ansträngningar har varit fruktlösa. Föräldrars hjärtan krossas ofta, men de måste inse att barnen själva bär det yttersta ansvaret när föräldrarna har undervisat dem om de rätta principerna

… Oavsett sorgen, oavsett bekymren, oavsett smärtan och våndan, försök att kanalisera dem till någonting gott – kanske genom att hjälpa andra att undvika samma problem eller kanske genom att utveckla större förståelse för den kamp som andra med liknande problem för. Vi kommer att bättre förstå vår himmelske Faders kärlek, när vi genom bön slutligen får visshet om att han förstår oss och vill att vi ska se framåt …

Vi får aldrig låta Satan lura oss att tro att allt är förlorat. Låt oss vara stolta över allt det goda och rätta vi gjort. Förkasta och gör er av med allt som är fel, vänd er till Herren för att få förlåtelse, styrka och tröst, och gå sedan framåt.²¹

Vårt hem bör vara en helig plats där evangeliets principer kan efterlevas och där Herrens Ande kan vistas.

Vi hoppas att ni inte överväldigas av missmod i ert försök att uppfostra er familj i rättfärdighet. Kom ihåg att Herren har befallt detta: ”Men mina lärjungar skall stå på heliga platser och skall inte rubbas” (L&F 45:32).

Medan vissa tolkar detta som att betyda templet, vilket det förvisso gör, gäller det även vårt hem där vi bor. Om ni arbetar flitigt på att leda er familj i rättfärdighet, på att uppmuntra och delta i dagliga familjeböner, skriftstudier, familjens hemafton och på att älska och stötta varandra i att efterleva evangeliets lärdomar, får ni Herrens utlovade välsignelser för att ni uppreser rättfärdiga efterkommande.

I en allt mer ondskefull värld är det så viktigt för var och en av oss att ”stå på heliga platser” och besluta oss för att trofast leva efter lärdomarna i Jesu Kristi evangelium.²²

För att lyckas med familjen måste föräldrarna hysa kärlek och respekt för varandra. Män, prästadömsbärarna, bör högakta sina hustrur inför sina barn, och hustrur bör älska och stödja sina män. I gengäld kommer barnen hysa kärlek till sina föräldrar och till varandra. Hemmet blir då en helgad plats där evangeliets principer bäst kan efterlevas och där Herrens ande kan vistas. Att vara en framgångsrik far eller mor är något mycket större än att avancera till ledare eller ges höga positioner i näringslivet, politiken eller värdsliga angelägenheter. Hemmet kan verka alldagligt ibland med sina rutiner, men dess framgång bör vara det vi eftersträvar mest av allt i livet.²³

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Gå igenom president Hunters undervisning i avsnitt 1 och fundera över familjens betydelse. Vilket ansvar har kyrkan för familjen? Hur kan vi skydda och stärka vår familj?
Begrunda president Hunters undervisning om hur föräldrar ska vara partner i ledarskapet för hemmet (se avsnitt 2). Hur kan denna undervisning vara till hjälp för både fäder och mödrar? Hur kan föräldrar bli eniga när de uppfostrar sina barn? Fundera över hur du kan förbättra den ”andliga atmosfären” i ditt hem.
I avsnitt 3 ger president Hunter råd om hur man skapar en stark familj. Hur kan vi skapa större ”familjeenighet och redbarhet”? Hur har din familjens hemafton varit till hjälp för din familj? Hur har skriftstudier i familjen och familjebön varit till hjälp för din familj?
Hur kan president Hunters undervisning i avsnitt 4 hjälpa föräldrar till barn som har gått vilse? Hur kan föräldrar som upplever sorg och smärta vända det till något som kan hjälpa andra? Vad kan föräldrar, mor- och farföräldrar, ungdomsledare och andra göra för att hjälpa barn som går vilse?
Fundera, efter att ha läst avsnitt 5, på president Hunters undervisning om att göra vårt hem till en ”helig plats”. Vilka utmaningar möter vi när vi gör detta? Hur kan vi sträva efter att göra vårt hem till en helig plats?

Hithörande skriftställen:

2 Mos. 20:12; 5 Mos. 6:4–7; Ps. 127:3–5; Ef. 6:1–4; Enos 1:1–3; Mosiah 4:14–15; Alma 56:45–48; 3 Nephi 18:21; L&F 68:25–28; 93:40; 121:41–46

Undervisningstips

Be klassmedlemmarna att två och två planera hur de skulle undervisa om ett avsnitt i kapitlet på en hemafton. Hur kan vi göra lärdomarna relevanta för barn och ungdomar? Be några av paren att berätta om sina planer för klassen.