Tacksamhet: En väg till lycka
Tacksamhet är en princip fylld av den Helige Anden. Den öppnar vårt sinne för ett universum fyllt av en levande Guds rikedom.
Denna eftermiddag har jag äran att få representera de hjälpföreningsledare som här i detta Tabernakel har berättat om rikets lära, betonat betydelsen av kvinnans roll i hemmet och familjen, kallat varandra till kärleksfullt tjänande och påmint sina systrar om den glädje som kommer av att leva rätt.
År 1870 ställde Eliza R Snow en fråga från denna talarstol till tusentals kvinnor som jag skulle vilja upprepa i dag: ”Känner ni till någon plats på jordens yta där en kvinna har större frihet, och där hon får så förnämliga och underbara förmåner som hon här får som sista dagars helig?”1 Jag bär vittne om att kvinnorna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga verkligen kan glädja sig åt storslagna och underbara förmåner.
Välsignelsekorg
Låt mig berätta en rörande berättelse. En familj gick igenom svåra tider. Det var svårt för dem att inte bara tänka på sina svårigheter. Modern skrev: ”Vår värld hade rasat ihop totalt, så vi vände oss till vår himmelske Fader för att få vägledning. Nästan genast insåg vi att vi var omgivna av godhet och fick uppmuntran från alla håll. Vi började som familj att dagligen uttrycka vår tacksamhet både för varandra och för Herren. En nära vän påpekade för mig att vår familjs ’välsignelsekorg’ svämmade över. Av detta samtal kom en slags lek som mina barn och jag lärde oss att älska. Före vår familjebön på kvällarna talade vi om hur vår dag hade varit, och sedan berättade vi för varandra om alla de många välsignelser som hade lagts i vår ’välsignelsekorg’. Ju mer vi uttryckte vår tacksamhet, desto mer fanns det att vara tacksam för. Vi kände Herrens kärlek på ett talande sätt när tillfällena till tillväxt infann sig.”2
Vad skulle en ”välsignelsekorg” betyda för er familj?
En princip fylld av den Helige Anden
Tacksamhet kräver medvetenhet och ansträngning, inte bara för att känna den utan också för att uttrycka den. Ofta är vi omedvetna om Herrens hand. Vi knotar, klagar, stretar emot och kritiserar, vi är så ofta otacksamma. I Mormons bok lär vi oss att de som knotar inte känner till ”Guds handlingssätt, hans, som hade skapat dem”.3 Herren råder oss att inte knota, för då är det svårare för Anden att arbeta med oss.
Tacksamhet är en princip fylld av den Helige Anden. Den öppnar vårt sinne för ett universum fyllt av en levande Guds rikedom. Därigenom blir vi andligt medvetna om underverket som finns i det allra minsta, vilket gläder vårt hjärta med sitt budskap om Guds kärlek. Denna tacksamma medvetenhet höjer vår känslighet för gudomlig vägledning. När vi uttrycker tacksamhet fylls vi av Anden och knyts till dem omkring oss och till Herren. Tacksamhet väcker glädje och för med sig gudomligt inflytande. ”[Lev] dagligen … i tacksägelse”, sade Amulek, ”för de många barmhärtighetsverk och välsignelser med vilka han överhopar eder”.4
Barmhärtighet och välsignelser kommer i olika skepnader — ibland som svårigheter. Ändå sade Herren: ”Du skall tacka Herren, din Gud, för allting.”5 Allting betyder just detta: angenäma saker och svåra saker — inte bara vissa saker. Han har befallt oss att vara tacksamma eftersom han vet att vi blir lyckliga när vi är tacksamma. Detta är ett annat bevis på hans kärlek.
Hur känner ni er när någon uttrycker sin tacksamhet för er? En söndag satt jag bredvid en syster i Hjälpföreningen och kom att lära känna henne lite bättre. Några dagar senare fick jag ett brev via e-post: ”Tack för att du satt bredvid min dotter i Hjälpföreningen. Du lade armen om henne. Du kommer aldrig att förstå hur mycket det betydde för henne och för mig.”6 Mammans ord förvånade mig och gjorde mig glad.
Hur känner ni er när ni uttrycker er tacksamhet till andra? Jag skulle vilja uttrycka min tacksamhet till en som bryr sig om mina barnbarn. När vi var på besök i Texas för några månader sedan bad jag sexårige Thomas att berätta för mig om sin biskop. Han sade: ”O, mormor, du ser direkt vem han är. Han har mörk kostym, vit skjorta som pappa och han har blanka skor och röd slips. Han har glasögon och ler alltid.” Jag kände igen Thomas biskop så snart jag såg honom. Mitt hjärta fylldes av tacksamhet för honom. Tack biskop Goodman, och tack alla ni andra underbara biskopar.
Ett uttryck för tro
Kapitel 17 i Lukasevangeliet tar upp det som hände Frälsaren när han hade botat tio spetälska. Som ni minns var det bara en av dem som blivit renade som återvände för att uttrycka sin tacksamhet. Är det inte intressant att Herren inte säger: ”Din tacksamhet har frälst dig.” I stället sade han: ”Din tro har frälst dig.”7
Den spetälskes uttryck för tacksamhet erkändes av Frälsaren som ett uttryck för hans tro. När vi ber och uttrycker tacksamhet till en kärleksfull men osynlig himmelsk Fader, uttrycker vi också vår tro på honom. Tacksamhet är vårt ödmjuka erkännande av Herrens hand i vårt liv. Den är ett uttryck för vår tro.
Tacksamhet i prövningar: dolda välsignelser
År 1832 såg Herren behovet av att förbereda kyrkan för kommande prövningar. Prövningar är skrämmande. Och ändå sade Herren: ”Varen … vid gott mod, ty jag skall leda eder. Eder tillhör riket och dess välsignelser äro edra. Evighetens skatter äro ock edra.
Den som mottager allt med tacksamhet skall bliva härliggjord.”8
Det slags tacksamhet som tar emot till och med prövningar med uppskattning kräver ett förkrossat hjärta och en ångerfull ande, ödmjukhet att acceptera det som inte kan förändras, villighet att överlämna allt till Herren — även när vi inte förstår, och tacksamhet för dolda möjligheter som kommer att uppdagas längre fram. Då kommer en känsla av frid.
När tackade du senast Herren för en prövning eller motgång? Motgångar tvingar oss att gå ner på knä, gör tacksamhet för motgångar detsamma?
President David O McKay sade: ”I motgångens bittra kyla finner vi det verkliga provet på vår tacksamhet … som … inte är beroende av omständigheterna i livet, varken de sorgliga eller de glädjande.”9
Sammanfattning
Mina underbara trofasta systrar i kyrkan, jag tackar er för de sätt varpå ni genom ert tjänande erbjuder Herrens kärlek: er omsorg om familjen vid en älskad anförvants död, er vakande omsorg som besökslärare, er villighet att bygga upp barnens vittnesbörd när ni verkar i Primär, den tid ni lägger ner för att hjälpa unga kvinnor att bli kvinnor. Tack för er hängivenhet. Jag har upplevt Herrens kärlek genom er trofasthet. Jag har blivit välsignad av att få tjäna bland er. Mitt hjärta svämmar över av tacksamhet och kärlek till var och en av er. Jag är djupt tacksam för bröderna i prästadömet som jag verkat tillsammans med.
Allra mest tacksam är jag för min Frälsare — en lydig Son som gjorde allt som hans Fader bad honom, och som sonade allas våra synder. Eftersom jag minns honom och erkänner hans godhet vill jag bli lik honom. Må vi välsignas med att dagligen känna hans kärlek i vårt liv. ”Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva.”10 I Jesu Kristi heliga namn, amen.