Kapitel 8

Att föra ut evangeliet till hela världen

”Vårt arbete är att frälsa själar, att inbjuda människor att komma till Kristus.”

Ur Howard W. Hunters liv

År 1979 sa äldste Howard W. Hunter, då medlem i de tolv apostlarnas kvorum: ”Jag tror helt och fullt på att vi inom en snar framtid kommer att se spridandet av evangeliet till alla nationer gå framåt mer än någonsin förr i den här tidsutdelningen eller någon tidigare tidsutdelning. Jag är säker på att vi kommer att kunna se oss tillbaka … och uppteckna, precis som Lukas: ’Och Guds ord hade framgång’ (Apg. 6:7).”¹

När äldste Hunter uttalade dessa ord, fick missionärer inte undervisa om evangeliet i de flesta östeuropeiska länder och Sovjetunionen, på grund av politiska restriktioner. Inom tio år hade många av dessa restriktioner börjat hävas. 1989 och 1990 revs Berlinmuren, som hade separerat Väst- och Östtyskland i nästan 30 år. President Hunter verkade som president för de tolvs kvorum på den tiden, och han uttryckte följande tankar om denna historiska händelse och andra förändringar som ägde rum i världen:

”Mycket uppmärksamhet har riktats mot Berlinmuren. Självklart är vi alla glada att se den muren falla, för det symboliserar ju nyfunnen frihet … När vi försöker förstå den anda av försoning som sveper över världen och försöker se dess betydelse ur evangeliets synvinkel, måste vi fråga oss: Kan det inte vara Herrens hand som river ner politiska barriärer och slår en bräsch i murar som fram till nu varit ogenomträngliga för evangeliets predikan, allt enligt en gudomlig plan och gudomlig tidsplan?”²

President Hunter kände att dessa förändringar medförde ett viktigt ansvar för kyrkans medlemmar. Allt eftersom fler nationer öppnades för missionsarbete, sa han, skulle fler missionärer behövas för att fullgöra uppdraget att föra ut evangeliet till hela världen.³

President Hunters iver att nå ut till alla Guds barn, oavsett nationalitet eller trosbekännelse, var uppenbar i hans verksamhet i Mellanöstern. Första presidentskapet gav honom viktiga uppdrag i Jerusalem, som till exempel att ha tillsyn över anläggandet av Orson Hydes minneslund och byggandet av Brigham Young-universitetets center i Jerusalem för Mellanösternstudier. Även om proselytering inte var tillåten i den regionen, knöt president Hunter varaktiga vänskapsband med dem han kom i beröring med, både judar och araber. ”Syftet med Jesu Kristi evangelium är att åstadkomma kärlek, enighet och broderskap av förnämligaste slag, sa han.⁴

I sin verksamhet med Guds barn i hela världen, var president Hunters budskap detsamma: ”Vi är era bröder – vi ser inte på någon nation eller nationalitet som andra klassens medborgare. Vi inbjuder alla … att undersöka vårt budskap och ta emot vår gemenskap.”⁵

missionärer i Afrika — ”Jesu Kristi evangelium … är en världsomspännande tro med ett allomfattande budskap.”

Howard W. Hunters lärdomar

Det återställda evangeliet är för alla människor, grundat på övertygelsen att alla är barn till samma Gud.

Jesu Kristi evangelium, vilket är det evangelium vi lär och vars förrättningar vi utför, är en världsomspännande tro med ett allomfattande budskap. Det är varken inskränkt, partiskt eller underkastat historien eller seder och bruk. Dess kärna är universell och evigt sann. Dess budskap är till för hela världen och har återställts i dessa sista dagar för att tillgodose de grundläggande behoven hos varje nation, släkt, tungomål och folk på jorden. Det har åter upprättats på samma sätt som i begynnelsen – för att bygga broderskap, bevara sanningen och frälsa själar …

Enligt evangeliets budskap är hela människosläktet en enda familj som härstammar från en enda Gud. Alla män och kvinnor har inte bara en fysisk släktlinje som leder tillbaka till Adam och Eva, deras första jordiska föräldrar, utan har också ett andligt arv som leder tillbaka till Gud den evige Fadern. Sålunda är alla människor på jorden bokstavligen bröder och systrar i Guds familj.

Det är genom att förstå och acceptera detta Guds universella faderskap som alla människor bäst kan förstå Guds omsorg om dem och deras inbördes relation till varandra. Detta är ett budskap om liv och kärlek som går stick i stäv med alla förslavande traditioner som grundas på ras, språk, ekonomisk eller politisk ställning, utbildningsnivå eller kulturell bakgrund, för vi är alla av samma andliga härkomst. Vi har en gudomlig antavla – var och en är ett Guds andebarn.

I detta evangelium finns ingen plats för en inskränkt eller fördomsfull inställning. Profeten Joseph Smith sa: ”Kärlek är ett av de viktigaste kännetecknen på Gudomen och borde läggas i dagen av dem som eftertraktar att bli Guds söner. En man som är fylld av Guds kärlek är inte nöjd med att bara välsigna sin familj, utan sträcker sig ut till hela världen, mån om att välsigna hela den mänskliga rasen” [Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s. 328] …

Det återupprättade evangeliet är ett budskap om gudomlig kärlek till alla människor överallt, och det är grundat på övertygelsen att alla människor är barn till samma Gud. Detta grundläggande religiösa budskap uttrycktes på ett vackert sätt i ett uttalande av första presidentskapet den 15 februari 1978:

”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, som är grundad på forntida och nutida uppenbarelse, undervisar med glädje om och förkunnar den kristna läran att alla män och kvinnor är bröder och systrar, inte bara genom blodslinje genom gemensamma stamfäder, utan också som bokstavliga andebarn till vår himmelske Fader” [Statement of the First Presidency Regarding God’s Love for All Mankind, 15 februari 1978].

Sista dagars heliga har en positiv och tolerant inställning till andra som inte delar vår tro. Vi tror att de bokstavligen är våra bröder och systrar och att vi är söner och döttrar till samme himmelske Fader. Vi har en gemensam släkttavla som leder tillbaka till Gud.⁶

Kyrkan har ett uppdrag att undervisa alla nationer om evangeliet.

Kyrkan, i egenskap av Guds rike på jorden, har ett uppdrag i alla nationer. ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er” (Matt. 28:19–20). Dessa ord från Mästarens läppar känner inga nationella gränser, de är inte begränsade till någon ras eller kultur. En nation anses inte vara förmer än någon annan. Förmaningen är tydlig – ”gör alla folk till lärjungar” …

Som medlemmar i Herrens kyrka behöver vi höja blicken över personliga fördomar. Vi behöver upptäcka den stora sanningen att vår Fader verkligen inte gör skillnad på människor. Ibland förorättar vi otillbörligen bröder och systrar från andra nationer genom att tillskriva en nation eller en nationalitet större vikt än en annan …

Föreställ er en far med många söner, var och en med olika temperament, förmågor och andliga egenskaper. Älskar han en mindre än någon annan? Kanske blir den son som visar minst tecken på andlighet föremål för faderns uppmärksamhet, bön och vädjanden, mer än de andra. Innebär det att han älskar de andra mindre? Föreställer ni er att vår himmelske Fader älskar en nation med hans avkomlingar mer än andra? Som medlemmar i kyrkan behöver vi påminnas om Nephis tankeväckande fråga: ”Vet ni inte att det finns fler nationer än en?” (2 Nephi 29:7.) …

Till alla bröder och systrar av alla nationaliteter: Vi vittnar högtidligt om att Gud har talat i våra dagar och i vår tid, att himmelska budbärare har sänts hit, att Gud har uppenbarat sin avsikt och vilja för en profet, Joseph Smith …

Precis som vår Fader älskar alla sina barn, måste vi älska alla människor – av alla raser, kulturer och nationaliteter – och lära dem evangeliets principer så att de kan ta dem till sig och komma till kunskap om Frälsarens gudomlighet.⁷

I våra enkla ansträngningar att bygga broderskap och undervisa om den uppenbarade sanningen, säger vi till världens människor det som president George Albert Smith på ett så kärleksfullt sätt vittnade om:

”Vi har inte kommit för att ta ifrån er den sanning och de goda egenskaper ni har. Vi har inte kommit för att finna fel hos er eller kritisera. Håll fast vid allt det goda ni har och låt oss bidra med mer av det goda så att ni blir lyckligare och så att ni är förberedda att inträda i vår himmelske Faders närhet.”⁸

Vårt arbete är att frälsa själar, att inbjuda människor att komma till Kristus, att föra dem ner i dopets bad så att de kan fortsätta längs den väg som leder till evigt liv. Världen behöver Jesu Kristi evangelium. Evangeliet visar den enda vägen för världen att någonsin uppnå fred.⁹

Som medlemmar i kyrkan försöker vi förena all sanning. Vi försöker öka kärleken och förståelsen bland alla jordens folk. Således strävar vi efter att upprätta fred och lycka, inte bara inom kristenheten utan bland alla människor …

Det som Joseph Smith var ett redskap till att upprätta – Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga – är nu en världsreligion, inte endast på grund av att dess medlemmar nu återfinns i hela världen, utan huvudsakligen på grund av att den har ett allomfattande budskap som grundas på erkännandet av all sanning, som återställts för att uppfylla hela mänsklighetens behov …

Vi går ut med detta budskap om kärlek och hopp till hela världen. Kom till all sannings Gud, vilken fortsätter att tala till sina barn genom profeter. Lyssna till hans budskap, vilken fortsätter att sända ut sina tjänare att predika det eviga evangeliet till varje nation, släkte, tungomål och folk. Kom och sitt med vid det bord som står dukat framför er genom Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Kom med oss i vår strävan att följa den gode herden som har berett det åt oss.¹⁰

missionärer som studerar — ”Vårt arbete är att frälsa själar.”

De som har upplevt välsignelserna av Jesu Kristi försoning är förpliktade att vittna om honom.

Vad har försoningen med missionsarbetet att göra? Varje gång vi upplever försoningens välsignelser i vårt liv, kan vi inte undgå att känna omsorg om andra människors välfärd.

I Mormons bok finns gott om exempel som illustrerar den principen. När Lehi åt av frukten på trädet, vilket var en symbol för att ta del av försoningen, sa han: ”[Jag] började önska att även min familj skulle äta därav” (1 Nephi 8:12). När Enos upplevde sin omvändelse och fick förlåtelse för sina synder, på grund av sin tro på Jesus Kristus, sa han: ”[Jag] började känna en önskan om mina bröder nephiternas välfärd” (Enos 1:9). Sedan bad han för lamaniterna, nephiternas oförsonliga fiender. Vidare har vi exemplet med Mosiahs fyra söner – Ammon, Aron, Omner och Himni – vilka fick syndernas förlåtelse genom försoningen och sedan arbetade i åratal bland lamaniterna för att föra dem till Kristus. Det står i uppteckningen att de inte stod ut med tanken på att någon själ skulle förgås (Mosiah 28:3).

Detta underbara exempel på hur den som slutit förbund önskar att dela med sig av evangeliet till andra, illustreras bäst av Alma den yngres exempel. Jag skulle vilja läsa hans vittnesbörd för er …

”… Från den stunden ända fram tills nu har jag arbetat oavbrutet så att jag kan föra själar till omvändelse, så att jag kan låta dem få smaka den stora glädje som jag smakade, så att även de kan bli födda av Gud och bli fyllda av den Helige Anden” [Alma 36:24; se även Alma 36:12–23].

Ett tydligt tecken på personlig omvändelse är en önskan att dela med sig av evangeliet till andra. Av den anledningen gav Herren en förpliktelse till varje medlem i kyrkan att vara en missionär.

Lyssna till det förbund man tar på sig när man döps in i kyrkan:

”Eftersom ni nu önskar komma in i Guds fålla och kallas hans folk och är villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta,

ja, och är villiga att sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst och stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där ni må befinna er, ända intill döden, så att ni kan återlösas av Gud och räknas bland dem som hör till den första uppståndelsen så att ni kan få evigt liv” (Mosiah 18:8–9).

Vi ska stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt, ända intill döden. Vi förnyar detta förbund under sakramentet, då vi sluter förbund att ta på oss Kristi namn.

Missionsarbete är ett viktigt sätt att ta på oss hans namn. Frälsaren har sagt att om vi önskar att ta på oss hans namn, med helhjärtat uppsåt, är vi kallade att gå ut i hela världen och predika hans evangelium för varje levande varelse (se L&F 18:28) …

De av oss som har tagit del av försoningen är förpliktade att trofast vittna om vår Herre och Frälsare … Kallelsen att dela med sig av evangeliet till andra beror på vår stora kärlek till vår himmelske Faders barn och till Frälsaren och det han gjorde för oss.¹¹

Med Herrens hjälp kan vi övervinna alla hinder för att dela med oss av evangeliet.

Allteftersom murarna i Östeuropa … och många andra delar av världen rasar, ökar förvisso det motsvarande behovet av fler missionärer för att fullgöra det gudomliga uppdraget att föra ut evangeliet till hela jorden. Är vi beredda på den möjligheten?

För att kunna tillgodose de nya krav som ställs på oss i detta stora missionsarbete i de sista dagarna, kanske vissa av oss (särskilt den äldre generationen vars barn är vuxna) behöver granska oss själva för att se om ”murar” vi själva byggt i vårt sinne behöver raseras.

Hur är det till exempel med ”bekvämlighetsmuren” som verkar hindra många par och ensamstående från att verka som missionärer? Hur är det med ”ekonomimuren” av skulder som påverkar vissa medlemmars förmåga att resa i väg, eller ”barnbarnsmuren”, ”hälsomuren”, ”muren av bristande självkänsla”, ”självbelåtenhetsmuren”, eller ”överträdelsemuren”, eller murar av rädsla eller tvivel? Finns det verkligen någon som för ett ögonblick tvivlar på att han eller hon med Herrens hjälp skulle kunna få dessa murar att rasa samman?

Vi har fått förmånen att födas i dessa sista dagar i stället för någon tidigare tidsutdelning, för att hjälpa till att föra ut evangeliet till hela jorden. Det finns ingen större kallelse i det här livet. Om vi nöjer oss med att gömma oss bakom självresta murar, går vi frivilligt miste om de välsignelser som annars tillhör oss. I nutida uppenbarelser förklarar Herren det stora behovet:

”Ty se, fältet har redan vitnat till skörd, och se, den som svingar skäran av all sin kraft, han samlar ett förråd så att han inte omkommer utan bringar frälsning till sin själ.” (L&F 4:4.)

Herren förklarar vidare i samma uppenbarelse vilka krav vi måste uppfylla för att vara goda missionärer. Väl medveten om våra svagheter och våra förbehåll när vi står inför den enorma porten i vår självresta mur, försäkrar han oss med detta enkla löfte att vi kommer att få gudomlig hjälp att övervinna alla hinder om vi bara gör vår del: ”Be och ni skall få, bulta och det skall öppnas för er.” (L&F 4:7.)

Må Herren välsigna oss så att murarna i vårt sinne inte ska stå i vägen för de välsignelser som kan bli våra.¹²

Gång på gång under sin jordiska verksamhet utfärdade vår Herre en kallelse som var både en inbjudan och en uppfordran. Till Petrus och Andreas sa Kristus: ”Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare” (Matt. 4:19) …

Tidigare profeter har lärt oss att varje ung man som har förmåga och är värdig, bör utföra en heltidsmission. Jag betonar i dag detta behov. Vi har också ett stort behov av kunniga, mogna par som kan verka på missionsfältet. Jesus sa till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd” (Luk. 10:2).¹³

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Begrunda president Hunters undervisning om att evangeliet är till för alla människor, grundad på sanningen att vi alla är barn till Gud (se avsnitt 1). Hur kan vi, när vi delar med oss av evangeliet, bli hjälpta av att minnas att varje människa bokstavligen är vår bror eller syster?
Vad lär vi oss av president Hunters undervisning i avsnitt 2 om vår himmelske Faders känslor för sina barn? Vad kan du göra för att öka din kärlek till alla människor och dela med dig av evangeliet till dem?
Hur skulle du besvara president Hunters fråga: ”Vad har försoningen med missionsarbete att göra?” (Se stycke 3.) Hur kan du få en större önskan att dela med dig av evangeliet till andra? Vilka välsignelser har du fått när du har delat med dig av evangeliet till någon – eller när någon har delat med sig av det till dig?
Fundera, när du studerat avsnitt 4, över de ”murar” som hindrar dig från att ta emot missionsarbetets välsignelser. Diskutera sätt att övervinna dessa hinder.

Hithörande skriftställen:

Amos 9:9; 2 Nephi 2:6–8; Mosiah 28:1–3; Alma 26:37; L&F 18:10–16; 58:64; 68:8; 88:81; 90:11; 123:12; Joseph Smith – Matteus 1:31

Undervisningstips

”Den Helige Anden kan mana en eller flera av dem du undervisar att bidra med insikter som andra behöver höra. Var öppen för maningar du får att vända dig till enskilda personer. Du kan till och med känna dig manad att be någon som inte erbjudit sig frivilligt att uttrycka sina åsikter” (Undervisning: Den högsta kallelsen [2000], s. 63).