En oväntad lärdom
Ett steg uppåt i karriären förde mig till New York City, och en decemberkväll var jag ute och handlade saker till min nya lägenhet. En storm hade nyligen drabbat staden och gatorna var täckta av djup snö. Jag hade på mig en varm dunjacka och gick mot tåget tillsammans med alla andra som varit ute och shoppat inför julhelgen.
Jag väntade otåligt på att tåget skulle komma och gick igenom min shoppinglista i huvudet. När tåget äntligen kom steg jag in i vagnen och letade efter en plats att sitta. Närmaste platsen var mitt emot en gammal hemlös man. Han hade varken någon varm jacka eller andra varma kläder. Han hade bara några plastpåsar med småsaker.
Jag ville inte sitta i närheten av honom eftersom han luktade illa och jag skrämdes av hans oborstade yttre. Men främst av allt så ville jag inte att han skulle tigga pengar. Jag gick hastigt till andra änden av vagnen och satte mig. Alla andra passagerarna gjorde detsamma, och mannen satt där ensam.
Kort därefter steg en ung man ombord på tåget och satte sig ner på platsen mitt emot den hemlöse mannen. Utan att tveka log den unge mannen mot honom, räckte honom handen och hälsade glatt på honom. Mannens ansikte lyste upp och de började prata. De samtalade i över en kvart och njöt av varandras sällskap.
När jag iakttog dem påmindes jag om julens sanna anda. Den unge mannen ställde sig upp medan de pratade och tog av sig sin väst, tröja och en andra långärmad tröja han hade på sig under den första. Han stod där i sin t-shirt och gav den långärmade tröjan till den hemlöse mannen. Den gamle mannen tog tacksamt emot den och de fortsatte sitt samtal. Jag steg av tåget vid nästa station, rörd av den unge mannens vänlighet. Jag skämdes över min själviskhet, men hade fått en önskan att bli en bättre människa.
Konungarnas konung kom till världen i de allra enklaste förhållandena, i ett anspråkslöst stall. Världen fick en dyrbar frälsande gåva — Guds Son. Jag är tacksam för Frälsarens gåva i mitt liv och för påminnelsen jag fick om hans obegränsade kärlek till och medkänsla med Guds barn. Den julen förnyades min önskan att vara vänligare, mer osjälvisk och mer lik min Frälsare Jesus Kristus.