Ljuvlig den frid som templet ger

Medlemmar berättar om den frid de har känt genom att besöka templet.

Glädjen i ett tempeläktenskap

Vi har båda haft en önskan att gifta oss i templet sedan vi var små. Vi hade förberett oss och hållit oss värdiga att komma till ett heligt tempel en dag. När vi bestämde oss för att gifta oss fick vi en stor välsignelse: Ett annat par gjorde det möjligt för oss att åka till templet i Hongkong, så långt från vårt hem i Indonesien, och vi beseglades där den 17 februari 2004.

Vi kände en enorm glädje när vi knäböjde vid altaret och vi försäkrades om att vår kärlek var evig och att vi skulle vara ett par för tid och evighet. Vi är tacksamma för att få uppleva templets välsignelser. Vi är tacksamma för att vi kan döpas för våra förfäder och göra så att de kan ta emot sin begåvning och beseglas som eviga familjer. Det finns ingen annan glädje som kan ersätta glädjen i att utföra tempelförrättningar.

Edi och Lisa Rochadi, Indonesien

Fjärran från världen

När jag bodde i Argentina åkte jag två gånger till templet i Buenos Aires — en gång för att ta emot min begåvning och en gång för att utföra förrättningar för de döda. Ord kan inte beskriva vad jag känner när jag är i templet. Vad jag kan säga till er är hur fjärran från världen jag känner mig där och hur glad jag blir när jag tänker på att åka tillbaka dit. Jag kan vittna om den Helige Andens sällskap, kärlek och tröst. Jag vet med säkerhet vilken kärlek vår himmelske Fader har visat mig och mina bröder och systrar genom att ge oss evangeliet och profeterna.

Norma Rodríguez, Israel

Underbara välsignelser

När jag bodde med min man och våra två små pojkar i San Diego i Kalifornien hade jag den underbara möjligheten att besöka templet varje vecka. En gång när jag deltog i tempelförrättningar till förmån för en avliden syster kändes det som om jag deltog i förrättningarna för första gången. Jag satt med vidöppna ögon och insöp allt jag fick lära mig. Min själ hungrade verkligen efter det som jag undervisades om. Det var underbart att tänka på de välsignelser som denna syster och hennes efterkommande fick löfte om genom tempelförrättningen. Den glädje och tacksamhet jag kände är nästan omöjlig att beskriva. Jag grät öppet. Jag ville brista ut i glädjerop och krama alla jag såg!

När jag kom tillbaka till omklädningsrummet kramade jag om en överraskad tempeltjänare och berättade för henne hur jag kände mig. Jag var överraskad över hur jag bokstavligen hade varit ett medel i att ge eviga sanningar till en person som avlidit.

Ritva Hokkanen, Finland

Underverk i templet

I augusti 2002 kom president Gordon B Hinckley oväntat till New York City och talade till oss. Han sade: ”Idag vill vi tillkännage för er att ni kommer att ha ett tempel om två år. Jag hoppas jag är här då och får se det.” Tiden gick och våra förväntningar steg. Till slut tillkännagavs att ett öppet hus skulle hållas i början av maj 2004. Jag skrev mitt namn på alla volontärlistor jag kunde hitta, och eftersom jag hade sparade semesterdagar på jobbet så kunde jag arbeta oavbrutet i templet i elva dagar.

Som rundtursguide kände jag Anden på varje rundtur, och den största belöningen var att höra besökarnas kommentarer. Jag minns en bastant man som gick med käpp. Efter rundturen sade han med lysande ögon: ”Jag trodde aldrig att jag skulle hitta en plats som utstrålade så mycket frid som jag har känt här idag.” Det var många liknande underverk som skedde under templets öppet hus. Det berörde många hjärtan och fick många att reflektera och känna den speciella ande som råder där.

En dag träffade jag en ung kvinna från Chile som arbetade som öppet hus-värd. Hon var mycket glad och erbjöd sin hjälp varhelst hon behövdes. Hon berättade att hon var i Förenta staterna i några veckor som turist och snart skulle återvända till sitt land. Jag frågade hur länge hon hade varit medlem i kyrkan och blev helt förbluffad när hon sade att hon inte hade döpts än.

Hon måste ha märkt att jag var förstummad, så hon fortsatte berätta. Andra dagen på sin semester hade hon sett en annons i tidningen om templets öppet hus. Hon blev nyfiken och bestämde sig för att åka dit. Under rundturen rördes hon så mycket av skönheten och friden hon kände att hon inte kunde hålla tillbaka tårarna. När rundturen var över bad hon missionärerna att berätta mer för henne om kyrkan. När hon hade fått undervisning bestämde hon sig för att döpas. Hon hade kommit hit på semester, och Herren hade berett en väg för henne att få höra om evangeliet. Och fastän hon inte var medlem än hade hon bett om att få arbeta som värd för öppet hus!

Utan tvekan sker det underverk i templet, varje gång någon tar emot sin begåvning eller döps till förmån för en avliden förfader eller när ett ungt par beseglas för tid och evighet. Redan innan templet i Manhattan i New York invigdes fanns Anden där. Som president Hinckley sade: ”Det är en ljusets, fridens och kärlekens plats där det talas om eviga ting.”

Carlos González, Mexico