Hela de sjuka
Vi har prästadömets kraft och vi bör alla vara beredda att använda den på rätt sätt.
I dessa tider av oroligheter världen över vänder sig fler och fler troende till Herren och ber om välsignelser i form av tröst och helande. Jag vill tala till de församlade prästadömsbärarna om att hela de sjuka — genom läkarvetenskapen, genom trons böner och genom prästadömets välsignelser.
I.
Sista dagars heliga tror på att tillämpa det bästa som vetenskap och teknik har att erbjuda. Vi tillämpar näringslära, motion med mera för att bevara hälsan och vi tar emot hjälp från medicinska fackmän som läkare och kirurger för att återfå hälsan.
Att använda sig av medicinsk vetenskap strider inte mot våra böner i tro eller mot vår tilltro till prästadömsvälsignelser. När någon bad om en prästadömets välsignelse brukade Brigham Young fråga : ”Har du sökt behandling?” Till dem som sade nej för att ”vi vill att äldsterna ska lägga sina händer på oss och vi har tro på att vi ska bli helade”, sade president Young: ”Det stämmer verkligen inte överens med min tro. Om vi är sjuka och ber Herren bota oss och göra allt det som behövs så att vi inte behöver göra något, så anser jag, enligt min kunskap om frälsningens evangelium, att jag lika gärna kan be Herren se till att mitt vete och min majs växer utan att jag har plöjt jorden och sått fröna. För mig verkar det mer logiskt att söka varje behandling som kommer till min kännedom, och [sedan] be min Fader i himlen … att helga den behandlingen så att min kropp kan helas.”1
Givetvis väntar vi inte tills alla andra metoder uttömts innan vi ber i tro eller ger helande prästadömsvälsignelser. I nödlägen kommer böner och välsignelser först. Oftast tar vi till alla metoder samtidigt. Det är i enlighet med skrifternas lärosatser att vi bör ”be alltid” (L&F 90:24) och att allt bör ske med visdom och ordning.2
II.
Vi vet att trons bön, oavsett om den uttalas i ensamhet eller i våra hem eller platser för tillbedjan, kan bidra till att hela de sjuka. Många skriftställen talar om trons kraft då någon helas. Aposteln Jakob sade att vi bör ”be för varandra, så att [vi] blir botade” och tillade ”mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön” (Jak 5:16). När kvinnan som vidrörde Jesus blev helad, sade han till henne: ”Din tro har frälst dig” (Matt 9:22).3 På liknande sätt undervisar Mormons bok om att Herren ”verkar med makt enligt människobarnens tro” (Moroni 10:7).
En färsk landsomfattande undersökning visade att nästan åtta av tio amerikaner ”tror att underverk fortfarande inträffar idag liksom i forna tider”. En tredjedel av deltagarna sade sig ha ”upplevt eller bevittnat ett gudomligt helande”.4 Många sista dagars heliga har upplevt trons kraft i helandet av de sjuka. Vi ser också exempel på det bland trons människor i andra kyrkor. En journalist i Texas beskrev ett sådant underverk. När en femårig flicka plötsligt fick andningssvårigheter och feber körde föräldrarna henne till sjukhuset. När hon kom fram hade njurarna och lungorna upphört att fungera, febern hade stigit till 41,7 grader, och hennes kropp var blossande röd och täckt av lila utslag. Läkarna sade att hon av okänd anledning höll på att dö av toxic shock syndrome. När nyheten spreds bland släkt och vänner började troende människor be för henne och ett speciellt bönemöte hölls i deras protestantiska församling i Waco i Texas. Som genom ett under återvände hon plötsligt från dödens rand och skrevs ut från sjukhuset efter lite mer än en vecka. Hennes morfar skrev: ”Hon är ett levande bevis på att Gud verkligen hör böner och utför underverk.”5
Det är sant att Gud, som Mormons bok lär oss, ”genom den Helige Andens kraft uppenbarar sig för alla dem som tror på honom, ja, för varje nation, släkte, tungomål och folk genom mäktiga underverk … bland människobarnen, alltefter deras tro” (2 Nephi 26:13).
III.
För den här församlingen — vuxna män som bär melkisedekska prästadömet och unga män som snart kommer att ta emot denna kraft — ska jag fokusera på de helande välsignelser som kommer genom prästadömets kraft. Vi har prästadömets kraft och vi bör alla vara beredda att använda den på rätt sätt. De allt fler naturkatastrofer och ökande ekonomiska problem vi nu ser visar att vi kommer att behöva den här kraften ännu mer i framtiden.
Många skriftställen lär oss att Herrens tjänare ”skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska” (Mark 16:18).6 Underverk sker när prästadömets myndighet används till att välsigna de sjuka. Jag har upplevt sådana underverk. Som pojke och som man har jag sett helanden lika mirakulösa som dem som finns nedtecknade i skrifterna, och det har också många av er.
Användandet av prästadömets myndighet för att välsigna de sjuka har fem delar: (1) smörjelsen, (2) beseglandet av smörjelsen, (3) tro, (4) orden i välsignelsen, och (5) Herrens vilja.
Smörjelse
Gamla testamentet nämner ofta smörjelse med olja som en del av en välsignelse som förlänas genom prästadömets myndighet.7 Smörjelsen förklarades vara till för helgelse,8 och kan kanske också ses som symbol för de välsignelser som skulle flöda från himlen som ett resultat av denna heliga gärning.
I Nya testamentet läser vi att Jesu apostlar ”smorde många sjuka med olja och botade dem” (Mark 6:13). Jakobs brev undervisar om smörjelsens roll i samband med de övriga elementen i en helande välsignelse genom prästadömets myndighet:
”Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja.
Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom” (Jak 5:14–15).
Beseglandet av smörjelsen
När någon har blivit smord genom melkisedekska prästadömets myndighet, beseglas smörjelsen genom samma myndighet. Att besegla något betyder att bekräfta det, att göra det bindande för dess avsedda syfte. När äldster smörjer en sjuk person och beseglar smörjelsen öppnar de himlens fönster så att Herren kan utgjuta den välsignelse han vill över den lidande.
President Brigham Young lärde: ”När jag lägger händerna på den som är sjuk, förväntar jag mig att Guds helande kraft och inflytande ska överföras genom mig till patienten så att sjukdomen ger med sig … När vi är beredda, när vi är heliga redskap inför Herren, kan en ström av kraft från den Allsmäktige överföras genom den som utför välsignelsen till patienten och den sjuke blir frisk.”9
Trots att vi känner till många fall då personer som välsignats genom prästadömets myndighet har botats, talar vi sällan om sådana händelser under allmänna möten eftersom nutida uppenbarelse varnar oss för att ”berömma [oss] av dessa ting, inte heller tala om dem inför världen, ty detta är givet [oss] till [vår] nytta och frälsning” (L&F 84:73).
Tro
Tro är nödvändig för helande genom himlens krafter. Mormons bok lär oss till och med att ”om det inte finns tro bland människobarnen kan Gud inte göra underverk bland dem” (Ether 12:12).10 I ett viktigt tal om att bota de sjuka sade president Spencer W. Kimball: ”Behovet av tro underskattas ofta. Den sjuke och familjen verkar ofta förlita sig helt på prästadömets makt och helbrägdagörelsens gåva som de hoppas att de betjänande bröderna kanske har, men det större ansvaret vilar på den som välsignas … Den viktigare faktorn är individens tro om denne är vid medvetande och ansvarig. ’Din tro har frälst dig’ [Matt 9:22] upprepades så ofta av Mästaren att det nästan blev till en refräng.”11
President Kimball hävdade till och med att ”alltför frekventa välsignelser kan tyda på brist på tro eller på att den sjuke försöker lägga över ansvaret för utvecklandet av tro på äldsterna istället för att själv axla det”. Han berättade om en trofast syster som mottog en prästadömsvälsignelse. När hon följande dag tillfrågades om hon ville bli välsignad igen, svarade hon: ”Nej, jag har blivit smord och välsignad. Förrättningen har utförts. Nu är det mitt ansvar att göra anspråk på min välsignelse genom min tro.”12
Orden i välsignelsen
En annan del av prästadömsvälsignelsen är orden som uttalas av äldsten när han har beseglat smörjelsen. Orden kan vara mycket viktiga, men deras innehåll är inte det väsentliga och de nedtecknas inte i kyrkans uppteckningar. I vissa prästadömsvälsignelser — till exempel en patriarkalisk välsignelse — är orden det väsentliga i välsignelsen. Men i en helande välsignelse är det de andra delarna av välsignelsen — smörjelsen, beseglandet, tron och Herrens vilja — som är de väsentliga faktorerna.
Under idealiska förhållanden är den äldste som uttalar välsignelsen så lyhörd för Herrens Ande att han får kännedom om och förkunnar Herrens vilja i välsignelsens ord. Brigham Young lärde prästadömsbärare följande: ”Du har förmånen och skyldigheten att leva så att du vet när Herrens ord talas till dig och när Herrens sinne uppenbaras för dig.”13 När det sker, så infrias den uttalade välsignelsen bokstavligen och mirakulöst. Vid några dyrbara tillfällen har jag upplevt förvissningen om att jag var inspirerad under en helande välsignelse och har vetat att jag uttryckte Herrens vilja. Inte desto mindre har jag, likt de flesta som har uttalat helande välsignelser, ofta kämpat med osäkerhet inför vad jag borde säga. Av flera anledningar upplever varje äldste upp- och nedgångar i sin grad av lyhördhet mot Andens maningar. Varje äldste som ger en välsignelse påverkas av det han önskar för den person som lider. Var och en av dessa och andra jordiska svagheter kan påverka de ord vi uttalar.
Lyckligtvis är det inte de uttalade orden i en helande välsignelse som är det viktigaste för dess helande verkan. Om tron är tillräcklig och om Herren vill det, så kommer den drabbade personen att bli helad eller välsignad vare sig förrättaren uttalar rätt ord eller inte. Om förrättaren å andra sidan ger vika för personliga önskningar eller brist på erfarenhet och ger befallningar eller uttalar ord i välsignelsen utöver det som Herren väljer att förläna i enlighet med individens tro, så går orden inte i uppfyllelse. Härav följer, bröder, att ingen äldste någonsin borde tveka inför att delta i en helande välsignelse för att han är rädd att han inte ska veta vad han bör säga. De ord som uttalas i en helande välsignelse kan bygga upp och stärka tron hos de som lyssnar till dem, men resultatet av välsignelsen beror på tro och Herrens vilja, inte på de ord som uttalas av den förrättande äldsten.
Herrens vilja
Unga män och äldre män, jag ber er att speciellt uppmärksamma det jag nu ska säga. När vi utövar den obestridliga kraften i Guds prästadöme och när vi värdesätter hans löfte att han hör och besvarar trons bön, så måste vi alltid minnas att tro och prästadömets helande kraft inte kan ge ett resultat som strider mot dens vilja vars prästadöme det är. Uppenbarelsen som anvisar kyrkans äldster att de ska lägga sina händer på de sjuka undervisar om den principen. Herren lovar att ”den som har tro på mig till att bli helad, och inte är bestämd till att dö, skall bli helad” (L&F 42:48; kursivering tilllagd). På liknande sätt förklarar Herren i en annan nutida uppenbarelse att när man ”ber enligt Guds vilja … sker det alldeles som han ber” (L&F 46:30).14
Av allt detta kan vi lära oss att Herrens tjänare, då de utövar hans gudomliga kraft under förhållanden då det finns tillräckligt med tro till att helas, inte kan ge en prästadömsvälsignelse som botar en person om detta inte är i enlighet med Herrens vilja.
Som Guds barn, med vetskap om hans stora kärlek och hans fullkomliga kunskap om vad som är bäst för vår eviga välfärd, så litar vi på honom. Evangeliets första princip är tro på Herren Jesus Kristus, och tro innebär tillit. Jag kände den tilliten i ett tal som min kusin höll på en begravning för en tonårig flicka som dött av en allvarlig sjukdom. Han sade följande, som först förvånade mig men sedan lyfte mig: ”Jag vet att det var Herrens vilja att hon skulle dö. Hon fick bra medicinsk vård. Hon mottog prästadömets välsignelser. Hennes namn fanns på bönelistan i templet. Hundratals bad för att hon skulle bli frisk. Och jag vet att det finns tillräckligt med tro i denna familj för att hon skulle ha blivit helad om det inte hade varit Herrens vilja att ta hem henne nu.” Jag kände samma tillit i orden från en far till en annan älskad flicka som dog i cancer i tonåren. Han sade: ”Vår familj tror på Jesus Kristus, och vår tro är inte beroende av resultat.” De här lärdomarna klingar sanna för mig. Vi gör allt vi kan för att en närstående ska helas, och sedan lägger vi resultatet i Herrens hand.
Jag vittnar om kraften i Guds prästadöme, om kraften i trons bön och om sanningen i de här principerna. Mest av allt vittnar jag om Herren Jesus Kristus, vars tjänare vi är, vars uppståndelse ger oss en försäkran om odödlighet och vars försoning ger oss möjlighet till evigt liv, den största av alla Guds gåvor, i Jesu Kristi namn, amen.