Kapitel 24
Att följa Jesu Kristi exempel
”Vi borde ständigt fråga oss själva: ’Vad skulle Jesus ha gjort?’ och sedan ha mer mod att handla i enlighet med svaret.”
Ur Howard W. Hunters liv
President Thomas S. Monson, som verkade som andre rådgivare till president Hunter, sa att han ”levde som han lärde, efter Frälsarens mönster vilken han tjänade.”1
En nära vän framhöll att ”de egenskaper som vår Herre och Frälsare Jesus Kristus förkroppsligade, karaktäriserade president Hunters beaktansvärda och osjälviska liv. Hela mänskligheten var hans vänner.”2
En annan bekant som arbetade med president Hunter i över trettio år sa ”Han visste instinktivt vilken väg han skulle följa. Den vägen var att söka efterlikna sin Frälsare Jesus Kristus.”3
Under hela sin verksamhet uppmuntrade president Hunter kärleksfullt kyrkans medlemmar att följa Frälsarens föredöme. I sitt första uttalande som kyrkans president, sa han:
”Jag uppmanar alla kyrkans medlemmar att ägna allt större uppmärksamhet i sitt liv åt Herren Jesu Kristi liv och föredöme, särskilt den kärlek, det hopp och den medkänsla han visade.
Det är min bön att vi ska behandla varandra med mer vänlighet, mer hövlighet, mer ödmjukhet och tålamod och förlåtelse. Vi har höga förväntningar på varandra, och alla kan förbättra sig. Vår värld ropar efter en mer disciplinerad efterlevnad av Guds bud. Men det sätt på vilket vi ska verka för detta är, så som Herren sa till profeten Joseph i Liberty-fängelsets vintriga hålor, ’genom överbevisning, genom långmodighet, genom mildhet och ödmjukhet och genom uppriktig kärlek … utan hyckleri och utan svek’ (L&F 121:41–42).”4
”Om vi ska följa Kristi föredöme och gå i hans fotspår, måste vi sträva efter att handla efter det mönster han upprättade.”
Howard W. Hunters lärdomar
1
Jesus Kristus visade oss ett fullkomligt föredöme.
Att vara ett ljus är att vara en förebild – en som är ett exempel och ett föredöme som andra kan följa … Vi har slutit förbund att följa Kristus, den store förebilden. Vi har ett ansvar att av honom lära oss det som han undervisade om och det som han gjorde under sin jordiska verksamhet. Vi som fått ta del av dessa lärdomar är befallda att följa hans exempel, och dessa är några av de exempel han visade oss:
1. Kristus var lydig och ståndaktig i det förjordiska livet, och fick på så sätt förmånen att få komma till dödligheten och få en kropp av kött och ben.
2. Han döptes så att porten till det celestiala riket kunde öppnas.
3. Han bar prästadömet och tog emot evangeliets alla frälsande och upphöjande förrättningar.
4. Jesus verkade i ungefär tre år med att undervisa om evangeliet, vittna om sanningen och undervisa människor om vad de måste göra för att finna glädje och lycka i det här livet och evig härlighet i den kommande världen.
5. Han utförde förrättningar som att välsigna barn, döpa, välsigna sjuka och ordinera till prästadömet.
6. Han utförde underverk. På hans befallning fick blinda synen åter, döva hörde, lama hoppade och döda återvände till livet.
7. I överensstämmelse med Faderns sinne och vilja, levde Jesus ett fullkomligt liv utan synd och förvärvade alla gudaktighetens egenskaper.
8. Han övervann världen – med andra ord tyglade han varje lust och höjde sig över både det köttsliga och det sinnliga så att han levde och vandrade som Anden ledde honom.
9. Han åstadkom försoningen och friköpte därmed människan från den [andliga och fysiska] död som orsakats av Adams fall.
10. Nu, uppstånden och förhärligad, har han fått all makt i himlen och på jorden och har tagit emot Faderns fullhet och är ett med honom.
Om vi ska följa Kristi föredöme och gå i hans fotspår, måste vi sträva efter att handla efter det mönster han upprättade.5
Det är viktigt att komma ihåg att Jesus hade förmåga att synda, att han kunde ha gett efter, att livets och frälsningens plan kunde ha omintetgjorts, men att han förblev trofast. Om det inte hade funnits någon möjlighet för honom att ge efter för Satans lockelser, skulle det inte ha varit ett riktigt prov, ingen verklig seger i resultatet. Om han hade berövats förmågan att synda, skulle han ha berövats själva handlingsfriheten. Det var han som hade kommit för att garantera och säkra människans handlingsfrihet. Han var tvungen att ha kvar möjligheten och förmågan att synda om han hade velat göra det.6
Ända till slutet av sitt jordiska liv visade Jesus sin andliga storhet och sin mäktiga kraft. Han var inte ens vid denna sena timme själviskt upptagen med sin egen bedrövelse och grubblade inte över sin nära förestående smärta. Han befattade sig ivrigt med sina älskade efterföljares dåvarande och framtida behov. Han visste att deras egen säkerhet som individer och som kyrka hängde på deras förbehållslösa kärlek till varandra. Hela hans kraft tycks ha varit inriktad på deras behov, och han undervisade därmed genom sitt föredöme om det som han hade lärt dem genom föreskrifter. Han tröstade dem, gav dem befallningar och varnade dem.7
Både under sin jordiska verksamhet bland sin hjord i det heliga landet och i sin verksamhet efter döden bland sina skingrade får på västra halvklotet, visade Herren sin kärlek och omsorg om den enskilde.
I folkmängdens trängsel uppfattade han beröringen av en kvinna som sökte hjälp för en åkomma hon lidit av i tolv år. (Se Luk. 8:43–48.) Vid ett annat tillfälle såg han bortom den fördömande folkmassans snäva synsätt och synden hos henne som stod anklagad. Kanske därför att han märkte hennes vilja att omvända sig, valde han att se till individens värde. Han sade till henne att gå och inte synda mer. (Se Joh. 8:1–11.) Vid ett annat tillfälle ”tog [han] deras små barn ett efter ett och välsignade dem och bad till Fadern för dem.” (3 Nephi 17:21; kursivering tillagd.)
Samtidigt som prövningarna i Getsemane och på Golgata närmade sig snabbt och tyngde Frälsarens sinne svårt, tog han sig tid att lägga märke till änkan som skänkte några ören. (Se Mark. 12:41–44.) På samma sätt lade Frälsaren märke till att den småväxte Sackeus, som inte kunde se något för allt folket som samlats kring honom, hade klättrat upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se Guds Son. (Se Luk. 19:1–5.) När han led på korset kunde han bortse från sitt eget lidande och visa omsorg om den gråtande kvinna som skänkt honom livet. (Se Joh. 19:25–27.)
Vilket underbart föredöme för oss att efterlikna! Till och med mitt i den egna personliga bedrövelsen och smärtan, tänkte vår förebild på att välsigna andra … Hans liv var inte inriktat på sådant som han inte hade. Hans liv gick ut på att tjäna andra.8
2
Låt oss följa Guds Son på alla sätt och i livets alla skeden.
En av de viktigaste frågor som någonsin ställts till människor på jorden, ställdes av Guds Son själv, världens Frälsare. Till en grupp lärjungar i Nya världen, en grupp som var ivrig att få bli undervisad av honom, i synnerhet som han snart skulle lämna dem, ställde han frågan: ”Vad slags män bör ni då vara”? I samma andetag gav han detta svar: ”Sådana som jag är” (3 Nephi 27:27).
Världen är full av människor som gärna säger till oss: ”Gör som jag säger”. Vi saknar verkligen inte rådgivare vilket ämne det än gäller. Men vi har så få som är beredda att säga: ”Gör som jag gör.” Och givetvis finns det endast en person i människans historia som med rätta kan säga det. I historien finner vi många exempel på goda män och kvinnor, men även de bästa bland dödliga människor har alla sina fel och brister. Ingen av dem kunde tjäna som ett fullkomligt föredöme och inte heller som ett ofelbart exempel att följa, oavsett hur goda avsikter de än kan tänkas ha.
Endast Kristus kan vara vår förebild, ”den klara morgonstjärnan” (Upp. 22:16). Endast han kan säga utan förbehåll: ”Följ mig, lär av mig och gör det som ni har sett mig göra. Drick mitt vatten och ät mitt bröd. Jag är vägen och sanningen och livet. Jag är lagen och ljuset. Vänd er till mig och ni ska få leva. Älska varandra så som jag har älskat er” (se Matt. 11:29; 16:24; Joh. 4:13–14; 6:35, 51; 7:37; 13:34; 14:6; 3 Nephi 15:9; 27:21).
Vilken klar och tydlig uppmaning! Vilken visshet och vilket föredöme i denna tid av ovisshet och avsaknad av föredömen …
Hur tacksamma borde vi inte vara för att Gud sände sin enfödde Son till jorden … för att vara ett fullkomligt föredöme i att leva rätt, visa vänlighet, barmhärtighet och medkänsla, så att alla andra människor kan få veta hur de ska leva, hur de ska bättra sig och hur de ska bli mer gudalika.
Låt oss följa Guds Son på alla sätt och i livets alla skeden. Låt oss göra honom till vår förebild och vår vägvisare. Vi borde ständigt fråga oss själva: ”Vad skulle Jesus ha gjort?” och sedan ha mer mod att handla i enlighet med svaret. Vi måste följa Kristus, i ordets bästa bemärkelse. Vi måste ägna oss åt hans verk liksom han ägnade sig åt sin Faders verk. Vi bör försöka efterlikna honom, precis som primärbarnen sjunger ”dig likna i allt” (Barnens sångbok, s. 34). Vi bör göra allt som står i vår makt för att bli som Kristus – den enda fullkomliga och syndfria förebild den här världen någonsin skådat.9
Gång på gång under sin jordiska verksamhet utfärdade vår Herre en kallelse som var både en inbjudan och en uppfordran. Till Petrus och hans bror Andreas sa Kristus: ”Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.” (Matt. 4:19.) Till den rike unge mannen som frågade vad han måste göra för att få evigt liv sa Jesus, ”Gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga … och kom sedan och följ mig.” (Matt. 19:21.) Och till var och en av oss säger Jesus, ”Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig.” (Joh. 12:26.)10
Låt oss studera Mästarens alla lärdomar och viga vårt liv åt att följa hans exempel. Han har gett oss ”allt som hör till liv och gudsfruktan”. Han har ”kallat oss genom sin härlighet och ära” och har ”gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att [vi] i kraft av dem skall få del av gudomlig natur” (2 Petr. 1:3–4).11
De som följer Kristus strävar efter att följa hans exempel. Hans lidande för våra synder, brister, sorger och sjukdomar borde motivera oss att på liknande sätt erbjuda människorna omkring oss kärlek och medkänsla …
Sök tillfällen att tjäna. Bry er inte för mycket om status. Minns ni vår Frälsares råd till dem som vill ha ”hedersplatsen” eller de ”främsta platserna”? ”Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare.” (Matt. 23:6, 11.) Det är viktigt att få uppskattning. Men vi bör inrikta oss på rättfärdighet och inte erkänsla, på tjänande och inte status. Den trofasta besöksläraren som i tysthet utför sitt arbete månad efter månad är lika betydelsefull för Herrens verk som de som har en i somligas ögon mer framträdande ställning i kyrkan. Att synas är inte detsamma som att vara värdefull.12
Ett sätt att forma sitt liv efter Frälsarens föredöme är att lyda hans befallning till Petrus: ”För mina lamm på bete … Var en herde för mina får” (Joh. 21:15–17).
3
Vår frälsning är beroende av vår förpliktelse att följa Frälsaren.
Herrens inbjudan att följa honom är individuell och personlig, och den gäller utan inskränkning. Vi kan inte för evigt vackla hit och dit. Var och en av oss måste någon gång ställas inför den avgörande frågan: ”Vem säger [du] att jag är?” (Matt. 16:15.) Vår personliga frälsning beror på vårt svar på den frågan och vår förpliktelse till det svaret. Petrus inspirerade svar var: ”Du är Messias, den levande Gudens Son” (Matt. 16:16). Många, många vittnen kan ge samma svar genom samma kraft, och jag ansluter mig till dem i ödmjuk tacksamhet. Men vi måste var och en själva besvara frågan – om inte nu, så senare. Ty på den yttersta dagen ska varje knä böjas och varje tunga bekänna att Jesus är Kristus. Vår utmaning är att besvara frågan rätt och leva enligt vårt svar innan det är evinnerligen för sent. Eftersom Jesus verkligen är Kristus – vad måste vi göra?
Kristi ojämförliga offer kan bara förverkligas helt och fullt i vårt liv om vi accepterar hans inbjudan att följa honom [se L&F 100:2]. Den kallelsen är inte irrelevant, orealistisk eller omöjlig. Att följa någon innebär att noggrant iaktta eller lyssna på honom, att acceptera hans auktoritet, att ta emot honom som ledare och att lyda honom, att stödja och förespråka hans åsikter och ha honom som förebild. Var och en av oss kan ta emot denna uppfordran. Petrus sa: ”Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår” (1 Pet. 2:21). Precis som lärdomar som inte överensstämmer med Kristi lära är falska, är ett liv felinriktat som inte följer Kristi exempel, och det uppfyller kanske inte sin höga, möjliga bestämmelse …
Rättfärdighet måste börja i vårt eget personliga liv. Det måste införlivas i familjelivet. Föräldrar har ansvaret att följa principerna i Jesu Kristi evangelium och lära ut dem till sina barn [se L&F 68:25–28]. Religion måste vara en del av vårt sätt att leva. Jesu Kristi evangelium måste bli det motiverande inflytandet i allt som vi gör. Vi måste ha en större inre strävan för att kunna följa det goda exempel som Frälsaren visade oss om vi vill bli mer lika honom. Detta blir vår stora utmaning.13
Om vi kan göra Mästarens liv till förebild för vårt eget och ta hans undervisning och föredöme som mönster för vad vi själva lär och gör, blir det inte svårt för oss att vara konsekventa och lojala under varje del av vårt liv, för vi har då en enda, helig norm för vårt uppträdande och vår tro. Vare sig vi är hemma eller på köpcentret, vare sig under skoltid eller långt efter det att vi slutat skolan, vare sig vi agerar ensamma eller i samarbete med många andra människor, är vår kurs klart utstakad och våra normer uppenbara. Vi har då beslutat oss, som profeten Alma sa, att ”stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där [vi] må befinna [oss], ända intill döden”. (Mosiah 18:9.)14
4
Vi bör bereda plats för Kristus.
Den där kvällen i Betlehem fanns det inte plats för honom på härbärget, och det var inte enda gången under hans 33 år långa jordeliv som det inte fanns någon plats för honom. Herodes skickade soldater till Betlehem för att döda barnen. Det fanns ingen plats för Jesus inom Herodes område, så hans föräldrar tog honom till Egypten. Under hans verksamhet fanns det många som inte beredde plats för hans läror – plats för det evangelium han predikade. Det fanns ingen plats för hans underverk, för hans välsignelser, ingen plats för de gudomliga sanningar han uttalade, ingen plats för hans kärlek eller tro. Han sa till dem: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot” (Matt. 8:20).
Även i våra dagar, när två tusen år gått, finns det många som säger detsamma som det som sades om den kvällen i Betlehem: Ingen plats, ingen plats (se Luk. 2:7). Vi bereder plats för gåvorna, men ibland bereds ingen plats för givaren. Vi har plats för julens kommers och till och med för nöjen på sabbatsdagen, men ibland finns det ingen plats för tillbedjan. Våra tankar är fyllda med andra ting – det finns ingen plats.15
Även om det är vackert att se julbelysningen … är det viktigare att liv lyses upp genom erkännande av honom som är världens ljus [se Alma 38:9; L&F 10:70]. Vi borde verkligen hålla upp honom som vår vägledare och förebild.
Natten när han föddes sjöng änglar: ”Frid på jorden, till människor hans välbehag” (Luk. 2:14). Om människor skulle följa hans exempel, skulle vi ha en värld där det råder fred, där det finns kärlek till alla människor.16
Vilket ansvar har vi i dag som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga? Det är att se till att våra egna liv i ord och handling återspeglar evangeliet som det lärdes av vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Allt vi gör och säger bör vara efter hans förebild som var den enda syndfria person som någonsin vandrat på jorden – Herren Jesus Kristus.17
Förslag till studier och diskussion
Frågor
-
Läs igenom de många sätt varpå Frälsaren var en förebild för oss, så som framställs i avsnitt 1. Vilket inflytande har Frälsarens exempel haft på dig? Vad kan vi lära oss av hans exempel under den sista delen av hans liv på jorden?
-
President Hunter råder oss att ”fråga oss själva: ’Vad skulle Jesus ha gjort?’ och sedan ha mer mod att handla i enlighet med svaret” (avsnitt 2). Fundera över hur du med mer mod kan följa Frälsarens exempel. Hur kan vi undervisa om denna princip i våra familjer?
-
Vad kan lärdomarna i avsnitt 3 hjälpa oss förstå om att följa Jesus Kristus? Hur skulle ditt liv kunna te sig annorlunda om du inte hade inflytandet av Frälsarens lärdomar och exempel? Hur kan vi göra vår religion till en större del av vårt vardagliga liv?
-
Begrunda det som president Hunter sa om att det inte ”finns plats” för Frälsaren (avsnitt 4). Hur kan vi bereda mer plats för Frälsaren i vårt liv? Hur har du blivit välsignad när du har berett mer plats för honom?
Hithörande skriftställen:
Matt. 16:24–27; Joh. 10:27–28; 14:12–15; 1 Pet. 2:21–25; 2 Nephi 31:12–13; 3 Nephi 12:48; 18:16; 27:20–22; L&F 19:23–24
Undervisningstips
Ge var och en psalmbok. Inbjud klassmedlemmarna att leta fram och berätta om en psalm som belyser ett speciellt stycke de läst i kapitlet.