Var saktmodig och ödmjuk i hjärtat

Äldste Ulisses Soares

i presidentskapet för de sjuttio

Saktmod är inte svaghet, det är att uppträda med godhet och vänlighet.

Mormon lärde att en människa ”inte kan ha tro och hopp om hon inte är saktmodig och ödmjuk i hjärtat”.¹ Han tillade att utan de egenskaperna är ”tro och hopp förgäves, ty ingen är godtagbar inför Gud utom de saktmodiga och ödmjuka i hjärtat”.²

Saktmod eller ödmjukhet är egenskapen att vara ”gudfruktig, rättfärdig … läraktig och tålmodig i lidande”.³ De som besitter de här egenskaperna är villiga att följa Jesus Kristus och de är lugna, läraktiga, toleranta och undergivna.

Aposteln Paulus lärde att saktmod eller mildhet är en av Andens frukter.⁴ Därför kan den lättast uppnås om vi ”följer Anden”⁵. För att följa Anden måste vår livsstil återspegla rättfärdighet inför Herren.

När vi tar på oss Kristi namn förväntas vi försöka efterlikna hans egenskaper och ändra vår karaktär så att vi blir mer lika honom varje dag. Frälsaren undervisade sina lärjungar och sade: ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.”⁶ Om vi ”kommer till Kristus … avstår från all ogudaktighet … och älskar Gud”, så kommer dagen genom Kristi nåd när vi kan vara fullkomliga i honom.⁷

”Kristuslika egenskaper är gåvor från Gud. De [egenskaperna] kommer när vi utövar vår handlingsfrihet på ett rättfärdigt sätt … i samband med önskan att behaga Gud [bör vi vara] medvetna om våra svagheter och vara villiga och ivriga att bättra oss.”⁸

Saktmod är livsviktigt för att vi ska bli mer kristuslika. Utan det kan vi inte utveckla andra viktiga dygder. Saktmod är inte svaghet, det är att uppträda med godhet och vänlighet och att visa styrka, lugn, sund självkänsla och självkontroll.

Saktmod var en av de mest framträdande egenskaperna i Frälsarens liv. Han själv sade till sina lärjungar: ”Lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat.”⁹

Vi har välsignelsen att födas med saktmodets frö i våra hjärtan. Vi bör förstå att det inte är möjligt att odla och utveckla det fröet på ett ögonblick, utan det är en längre process som tar tid. Kristus ber oss att ”varje dag ta [vårt] kors”¹⁰, vilket innebär att det måste vara en konstant fokus och önskan.

President Lorenzo Snow, vår tidsutdelnings femte president, lärde: ”Det är vår plikt att försöka vara fullkomliga … att bli bättre för varje dag och se på det vi gjort förra veckan och göra saker bättre den här veckan, att göra saker bättre i dag än vi gjorde i går.”¹¹ Så första steget mot att bli saktmodig är att förbättra sig dag för dag. Varje dag ska vi försöka vara bättre än den föregående. På så sätt går vi framåt i den här processen.

President Snow fortsatte:

”Vi har våra små dårskaper och svagheter. Vi bör försöka övervinna dem så fort som möjligt, och … bör inpränta denna känsla i våra barns hjärtan så att de ska … lära sig att vid alla tillfällen uppföra sig lämpligt inför honom.

Om en make kan leva med sin hustru en dag utan att gräla, eller utan att vara ovänlig mot någon annan, eller utan att bedröva Guds Ande … så är han [så långt] fullkomlig. Låt honom därefter försöka uppföra sig på samma sätt nästa dag. Men även om han skulle misslyckas med detta när han försöker nästa dag finns det ändå ingen anledning att han inte skulle lyckas den tredje dagen.”¹²

Tack vare vår hängivenhet och ihärdighet ger oss Herren det vi själva inte kan uppnå på grund av vår ofullkomlighet och våra mänskliga svagheter.

Ett annat viktigt steg mot att bli saktmodig är att lära sig tygla sitt humör. Eftersom den naturliga människan bor i var och en av oss och eftersom vi lever i en värld av påfrestningar kan en av livets utmaningar vara att tygla vårt humör. Tänk efter några sekunder på hur du reagerar när någon inte gör som du önskar genast när du vill det. Eller när människor inte håller med dig trots att du är helt säker på att din åsikt är den rätta lösningen på ett problem? Hur reagerar du när människor förolämpar dig, kritiserar ditt arbete eller helt enkelt är ovänliga för att de är på dåligt humör? I de här stunderna och andra svåra situationer måste vi lära oss tygla vårt humör och framföra våra åsikter med tålamod och mild övertalning. Det här är viktigast i våra egna hem och i våra relationer med vår eviga livskamrat. Under de 31 år som jag varit gift med min käresta har hon ofta gett mig milda påminnelser om det här när vi stått inför livets omvälvande svårigheter.

Bland annan undervisning i sitt andra brev till Timoteus, sade aposteln Paulus:

”En Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig …

Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen

och nyktrar till.”¹³

Genom att styra våra handlingar, vara lugna och återhållsamma och undvika stridigheter börjar vi bli värdiga saktmodets gåva. President Henry B. Eyring sade en gång: ”När vi med tro behärskar vårt humör och underkuvar vår stolthet ger den Helige Anden sitt godkännande, och heliga löften och förbund blir säkrade.”¹⁴

Ett annat steg mot att uppnå saktmod är att ödmjuka sig. Herren undervisade Thomas B. Marsh genom profeten Joseph Smith: ”Var ödmjuk så skall Herren din Gud leda dig vid handen och besvara dina böner.”¹⁵

Jag tror, bröder och systrar, att bara de ödmjuka kan erkänna och förstå Herrens svar på deras böner. De ödmjuka är läraktiga, de inser hur beroende de är av Gud och önskar underkasta sig hans vilja. De ödmjuka är saktmodiga och har förmågan att påverka andra att göra likadant. Guds löfte till de ödmjuka är att han ska leda dem vid handen. Jag tror verkligen att vi kan undvika omvägar och sorger i våra liv så länge vi vandrar hand i hand med Herren.

Ett av de vackraste nutida exemplen på saktmod jag någonsin hört är broder Moses Mahlangu.Hans omvändelse började 1964 när han fick en Mormons bok. Han fascinerades medan han läste boken, men det var inte förrän i början av 70-talet som han såg vår kyrkas skylt på en byggnad i Johannesburg i Sydafrika när han gick längs gatan. Broder Mahlangu blev nyfiken och gick in i byggnaden för att få lära sig mer om kyrkan. Han tillsades vänligt att han inte fick vara med på mötena eller bli döpt eftersom landets lagar på den tiden förbjöd detta.

Broder Mahlangu accepterade beslutet med saktmod, ödmjukhet och utan ovilja, men han fortsatte ha en stark önskan att lära mer om kyrkan. Han frågade kyrkans ledare om de kunde lämna ett fönster öppet i möteshuset under söndagens möten, så att han kunde sitta utanför och lyssna på mötena. I flera år gick broder Mahlangu och hans släkt och vänner regelbundet i kyrkan ”genom fönstret”. En dag 1980 fick de veta att de fick komma in i kyrkan och också bli döpta. Vilken härlig dag för broder Mahlangu.

Senare organiserade kyrkan en gren i hans grannskap i Soweto. Det här blev möjligt endast tack vare beslutsamheten, modet och trofastheten bland människor som broder Mahlangu, som förblev trofast i så många år under så svåra omständigheter.

En av broder Mahlangus vänner, som blev medlem i kyrkan vid samma tid, berättade det här för mig när jag besökte Soweto stav. I slutet av vårt samtal gav han mig en kram. I den stunden, bröder och systrar, kändes det som om jag omslöts av Frälsarens kärleksfulla armar. Saktmod lyste ur denne gode broders ögon. Med ett hjärta fullt av godhet och djup tacksamhet frågade han om jag kunde tala om för president Thomas S. Monson hur tacksamma och välsignade han och många andra var för att de hade det sanna evangeliet i sina liv. Broder Mahlangu och hans vänners saktmodiga föredöme påverkade verkligen många andras liv till det goda — särskilt mitt.

Bröder och systrar, jag tror att Frälsaren Jesus Kristus är det främsta exemplet på saktmod. Även under sitt jordelivs sista stunder, då han var orättvist behandlad och dömd, med smärta bar sitt kors upp till Golgata, hånad och förbannad av sina fiender, övergiven av många som kände honom och hade bevittnat hans underverk, då han spikades fast på korset.

Trots detta intensiva fysiska lidande vände sig Herren till sin Fader och sade ur djupet av sitt saktmodiga och ödmjuka hjärta: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.”¹⁶ Kristus mötte oerhört fysiskt och andligt lidande, han gav oss möjlighet att förändra vår andliga karaktär och bli saktmodiga som han.

Jag vittnar om att Jesus Kristus är vår Frälsare. Jag vittnar för er om att tack vare hans kärlek så kan vi förändras. Vi kan lämna våra svagheter bakom oss. Vi kan förkasta det onda inflytandet i våra liv, tygla vår vrede, bli saktmodiga och utveckla vår Frälsares egenskaper. Han visade oss vägen. Han gav oss ett fullkomligt föredöme och befallde oss alla att bli sådana som han är. Hans inbjudan till oss är att följa honom, följa hans exempel och bli lika honom. Om dessa sanningar bär jag vittne i hans heliga namn, ja, Jesu Kristi namn, amen.