Till mina barnbarn
President Henry B. Eyring
förste rådgivare i första presidentskapet
Det finns ett övergripande bud som hjälper oss att klara våra utmaningar och som leder till kärnan i ett lyckligt familjeliv.
I år kommer våra första två barnbarn att gifta sig. Inom några år kommer troligtvis tio av deras kusiner att nå en punkt i sitt liv när de också kan skapa egna familjer — en underbar värld öppnar sig för dem.
Tanken gör mig glad och den har också fått mig att djupt begrunda en del eftersom de har bett mig om råd. I stort sett har de undrat: ”Vilka val kan jag göra som leder mig till lycka?” Och å andra sidan: ”Vilka val leder mig troligtvis till olycka?”
Vår himmelske Fader har gjort var och en av oss unik. Det finns inte två som har exakt samma upplevelser. Det finns inte två familjer som är likadana. Så det är inte förvånansvärt att det är så svårt att ge råd om hur man väljer ett lyckligt familjeliv. Ändå har en kärleksfull himmelsk Fader pekat ut samma väg till lycka för alla sina barn. Oavsett våra egna egenskaper eller vad vi än kommer att uppleva, finns det bara en lycksalighetsplan. Planen är att hålla alla Guds bud.
Det finns för oss alla, inklusive mina barnbarn som tänker gifta sig, ett övergripande bud som kan hjälpa dem att klara sina utmaningar och leda till kärnan i ett lyckligt familjeliv. Det gäller alla relationer oavsett omständigheter. Det upprepas överallt i skrifterna och i vår tids profeters undervisning. Så här lyder Herrens råd i Bibeln till alla som vill leva tillsammans för evigt i kärleksfull lycka:
”En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade:
’Mästare, vilket är det största budet i lagen?’
[Jesus] svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
Detta är det största och främsta budet.
Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”1
Av dessa enkla ord är det inte svårt att sammanfatta allt jag har lärt mig om vilka val som leder till lycka i en familj. Jag börjar med frågan: ”Vilka val har lett mig till att älska Herren av hela mitt hjärta och av hela min själ och av hela mitt förstånd?” För mig har det varit valet att befinna mig där jag känner glädjen av den förlåtelse som möjliggjorts genom Herrens försoning.
För många år sedan döpte jag en ung man i Albuquerque i New Mexico som min missionärskamrat och jag hade undervisat. Jag sänkte ner honom i vattnet och tog upp honom. Han måste ha varit nästan lika lång som jag för han talade direkt i mitt öra. Våt av vattnet i dopbassängen och med tårar rinnande nedför kinderna, sade han med glädje i rösten: ”Jag är ren, jag är ren!”
Jag har sett samma glädjetårar hos en person som upprepade en Guds apostels ord. Han sade till henne efter en noggrann och ömsint intervju: ”Jag förlåter dig i Herrens namn. Han kommer att låta dig veta att han har förlåtit dig i sin egen tid och på sitt eget sätt.” Och det gjorde han.
Jag har sett varför Herren kan säga att när synder blir förlåtna, kommer han inte ihåg dem längre. Genom kraften i försoningen har människor, som jag känner väl och älskar, blivit som nya och syndens verkningar har tagits bort. Mitt hjärta har fyllts av kärlek till Frälsaren och vår kärleksfulle Fader som sände honom.
Den välsignelsen har kommit genom att uppmuntra människor som jag bryr mig om att vända sig till Frälsaren för att få befrielse från smärtan, en befrielse som bara han kan ge. Det är därför jag uppmanar dem jag älskar att ta emot och förhärliga varje kallelse som erbjuds dem i kyrkan. Det valet är en av de största nycklarna till lycka i familjen.
Påfrestningar i alla skeden av livet kan fresta oss att tacka nej eller försumma kallet att tjäna Frälsaren. Det kan försätta oss själva, vår äkta hälft och våra familjer i andlig fara. Några av dessa kall kan verka oviktiga, men mitt liv och min familj förändrades till det bättre genom att jag accepterade kallet att undervisa ett diakonernas kvorum. Jag kände dessa diakoners kärlek till Frälsaren och hans kärlek till dem.
Jag har sett det hända en tidigare stavs- och missionspresident i Herrens kall till honom som rådgivande till ett lärarnas kvorum. Jag känner en annan som varit biskop och därefter områdessjuttio, som Herren använde till att hjälpa en pojke i ett lärarnas kvorum som skadats i en olycka. Underverken som skedde genom detta tjänande berörde mångas liv och ökade deras kärlek till Frälsaren.
Medan vi tjänar andra är det mycket troligt att vi vädjar om att få den Helige Andens sällskap. Att framgångsrikt tjäna Herren åstadkommer underverk utöver vår egen förmåga. Den förälder som ser ett barn i allvarligt uppror vet att det är sant, det gjorde också besöksläraren hos vilken en kvinna sökte tröst när hennes make berättat att han tänkte lämna henne. Båda dessa tjänare är tacksamma att de den morgonen bett att Herren skulle sända den Helige Andens sällskap.
Det är bara med den Helige Andens sällskap som vi kan hoppas att som makar samverka i ett äktenskap, fritt från oenighet. Jag har sett hur detta sällskap är absolut nödvändigt för lycka i ett äktenskap. Underverket att bli ett kräver himmelsk hjälp, och det tar tid. Vårt mål är att leva tillsammans för evigt i vår himmelske Faders och vår Frälsares närhet.
Min far och min mor var mycket olika. Min mor var sångerska och artist. Min far älskade kemi. En gång vid en konsert blev min mor förvånad när far reste sig och började gå mot utgången före applåderna. Min mor frågade honom vart han var på väg. Han svarade helt oskyldigt: ”Det är ju slut, eller hur?” Bara den Helige Andens milda påverkan fick honom att över huvud taget gå med henne på den konserten och sedan på många andra.
Min mor bodde i New Jersey i 16 år så att min far kunde försörja familjen med forskning och undervisning i kemi. För henne var det en uppoffring att inte vara nära sin mor som var änka och sin ogifta syster som skötte modern i den gamla släktgården. Båda dog medan mor var långt borta i New Jersey. Det var enda gången jag såg min mor gråta.
Många år senare blev min far erbjuden ett arbete i Utah. Han frågade min mor, även denna gång helt oskuldsfullt: ”Mildred, vad tycker du jag ska göra?”
Hon sade: ”Henry, gör det som du tycker är bäst.”
Han tackade nej till erbjudandet. Nästa morgon skrev hon ett brev till honom som jag önskar att jag fortfarande hade kvar. Jag minns att hon bad honom: ”Öppna det inte här. Gå till kontoret och öppna det där.” Det började med en tillrättavisning. Han hade lovat henne åratal tidigare att om han fick möjlighet, skulle han göra så att hon kunde bo nära sin familj. Han blev förvånad över hennes uttryck för irritation. Han hade glömt att hon hade den önskan inom sig. Han skickade omedelbart ett brev och tackade ja till jobberbjudandet.
Han sade: ”Mildred, varför sa du ingenting?”
Hon sade: ”Du borde ha kommit ihåg det.”
Han sade alltid att valet att flytta till Utah var hans eget val, aldrig att det var en uppoffring i hans karriär. De hade tagit emot underverket att bli ett. Det hade varit bättre om pappa hade påmints av den Helige Anden om löftet han gett åratal tidigare. Men han lät den Helige Anden mjuka upp hans hjärta så att hennes val blev hans.
Vår himmelske Faders förutseende är fullkomligt, han känner var och en av oss och han känner vår framtid. Han vet vilka svårigheter vi ska gå igenom. Han sände sin Son att lida så att han kunde veta hur han ska trösta oss i alla våra prövningar.
Vi vet att vår himmelske Fader har andebarn i den här världen som ibland väljer synd och stor olycka. Det är därför han sände sin Förstfödde att vara vår Återlösare, den största kärlekshandlingen i hela skapelsen. Det är därför vi måste vänta oss att det krävs hjälp från Gud och tid att polera oss för evigt liv, ett liv med vår Fader.
Att leva som familj sätter oss på prov. Det är ett av Guds syften med att ge oss jordelivets gåva — att stärka oss genom att prövningar. Det gäller speciellt i familjelivet där vi finner stor glädje, stor sorg och utmaningar som ibland verkar övergå vår förmåga att uthärda.
President George Q. Cannon sade så här om hur Gud förberett dig och mig och våra barn för de prövningar vi ställs inför: ”Det finns inte en enda av oss som inte får del av Guds kärlek. Det finns inte en enda av oss som han inte brytt sig om och omhuldat. Det finns inte en enda av oss som han inte önskat frälsa och som han inte försett med medel att bli frälst. Det finns inte en enda av oss som han inte anförtrott åt sina änglar. Vi kan verka obetydliga och föraktliga i våra egna och i andras ögon, men sanningen kvarstår att vi är Guds barn och att han verkligen har gett sina änglar — osynliga varelser med makt och styrka — i uppdrag att ta hand om oss, och de vakar över oss och håller sin hand över oss.”2
Det som president Cannon lärde är sant. Ni behöver den förvissningen, liksom jag har behövt den och litat på den.
Jag har bett med tro att någon jag älskade skulle söka och känna försoningens kraft. Jag har bett med tro att mänskliga änglar skulle komma till deras hjälp, och de kom.
Gud har gett oss medel att rädda vart och ett av hans barn. För många innebär det att få ha en bror eller en syster eller en mor- eller farförälder som älskar dem oavsett vad de gör.
För många år sedan talade en vän om sin farmor. Hon hade levt ett rikt liv, alltid trofast mot Herren och mot hans kyrka. Ändå valde ett av hennes barnbarn ett brottsligt liv. Han hamnade till slut i fängelse. Min vän mindes att hans farmor hade tårar i ögonen när hon körde längs motorvägen för att besöka sitt barnbarn i fängelset, och hon bad med vånda: ”Jag har försökt leva ett gott liv. Varför, varför får jag uppleva denna tragedi med ett barnbarn som tycks ha förstört sitt liv?”
Svaret kom till henne i dessa ord: ”Jag gav honom till dig för jag visste att du skulle kunna och vilja älska honom vad han än gjorde.”
Det var en underbar läxa för oss alla. Livet för kärleksfulla föräldrar och mor- och farföräldrar och alla Guds tjänare är inte lätt i en värld i förfall. Vi kan inte tvinga Guds barn att välja vägen till lycka. Gud kan inte göra det för han har gett oss vår handlingsfrihet.
Vår himmelske Fader och hans älskade Son älskar alla Guds barn vad de än väljer att göra eller vad de blir. Frälsaren betalade priset för alla synder, hur avskyvärda de än är. Även om det måste finnas rättvisa erbjuds vi barmhärtighet, vilket inte berövar rättvisan något.
Alma uttryckte det hoppet för sin son Corianton med dessa ord: ”Därför kunde återlösningsplanen enligt rättvisan inte genomföras utom på villkor att människorna omvände sig i detta prövotillstånd, ja, detta förberedelsetillstånd. Ty förutom på dessa villkor skulle barmhärtigheten inte kunna träda i kraft utan att omintetgöra rättvisans verk. Nu kan inte rättvisans verk omintetgöras. Om så skedde skulle Gud upphöra att vara Gud.”3
Mitt budskap till mina barnbarn och till oss alla som försöker skapa eviga familjer, är att glädje är garanterad för de trofasta. Innan världen var till älskade en kärleksfull Fader i himlen och hans älskade Son dem som de visste skulle gå vilse. Gud kommer att älska dem för evigt.
Ni har förmånen att veta att de fick kännedom om frälsningsplanen genom den undervisning de fick i andevärlden. De och ni var trofasta nog att få lov att komma till världen medan många andra inte fick det.
Med den Helige Andens hjälp ska alla sanningar komma tillbaka i minnet. Vi kan inte tvinga detta på andra, men vi kan låta dem se det i våra egna liv. Vi kan alltid hämta mod i förvissningen att vi alla en gång kände glädje av att vara tillsammans som medlemmar i vår himmelske Faders älskade familj. Med Guds hjälp kan vi alla känna det hoppet och den glädjen igen. Jag ber att det må bli så för oss alla, i Herren Jesu Kristi namn, amen.