Prästadömets kraft
Äldste Neil L. Andersen
i de tolv apostlarnas kvorum
En man kan dra undan gardinen så att det varma solljuset kommer in i rummet, men han äger inte solen eller ljuset eller värmen det ger.
Prästadömets välsignelser är till för alla
När barnen under ett sakramentsmöte glatt sjöng primärsången ”Kärleken råder här”, log alla instämmande. En modig mor som fostrar fem barn lyssnade uppmärksamt till den andra versen: ”Mina föräldrar grunden lagt i hemmet med prästadömets makt.”1 Sorgset tänkte hon: ”Mina barn har aldrig haft ett sådant hem.”2
Mitt budskap till denna trogna kvinna och till alla är att vi kan leva i ”hem med prästadömets makt” oavsett våra omständigheter.
Vi associerar ibland prästadömets makt alldeles för mycket med män i kyrkan. Prästadömet är Guds makt och myndighet att frälsa och välsigna alla — män, kvinnor och barn.
En man kan dra undan gardinen så att det varma solljuset kommer in i rummet, men han äger inte solen eller ljuset eller värmen det ger. Prästadömets välsignelser är oändligt mycket större än den som ombeds överlämna gåvan.
Att ta emot prästadömets välsignelser, kraft och löften i det här livet och i nästa är en av dödlighetens stora möjligheter och ansvar. Om vi är värdiga berikar prästadömets förrättningar våra liv på jorden och förbereder oss för den kommande världens storslagna löften. Herren sade: ”Gudaktighetens kraft [är] uppenbar i dess förordningar.”3
Det finns speciella välsignelser från Gud till varje värdig person som döper sig, tar emot den Helige Anden och regelbundet tar del av sakramentet. Templet ger ytterligare ljus och styrka, tillsammans med löftet om evigt liv.4
Alla förrättningar inbjuder oss att stärka vår tro på Jesus Kristus och att ingå och hålla förbund med Gud. När vi håller dessa heliga förbund får vi prästadömets kraft och välsignelser.
Känner vi inte denna prästadömets kraft i vårt eget liv och ser vi den inte hos medlemmarna i kyrkan som håller sina förbund? Vi ser den i nya medlemmar när de stiger upp ur dopets vatten och känner sig förlåtna och rena. Vi ser hur våra barn och ungdomar blir mer mottagliga för den Helige Andens maningar och vägledning. Vi ser hur templets förrättningar blir en styrkans och ljusets ledstjärna för rättfärdiga män och kvinnor i hela världen.
Under den gångna månaden har jag sett ett ungt par hämta en enorm styrka i templets beseglingslöften när deras dyrbara lille pojke föddes och levde bara en vecka. Genom prästadömets förrättningar får det här unga paret och vi alla tröst, styrka, skydd, frid och eviga löften.5
Det vi känner till om prästadömet
Några kanske uppriktigt ställer frågan: ”Om prästadömets kraft och välsignelser finns tillgängliga för alla, varför utförs då prästadömets förrättningar av män?”
När en ängel frågade Nephi: ”Förstår du Guds nedlåtelse?” svarade Nephi sanningsenligt: ”Jag vet att han älskar sina barn, men jag vet inte vad allting betyder.”6
När vi talar om prästadömet finns det mycket som vi faktiskt vet.
Alla är lika
Vi vet att Gud älskar alla sina barn och inte har anseende till personen. ”Han avvisar ingen som kommer till honom … man eller kvinna … och alla är lika inför Gud.”7
Lika säkert som vi vet att Guds kärlek är densamma för hans söner som för hans döttrar, vet vi också att han inte skapade män och kvinnor exakt likadana. Vi vet att olika kön är nödvändigt för både vår jordiska och eviga identitet och uppgift. Heliga ansvar ges till respektive kön.8
Från begynnelsen
Vi vet att Gud från begynnelsen bestämde hur hans prästadöme skulle förvaltas. ”Prästadömet gavs först till Adam”.9 Noa, Abraham och Mose utförde prästadömets förrättningar. Jesus Kristus var och är den store högprästen. Han kallade apostlar. ”Ni har inte utvalt mig”, sade han, ”utan jag har utvalt er” och ordinerat er.10 I vår tid har Gud sänt himmelska budbärare. Johannes Döparen, Petrus, Jakob och Johannes återställde prästadömet till jorden genom profeten Joseph Smith.11 På detta sätt har vår Fader i himlen inrättat sitt prästadöme.12
Många gåvor från Gud
Vi vet att prästadömets kraft är beroende av tro, den Helige Anden och andliga gåvor. Skrifterna råder oss: ”Förneka [inte] Guds gåvor, ty de är många … Och det finns olika sätt varpå dessa gåvor ges, men det är samme Gud som verkar i … alla.”13
Värdighet
Vi vet att värdigheten är avgörande för att prästadömets förrättningar ska kunna utföras och mottas. Syster Linda K. Burton, generalpresident för Hjälpföreningen, har sagt: ”Rättfärdighet är nyckeln … till att bjuda in prästadömets kraft i våra liv.”14
Tänk till exempel på den invasion av pornografi som sveper över världen. Herrens norm för värdighet tillåter inte pornografi bland dem som utför prästadömets förrättningar. Frälsaren sade:
”Omvänd er från era … hemliga avskyvärdheter.”15
”Ögat är kroppens ljus … är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker.”16
”Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.”17
Att ovärdigt välsigna och dela ut sakramentet, välsigna de sjuka eller delta i andra prästadömsförrättningar är, som äldste David A. Bednar sade, att missbruka Guds namn.18 Om någon är ovärdig bör han dra sig undan från att utföra prästadömsförrättningar och i en anda av bön kontakta sin biskop som ett första steg i att omvända sig och återgå till buden.
Ödmjukhet
Vi vet också att prästadömets välsignelser är rikliga i familjer där en rättfärdig mor och far i enighet vägleder sina barn. Men vi vet också att Gud givmilt ger samma välsignelser till dem som lever under andra omständigheter.19
En mor, som bar bördan av att både andligt och timligt försörja sin familj, sade med djup känsla att det krävdes ödmjukhet av henne för att ringa sina hemlärare och be dem välsigna ett av hennes barn. Men hon tillade insiktsfullt att det inte krävdes mer ödmjukhet än den som krävs av hennes hemlärare när de förbereder sig för att välsigna hennes barn.20
Prästadömets nycklar
Vi vet att prästadömets nycklar, som innehas av medlemmar i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum, leder Herrens verk på jorden. Särskilda prästadömsnycklar ges till stavspresidenter och biskopar för deras geografiska ansvar. Och de kallar män och kvinnor genom uppenbarelse som inröstas och avskiljs till att utöva delegerad auktoritet för att undervisa och betjäna.21
Det finns mycket vi känner till om prästadömet, men eftersom vi ser det genom dödlighetens lins så förstår vi inte alltid hur Gud verkar. Men hans milda påminnelse: ”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar”,22 försäkrar oss om att vi med tiden och med ett evigt perspektiv kommer att få se ”tingen som de verkligen är”23 och mer fullständigt förstå hans fullkomliga kärlek.
Vi tjänar alla villigt. Ibland känner vi oss understimulerade i vårt ämbete och önskar att vi blev ombedda att göra mer. Andra gånger är vi tacksamma när det är dags att bli avlösta. Vi bestämmer inte själva vilka ämbeten vi ska få.24 Jag lärde mig detta tidigt i mitt eget äktenskap. När vi var unga bodde min hustru Kathy och jag i Florida. En söndag förklarade en rådgivare i stavspresidentskapet för mig att han kände sig manad att kalla Kathy som lärare i morgonseminariet.
”Hur ska vi klara av det?” frågade jag. ”Vi har småbarn, seminariet börjar 05:00 och jag är Unga mäns president i församlingen.”
Rådgivaren log och sade: ”Det ordnar sig, broder Andersen. Vi kallar henne och vi avlöser dig.”
Och det var precis vad de gjorde.
Kvinnans insats
Att uppriktigt fråga efter och lyssna till de tankar och frågor som kvinnor uttrycker är av största vikt i livet, i äktenskapet och i byggandet av Guds rike.
För tjugo år sedan under generalkonferensen berättade äldste M. Russell Ballard om ett samtal han haft med Hjälpföreningens generalpresident. En fråga ställdes om att stärka värdigheten hos ungdomar som förberedde sig för mission. Syster Elaine Jack sade med ett leende: ”Äldste Ballard, [kvinnorna] i kyrkan kan ha en del goda förslag att ge … om de bara blir tillfrågade. När allt kommer omkring är vi deras mödrar!”25
President Thomas S. Monson har under hela sitt liv frågat efter och sedan bemött det kvinnor har på hjärtat. Den kvinna som har påverkat honom mest är syster Frances Monson. Vi saknar henne väldigt mycket. Senast i torsdags påminde dessutom president Monson generalauktoriteterna om hur mycket han lärde sig som biskop av de 84 änkorna i hans församling. De hade stor inverkan på hans verksamhet och på hela hans liv.
Det är föga förvånande att det fördes många samtal med generalpresidentskapen för Hjälpföreningen, Unga kvinnor och Primär innan president Monsons beslut, fattat efter bön, om ändringen i missionärers ålder.
Biskopar, när ni följer president Monsons exempel ska ni känna Herrens vägledande hand välsigna ert heliga arbete i ännu större mått.
Vi bodde i Brasilien i flera år. Vi hade just flyttat dit när jag träffade Adelson Parrella, som verkade som sjuttio, och hans bror Adilson, som verkade i vårt stavspresidentskap. Senare träffade jag deras bror Adalton, som verkade som stavspresident i Florianópolis, och ännu en bror Adelmo, som verkade som biskop. Jag imponerades av de här brödernas tro och frågade dem om deras föräldrar.
Familjen döptes i Santos i Brasilien för 42 år sedan. Adilson Parrella sade: ”Först verkade far mycket glad över att ansluta sig till kyrkan. Men han blev snart mindre aktiv och bad vår mor att inte gå till kyrkans möten.”
Adilson berättade för mig att hans mor sydde kläder till grannarna för att kunna betala för sina barns bussresor till kyrkan. De fyra små pojkarna gick tillsammans mer än 1,5 km till en annan stadsdel, tog bussen i 45 minuter och gick sedan ytterligare 20 minuter till kapellet.
Även om syster Parrella inte kunde åka till kyrkan med sina barn läste hon skrifterna med sina söner och döttrar, lärde dem evangeliet och bad med dem. Deras enkla hem fylldes av de rika välsignelser som prästadömets kraft ger. De små pojkarna växte upp, gick på mission, utbildade sig och gifte sig i templet. Prästadömets välsignelser fyllde deras hem.
Ett antal år senare när Vany Parrella blivit ensamstående kom hon till templet för att ta emot sin begåvning och verkade senare i livet tre gånger som missionär i Brasilien. Hon är i dag 84 år gammal och hennes tro fortsätter att välsigna efterkommande generationer.
Vittnesbörd och löfte
Kraften i Guds heliga prästadöme återfinns i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag vittnar om att när du värdigt tar del av prästadömets förrättningar ger Herren dig större styrka, frid och evigt perspektiv. Oavsett din situation välsignas du ”i hemmet med prästadömets kraft” och de som står dig nära känner en större önskan att själva få dessa välsignelser.
Som män och kvinnor, systrar och bröder, söner och döttrar till Gud, går vi framåt tillsammans. Det är vår möjlighet, vårt ansvar och vår välsignelse. Det är vår bestämmelse — att förbereda Guds rike för Frälsarens återkomst. I Jesu Kristi namn, amen.