Kapitel 7

Fortlöpande uppenbarelse genom levande profeter

”Vi får vägledning genom en levande Guds profet – en som tar emot uppenbarelse från Herren.”

Ur Howard W. Hunters liv

Efter att ha blivit inröstad som kyrkans president vid generalkonferensen i oktober 1994, uttryckte Howard W. Hunter sina känslor inför sina heliga ansvar:

”Mina älskade bröder och systrar, tack för er stödjande röst. Jag kommer ödmjukt inför er, i sorg över bortgången av vår älskade profet, president Ezra Taft Benson. Mitt hjärta fylls av känslor vid min käre väns bortgång, särskilt mot bakgrunden av de nya ansvar som nu vilar på mig.

Jag har fällt många tårar och sökt min Fader i himlen i uppriktig bön med en önskan att kunna klara av detta höga och heliga kall. Jag har bett att jag ska vara värdig att utföra detta uppdrag som tretton andra män i denna tidsutdelning har utfört. Kanske är det bara de, när de ser på mig från andra sidan slöjan, som till fullo kan förstå tyngden av ansvaret och det oerhörda beroende av Herren jag känner när jag tar emot detta heliga kall.”

President Hunter förklarade att han fann styrka och ny tillförsikt i sin övertygelse om att kyrkan inte leds av människor utan av Jesus Kristus själv, som förbereder och inspirerar dem som han kallar att presidera:

”Min största styrka under de gångna månaderna har varit mitt orubbliga vittnesbörd om att detta är Guds verk och inte människors. Jesus Kristus är denna kyrkas överhuvud. Han leder den i ord och handling. Jag känner mig obeskrivligt hedrad över att för en tid ha kallats som redskap i hans händer till att presidera över hans kyrka. Men utan kunskapen om att Kristus är kyrkans överhuvud, kunde varken jag eller någon annan man bära bördan av detta kall.

När jag nu tar på mig detta ansvar, erkänner jag Guds underbara hand i mitt liv. Han har upprepade gånger skonat mitt liv och återställt mina krafter och har många gånger återfört mig från evighetens rand och har låtit mig fortsätta med min jordiska verksamhet ytterligare en tid. Jag har ibland undrat varför mitt liv har skonats. Men nu har jag lagt den frågan åt sidan och ber endast om kyrkans medlemmars tro och böner, så att vi kan arbeta tillsammans, jag med er, för att uppfylla Guds ändamål i denna tid av våra liv …

Det har gått trettiofem år sedan jag inröstades som medlem i de tolvs kvorum. De åren har varit fyllda med förberedelser … Jag går mycket långsammare nu, men mitt sinne är klart och min ande är ung …

Jag tar emot detta kall, precis som bröderna före mig, med övertygelsen om att Gud leder sin profet. Jag tar ödmjukt emot kallet att tjäna och säger som psalmisten: ’HERREN är min styrka och min sköld, på honom förtröstade mitt hjärta. Jag fick hjälp’ (Ps. 28:7).”¹

President Howard W. Hunter — Som medlem i de tolvs apostlarnas kvorum uppmanade president Howard W. Hunter sista dagars heliga att följa kyrkans president.

Howard W. Hunters lärdomar

I varje tidsutdelning har Gud upprest profeter som sina talesmän.

När man läser i Gamla testamentet, ser man uppteckningar av stora män från svunna tider vilka kallas profeterna. Nya testamentets böcker innehåller bland annat uppteckningar, undervisning och berättelser om människor från en senare utdelning som benämns profeter. Vi har även uppteckningar från profeter från den västra delen av världen, vilka höjde sina röster, förkunnade Herrens ord, protesterade mot orättfärdighet och undervisade om evangeliets principer. Alla dessa har efterlämnat sina vittnesbörd.

En profet är någon som har kallats och upprests av Herren för att främja Guds avsikter bland hans barn. Han är en som har tagit emot prästadömet och talar med myndighet. Profeter är lärare och evangeliets försvarare. De vittnar om Herren Jesu Kristi gudomlighet. Profeter har förutsagt framtida händelser, men detta är inte deras viktigaste ansvar, även om det kan tjäna som bevis på profetisk förmåga.

Rättfärdigt ledarskap har behövts i varje tidsutdelning, och Gud utvalde profeter i den avsikten långt innan de kom till den här jordiska tillvaron [se Jer. 1:5; Abraham 3:23].²

Ett studium av Herrens uppenbarelser i de heliga skrifterna bekräftar att det är fortsatt uppenbarelse som leder profeter och kyrkan i alla tidsåldrar. Om det inte varit för fortlöpande uppenbarelse, skulle Noa inte ha varit beredd på den syndaflod som täckte jorden. Abraham skulle inte ha letts från Haran till Hebron, löftets land. Fortlöpande uppenbarelse ledde Israels barn ur slaveri tillbaka till deras utlovade land. Uppenbarelse genom profeter ledde missionsarbetet, ledde återuppbyggandet av Salomos tempel och fördömde införandet av hedniska sedvänjor bland israeliterna.

Före sin himmelsfärd lovade Kristus de elva återstående apostlarna: ”Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:20.) Efter sin himmelsfärd ledde han kyrkan genom uppenbarelse fram till apostlarnas död och Jesu Kristi kyrkas avfall, som ägde rum därefter.³

Kyrkan har under hela sin historia, även i dag, haft en profet, siare och uppenbarare. Kyrkans överhuvud är Jesus Kristus, som vägleder sin profet … Hans rådgivare [och] medlemmarna i de tolvs råd … är även de profeter, siare och uppenbarare … Medlemmar i kyrkan behöver inte lyssna till en otydlig trumpet. De kan tro på sina ledares röst, medvetna om att de är vägledda av Herren.⁴

Gud ger sina barn vägledning genom en levande profet i dag.

Ett tydligt tecken på de sista dagarna som ska föregå Herrens andra ankomst sågs i en syn av den apostel som nedtecknade Uppenbarelseboken. Han sade:

”Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag.” (Upp. 14:6.) …

Vi vittnar inför hela världen att himmelska tjänare redan har visat sig i vår tid och kommit med myndighet från himlen och återställt sanningar som gått förlorade genom förvrängda läror och sedvänjor. Gud har talat på nytt och fortsätter att ge alla sina barn ledning genom en levande profet i dag. Vi förkunnar att han, såsom utlovats, är med sina tjänare alla dagar och leder kyrkans angelägenheter i hela världen Liksom i gångna tider leder uppenbarelser missionsarbetet, tempelbyggandet, kallelser av prästadömets ämbetsmän samt varnar mot det samhällets onda som kan hindra att vår Faders barn når frälsning.

I en uppenbarelse till en nutida profet, Joseph Smith, sade Herren:

”Ty jag gör inte skillnad på människor utan vill att alla människor skall veta att den dag snart kommer, stunden är ännu inte kommen men är nära för handen, då friden skall tas bort från jorden, och djävulen skall få makt över sitt eget herradöme.

Och likaså skall Herren ha makt över sina heliga och skall regera mitt ibland dem.” (L&F 1:35–36.)

Frälsaren regerar mitt ibland de heliga i dag genom fortlöpande uppenbarelse. Jag vittnar om att han är med sina tjänare i denna tid och kommer att vara så till tidens ände.

Må vår syn inte vara så begränsad att vi tror att uppenbarelser är något som hör forna tider till. Gud är nådig och älskar sina barn i alla tidsåldrar och har uppenbarat sig fram till denna tid i historien.⁵

Herren har uppenbarat sina avsikter och sin vilja för sina smorda profeter. En ändlös ström av uppenbarelse som flödar ständigt från himlens källa till Guds smorda tjänare på jorden. Sedan profeten Joseph Smiths död har Herren fortsatt tala till sina profeter liksom förr.⁶

I denna tid av andlig hungersnöd kan vi finna andlig rikedom genom att ge akt på profeternas röst.

Hungersnöd var en vanlig plåga under Gamla testamentets tid, och folket kände till de förödande följderna av missväxt och svältande människor. Amos betonade detta genom att förutsäga en andlig hungersnöd. Han sa: ”Inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra HERRENS ord” [Amos 8:11]. …

Nutida rapporter om enskildas och religiösa institutioners förvirring och frustration i deras försök att skingra sina religiösa tvivel och lösa konflikter, påminner oss om detta uttalande av Amos: ”De skall driva omkring … för att söka efter HERRENS ord, men de skall inte finna det” [Amos 8:12].

De försöker finna lösningen utan att bygga på uppenbarelses klippa, så som Herren sa måste göras [se Matt. 16:17–18] …

Den förvirring och frustration som världen lider av är inte vanlig bland trofasta medlemmar i kyrkan … Det finns en trovärdig röst för dem som har tro och vilja att tro. Förvisso lever vi i en tid med hungersnöd, så som Amos beskrev. … Trots det finns det många, i det som verkar vara en andlig hungersnöd, som har funnit andliga rikedomar.

Det är … mitt enkla vittnesbörd att evangeliet i dess fullhet har återställts i dessa sista dagar och att det finns en profet på jorden i dag som uppenbarar Herrens avsikt och vilja för dem som vill lyssna och som har tro nog att följa.⁷

Om vi följer de levande profeternas lärdomar, går vi inte vilse.

För folk i gångna tidsutdelningar och tidsåldrar var den viktigaste profeten den som levde, undervisade och uppenbarade Herrens vilja under deras tid. I var och en av de gångna tidsutdelningarna har profeter upprests av Herren som hans talesmän inför folket som levde just då och i fråga om just den tidens utmaningar.

Det är den nuvarande levande profeten som är vår ledare, vår lärare. Det är av honom vi får föreskrifter i vår moderna värld. Från alla jordens hörn uttrycker vi som stödjer honom som Herrens profet vår uppskattning av denna källa till gudomlig vägledning …

När profeterna från begynnelsen till vår tid passerar revy i minnet, blir vi medvetna om den stora välsignelse en levande profets inflytande är för oss. Historien bör lära oss att om vi inte är villiga att lyssna till en Herrens profets varningar och följa hans lärdomar, drabbas vi av Guds straffdomar.⁸

Endast kyrkans president har rätt att ta emot uppenbarelser för hela kyrkan, eller att ge officiella tolkningar av skrifterna eller kyrkans lärosatser:

”Ingen skall utses att ta emot befallningar och uppenbarelser i denna kyrka utom [kyrkans president], ty han får dem liksom Mose” (L&F 28:2).⁹

Om vi följer kyrkans ledares råd och lärdomar går vi inte vilse i det som är viktigt för vår egen personliga frälsning och upphöjelse.¹⁰

Jag [känner] mig överväldigad av tacksamhet för uppenbarelserna som inrättat den underbara ordning genom vilken hans kyrka styrs. Varje man som ordineras till apostel och avskiljs som medlem i de tolvs kvorum stöds som profet, siare och uppenbarare. Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum, som är kallade och ordinerade att inneha prästadömets nycklar, har myndigheten och ansvaret att leda kyrkan, att betjäna i dess förrättningar, att undervisa om dess lära och att stadga och bevara dess religiösa bruk.

När kyrkans president är sjuk eller inte till fullo kan utföra alla plikterna i ämbetet, kan hans två rådgivare, som tillsammans med honom utgör första presidentskapets kvorum, utföra presidentskapets arbete. Alla större frågor, riktlinjer, program eller lärdomar begrundas noga under bön i ett råd av första presidentskapets rådgivare och de tolv apostlarnas kvorum. Inget beslut kommer från första presidentskapet och de tolvs kvorum utan att alla berörda varit fullständigt enhälliga.

Kyrkan följer detta inspirerade mönster och går därför framåt utan avbrott. Kyrkans ledning och utövandet av de profetiska gåvorna kommer alltid att innehas av de apostoliska auktoriteter som innehar och utövar prästadömets alla nycklar.¹¹

Konferenscentret — ”Konferensen är en tid för andlig förnyelse när kunskapen och vittnesbördet om att Gud lever och välsignar de trofasta byggs på och stärks.”

Under generalkonferensen får vi inspirerade råd från profeter, siare och uppenbarare.

När jag begrundat [general]konferensens budskap, har jag ställt mig själv denna fråga: Hur kan jag hjälpa andra ta del av vår himmelske Faders godhet och välsignelser? Svaret ligger i att följa de råd vi får från dem vi stödjer som profeter, siare och uppenbarare och andra generalauktoriteter. Låt oss studera deras ord, som talats under inspirationens ande, och ofta återkomma till dem. Herren har uppenbarat sin vilja till de heliga under denna konferens.¹²

Många inspirerade råd från profeter, siare, uppenbarare och andra generalauktoriteter i kyrkan ges under generalkonferensen. Våra nutida profeter har uppmanat oss att göra läsning av konferensutgåvorna av vår kyrkas tidskrifter till en viktig och regelbunden del av våra personliga studier. På så sätt blir generalkonferensen på sätt och vis ett tillägg till eller en förlängning av Läran och förbunden.¹³

Konferensen är en tid för andlig förnyelse då kunskapen och vittnesbördet om att Gud lever och välsignar de trofasta byggs på och stärks. Det är en tid då insikten om att Jesus är Kristus, den levande Gudens Son, inpräglas djupt i deras sinnen vilka är fast beslutna att tjäna honom och hålla hans bud. Konferensen är den tid då våra ledare ger oss inspirerad vägledning om hur vi skall leva – en tid när våra själar vidrörs och när vi fattar beslut om att bli bättre män och hustrur, fäder och mödrar, mer lydiga söner och döttrar, bättre vänner och grannar …

Vi som är här idag hävdar att vi har en speciell, unik kunskap om Frälsarens evangelium. Det mest slående av allt, för dem som först kommer i kontakt med oss, är vår förkunnelse för världen att vi får vägledning genom en levande Guds profet – en som samtalar med, inspireras av och tar emot uppenbarelse från Herren.¹⁴

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Gå igenom president Hunters undervisning i avsnitt 1. Varför har Gud gett oss profeter för varje tidsutdelning? Vilka är några av profetens uppgifter? Hur kan vi hjälpa barn att få ett vittnesbörd om profeter?
Hur hjälper det oss att ha en levande profet i dag? (Se avsnitt 2.) Varför är det viktigt att det finns en ”ändlös ström av uppenbarelse” som flödar från Gud till hans levande profeter?
Vilka bevis finns det på att vi lever i en tid av ”andlig hungersnöd”? (Se avsnitt 3.) Vilka välsignelser har du fått genom att följa de levande profeterna?
President Hunter lär att ”endast kyrkans president har rätt att ta emot uppenbarelser för hela kyrkan” (avsnitt 5). Hur hjälper det att känna till det? Hur är det till hjälp att veta att ”vi inte [går] vilse” när vi följer profeten?
Fundera över vikten av generalkonferensen i ditt liv. (Se avsnitt 5.) Vilka lärdomar från generalkonferensen har varit till hjälp för dig? Hur kan du göra generalkonferensen till ett kraftfullare inflytande i ditt liv och hem?

Hithörande skriftställen:

Amos 3:7; Matt. 10:41; Luk. 1:68–70; Joseph Smith Translation, 2 Peter 1:20–21; Mosiah 8:15–18; L&F 1:14–16, 37–38; 21:1, 4–6; 43:2–6; 107:91–92

Undervisningstips

I klassen kan ni på tavlan skriva upp några frågor som människor av annan tro kan tänkas ha om ämnet för kapitlet. Inbjud klassmedlemmarna att gå igenom kapitlet och söka efter svar på dessa frågor och sedan berätta vad de funnit.