Kyrkan hjälper till att rädda spädbarn runt om i världen

Dr Bulane, en läkare på Makoanyane militärsjukhus i Maseru i Lesotho, konfronteras dagligen med bristen på utbildad sjukvårdspersonal och medicinsk utrustning. I Lesotho, ett land som är helt omgivet av Sydafrika, är nästan 30 procent hivsmittade, ligger medellivslängden på 34,4 år, är barnadödligheten hög. Landet drabbas av återkommande torka och fattigdomen är utbredd.

Dr Bulane ville minska barnadödligheten och anmälde sig till en kurs i neonatal återupplivning som anordnades av humanitärtjänsten i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Denna kurs, som är ett försök att minska antalet dödsfall i asfyxi (brist på syre vid födseln), ingår i kyrkans humanitärtjänsts fasta verksamhet på många platser i världen och är dess svar på FN:s världshälsoorganisations (WHO) uppmaning att minska spädbarnsdödligheten.

Kort efter att ha deltagit i utbildningen som hölls i juni 2006, räddade dr Bulane livet på en nyfödd pojke med hjälp av den nya teknik som han hade fått lära sig. ”Mamman hade för mycket fostervatten så barnet fick förlösas med kejsarsnitt”, förklarade han. ”Pojken föddes blå. Men vi räddade barnet med hjälp av återupplivningsteknik. Han mår bra nu. Jag gjorde det i den ordningsföljd som jag hade fått lära mig. Om jag inte hade gjort det, kunde komplikationer ha tillstött. Det var fantastiskt! Kursen ger rätt perspektiv. Den ger självförtroende. Nu vet jag precis vad jag måste göra. Man grips inte av panik.”

Att ha självförtroende att handla under de kritiska första sekunderna efter födseln är målet med neonatal återupplivning, sade Deb Whipple, sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen för nyfödda på LDS Hospital i Salt Lake City. Hon är ofta instruktör vid de kurser som humanitärtjänsten håller runt om i världen. ”Jag vet att metoden fungerar”, sade syster Whipple. ”Jag har själv upplevt hur den räddar liv under de viktiga första 30 till 60 sekunderna.”

Syster Whipple använder sina färdigheter dagligen i sjukhusets förlossningsrum, men hon delar också med sig av sin sakkunskap åt sjukvårdspersonal runt om i världen. ”Kursen i neonatal återupplivning hålls för 50 deltagare, som … återvänder till sina kliniker, sjukhus och mottagningar för att lära ut den till annan förlossningspersonal”, sade hon.

Vi väljer länder utifrån spädbarnsdödlighet, sade Dean Walker, chef på humanitärtjänsten för denna del av verksamheten. Kyrkan samarbetar med lokala hälsovårdsmyndigheter, som bestämmer när kurserna ska hållas, och bidrar med utbildningsmateri-al, däribland dockor, handböcker och återupplivningsutrustning. År 2006 hölls kurser i 23 länder.

Läkare, sjuksköterskor, andningsterapeuter och andra fackutbildade erbjuder sig att på ideell basis undervisa på kurserna i återupplivning.

Dr Ted Kimball, akutläkare på University of Utah Hospital i Salt Lake City och ordförande i humanitärtjänstens rådgivande kommitté, säger att uppgiften att vara en resurs när det gäller att försöka lösa u-ländernas hälsovårdsproblem för med sig många slags belöningar.

”Dessa människor lever ett enkelt liv”, sade dr Kimball. ”De behöver ingen platteve eller dator. De har tre grundbehov: en chans till utbildning, en chans till hälsa, en chans till fred eller till ett liv utan politiska stridigheter. Neonatal återupplivning har en avgörande roll i två av dessa behov: utbildning och hälsa. Vår utbildning är ett viktigt bidrag.”

Ugandas hälsovårdsminister, som nyligen själv deltog i en kurs i neonatal återupplivning, berättade för dr Kimball att varje spädbarn som dör i hans land motsvarar en förlust på uppskattningsvis 100 000 dollar i landets ekonomi. ”I de områden där fattigdomen är stor”, sade dr Kimball, ”behöver de frisk och utbildad arbetskraft för att kunna leda folket ut ur fattigdomen. Ett friskt, oberoende samhälle är nyckeln. Varje barn som överlever födseln är en rygg som kan bära landets ekonomiska bördor — en person som kan visa vägen ut ur fattigdomen.”

Ghana befinner sig i en liknande situation som Lesotho och Uganda. Dr David Gourley, läkare i Salt Lake City och medlem av humanitärtjänstens rådgivande kommitté, sade att ”en förenklad kurs för barnmorskor på landbygden och för distriktssköterskor kommer att bidra med den baskunskap och utrustning som behövs för att minska spädbarnsdödligheten i Ghana”.

Dr Gourley berättade vad som hände en barnmorska som nyligen hade deltagit i kursen: ”Dora var barnmorska vid en sätesbjudning. Hon trodde att barnet var dött eftersom det var kraftlöst och inte andades. Dora påbörjade återupplivningen så som hon hade fått lära sig. Hon behövde bara rätta till barnets luftväg och suga med en aspirationskolv innan barnet började andas och fick bättre färg. I dag växer det och frodas.”

Dr Gourley sade att enligt lokala rapporter har man sedan kursen som hölls i maj 2006 lyckats återuppliva 646 barn med hjälp av den basutrustning som kyrkan bistod med.

Utrustningen och utbildningen bidrar till återupplivningsprogrammets långsiktiga mål: att en fackutbildad person ska vara närvarande vid varje förlossning.

För syster Whipple, som själv är mor, är målet mer omfattande. ”Jag vill att alla dessa barn ska få en frisk kropp som de kan uppleva livet med”, sade sjuksköterskan. ”Mödrar över hela världen känner likadant — de hoppas alla att deras barn ska vara friska och kunna vara lyckliga, att de ska få tillhöra en familj.”