Det började med en broschyr
En ung posttjänsteman i Korea fann de svar han hade sökt efter, men skulle hans familj lyssna?
En dag sommaren 1969 överlämnade en ung missionär i Chuncheon, republiken Korea, en broschyr om livets mening till den man på postkontoret som distribuerade den utländska posten. Den unge äldsten hade troligen ingen aning om vilken kedja av omvändelser som han hade påbörjat.
Det hade inte heller den posttjänsteman som tog emot broschyren. Cho Joong Hyun visste inte varför hans arbete i statsförvaltningen hade fört honom så långt bort från hans hem i Suncheon, i närheten av den koreanska halvöns södra spets. Det var först senare som han kom till insikt om att han behövde vara på denna plats vid denna tidpunkt för att få broschyren.
Denna obetydliga händelse skulle leda till hela hans familjs omvändelse, liksom många andras som de senare skulle påverka. Men dessa omvändelser skulle inte vara lättvindiga. ”Det tog mer än 20 år att få hela min familj döpt”, säger han. Genom hans ansträngningar har hans föräldrar och hans bröder och systrar och deras makar och barn kommit att åtnjuta evangeliets välsignelser.
Cho Joong Hyuns egen omvändelse var besvärlig. Den broschyr som han fick av missionären var ”mycket bra”, säger han, eftersom den gav svar på frågan om livets mening vilket han aldrig hade kunnat finna i den kristna kyrka som han tidigare varit med i. Ändå trodde han inte att en okänd amerikansk kyrka kunde tas på allvar, så han slängde ner broschyren i en byrålåda och glömde bort den under en tid.
Han tänkte inte på den igen förrän tidigt en morgon, när han efter ännu en kväll med alkohol och biljard bland vännerna låg och tänkte på att han borde förändra sitt liv. Då kom han ihåg broschyren som gav honom svar.
Första söndagen han besökte ett möte i kyrkan blev han inte imponerad. Den hyrda byggnaden var liten och de som hade samlats till Söndagsskolan, erinrar han sig, var missionärerna, deras kock, en mormor och två barn, och ett par studenter.
Men svaren som gavs i broschyren, tillsammans med de unga äldsternas ödmjukhet och vittnesbörd, fick honom att fortsätta samtala med missionärerna, även om han aktade sig för deras kyrka. Han minns att han argumenterade med dem om religion. När de citerade skriftställen från Mormons bok tänkte han för sig själv: ”De här pojkarna är verkligen bra på att hitta på. Det låter som Bibeln.” De gav honom en Mormons bok med Moroni 10:3–5 textat för hand längst fram, med löftet om att läsaren skulle få veta att boken är sann genom den Helige Anden. Eftersom Cho Joong Hyun kom ihåg berättelsen om Joseph Smith begav han sig till sin favoritplats i bergen för att uppsända sin privata bön. Men han fick inget omedelbart svar.
”De är sanna”
När han sedan en dag satt i ett bibliotek och läste Mormons bok och Läran och förbunden hörde han tydligt en röst säga till honom: ”De är sanna, och de är mina.” Han tittade sig omkring för att se om någon annan hade hört rösten. Tårar strömmade nedför hans ansikte då han insåg att budskapet endast var avsett för honom.
Efter att ha blivit döpt och konfirmerad 1969 förändrades världen för Joong Hyun. Människor och ting som tidigare hade verkat obehagliga var inte längre det. Han såg skönhet omkring sig, även om ingenting var annorlunda. Han tillbringade tid med att gå från dörr till dörr med missionärerna och bära sitt vittnesbörd.
Han behövde lägga sitt missionsarbete åt sidan för en tid medan han verkade i det militära under Vietnamkriget. Men han började försöka sprida evangeliet igen när han hade återvänt hem till Suncheon i mitten av 1970-talet.
Det fanns inga andra medlemmar i kyrkan i staden. Ett sätt han försökte förändra detta på var genom att ge exemplar av Mormons bok till människor han träffade. ”Jag tänkte att jag behövde dela med mig av denna sanna och dyrbara bok”, säger han. Det hände dock inte så mycket till följd av detta. Det största inflytande som missionär skulle han ha på sina egna bröder och systrar.
Hans yngsta syster Cho Sungja (koreanska kvinnor behåller sitt familjenamn efter vigseln) minns att hennes bror först helt enkelt höll hemaftnar med sina bröder och systrar och undervisade dem om evangeliets principer. Men slutligen presenterade han dem för missionärerna.
Hans yngsta syster tog snabbt emot evangeliet. Hon kände den Helige Anden vittna för henne att Joseph Smiths första syn var sann. Medlemmar från en annan tro hade visat henne ett skriftställe i Uppenbarelseboken som enligt dem varnade för att lägga ord till denna bok. (Se Upp 22:18–19.) Men när hon en dag öppnade Mormons bok för att läsa i 2 Nephi 29 berättade några av verserna i detta kapitel för henne om behovet av ytterligare uppenbarelse (se v 11–14), och återigen kände hon Anden vittna om att den var sann.
Hennes far var emot att hon skulle bli medlem i kyrkan, men slutligen, som svar på hennes böner, gav han sitt samtycke. Hon döptes och konfirmerades 1976, vid 16 års ålder.
Deras betrodde vägvisare
Liksom sin banbrytande äldre bror Joong Hyun ville Sungja berätta om det evangelium som hon hade funnit. Hon berättade gärna om det för vänner i skolan och slutligen blev fem av dem också döpta och konfirmerade.
Sungjas näst äldste bror Cho Yong Hyun hade lyssnat till missionärerna tillsammans med sina syskon. Deras föräldrar hade mycket att göra med att driva familjens restaurang, och Joong Hyun, den andre sonen, fick ofta i uppgift att hand om sina yngre bröder och systrar. Hans syskon lärde sig alla att älska honom och förlita sig på hans omdöme. ”Jag respekterade verkligen min äldre bror, så när han först presenterade evangeliet för mig kunde jag acceptera det”, säger Yong Hyun.
Men Yong Hyuns omvändelse var inte helt och hållet byggd på hans brors vittnesbörd, han fick sitt eget starka vittnesbörd om sanningen, och när han väl var medlem tjänade han hängivet och trofast.
Medan han fortfarande var elev i college fick denna hängivenhet honom att vilja verka som missionär — ett val som hans far motsatte sig. Men Yong Hyun vann sin fars samtyckte genom att lova att bli en bättre elev när han återvände, och han höll detta löfte.
Far och son skulle råka i konflikt några år senare när Yong Hyun blev erbjuden ett arbete inom kyrkans utbildningsverksamhet. Han utförde ett gott arbete i ett oljeraffinaderi vid denna tidpunkt, men han acceptera uppdraget inom kyrkan och har verkat som KUV:s chef i Gwangju-området i södra Korea sedan 1986. Hans far motsatte sig förändringen eftersom han ansåg det oklokt av hans son att lämna en god position inom en ansedd firma för att arbeta för en relativt okänd kyrka som hade sin början i Amerika. Hans far sade senare att han grät bittert över Yong Hyuns beslut och det var nära att han försköt honom. Lyckligtvis överbryggades klyftan.
Samtliga av Chos bröder och systrar säger att deras far var den som hårdast motsatte sig deras studier och efterlevnad av evangeliet. Han kunde vara fordrande, och i sin traditionella roll som familjens överhuvud, förvänta sig lydnad.
Tjänande var svaret
Men några av syskonen hade också egna reservationer inför kyrkan. Den andra dottern, Cho Gil Ja, hade tvivel som delvis kretsade kring varför hennes äldre bror blev ombedd att utföra så mycket tjänande för sin kyrka utan att bli betald, som präster blev i andra kyrkor. Hon gick på träffar, gifte sig och uppfostrade sina egna små barn innan hon slutligen gav efter för sin brors önskan att lyssna till missionärerna.
När de bad henne att läsa Mormons bok blev hon uppslukad av läsningen och avslutade boken på tre dagar. Hon hörsammande Moronis uppmaning att be om dess lärdomar och fick en stark bekräftelse på att de är sanna. Hon säger om denna tidpunkt: ”Det kändes som om det måste finnas någonting som jag kunde göra för Gud.” Det intryck hon fick som svar på denna önskan var att hon också skulle bli medlem i kyrkan och tjäna.
Gil Ja hade lärt sig tjäna genom exempel. Hennes mor levde alltid enligt denna princip. Hon betjänade kyrkans medlemmar också innan hon själv blev medlem.
Hon hade börjat älska kyrkans medlemmar och de kvinnliga missionärer som ville undervisa henne. Men det var svårt för henne att överge sin traditionella religion. I sin garderob hade hon en liten staty på Buddha som hon dagligen bad till. Vändpunkten i hennes omvändelse kom när hon hade drömt att hon bad till sin Buddha, att tårar hade börjat rinna från dess målade ögon och att den långsamt vände ryggen mot henne. Hon förstod att drömmen innebar att det var dags för henne att följa en ny religiös stig.
Tre år efter hennes dop och konfirmation gick slutligen maken — den ende i familjen som fortfarande var utanför kyrkan — med på att lyssna till evangeliet och blev omvänd. När han blivit medlem i kyrkan förändrades han helt, säger hans barn. Han blev behagligare, vänligare och mer tolerant.
En enad familj
Ungefär 26 år efter Cho Joong Hyuns dop var slutligen alla i familjen medlemmar i kyrkan. Det var en höjdpunkt för barnen när deras mor och far beseglades i templet i Söul. Ett rörande ögonblick för hela familjen ägde rum vid en senare sammankomst då barnen Cho sjöng för sin far den vaggsång som han sjungit för dem när de var små.
Deras mor verkade trofast i kyrkan fram till slutet av sitt liv. Till och med på sjukhuset, då hon led av magcancer, var hon en missionär för den unga kvinnan i sängen bredvid genom att berätta om evangeliet för henne.
Hennes söner och döttrar för vidare traditionen att tjäna. Det finns två president Cho i familjen. Yong Hyun, KUV:s utbildningschef, har under årens lopp verkat i många olika ledarskapskallelser inom prästadömet och är för närvarande president för staven i Gwangju. Cho Joong Hyun, som förde in sin familj i kyrkan, har också verkat i många olika ledarskapsroller i Suncheon, bland annat som distriktspresident. För närvarande är han president för Suncheons gren. Cho Gil Ja har verkat i mer än 16 år som president för Hjälpföreningen i församlingen och staven. Andra bröder och systrar i familjen är också aktiva inom sina respektive områden, och alla är gifta med aktiva medlemmar.
Sju av Chos barn och barnbarn har ännu så länge verkat som missionärer, och andra förbereder sig för att tjäna. Ett flertal av barnen och barnbarnen har gift sig med återvända missionärer. Nu växer den fjärde generationen av familjen Cho upp i kyrkan. De har inte undsluppit det svåra i livet, men välsignelser har kommit genom deras lydnad.
Den missionär som överlämnade broschyren till en ung posttjänsteman för nästan fyra decennier sedan kunde inte veta vad som skulle växa upp ur det lilla frö som han planterade. Men skörden har varit ymnig — och det är kanske bara början.