Medlemmar firar 200-årsjubileet av Oliver Cowderys födelse
För 200 år sedan, den 3 oktober 1806, föddes Oliver Cowdery, ett av de tre vittnena till Mormons bok, i Wells i Vermont i Förenta staterna. Lokala medlemmar i kyrkan och andra invånare firade händelsen den 23 september genom att samlas i en metodistkyrka för att lyssna på en professor i kyrkans historia från Brigham Young-universitetet och presidenten för Montpelier stav i Vermont.
Jubileet skulle ha firats i stadsparken, men regn tvingade dem att träffas i kyrkan, där David Adams, kyrkans pastor, och Ron Bremmer, ordförande i stadens kommitté (likställt med borgmästare), närvarade.
”I Vermont lärde sig Oliver att läsa, skriva och räkna. När han lämnade staden lärde han sig tre andra grundläggande saker: återställelse, uppenbarelse och föreningen av gammalt och nytt”, sade Fred E Woods, professor i kyrkans historia och lära.
Oliver Cowderys gemensamma uttalande med David Whitmer och Martin Harris finns i början av Mormons bok och intygar att den gudomliga synen där en ängel visade dem Mormons boks plåtar verkligen ägde rum. Oliver var den återställda kyrkans ”andre äldste” (se L&F 20:3) och en av kyrkans sex grundare, sade broder Woods.
”Oliver verkade som Joseph Smiths skrivare [under översättningen] av Mormons bok, vilken idag anses vara en av de mest inflytelserika böckerna i Amerika”, fortsatte han. ”Sålunda firar vi idag en person som inte bara har påverkat mormonernas historia och teologi utan också har format Amerikas historia och religion.”
Broder Woods berättade om Olivers liv, bland annat om hur han var inackorderad hos familjen Smith som lärare mellan 1828 och 1829 i Manchester i New York och hans påföljande möte med profeten, hans närvaro när aronska och melkisedekska prästadömet återställdes av gudomliga budbärare, samt hans delaktighet i översättningen och utgivningen av Mormons bok.
Broder Woods citerade kapitel sex i Läran och förbunden och sade att Oliver råddes att ”icke [söka] efter rikedomar utan efter visdom” (v 7), att han skulle ”bliva medel att göra mycket gott” (v 8) och att hans frågande sinnelag ledde till uppenbarelse. (Se v 14–17, 21–24.)
”Oliver kämpade med stolthetens universella synd, som vi alla gör mer eller mindre”, sade broder Woods. ”Han uteslöts i april 1838 av ett flertal orsaker, bland annat för att han brast i att stödja kyrkans ledarskap.”
Broder Woods citerade äldste G Homer Durham (1911–1985) i de sjuttios kvorum där han skrivit att ”det som kan ha varit falska anklagelser, blandat med missförstånd som uppstod och växte efter en markförsäljning, ledde slutligen till att han vägrade att stå inför kyrkans råd”. Broder Woods sade: ”De som förde fram anklagelserna förlorade alla sitt medlemskap och blev senare fiender till kyrkan.”
Under det följande årtiondet arbetade Oliver som advokat, främst i Tiffin i Ohio, men förnekade aldrig sitt skriftliga vittnesbörd om Mormons bok. Detta trots att en annan advokat vid ett tillfälle använde det emot honom i en rättssal, berättade broder Woods.
”Under en sexårsperiod (1842–1848) fortsatte Phineas Young, Brigham Youngs bror och Cowderys svåger (Phineas var gift med Olivers halvsyster Lucy) att skriva till och besöka Oliver”, sade broder Woods. ”Samtidigt försökte kyrkans ledare påverka Oliver. Willard Richards, som förde profeten Joseph Smiths dagbok, blev till exempel ombedd av Joseph under våren 1843 att ’skriva till Oliver Cowdery och fråga honom om han inte ätit agnar länge nog, om han inte var redo att återvända’. De tolv[s kvorum] skickade ett brev till Oliver med en inbjudan att återvända till flocken, där de bland annat skrev: ’Dina bröder är redo att ta emot dig … Du vet att du borde bo i Sion.’”
Oliver svarade hjärtligt på brevet men var inte riktigt redo att be att få bli medlem i kyrkan igen, eftersom han tyckte att omständigheterna kring hans uteslutning inte hade setts i rätt ljus, sade broder Woods.
I oktober 1848 besökte Phineas Young familjen Cowdery i deras hem i Elkhorn i Wisconsin, sade broder Woods. Han följde med Oliver, hans hustru och deras enda överlevande av sex barn till Kanesville i Iowa för att delta i kyrkans lokala konferens. Där talade Oliver till de nära 2 000 församlade och bad att få bli medlem i kyrkan. Under de följande veckorna återupptogs han i full gemenskap och döptes på nytt den 12 november 1848.
Han önskade förena sig med kyrkans medlemmar i Saltsjödalen och starta ett företag med fruktträd, men reste först till Richmond i Missouri med sin hustru för att besöka hennes familj, familjen Whitmer. Sviktande hälsa hindrade honom från att åka västerut och han dog den 3 mars 1850. Broder Woods citerade Olivers svåger David Whitmer: ”När Oliver dog var han den lyckligaste man jag någonsin sett. När han skakat hand med familjen och kysst sin hustru och dotter sade han: ’Nu lägger jag mig ner för sista gången och går till min Frälsare.’ Han dog genast med ett leende på läpparna.”
Bearbetning av artikel i Church News, 30 september 2006; historiska uppgifter om Oliver Cowderys liv är hämtade från Fred E Woods, ”What Greater Witness Can You Have Than from God?”, tal hållet den 23 september 2006 i Wells i Vermont för att fira 200-årsjubileet av Oliver Cowderys födelse.