Gör anspråk på välsignelserna från dina förbund
Linda S. Reeves
andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap
När vi förnyar och håller våra förbund kan våra bördor lättas, och vi kan ständigt bli renade och stärkta.
Systrar, vad underbart det är att vara med er igen.
Jag träffade nyligen en kvinna som förberedde sig för dopet. Just den här söndagen kom hon till kyrkan efter att ha gått tre kilometer i tjock lera. Hon gick genast till toaletten, tog av sig de leriga kläderna, tvättade sig och satte på sig rena söndagskläder. På Hjälpföreningens möte berättade hon om sin omvändelse. Jag rördes av hennes överväldigande önskan att tvättas ren genom omvändelse och Frälsarens försoningsoffer. Jag rördes också av hennes villighet att ge upp sitt ”gamla liv” för att kunna ingå heliga förbund med vår Fader i himlen. Hon hade flyttat ifrån sin pojkvän, höll på att övervinna missbruk för att hålla Visdomsordet, hon hade sagt upp sig från sitt söndagsjobb och förlorat närståendes vänskap när hon talade om att hon tänkte döpas. Hon var så angelägen om att överge alla sina synder så att hon skulle kunna bli rentvättad och få känna Frälsarens återlösande kärlek. Jag inspirerades den morgonen av hennes önskan att bli både fysiskt och andligt ren.
Vi vet att många av er har gjort liknande uppoffringar när ni har känt den Helige Andens vittnesbörd och haft en innerlig önskan att omvända er, döpas och göras rena. Vi känner kanske aldrig Frälsarens gudomliga kärlek lika starkt som när vi omvänder oss och känner hans kärleksfulla armar räckas ut för att omfamna oss och betyga för oss att han älskar och tar emot oss.
För några söndagar sedan när jag lyssnade på sakramentsbönen rördes jag av prästens sätt att säga varje ord med stor inlevelse. Senare ringde jag den prästen för att tacka honom för att han hade hjälpt till att göra sakramentet till en djup andlig upplevelse för mig och församlingen. Han var inte hemma, men hans mor svarade: ”Å, han kommer att bli så glad över att du ringde! Det var första gången han bad sakramentsbönen, och vi har hjälpt honom förbereda sig och pratat om hur viktigt sakramentet är och att vi värdigt förnyar våra dopförbund med Frälsaren.” Jag älskar den här modern för att hon undervisat sin son om dopförbundets kraft och hur han kan hjälpa församlingsmedlemmarna känna den kraften.
En annan mor jag känner till har suttit ensam i kyrkan ett antal år med sina fyra små barn. Eftersom hon sällan kunde koncentrera sig på Frälsaren under sakramentet gjorde hon upp en plan. Nu försöker hon ta sig tid varje lördag till att tänka igenom veckan som gått och tänka på sina förbund och vad hon behöver omvända sig från. ”Då”, säger hon, ”spelar det ingen roll hur det går med barnen på söndagen. Jag är redo att ta del av sakramentet, förnya mina förbund och känna försoningens renande kraft.”
Varför lägger Frälsaren så stor vikt vid sakramentet, kära systrar? Vilken betydelse har den här förnyelsen av våra dopförbund för våra liv? Inser vi att Frälsaren verkligen kan fullständigt rena oss varje vecka när vi värdigt och eftertänksamt tar del av sakramentet? President Boyd K. Packer har vittnat: ”Detta är löftet som Jesu Kristi evangelium och försoning ger … att [vi] i slutet av livet kan gå genom förlåten efter att ha omvänt [oss] från [våra] synder och blivit rentvådda med Kristi blod.”1
Vårt presidentskap känner stor glädje när våra systrar och deras familjer ingår och håller förbund, men våra hjärtan ömmar för dem av er som upplever stora motgångar i livet för att närstående har brutit sina förbund. Profeten Jakob, Nephis bror, fick i uppdrag av Herren att tala till sina bröder om sin tids rättfärdiga kvinnor och barn. Jag vittnar om att hans ord har bevarats just för vår tid. Han talar till oss som om det var Frälsaren själv som talade. Jakob tyngdes av stor oro när han vittnade för makar och fäder:
”Det smärtar mig … att jag måste tala så rättframt … inför era hustrur och era barn, av vilka många är mycket milda och kyska och känsliga …
Deras hjärtans gråt uppstiger till Gud … Många hjärtan [har dött], genomborrade med djupa sår.”2
Jakob lovar kvinnorna och barnen som håller sina förbund på hans tid och i vår tid:
”Vänd er till Gud med ståndaktigt sinne och be till honom med överflödande tro, så skall han trösta er i era bedrövelser. …
Lyft upp era huvuden och ta emot Guds behagliga ord och mätta er med hans kärlek.”3
Systrar, jag vittnar om den styrka och kraft som bönen har när vi ger uttryck för vår djupaste smärta och önskningar till vår himmelske Fader, och om svaren vi får när vi mättar oss med skrifterna och de levande profeternas ord.
För nästan tre år sedan ödelades det inre av det kära historiska tabernaklet i Provo, Utah av en förödande brand. Förlusten ansågs vara en stor tragedi, både för samhället och för kyrkans medlemmar. Många undrade: ”Varför lät Herren detta hända? Han kunde ha hindrat branden och hejdat förödelsen.”
Tio månader senare, under generalkonferensen i oktober 2011, flämtade många till när president Thomas S. Monson tillkännagav att det nästan helt förstörda tabernaklet skulle bli ett heligt tempel — ett Herrens hus! Plötsligt såg vi det som Herren hade vetat hela tiden! Han orsakade inte branden, men han tillät den förstöra innanmätet. Han såg tabernaklet som ett storslaget tempel — ett permanent hem där man kan ingå heliga, eviga förbund.4
Mina kära systrar, Herren tillåter att vi prövas och testas, ibland till det yttersta. Vi har sett närståendes liv — och kanske våra egna — bildligt talat brinna ner till grunden och undrat hur en kärleksfull och omtänksam himmelsk Fader kunde tillåta att sådant händer. Men han lämnar oss inte i askan. Han står där med öppna armar och inbjuder oss enträget att komma till honom. Han bygger våra liv så att de blir storslagna tempel där hans Ande kan vistas för evigt.
I Läran och förbunden 58:3–4 säger Herren:
”Ni kan inte just nu med era naturliga ögon se Guds avsikter angående det som skall komma härefter och den härlighet som skall följa på många prövningar.
Ty efter många prövningar kommer välsignelserna. Därför kommer dagen då ni skall krönas med stor härlighet.”
Systrar, jag vittnar om att Herren har en plan för var och en av oss. Inget som händer är en chock eller överraskning för honom. Han är allvetande och älskar alla. Han är angelägen om att hjälpa oss, att trösta oss och att lindra vår smärta när vi litar på försoningens kraft och ärar våra förbund. De prövningar och svårigheter vi upplever kan vara just det som vägleder oss till honom och till att hålla fast vid våra förbund så att vi kan återvända till hans närhet och ta emot allt som Fadern har.
Under det senaste året har jag behövt och velat känna Herrens kärlek mer innerligt, ta emot personlig uppenbarelse, bättre förstå mina tempelförbund och att mina bördor ska lättas. När jag har bett om just de här välsignelserna har jag känt Anden mana mig att besöka templet och lyssna mer uppmärksamt på varje ord i de välsignelser som uttalas över mig. Jag vittnar om att när jag har lyssnat mer uppmärksamt och försökt utöva tro så har Herren varit barmhärtig och hjälpt mig att lätta på mina bördor. Han har hjälpt mig att känna stor frid angående böner som ännu inte har besvarats. Vi binder Herren till att hålla sina löften när vi håller våra förbund och utövar tro.5 Kom till templet, kära systrar, och gör anspråk på era välsignelser!
Jag vill nämna ett annat sätt som kan ge oss tillförsikt och tro. Vi kvinnor har ibland en tendens att vara mycket självkritiska. I sådana situationer behöver vi söka Anden och fråga: ”Är det så här som Herren vill att jag ska tänka om mig, eller försöker Satan bryta ner mig?” Tänk på vår himmelske Faders egenskaper. Hans kärlek är fullkomlig och oändlig.6 Han vill bygga upp oss, inte bryta ner oss.
Som medlemmar i kyrkan känner vi ibland att vi behöver tillhöra en ”perfekt mormonfamilj” för att accepteras av Herren. Vi känner oss ofta mindre värda eller missanpassade i riket om vi inte stämmer in på den bilden. Kära systrar, när allt kommer omkring tycker vår himmelske Fader att det som betyder mest är hur väl vi har hållit våra förbund och hur mycket vi har försökt följa vår Frälsares, Jesu Kristi, exempel.
Jag vittnar om att Jesus Kristus är vår Frälsare och Återlösare. Tack vare hans försoningsoffer kan vi bli rena varje vecka när vi värdigt tar del av hans sakrament. När vi förnyar och håller våra förbund kan våra bördor lättas, och vi kan fortsätta att renas och stärkas så att vi i slutet av livet är värdiga upphöjelse och evigt liv. Jag vittnar om detta i vår älskade Frälsare Jesu Kristi namn, amen.