Bara lite våld?
”Kom igen, pappa”, vädjade jag. ”Det är bara våldet som gjort att den har så hög åldersgräns. Lite låtsasslagsmål skadar oss inte.”
Min 16-årige kusin och jag brukade inte se filmer som hade hög åldersgräns. Vi var skötsamma pojkar, aktiva i seminariet och i våra prästkvorum. Men båda hade vi hört hur fantastisk filmen var och hur många utmärkelser den skulle få. Dessutom hade vi fått veta att det inte fanns något sex, inga fräckheter, ingen nakenhet och mycket få svordomar. Det är allt det dåliga, eller hur?
Min pappa såg det inte på det sättet. Slutligen ändrade han taktik. ”Okej”, sade han. ”Ni vet vad som är rätt och fel. Gör det som ni känner är rätt.”
Kyrkans ledare hade sagt till oss att inte titta på olämpliga filmer, och i vår familj var regeln att vi inte skulle se filmer som fått kategoriseringen ”R”. (I Förenta staterna kräver en R-kategorisering att en vuxen följer med den som är under 17 år.) Jag antar att jag hade försökt få min pappa att säga att det var okej för min kusin och mig att se filmen så att jag kunde göra vad jag ville och inte känna mig skyldig. Istället hade han helt och hållet lagt över beslutet på mina axlar.
Han hade ju inte sagt nej. Och dessutom var det bara lite våld.
När min kusin och jag hade sett filmen kändes det hemskt. Jag trodde att jag mådde dåligt på grund av filmens kategorisering, så jag lovade mig själv att aldrig mer se en film som hade kategoriseringen R. Men senare, efter att ha sett en annan film med lite våld (även om den lägre åldersgränsen godkände en tonårspublik), insåg jag att det kändes lika hemskt.
Vad hände? Hade jag inte gjort det rätta genom att välja en film som hade lägre åldersgräns? Kanske det inte bara var åldersgränsen som betydde något. Kanske var det våldet i sig. Men kunde våld verkligen påverka mig så mycket?
När jag tog ut min Vägledning för de unga i fickformat blev jag överraskad över att ha missat en sådan viktig detalj förut. Under ”Underhållning och media” står det: ”Ta inte del av underhållning som på något sätt framställer omoral eller våld som något acceptabelt.”
Ändå var jag motsträvig. ”Okej”, sade jag till mig själv, ”kanske finns det personer som påverkas av våld, men jag vet att det inte är på riktigt. Och, ja, en del filmer är rätt realistiska, men lite grann har aldrig varit till skada för någon, eller hur?” Helt plötsligt var jag inte så säker.
Därefter kom den svidande anmärkningen. Direkt efter att ha talat om för oss att undvika våld står det i broschyren: ”Bestäm dig för att leva efter Guds normer.”
Oj då! Jag kände mig skyldig. Visst kunde jag ursäkta mig med att jag valde det rätta genom att undvika vulgaritet, omoral och pornografi. Men var det tillräckligt att hålla de flesta av Guds normer? Var jag verkligen hängiven om jag inte var villig att hålla dem alla?
Det spelande ingen roll vilken åldersgräns filmen hade, och det spelade ingen roll att det bara fanns lite våld. Det hade varit tillräckligt för att såra Anden. Och om så är fallet med filmer, kunde samma princip gälla annat? Kanske det finns vissa ord som sårar Anden även om de inte är svärord, och kanske en del musik sårar Anden även om texten inte är dålig.
När jag bestämde mig för att vara mer selektiv i det som jag såg, spelade, läste, sade och lyssnade till, kunde jag känna skillnaden på bara några dagar. Jag insåg inte hur okänslig jag hade blivit för Andens inflytande.
När jag vände ryggen mot min ”vålddiet” blev det lättare att kontrollera mitt humör och jag bråkade inte lika mycket med mina bröder. Jag lade märke till att även om jag inte använde ett dåligt språk så hade det stor betydelse att jag vårdade det. Och de bästa av allt var att jag kunde känna Anden starkare.
Den lärde mig att ”bara lite våld” är mer än vad Anden vill se.
Våld i media
Att se på våldsamma filmer och teveprogram kan påverka dig oavsett vilken åldersgräns de har. I mer än 30 år har kyrkans ledare varnat för att se på våld. År 2000 uttalade sig också Förenta staternas medicinska organisationer på följande sätt:
”Långt över 1000 studier … visar på ett överväldigande samband mellan våld i media och aggressivt uppträdande hos en del barn. Slutsatsen som allmänvårdens organisationer ger, vilken grundar sig på mer än 30 års studier, är att underhållningsvåld kan leda till en ökning av aggressivt uppförande och aggressiva värderingar.” (”Joint Statement on the Impact of Entertainment Violence on Children” [26 jul, 2000], http://www.aap.org/advocacy/releases/jstmtevc.htm.)
HÅLLA SIG NÄRA ANDEN
”Regeln är tydlig. Om någonting vi tänker på, ser, hör eller gör avlägsnar oss från den Helige Anden, bör vi sluta med att tänka på, se, lyssna på eller göra det. Om till exempel det som är avsett att roa oss fjärmar oss från den Helige Anden så är den typen av underhållning uppenbarligen inte lämplig för oss.”
Äldste David A Bednar i de tolv apostlarnas kvorum, ”Att vi alltid må hava hans Ande hos oss”, Liahona, maj 2006, s 30.