Budskap till mina son- och dottersöner
Jag hoppas att var och en av er blir en gudsman. Du blir en gudsman genom rättfärdiga gärningar.
Bröder, ikväll vill jag tala till er som jag skulle tala till mina son- och dottersöner. Jag hoppas att det jag har att säga kan tillämpas på alla unga prästadömsbärare överallt. När jag begrundar den här stora församlingen och också de många tusentals andra som lyssnar via satellit, påminns jag om att den stora välsignelsen att bära Guds prästadöme har reserverats för relativt få, med tanke på att det finns miljarder människor i världen. Att bära prästadömet är en ovanlig ära, dock kan alla värdiga män eller pojkar över 12 år i kyrkan få det.
Prästadömet är myndigheten som delegerats till människan att handla i Guds namn. Det är en myndighet som ingen kan ta på sig på eget initiativ. Paulus sade: ”Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det.”1 Det är en myndighet som ingen mänsklig kraft kan skapa.
Peter, en ung präst, skrev om en upplevelse som lärde honom att prästadömets kraft är mycket verklig. En ung och ny medlem i hans församling i Ontario i Kanada inröstades som lärare i aronska prästadömet och Peter bads uttala bönen vid ordinationen. Peter skrev: ”Jag hade aldrig lagt mina händer på någons huvud förut, och jag kände mig otillräcklig. Men Anden försäkrade mig att jag kunde göra detta …
Den unge mannen som skulle ordineras satte sig i stolen, och jag stod alldeles bakom honom. [Vår president för Unga män] vägledde mig genom ordinationsbönen, och jag upprepade varje ord han sade. När vi avslutat ordinationen genom att säga: ’Och vi vill samtidigt ge dig en välsignelse’, gav [presidenten för Unga män] mig en blick som sade att nu får du ta över.
I det ögonblicket fick prästadömet en helt annan betydelse för mig. Det var inte längre bara en titel, utan verkligen myndigheten att handla i Guds namn — och jag gav denna myndighet till någon annan. Jag gjorde en paus och väntade på att Anden skulle viska till mig vad jag skulle säga. Det är svårt att beskriva vad jag kände under välsignelsen, men jag kan säga att nu har jag ett starkare vittnesbörd om att prästadömets kraft är verklig.”2
Ni unga män ser säkert fram emot att få det högre eller melkisedekska prästadömet. Om detta högre prästadöme sade profeten Joseph Smith att det ”instiftades innan ’jordens grund lades, medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop’, och är det högsta och heligaste prästadömet och är efter Guds Sons orden”.3
Som prästadömsbärare är vi Herrens representanter. Herren talade om denna heliga kraft till kyrkans äldster i Kirtland 1831: ”Eftersom I ären agenter, gån I Herrens ärenden, och vadhelst I gören, som är Herrens vilja, är Herrens ärende.”4
President Hinckley har ofta påmint oss om att missionsarbetet i huvudsak är ett prästadömsansvar. Det är en stor ära och ett stort ansvar att kallas att tjäna Herren som missionär. Detta arbete för med sig bestående glädje, fast det också ibland kan vara svårt och nedslående. Min mission ändrade inriktningen på mitt liv. Det var en av de största upplevelserna jag någonsin har haft. Att gå ut som missionär förbereder oss för resten av vårt livs arbete och vårt eviga arbete.
Jag hoppas att var och en av er blir en gudsman. Du blir en gudsman genom rättfärdiga gärningar. Du blir det genom att ära och utöva ditt prästadöme och som aposteln Paulus sade: ”Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.”5
Det är inte alltid lätt att följa en rättfärdig plan och lyda samhällets lagar och Herrens lagar. Men i det långa loppet är efterlevnad av reglerna fortfarande det bästa sättet att få allt det som Herren har lovat.
Vi är alla ansvariga för våra handlingar. Min tid som advokat lärde mig att de som följer brottets bana ofta skyller på sin far eller mor eller samhället när de hamnar i fängelse. Dock valde de egensinnigt att handla ”motsatt Guds natur” och därför befinner de sig ”i ett tillstånd, som är tvärt emot lycksalighetens väsen”.6 Somliga påstår till och med att ”djävulen tvingade mig till det”! Sanningen i det påståendet är att djävulen lockar oss att göra det onda.7 Men det som gör påståendet falskt är det faktum att vi har handlingsfrihet. Djävulen kan inte tvinga oss att göra det som vi väljer att inte göra.8
Vi råkar alla ut för snaror och fallgropar, vare sig vi är unga, medelålders eller gamla. Som någon sade en gång: ”I ungdomen söker vi upp svårigheterna, på ålderdomen söker svårigheterna upp oss!”9 Den allt större eftergivenheten i dagens samhälle kräver att vi mycket hårt håller fast vid rättfärdighetens järnstång för att få Herrens välsignelser och beskydd. Det ligger stor fara i att leka med Satans frestelser. Vi behöver vara på vakt mot alla olika former av ondska i alla vårt livs dagar.
Alla ni unga män som bär prästadömet har plikten att respektera kvinnligheten. När ni dejtar de förtjusande unga kvinnorna i kyrkan, är det er plikt att skydda deras fysiska säkerhet och dygd. Prästadömet ni bär ger er det större ansvaret att se till att de höga moraliska normerna i kyrkan alltid upprätthålls. Ni vet bättre än att närma er gränsen till sexuella frestelser. Ni förlorar en del av det som är heligt hos er själva om ni överskrider gränsen och missbrukar fortplantningens starka krafter. Hur kan någon av oss hoppas få en framstående uppgift i tiden eller evigheten om vi inte har någon självkontroll? Att vara gift med en rättfärdig kvinna som älskar Herren, älskar dig och respekterar prästadömet är en av de största välsignelserna i livet och evigheten. Jag har lärt mig det efter att ha varit gift i över 60 år med min hustru Ruth.
Vänner och bekanta gör livet rikare men sådana relationer kan vara tillfälliga. Ingen älskar er mer eller bryr sig mer om er välfärd än era föräldrar. Ni kanske ifrågasätter det de säger till er, men ni kan inte ifrågasätta deras kärlek till er och deras intresse för ert välbefinnande.
En dag kommer ni unga män att ha ansvaret att ta hand om hustru och barn, som är beroende av er. När ni gifter er får ni ansvaret för både er hustrus välfärd och sedan era barns välfärd när ni bildar familj. Äktenskap och faderskap kan föra med sig stor evig lycka och glädje. President Joseph F Smith sade att det är på familjelivet som ”kyrkans styrelse är baserad och vidmakthålls”.10 För att finna ljuvlig glädje i hemmet måste båda makarna vara absolut hängivna sitt äktenskap. President David O McKay sade en gång: ”När någon sätter affärer eller nöjen framför hemmet, då börjar han gå vägen utför mot själens svaghet.”11
En del av er är på god väg att framgångsrikt uppfylla flera av era mål i livet. Vi är så stolta över er. Min far sade en gång till mig att han trodde han skulle ha nått sitt mål så fort han tagit sin juristexamen. Han sade att i verkligheten var hans examen bara en början på större utmaningar. Vår framtid är inte säkrad, inte heller kommer vi att vara fria från utmaningar i det här livet.
Vi lever i en tid när man måste specialisera sig. När jag var pojke var det många som hade en T-Ford. Om vi jämför den med dagens bilar var den mekaniskt sett relativt enkel. Många kunde laga bilen själv genom att slipa ventiler, byta kolvringar, montera nya bromsband och använda sig av stora mängder ståltråd. Nu för tiden är bilar så sofistikerade att de flesta av oss vet mycket litet om hur man reparerar dem. Dagens bilmekaniker använder en dator till att diagnostisera motorproblem. Jag tar detta som ett exempel för att uppmuntra er, unga män, att skaffa er en utbildning så att ni kan hänga med. Teknisk utbildning är väldigt viktigt, och samma sak gäller högre utbildning. Alla slags färdigheter kräver specialiserad utbildning.
Jag bryr mig inte om vilket yrke ni väljer i livet så länge det är ett hederligt arbete. Hur ni försörjer er familj är ert beslut. Att skaffa sig ett yrke är ett bra sätt att betala räkningar, men det borde finnas något mer som engagerar er personligen. Bli inte så upptagna av det materiella i livet att ni förlorar er mänsklighets innersta väsen. Ni kanske kommer ihåg Dickens uppdiktade person Jakob Marley, som beklagade att han hade varit så upptagen med sitt arbete när han utropade: ”Affärer? … Människosläktet var min affär. Det allmänna bästa var mina affärer.”12 Var och en av oss borde till en del engagera oss i att stärka samhället, särskilt när vi utför Guds verk.
Jag har lärt mig att den bästa formeln för framgång för dem av oss som bär prästadömet är: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.”13 Framgång kommer inte omedelbart eftersom den kräver förberedelse och hårt arbete. Det finns faktiskt inga genvägar till framgång.
Var och en av oss är vår himmelske Faders unika skapelse. Ingen av oss är helt lik någon annan. Ingen av oss har exakt samma gåvor och talanger som en annan. Vi borde förbättra dessa talanger och gåvor och använda dem för att stärka det unika hos oss. När jag växte upp fanns det en fin ung man i vårt grannskap som inte var akademiskt lagd, men som tillverkade vackra möbler med sina händer. Han och jag blev inkallade till militärtjänst samma dag. Han kunde inte lära sig att bädda sängen på ett godkänt sätt, men han kunde förvandla små träbitar till utsökt konst. President Howard W Hunter sade: ”En del personer tror att talang, kreativitet, moralisk stabilitet eller storhet inte tillhör ungdomen, utan är reserverad för dem som är äldre. Så är det inte!”14
Ni unga män har en löftesrik framtid. Ni är förmånstagare till kunskap som världen aldrig tidigare känt till. Genom denna kunskap kan ni bidra till framtiden för dagens affärsverksamhet, industri, jordbruk och yrken. En del av er kommer kanske att försvara er livsstil på slagfältet. Ni kommer att finnas bland dem som sprider evangeliets principer i världen och hjälper kyrkan tillväxa.
Nu mina kära son- och dottersöner och alla underbara unga män inom hörhåll för min röst: Gå framåt. Gå framåt med tro och rättfärdighet, följ vår profet president Gordon B Hinckleys ledning. Om ni gör det kommer Herren att stärka er så att ni kan uträtta stora ting. Jag vittnar om det stora och djupa inflytande som prästadömet har haft i mitt liv. Under alla mina levnadsår har jag försökt att inte dölja vem jag är och det jag tror på. Jag kan inte påminna mig att jag en enda gång skadat min karriär eller förlorat uppskattade vänner genom att ödmjukt tillkännage att jag var medlem i den här kyrkan. Jag ger er mitt vittnesbörd och min välsignelse idag i Jesu Kristi namn, amen.