2007
Profeter — pionjärer och nutida
Maj 2007


Profeter — pionjärer och nutida

Både president Brigham Young och president Gordon B Hinckley är profeter som har lett kyrkan genom inspiration och uppenbarelse.

Mina bröder och systrar, när jag står här vid talarstolen i detta gamla men nya Tabernakel, känner jag mig i detta ögonblick överväldigad av historiens vingslag. Med ena foten förankrad i det förflutna och den andra i framtiden, tackar jag nutida profeter och pionjärprofeter och apostlar som hade och fortfarande har visionen att bygga och restaurera denna beundransvärda byggnad för framtiden.

Nu vill jag tala om två män med en sådan vision: Brigham Young och hans efterträdare idag.

Brigham Young var den andre profeten i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Han ledde kyrkan under 33 år. Han byggde det här Tabernaklet och presiderade över dess invigning under generalkonferensen i oktober 1875, för mer än 130 år sedan.

Hans andra prestationer var många och jag kan endast nämna några få.

Han var en pionjär, vilket betyder en som öppnar upp eller bereder en väg för andra att följa. En skribent sade om Brigham Young: ”Han ledde en sliten och fattig grupp människor som berövats nästan alla sina jordiska ägodelar till en okänd plats. Hans kritiker och levnadstecknare skrev att den här mannen var unik bland ledare i modern historia, för han grundlade ensam och utan något politiskt eller ekonomiskt stöd ett välordnat och strävsamt samhälle i öknen, där hans enda myndighet var prästadömet och den andliga styrka med vilken han framlade sina lärdomar. Genom ständiga uppmaningar och instruktioner förenade han folket och inspirerade dem att utföra det gudomliga uppdraget att bygga upp Guds rike på jorden.”1

När Brigham Young först kom till Stora Saltsjödalen förkunnade han: ”Det här är rätt plats.”2 Han sade senare:

”Gud har visat mig att det här är platsen där hans folk ska bo och det är här de ska få framgång. Han kommer att mildra klimatet för de heligas skull, han kommer att näpsa frosten och jordens sterilitet och landet ska bli fruktbart … och vi ska bygga en stad och ett tempel till den Allrahögste Guden på denna plats.”3

Idag kan vi alla bekräfta sanningen i den profetian. Förvisso är ökenlandet och dalgångarna i Klippiga bergen ett fruktbart och bördigt land fyllt med löften och profetior.

Han byggde tempel. Han påbörjade byggnationen av templet i Salt Lake City, som det tog 40 år att färdigställa. Han påbörjade också byggnationen av templen i Manti och Logan. Han invigde templet i S:t George fyra och en halv månader innan han gick bort.

Han var en av Amerikas största kolonisatörer. När han dog hade nästan 400 kolonier etablerats.

Han startade Ständiga emigrationsfonden för att hjälpa behövande medlemmar med begränsade resurser att emigrera från länder i Europa.

Han grundade universitet. University of Deseret kallas nu för University of Utah. Latter-day Saints College kallas nu för LDS Business College. Och så grundade han förstås Brigham Young-universitetet.

Han älskade kyrkan och dess medlemmar. Brigham Young gjorde en unik jämförelse när han talade om kyrkan:

”Gud står vid rodret. Detta är det mäktiga skeppet Sion. Håll dig till skeppet och ära det och se till att du har en god ställning på skeppet Sion, så behöver du inte oroa dig över något annat …

Han lotsar skeppet och för oss tryggt i hamn. Det enda vi behöver göra är att ta hand om oss själva och se till att vi gör det rätta. Låt oss bemanna skeppet med beslutsamhet, där alla trofast och stadigt står på sin post, och hon kommer att rida ut alla stormar och tryggt föra oss in i den celestiala lycksalighetens hamn.”4

Han älskade kyrkans ungdomar, som Heber J Grants upplevelse ger bevis på. Nio dagar efter Hebers födelse dog hans far Jedediah M Grant, som var andre rådgivare till president Brigham Young. Under de följande 21 åren intresserade sig Brigham Young särskilt för pojken Heber J Grant.

Heber J Grant skrev:

”Jag kände mig nästan lika hemmastadd i president Brigham Youngs hem som i min egen mors hem. Om jag var hungrig … kände jag mig lika fri att gå in i hans hem som mitt eget för att be om något att äta … Jag knäböjde otaliga gånger i hans hem i Lion House i familjebön, både som barn och ung man.”5

Han älskade profeten Joseph Smith. Om detta sade han:

”Det jag har fått från Herren har jag fått genom Joseph Smith.”6

”Jag älskar hans lärdomar … Jag vill ständigt ropa halleluja när jag tänker på att jag kände Joseph Smith.”7

Vad jag älskar Brigham Young. Hans nutida efterträdare är president Gordon B Hinckley, också en älskad och vördad profet.

En vacker målning skildrar hur president Hinckley ser mot framtiden med en bunt planritningar framför sig. I bakgrunden kan man se ett porträtt av Brigham Young och det ser ut som om president Young tittar över axeln på president Hinckley.

Porträttet av Brigham Young i den här målningen hänger faktiskt på president Hinckleys kontor och han har ofta talat om det. Nyligen sade han på en generalkonferens:

”I slutet av en särskilt ansträngande dag, tittade jag upp på tavlan av Brigham Young som hänger på min vägg. Jag frågade: ’Broder Brigham, vad ska vi göra?’ Jag tyckte jag såg honom le lite och sedan tycktes han säga: ’På min tid hade jag nog av mina egna problem. Fråga inte mig hur ni ska göra. Nu är det ni som har vakten. Fråga Herren, för det här är ju hans verk.’”8

Dessa två framstående profeter, president Brigham Young och president Gordon B Hinckley, är sammanlänkade genom samma profetiska vision, som kommer av att de ser framtiden och att de har tron att förverkliga den visionen.

Liksom Brigham Young är president Hinckley en pionjär och byggare. Han har rest över hela världen och träffat kungar, drottningar och presidenter. Han har intervjuats av världens media. Han fortsätter att föra kyrkan ”ut ur dunklet”.9 Över 75 tempel har byggts under de senaste 12 åren. Och han fick inspiration att låta bygga det majestätiska konferenscentret.

Liksom Brigham Young sprider president Hinckley evangeliet och värdesätter utbildning. Kyrkans medlemskap närmar sig nu tretton miljoner i 176 nationer, territorier och länder. Mer än 53 000 missionärer är spridda över jorden. Denna konferens översätts till 90 språk. Han fortsätter att stödja kyrkans universitet och utbildningssystem. Över 26 000 medlemmar åtnjuter nu förmånerna från Ständiga utbildningsfonden.

Liksom Brigham Young älskar president Hinckley ungdomarna och alla kyrkans medlemmar. Kyrkans ungdomar vänder sig särskilt till president Hinckley för att få profetisk vägledning.

President Hinckley älskar också profeten Joseph Smith. För flera år sedan sade han:

”Jag dyrkar himlens Gud som är min evige Fader. Jag dyrkar Herren Jesus Kristus som är min Frälsare och min Återlösare. Jag dyrkar inte profeten Joseph Smith, men jag vördar och älskar denne store siare genom vilken detta förunderliga evangelium har återställts. Jag blir allt äldre och jag vet att om inte så många år kommer jag av naturliga orsaker att träda över tröskeln för att stå inför min Skapare och min Herre och ge en redovisning för mitt liv. Och jag hoppas att jag ska få möjligheten att omfamna profeten Joseph Smith och tacka honom och berätta för honom om min kärlek till honom.”10

Jag bär mitt ödmjuka vittnesbörd om att både president Brigham Young och president Gordon B Hinckley är profeter som har lett kyrkan genom inspiration och uppenbarelse. I Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Hugh W Nibley, i Encyclopedia of Mormonism, sammanst av Daniel H Ludlow, 5 delar (1992), 4:1611.

  2. Citerad av Wilford Woodruff i The Utah Pioneers (1880), s 23.

  3. Citerad i Messages of the First Presidency of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, sammanst av James R Clark, 6 delar (1965–1975), 6:265.

  4. Citerad i Preston Nibley, Brigham Young: The Man and His Work (1936), s 293, 352.

  5. Gospel Standards, sammanst av G Homer Durham (1941), s 223.

  6. Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young, s 345.

  7. Discourses of Brigham Young, sammanst av John A Widtsoe (1954), s 458.

  8. ”Ett baner för folken, ett ljus för världen”, Liahona, nov 2003, s 82.

  9. L&F 1:30.

  10. Teachings of Gordon B. Hinckley (1997), s 509.