Av honom kallad att förkunna hans ord
Äldste Randy D. Funk
i de sjuttios kvorum
Om du är ödmjuk, lydig och hörsammar Andens röst finner du stor glädje i ditt tjänande som missionär.
När jag inröstades som generalauktoritet i april i år var jag missionspresident i Indien. Jag fick tillfälle att själv bevittna vad en annan före detta missionspresident hade sagt till mig: ”Den här kyrkans missionärer är helt enkelt fantastiska.”1
Äldste Pokhrel från Nepal var en av många enastående missionärer som syster Funk och jag verkade tillsammans med. Efter att ha varit medlem i kyrkan i bara två år kallades han som missionär i Indienmissionen Bangalore, en engelsktalande mission. Han sade själv att han var dåligt förberedd. Det var förståeligt. Han hade aldrig sett en missionär förrän han blev en själv, eftersom inga unga missionärer verkade i Nepal. Han läste inte engelska tillräckligt bra för att förstå instruktionerna i sitt kallelsebrev. När han anmälde sig till missionärsskolan hade han, istället för finbyxor, vita skjortor och slipsar, packat ”fem par jeans, några t–shirts och en massa hårgelé”.2
Även efter att ha skaffat sig rätt kläder sade han att han kände sig otillräcklig varenda dag de första veckorna. Han beskrev den delen av sin mission: ”Det var inte bara engelskan som var svår, arbetet var minst lika besvärligt … Inte nog med det, jag var hungrig, trött och hade hemlängtan … Omständigheterna var svåra, men jag var beslutsam. Jag kände mig svag och otillräcklig. Vid de tillfällena bad jag min himmelske Fader om hjälp. Utan undantag kände jag mig tröstad varje gång jag bad.”3
Även om missionsarbetet var nytt och en utmaning för äldste Pokhrel verkade han med stor tro och trofasthet och försökte förstå och följa det han lärde av skrifterna, Predika mitt evangelium och sina missionsledare. Han blev en mäktig lärare i evangeliet — på engelska — och en utomordentlig ledare. Efter missionen och en viss tid i Nepal återvände han till Indien för att fortsätta sin utbildning. Sedan januari i år har han verkat som grenspresident i New Delhi. Tack vare den verkliga tillväxt han upplevde som missionär fortsätter han att bidra till verklig tillväxt i kyrkan i Indien.
Hur kunde en ung man som aldrig hade sett en missionär bli en man med en sådan andlig styrka? Hur kan man få andlig kraft som missionär till att öppna dörrar, inkorgar och hjärtan hos dem i missionen där man verkar? Som vanligt finns svaren i skrifterna och i levande profeters och apostlars ord.
När evangeliet först predikades i England i juli 1837 uppenbarade Herren: ”Vem du än sänder i mitt namn enligt dina bröders röst, de tolv som vederbörligen rekommenderats och bemyndigats av dig, skall ha makt att öppna mitt rikes dörr för alla nationer, vart du än sänder dem.”4
Vart du än sänds, till vilken mission du än kallas, skall du veta att en medlem i de tolv vederbörligen har rekommenderat uppdraget och att du är kallad av Herrens profet. Du är kallad ”genom profetia och genom handpåläggning”5.
Herren angav sedan villkoren för att löftet skulle uppfyllas. Han sade: ”I den mån [vilket betyder att löftet uppfylls om] de [det vill säga de utsända missionärerna] 1) ödmjukar sig inför mig och 2) förblir i mitt ord och 3) hörsammar min Andes röst”.6
Herrens löften är tydliga. För att få den andliga förmåga som behövs för att öppna Guds rikes dörr i den nation du blivit sänd till måste du vara ödmjuk, lydig och kunna höra och följa Anden.
De här tre egenskaperna är nära förbundna med varandra. Om du är ödmjuk vill du vara lydig. Om du är lydig känner du Anden. Anden är nödvändig, för, som president Ezra Taft Benson lärde: ”Utan Anden kan du aldrig ha framgång oavsett dina talanger och förmågor.”7
Som missionspresident intervjuade jag ibland missionärer som hade det svårt eftersom de ännu inte var helt rena. De levde under sin andliga potential. Hur mycket de än ansträngde sig eller hur mycket gott de utförde, kunde de inte känna frid och till fullo njuta av den helige Andens gemenskap förrän de hade ödmjukat sig, omvänt sig helt och hållet och tagit del av Frälsarens barmhärtighet och nåd.
Herren har befallt sina tjänare att vara ödmjuka eftersom processen att bli andligt hel börjar med ett förkrossat hjärta. Tänk på det goda som kommer av brutna ting: Mark bryts för att plantera vete. Vete mals ner för att göra bröd. Bröd bryts för att bli symbol för sakramentet. När den ångerfulle tar del av sakramentet med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande blir han eller hon helad.8 När vi omvänder oss och blir hel genom Jesu Kristi försoning har vi mycket mer att erbjuda Frälsaren när vi tjänar honom. ”Ja, kom till honom, och frambär hela er själ som ett offer åt honom.”9
Om du är tyngd av synd och behöver omvända dig, så gör det genast. När Frälsaren botade de lidande bjöd han dem ofta att stiga upp. Skrifterna förkunnar att de gjorde så genast, eller omedelbart.10 För att bli helad från ditt andliga lidande, ta emot hans inbjudan att stiga upp. Vänta inte, utan tala med din biskop, grenspresident eller missionspresident och påbörja omvändelseprocessen nu.
Försoningens helande kraft ger din själ frid och förmåga att känna den Helige Anden. Frälsarens offer är omätligt men våra synder kan, även om de är många och allvarliga, bli räknade och bekända, övergivna och förlåtna. ”Och hur stor är inte hans glädje över den själ som omvänder sig!”11
Det här löftet i Läran och förbunden är mäktigt: ”Pryd ständigt dina tankar med dygd. Då skall din självtillit växa sig stark i Guds närhet.”12 När du lever ett dygdigt liv känner du fridfull självtillit inför Gud och har Andens kraft med dig.13
Vissa som är nya medlemmar i kyrkan eller som nyligen har blivit fullt aktiva igen kanske säger: ”Jag är värdig nu och har en önskan att tjäna, men jag vet inte om jag vet tillräckligt.” I april lärde president Thomas S. Monson oss: ”Kunskap om sanningen och svaren på våra största frågor kommer till oss när vi lyder Guds bud.”14 Det är mycket tröstande att veta att vi får kunskap genom vår lydnad.
Andra kanske känner att de har begränsade talanger, förmågor eller erfarenhet att erbjuda. Om du bekymrar dig för sådant, minns äldste Pokhrels upplevelse. Förbered dig så gott du kan så kommer din himmelske Fader att förstora dina ödmjuka och trofasta ansträngningar. Äldste Richard G. Scott sade dessa uppmuntrande ord: ”När vi lyder Herrens bud och osjälviskt hjälper hans barn, blir kraft från Gud en naturlig följd: Kraft att göra mer än vi kan av oss själva. Våra insikter, våra talanger, vår förmåga utökas eftersom vi får kraft och styrka från Herren.”15
När du litar på Herren och hans godhet välsignar den allsmäktige Guden sina barn genom dig.16 Äldste Hollings från Nevada lärde sig det tidigt under sin mission. Dagen efter ankomsten till Indien reste han med syster Funk och mig till Rajahmundry, hans första område. Samma eftermiddag besökte äldste Hollings och äldste Ganaparam en medlem och hennes mor. Modern ville veta mer om kyrkan eftersom hon sett hur evangeliet hade välsignat hennes dotters liv. Syster Funk följde med dem för att ge stöd. Eftersom lektionen skulle hållas på engelska och modern bara talade telugu var en broder från grenen där för att översätta vad som sades.
Äldste Hollings uppgift vid hans första undervisningstillfälle var att återge den första synen med profeten Josephs egna ord. Vi den här tidpunkten i lektionen vände han sig till syster Funk och frågade: ”Ska jag säga det ord för ord?” eftersom han visste att det skulle översättas.
Hon svarade: ”Säg det ord för ord så att Anden kan vittna om det du säger.”
När den här nya missionären uppriktigt undervisade om den första synen, med profetens egna ord, förändrades uppsynen hos denna kära syster. Tårar trängde fram. När äldste Hollings avslutade det underbara budskapet och innan det han sagt kunde översättas, frågade hon med tårar i ögonen på sitt eget språk: ”Får jag bli döpt? Och vill ni undervisa min son?”
Mina unga medtjänare, dörrar och hjärtan öppnas dagligen för evangeliets budskap — ett budskap som ger hopp och frid och glädje till Guds barn i hela världen. Om ni är ödmjuka, lydiga och hörsammar Andens röst, finner ni stor glädje i att verka som missionär.17 Vilken underbar tid att vara missionär — en tid när Herren påskyndar sitt verk!
Jag bär vittne om vår Frälsare och hans ”gudomliga befallning”18: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!”19 Det här är hans kyrka. Han leder den genom levande profeter och apostlar. Under den närmaste timmen ska första presidentskapet undervisa oss. Låt oss ha ”lätt för att fatta”20, som Mormon, så att vi kan vara värdiga och redo när kallelsen kommer att förkunna med Andens kraft: ”Se, jag är Jesu Kristi, Guds Sons, lärjunge. Jag har av honom kallats att förkunna hans ord bland hans folk så att de kan få evigt liv.”21 I Jesu Kristi namn, amen