Jag minns Joseph
Många som kände profeten Joseph Smith skrev ner sina erfarenheter tillsammans med honom. Här följer några av dessa berättelser tillsammans med konstverk som skildrar profetens liv. En del berättelser skrevs ner strax efter händelsen som konstverket skildrar och andra långt därefter, men de ger alla inblick i hans liv som människa och som Guds profet.
Jesse N Smith, profetens kusin, sade: ”[Joseph Smith var] den utan jämförelse mest gudalika människa jag någonsin träffat … Jag vet att han av naturen var oförmögen att ljuga och bedra. Han var ytterst vänlig och ädel till sin läggning. I hans närvaro kände jag att han kunde läsa mig som en öppen bok. Jag vet att han var allt det som han påstod sig vara.”1
Joseph Smith, av William Whitaker, © Deseret Morning News, kopiering förbjuden
Min tjänare Joseph, av Liz Lemon Swindle, Foundation Arts, kopiering förbjuden
Till höger: Emmeline Blanche Wells skrev: ”I profeten Joseph Smith såg jag den stora andliga kraft som skänkte de heliga tröst och glädje … Guds kraft vilade på honom till den grad att han vid många tillfällen tycktes förvandlad … Hans ansiktes glans var obeskrivligt härlig.”2
Joseph i lunden, av A D Shaw, med tillstånd av Museum of Church History and Art
Längst till vänster: En skogsdunge var en vanlig plats för profetens predikningar till de sista dagars heliga. Amasa Potter erinrade sig: ”Jag minns hur profeten stod upp för att predika inför en stor församling i en skogsdunge väster om templet i Nauvoo … Joseph sade att varje sista dagars helig hade en gåva och att om de levde rättfärdigt och bad om detta, skulle den Helige Anden uppenbara den för honom eller henne.”3
Joseph Smith tillrättavisar fångvaktarna i Richmonds fängelse, av Sam Lawlor
Till vänster: Parley P Pratt skrev om tiden då profeten Joseph Smith och andra hölls fångna i fängelset i Richmond i Missouri. De hade lyssnat i timmar till fångvaktarnas hemska svordomar och fula språk. ”Plötsligt reste [Joseph] sig och talade med tordönsstämma, eller som ett rytande lejon, och yttrade, såvitt jag minns, följande ord:
’TYSTA … I Jesu Kristi namn varnar jag er och befaller er att tiga’ …
De skälvande vakterna … bad om förlåtelse. De var därefter stilla.”4
Blommar till damen, av Liz Lemon Swindle, Foundation Arts, kopiering förbjuden
Ovan: Mercy R Thompson skrev om profeten: ”När jag åkte med honom och hans hustru Emma i deras vagn hände det att han steg ur och plockade vildblommor åt min lilla flicka.”5
Bröder, av Liz Lemon Swindle, Foundation Arts, kopiering förbjuden
Infällt ovan: Denna målning skildrar hur Hyrum och Joseph Smith drog käpp. Mosiah L Hancock skrev: ”Broder Joseph [erbjöd sig] att dra käpp med vem som helst — och en gång besegrade han allihop.”6
Joseph inspekterar Nauvoolegionen, av C C A Christensen, med tillstånd av Brigham Young University Museum of Art
Till vänster: Eunice Billings Snow skrev: ”Jag såg Nauvoolegionen på parad med profeten … och hans hustru Emma Hale Smith, ridande framför trupperna. Han så ljus och hon så mörk i vackra ridkläder. Han bar militäruniform och hennes dräkt hade guldknappar … Hans favoritridhäst hette Charlie, det var en stor svart springare.”7
Joseph Smith ordinerar Parley P Pratt till apostel, av Walter Rane, © 2002 IRI
Till höger: Parley P Pratt minns: ”Den 21 februari 1835 ingick jag apostlaskapets ed och förbund och avskildes högtidligen och ordinerades till det ämbetet och som medlem i kvorumet av Joseph Smith, Oliver Cowdery och David Whitmer.”8
Profeten håller in sin häst och kastar en sista blick på det vackra Nauvoo, av Harold Hopkinson, kopiering förbjuden
Nedan: Lucy Walker Kimball skrev: ”Han visste mycket väl … att han måste ge sitt liv för de principer Gud uppenbarat genom honom … Jag hade ofta hört honom säga att han väntade sig att få besegla sitt vittnesbörd med sitt eget blod.”9