Kvinnans moraliska styrka
Äldste D. Todd Christofferson
i de tolv apostlarnas kvorum
Er instinkt är att göra gott och vara goda, och när ni följer den Helige Anden växer er moraliska auktoritet och ert inflytande.
Sedan urminnes tider har samhället varit beroende av kvinnans moraliska styrka. Även om den inte är det enda positiva inflytandet i samhället, har den moraliska grundval som kvinnan skapat visat sig vara av största vikt för allas gemensamma bästa. Eftersom den varit så genomgripande är kvinnans moraliska styrka kanske ofta underskattad. Jag vill uttrycka tacksamhet för goda kvinnors inflytande, peka på några av de filosofier och trender som hotar kvinnans styrka och ställning, samt vädja till kvinnor att odla sin inneboende moraliska styrka.
Kvinnor för med sig till världen särskilda dygder, en gudomlig gåva som gör dem rustade att ingjuta sådana egenskaper som tro, mod, empati och förädling i förhållanden och i kulturer. När Paulus prisade den ”uppriktiga tro” han fann i Timoteus, framhöll han att denna tro ”först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunice”.1
För flera år sedan när jag bodde i Mexiko såg jag med egna ögon vad Paulus menade. Jag minns en viss ung mor, en bland många goda kvinnor i kyrkan i Mexiko vilkas tro på Gud är en del av deras liv så naturligt att de knappt verkar medvetna om det. Denna förtjusande kvinna utstrålade moralisk auktoritet, sprungen ur godhet, som påverkade alla omkring henne till det bättre. Tillsammans med sin make försakade hon många nöjen och ägodelar för det de prioriterade högre, till synes utan att tänka på det. Hennes förmåga att lyfta, anpassa och balansera ekonomin för barnens skull var nästan övermänsklig. Det krävdes mycket av henne och hennes arbete var ofta enformigt och alldagligt, men där fanns en underliggande stillhet, en känsla av att hon utförde Guds verk. Liksom Frälsaren hade hon förädlats av att välsigna andra med sitt tjänande och offer. Hon var kärleken personifierad.
Jag har blivit förunderligt välsignad genom kvinnors moraliska inflytande, särskilt från min mor och min hustru. Bland andra kvinnor jag är tacksam för finns Anna Daines. Anna och hennes man Henry och deras fyra barn var några av kyrkans pionjärer i New Jersey, USA. Med början under 30-talet, då Henry var doktorand på Rutgers University, arbetade han och Anna oförtröttligt med skol- och samhällsorganisationer i Metuchen där de bodde, för att övervinna djupt rotade fördomar mot mormoner och för att göra samhället till en bättre plats för alla föräldrar att fostra sina barn på.
Anna arbetade till exempel som volontär vid KFUM i Metuchen och gjorde sig ovärderlig där. Inom ett år hade hon utnämnts till president för mödrarnas biorganisation och ombads sedan att kandidera för en av de tre kvinnliga posterna i KFUMs styrelse. Hon vann utan motstånd och blev därmed medlem i den styrelse som bara några år tidigare hade förvägrat de heliga att hålla möten i deras byggnad!2
Min familj flyttade in i New Brunswicks församling när jag var tonåring. Syster Daines lade märke till mig och uttryckte ofta sin tillit till min förmåga och potential. Det inspirerade mig att sikta högre — högre än jag skulle ha gjort utan hennes uppmuntran. En gång, på grund av en omtänksam och påpasslig varning från henne, undvek jag en situation som kunde lett till svårigheter. Även om Anna Daines inte längre är kvar, känns och återspeglas hennes inflytande fortfarande i hennes efterkommandes och otaliga andras liv, mitt eget inberäknat.
Min mormor Adena Warnick Swenson lärde mig att vara samvetsgrann när jag tjänade i prästadömet. Hon uppmuntrade mig att lära mig välsignelsen över sakramentets bröd och vatten utantill och förklarade att jag på så sätt kunde utsäga dem med större inlevelse och känsla. Hennes stöd till min morfar som var stavspatriark utvecklade hos mig en vördnad för heliga ting. Mormor Swenson lärde sig aldrig köra bil, men hon visste hur man lärde pojkar att bli män i prästadömet.
En kvinnas moraliska inflytande upplevs ingenstans så kraftfullt eller välgörande som i hemmet. Det finns ingen bättre miljö för det uppväxande släktets fostran än den traditionella familjen, där en far och en mor verkar i harmoni för att försörja, undervisa och vårda barnen. Där det idealet inte finns försöker människor efterlikna dess fördelar så gott det går i just deras speciella omständigheter.
En mor kan alltid utöva ett inflytande som ingen annan person eller relation kan alstra. Genom kraften i hennes exempel och undervisning lär sig hennes söner att respektera kvinnlighet och införliva höga moralnormer i sina liv. Hennes döttrar lär sig kultivera sin egen dygd och att stå för det som är rätt om och om igen, hur illa omtyckt det än är. En mors kärlek och höga förväntningar får hennes barn att agera ansvarsfullt utan ursäkter, ta utbildning och personlig utveckling på allvar, och att ständigt bidra till allas välfärd. Äldste Neal A. Maxwell frågade en gång: ”När mänsklighetens verkliga historia helt och fullt avslöjas kommer den att karaktäriseras av ekot av gevärseld eller ljudet av vaggsånger? Militärernas stora vapenstillestånd eller kvinnornas fridsstiftande i hemmet och den närmaste omgivningen? Kommer det som hänt i vaggor och kök visa sig mer bestående än det som hände vid kongresser?”3
Kvinnans roll i skapandet av liv är synnerligen helig. Vi vet att våra fysiska kroppar har gudomligt ursprung4 och att vi måste uppleva både en fysisk födelse och en andlig pånyttfödelse för att nå de högsta nivåerna i Guds celestiala rike.5 Alltså spelar kvinnor en avgörande roll (ibland med risk för sina egna liv) i Guds verk och härlighet ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan”6. Som mor- och farmödrar, mödrar och föredömen har kvinnor varit väktare av livets goda källa genom att undervisa varje generation om vikten av sexuell renhet — om kyskhet före äktenskapet och trohet inom äktenskapet. På så sätt har de haft ett civiliserande inflytande på samhället — de har tagit fram det bästa i männen, de har skapat sunda miljöer där trygga och friska barn kunnat fostras.
Systrar, jag vill inte överdriva berömmet till er, vilket vi ibland gör i morsdagstal som gör er generade. Ni behöver inte vara fullkomliga.7 Jag påstår inte att ni är det (kanske med ett undantag som just nu sitter här i närheten). Vad jag vill säga är att vare sig du är ensamstående eller gift, vare sig du har fött barn eller inte, vare sig du är gammal, ung eller mitt emellan, är din moraliska auktoritet livsviktig och vi har kanske börjat ta den och dig för givna. Visst finns det trender och krafter som försöker försvaga och till och med ta bort ditt inflytande, till stor skada för enskilda, familjer och samhället i stort. Låg mig nämna tre av dem som en varning.
En mycket skadlig filosofi som underminerar kvinnans moraliska inflytande är förringandet av äktenskapet, av moderskap och fostran av barn på heltid. Vissa ser på heltidsmödrar med fullständigt förakt och påstår att det förnedrar kvinnan och att de obevekliga krav som barnuppfostran ställer är en form av exploatering.8 De hånar ”mamma-karriären”. Det är varken rättvist eller rätt. Vi förringar inte värdet av det kvinnor eller män uppnår i vilken värdig strävan eller karriär det än må röra sig om — vi har alla nytta av dessa prestationer — men framhåller fortfarande att det inte finns något viktigare än moderskap och faderskap i äktenskapet. Ingen karriär och inga pengar, auktoritet eller offentligt erkännande kan överskugga familjens ojämförliga belöningar. Vad en kvinna än kan uppnå i övrigt är hennes moraliska inflytande till störst nytta här.
Inställningar till människans sexualitet utgör ett hot mot kvinnans moraliska auktoritet på flera fronter. Aborter för personlig eller social bekvämlighets skull slår hårt mot kvinnans allra heligaste krafter och förstör hennes moraliska auktoritet. Detsamma gäller sexuell omoral och avslöjande klädsel som inte bara förnedrar kvinnan utan också förstärker lögnen att kvinnans sexualitet är det som bestämmer hennes värde.
Det har länge funnits en kulturell dubbelmoral. Kvinnan skulle vara sexuellt återhållsam medan mannens omoral ursäktades. Det orättvisa i en sådan dubbelmoral är uppenbart och har med all rätt kritiserats och förkastats. Hur önskvärt det än var att den förkastelsen skulle leda till att män höjde sig till en högre, gemensam norm har den istället lett till motsatsen — kvinnor och flickor uppmuntras nu att vara lika promiskuösa som dubbelmoralen förväntade sig att män skulle vara. Där kvinnans högre normer en gång krävde förpliktelse och ansvar av män, har vi nu samvetslösa sexuella förhållanden, faderlösa familjer och ökande fattigdom. Jämlik promiskuitet berövar helt enkelt kvinnan hennes moraliska inflytande och förnedrar hela samhället.9 I denna ihåliga uppgörelse är det männen som ”frigörs” och kvinnor och barn som får lida mest.
En tredje oroande sak orsakas av alla dem som i jämlikhetens namn vill sudda ut alla skillnader mellan maskulint och feminint. Ofta tar sig detta uttryck i att kvinnor pressas att ta efter mer maskulina drag — vara mer aggressiva, tuffa och konfronterande. Det är numera vanligt att i filmer och videospel se kvinnor i fruktansvärt våldsamma roller, med döda kroppar och förödelse i kölvattnet. Det är själsdödande att se män i sådana roller och det är definitivt inte bättre att se kvinnor som begår våldshandlingarna.
Den tidigare generalpresidenten för Unga kvinnor Margaret D. Nadauld lärde: ”Det finns nog med tuffa kvinnor i världen, vi behöver mjuka kvinnor. Det finns nog med råa kvinnor, vi behöver vänliga kvinnor. Det finns nog med ohyfsade kvinnor, vi behöver förfinade kvinnor. Det finns nog med berömda och rika kvinnor, vi behöver fler kvinnor med tro. Vi har nog med girighet, vi behöver mer godhet. Vi har nog med fåfänga, vi behöver mer dygd. Vi har nog med popularitet, vi behöver mer renhet.”10 När feminina och maskulina olikheter suddas ut förlorar vi mäns och kvinnors tydliga, kompletterande gåvor som tillsammans skapar en större helhet.
Jag vädjar till kvinnor och flickor idag att skydda och utveckla den moraliska styrka som ni har inom er. Bevara denna medfödda dygd och de unika gåvor som ni för med er till världen. Er instinkt är att göra gott och vara goda, och när ni följer den Helige Anden växer er moraliska auktoritet och ert inflytande. Till er unga kvinnor säger jag: Förlora inte denna moraliska styrka innan ni ens äger den i fullt mått. Se särskilt till att ert språk är rent och inte vulgärt, att era kläder återspeglar anständighet och inte fåfänga, att ert uppträdande visar renhet och inte promiskuitet. Ni kan inte ingjuta dygd i andra om ni själv samtidigt underhåller laster.
Systrar, av alla dem ni har kontakt med är det ert förhållande till Gud, er himmelske Fader, som är källan till er moraliska styrka, som ni alltid måste sätta främst i era liv. Kom ihåg att Jesus styrka kom av hans djupa hängivenhet mot Faderns vilja. Han avvek aldrig från det som behagade hans Fader.11 Sträva efter att bli sådana lärjungar till Fadern och Sonen. Då kommer ert inflytande aldrig att avta.
Och var inte rädda att utöva detta inflytande utan rädsla eller ursäkter. ”Var alltid beredda att svara [varje man, kvinna och barn] … som begär att ni förklarar det hopp ni äger.”12 ”Predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning.”13 ”Fostra era barn i ljus och sanning.”14 ”[Lär dem] att be och att vandra rättrådigt inför Herren.”15
Må ingen uppsåtligt missförstå dessa förmaningar till kvinnorna. Genom att prisa och uppmuntra kvinnans moraliska styrka säger jag inte att män och pojkar på något sätt är ursäktade från sin plikt att stå för sanning och rättfärdighet, att deras ansvar att tjäna, uppoffra och hjälpa på något sätt är mindre än kvinnans eller att det kan överlämnas åt kvinnan. Män, låt oss stå med kvinnorna, dela deras bördor och utveckla en egen moralisk auktoritet som makar.
Kära systrar, vi förlitar oss på den moraliska styrka ni för med er till världen, till äktenskapet, till familjen och till kyrkan. Vi förlitar oss på de välsignelser ni nedkallar från himlen genom era böner och er tro. Vi ber för er säkerhet, välfärd och lycka, och att ert inflytande ska upprätthållas. I Jesu Kristi namn, amen.