Min bästa julklapp
Jag var knappt två år gammal när min mor blev allvarligt sjuk. Eftersom hon inte hade någon som kunde ta hand om mig tog hon med mig till sjukhuset i Tupoza i Bolivia. Hon dog kort därefter och jag blev alldeles ensam.
Under min barndom och tidiga tonår skickades jag från en plats till en annan och visste inte hur det kändes att ha en familj. Jag fick aldrig några presenter — inte ens på min födelsedag eller till jul.
Eftersom jag var föräldralös mötte jag många utmaningar och faror under uppväxten. Det var inte förrän senare som jag insåg att jag aldrig varit helt ensam och att en osynlig hand hade vakat över mig.
När jag var 15 år fick jag bo hos en sista dagars helig familj. Deras dotter, som var lite äldre än jag, tog med mig till veckoträffarna. Alla välkomnade mig och tog hand om mig. För första gången i mitt unga liv behandlades jag med kärlek och vänlighet.
Jag träffade missionärerna och de började undervisa mig. Snart insåg jag att jag hade en kärleksfull himmelsk Fader, och att han hade skyddat mig under hela mitt liv. Jag tog emot evangeliet och döptes på julaftonen 1978. Den kvällen fick jag min första och fortfarande allra käraste julklapp: Medlemskapet i Herrens kyrka.
Andra gåvor följde. Två år senare träffade jag en ung man som inte var medlem i kyrkan. Jag tog med honom till kyrkan och när han hade ingått sina egna dopförbund gifte vi oss. Senare välsignade vår himmelske Fader oss med tre barn, som beseglades till oss för tid och all evighet i templet i Buenos Aires i Argentina.
När jag var liten kallade alla mig ”den stackars lilla föräldralösa flickan”. När jag minns tillbaka på den tiden känner jag mig tacksam för att jag välsignats med kunskapen om att jag har en Fader som alltid har älskat mig. Jag har också känt Frälsarens gränslösa kärlek. Han återställde sin kyrka genom profeten Joseph Smith, som utvaldes i föruttillvaron och arbetade flitigt med att översätta Mormons bok. Jag vet att den innehåller evangeliets fullhet.
Jag fick min första och bästa julklapp när jag var 15 år och har njutit av Herrens innerliga barmhärtighet sedan dess. Jag är fortfarande tacksam för den gåvan och strävar efter att hålla blicken fäst på livet efter detta, där jag hoppas att få tacka Fadern och Sonen och leva för evigt tillsammans med min älskade familj.